Privat rollspel med Padma Lovegood

Okej ett rollspel här nu då
illusionofcool
Tänkte att personerna kunde följa en mall

Utseende (helst m bild) :
Ålder:
Kön:
Stim:
Namn:
Personligheter:

^Lägg gärna till, jag missade säkert jättemånga.
Detta blev jättekort, men vi fyller på sen-

Här kommer mina mallar!

Utseende:

Ålder: 16 (funkar det?)
Kön: Tjej!
Stim: Mako! (Bästa stimmet♥)
Namn: Amadahy (Betyder 'Forest Water'
Personligheter: Gillar att simma långa sträckor, uppskattar skönhet, gillar att bara flyta omkring. Amadahy är också mycket för dekorering och gör "grottan" (vi tar med den va?) mysig!
Systrar(?) : En storasyster, Dayla (betyder to draw water) 19, har fått sin månring.

Utseende:

Ålder: 16
Kön: Kille
Stim: Nordstimmet (funkar det?)
Namn: Emiyn (betyder Waterfall)
Personligheter: Snabb, facinerad av människor, naturutyp.
Bröder: Inga.

Mina mallar:

Utseende:

Ålder: 16
Kön: Tjej
Stim: Mako
Namn: Zeline
Personligheter: Smidig, humoristisk, vänlig, samlare, kreativ och snabbtänkt
Systrar: Inga




Utseende:

Ålder: 16
Kön: Kille
Stim: Nordstimmet
Namn: Xehos
Personligheter: Otålig, snabb, utforskande, uppfinningsrik och smart
Bröder: Aleks, 19, stimledare och har fått sin månirng


Du får börja

Okej!

Amadahy:
Jag flyter långsamt runt bland sjögränser runt ön Mako. Vattnet är kristallklart och när solen tränger igenom vattnet ner till sandbotten gnistrar snöckorna. Jag kastar en blick upp mot ytan och sparkar upp mig med min orangea fena. Idag blir det fullmåne, och det betyder att vi sjöjungfruars krafter är som allra starkast, men det är inte bara vi som får kraft från månen. Även havsmännen får de, och de brukar vi undvika. När mitt huvud passerar vattenytan blir det genast mycket kallare. Hur människor kan bo där uppe flyger genom mitt huvud och jag sparkar lite med fenan för att hålla mig uppe. En sköldpadda simmar förbi mig och jag sträcker ut min högra arm och fångar den försiktigt. Skalet är hårt men ansiktet sticker ut genom det och han nafsar tillgivet mig i ett finger, mycket lösare än vad de brukar bitas.

Tack!

Zeline:
Snäckorna gnistrar på botten när solen skiner. Alla är jättefina, men jag letar efter en speciell. En som jag ska ge till Amadahy. Ho skulle nog uppskatta den. Jag ser mig omkring medans jag simmar och plötsligt så fastnar min blick på en snäcka med rosa och blå nyanser. Jag simmar fram till den och plockar upp den. Efter en noga betraktning plockar jag upp den och simmar vidare. Vattnet är spänt, det verkar nästan lika exalterat som jag över fullmånen ikväll. Jag skulle visserligen inte vara med på ritualen, eftersom att jag som vanligt ska vara "övakt" med Amadahy. Vi får inte vara med för att vi inte har fått våra månringar än, men jag bryr mig visserligen inte. Amadahy är en av mina absolut bästa vänner.
Jag sparkar några gånger med min fena innan jag är ovan för ytan.
- AHH! Vad du skräms!
- Amdahy? frågar jag förvånat och vänder mig om.
Hennes röd - orangea hår hänger tungt på hennes axlar. Hennes blick - är inte fastklistrad på mig utan på något annat lite bortanför.
Jag vänder mig om och förstår direkt vad hon tittade på. Vi hade fått sällskap, av inte en - två, havsmän.

Bra!

Emiyn:
Jag och Xheos sparkar med stjärtarna för att hålla oss flytande. Rakt framför oss befinner sig två sjöjungfruar, en med orangerött hår och en med glänsande svart. Den svarthåriga håller i en snäcka med rosa och blå nyanser och båda stirrar skräckslaget på oss. Jag ser hur en liten skepnad simmar iväg från oss, en liten sköldpadda. Jag simmar långsamt närmare för att prata med dem, men den rödhåriga ryggar tillbaka, och jag stannar kvickt. Hennes ögon är ljusblåa, precis som mina, men tillskillnad från mig ser hon skräckslagen ut.

Ledsen att det inte blev så jättelångt men jag måste skriva klart en novell tills ikväll... Och jag har bara planerat

Tack!

Xehos:
- Vad gör ni här? Vilka är ni? frågar den svarthåriga.
Hon ser rädd ut, men den rödhåriga ser ännu räddare ut. Båda är väldigt vackra med sina orangea fenor.
- Det är inte ert hav, mumlar jag.
Emeyn harklar sig.
- Mitt namn är Emeyn, och min goda vän här är Xheos.
Då slappnar den svarthåriga av.
- Jag är Zeline, svarar hon sedan.
Hon vänder sig om och knuffar på den andra.
- Jag är Amadahy, piper hon då.
- Vi behöver er hjälp, säger jag.

Det blev lite dialog här, hoppas att det blir bra ändå...

Okej, försök att inte styra min rollspelsfigurer jättemycket men det gör inget

Amadahy:
- Varför behöver ni vår hjälp undrar jag misstänksamt. Vattnet kluckar och vi är inte långt från måndammen. De får inte hitta den. Det har varit sjöjungfruarnas territorium i flera hundra år och vi kan inte låta några havsmän hitta den. Speciellt inte när vi ska vakta den, isåfalla kommer vi att bli bannlysta av sjöjungfrurådet. Och då kommer vi få klara oss själva och aldrig få några månringar. Jag hör avlägsna ljud från stimmet och kollar på Zeline, de är nära, och i värsta fall kan vi simma till dem, inte för att jag tror det behövs, men man kan aldrig vara säker nog.

Du hörde i ugglan:3
Zeline:
Jag tittade på Amadahy.
Hon hade tänkt samma sak som jag, det såg jag på henne.
- Stick. Vi får tänka på saken, sa jag åt havsmännen.
De bugade sig och simmade iväg.
Plötsligt kände jag ilskan sprida sig, ända från fenan upp till huvudet.
Havsmännen vet mycket väl att vi kan bli utslängda från stimmet av att hjälpa varandra.
Jag pressade fram ett leende och ett stelt "vi ses" till min vän innan jag vände och simmade iväg i motsatt riktning från havsmännen.
Jag simmade bort mot den ödsliga delen av Mako ungefär vid stranden. Där fanns utlopp för min ilska.
Stranden var omringad av en stor skog med höga träd.
Jag använde min kraft för att skapa ett litet vattenklot som jag drog mot munnen och skrek i den.
Idiotiska havsmän. Jag hatar er!

Det blev rätt kort, men det var så längesedan sist så...

Jag är jättedålig på att svara..

Vad var det egentligen som skulle hända? Eller, de skulle ju bli utslängda och så, men jag har glömt varför? xD

Emiyn:
Jag och Xehos simmade snabbt bort ifrån de ilska sjöjungfruarna, men oron gnagde i mig. Vi behövde verkligen hjälp, och bara att döma av deras uppträdande var chanserna inte stora att vi skulle få det av dem, eller någon i deras stim.