Gustav den första Vasa's historia (PRS)

Detta är ett privat rollspel med mig och AuroraAlexius, vi tänker köra Gustav Vasa

(Antar att vi börjar på ungefär samma ställe? Första gången de möts alltså. Men jag tror den här tråden ligger fel, den borde ligga bland rollspelen. themarauder kanske kan flytta den? )

Gustav rörde sig obekvämt på sin tron, men utstrålade ändå en min av lugn och makt. Han var tvungen att alltid hålla skenet uppe ifall han ville behålla kontrollen över sitt nya rike. Och dagens händelser var ett viktigt steg på vägen för att nå mer fullkomlig makt. En kung behövde en drottning och en arvinge, och hans framtida gemål var på väg till honom just nu.
Hans hovbetjänt hade klätt upp honom dagen till ära med purpurröda färger och guldbroderier. Förhandlingarna med tyskarna för att kunna genomföra det här giftermålet hade varit hårda, men han hade slutligen fått sin vilja igenom.
"När kommer hon?" frågade han något surt sin hovbetjänt. Han var trött på att vänta.
"Snart, eders Höghet", svarade hovbetjänten inställsamt. Gustav bara muttrade något ohörbart.

Två vakter höll en kvinna i armarna, Kvinnan hette Katarina och hon skulle bli Gustavs fru. "Men släpp mig"! Utbrister hon chockat. Vakterna bara skrattar och går genom en port, "vi är snart framme" säger dom stolt, Katarina forsätter sprattla som en fisk på torra land i vakternas famn...kanske mer.

Gustav rätar på sig när han hör steg i korridoren utanför hans mottagningssal. Han nickar kort åt vakterna som står vid porten att öppna den.
Gustav ser nyfiket på kvinnan som vakterna har med sig in. Han hade bara sett en målning på henne, men dem var inte alltid så verklighetstrogna som man skulle vilja ha dem. Men hon var vacker, det kunde han inte förneka. Dock sprattlade hon för att komma loss från vakternas grepp.
Gustav kastade en blick till sin hovmarskalk och han harklade sig innan han presenterade: "Kung Gustav den första, av ätten Vasa, konung över Svea Rike!"
Gustav sträckte på sig och såg med värdig min ut över salen.

Katarina tittar upp mot honom, "så du är Gustav" tänkte hon, vakterna slänger henne vid hans tron, "buga"! Morrar vakterna irreterat åt henne, Katarina tittar på vakterna och sen mot Gustav innan hon bugar, "ershöghet.." Säger hon med sin tyska brytning.

Gustav studerar sin blivande fru, och blir något irriterad av hur vakterna behandlar henne.
"En dam niger", rättar han sina vakter med värdig stämma.
"Ursäkta, ers höghet", säger den ena vakten förskräckt och bugar. Den andra vakten bugar också. Gustav hör hur hans hovmarskalk suckar och muttrar: "bönder". Gustav höll med till viss del, men samtidigt uppskattade han de simpla hos enkelt folk. Utan dem hade han inte suttit där han satt nu.
"Välkommen till Svea Rike, Katarina av Sachsen-Lauenburg", säger Gustav och ser ner på henne.

Katarina tittar upp mot Gustav, "Danke.." Säger hon oroligt och niger, hon tar hans hand och kysser den, det var något som hennes föreldrar hade lärt henne. "Så..ni är Gustav..Vasa"? Säger hon oroligt men ändå rätt lugnt,

Gustav ler belåtet när Katarina tar hans hand och kysser den. Det var en känsla han skulle kunna vänja sig vid.
"Ja, det är jag som är Gustav Vasa", säger han värdigt och sträcker på sig.

Hon granskar hans kropp, "så det är ni som jag ska gifta mig med"? Hon höjer ett ögonbryn med en suck, hon var bara 17 och skulle bli 18 om några veckor, hon var redo även om hennes föreldrar tyckte det. "Men..jag är bara 17"! Utbrister hon oroligt men lika lugnt som innan,

Gustav höjer på ett ögonbryn.
"Ja, det är mig du ska gifta dig med. Och sjutton år är en lagom ålder för en kvinna att gifta sig i", säger han något högdraget.
"Jag hoppas du har blivit insatt i alla detaljer kring bröllopet och vad vårt äktenskap betyder?"