Jag är som is

Namn: Jag är som is
Språk: Svenska
Huvudkaraktärer: Twyla Ainsworth men fler kommer c:
Rating: G-PG

Prolog
Snön virvlar utanför Hogwarts murar kring juletid. De flesta eleverna har åkt hem till jul men några få stannar. En av de som är kvar är Twyla Ainsworth. Hon är en femteårselev från Slytherin vars hjärta känns ungefär lika tomt och kallt som världen utanför Hogwarts murar och öppna spisar. Hennes föräldrar är döda och kvar finns bara hennes äldre syster Anya som dock hatar henne över allt annat och inte vill ha hem henne till jul. Så hon stannar på Hogwarts över julen i hopp om att den snart ska vara över och att livet återgår till det normala utan människor med påklistrade leenden bara för att det är jul. De andra som blir kvar på Hogwarts är tre förstaårselver från Ravenclaw som är trillingar och mest är kända för att vara Proffesor Sprouts favoritelever i örtlära, en andraårselev från Gryffindor som för det mesta roar sig med att irritera andra lärare och elever samt en sjätteårselev från Hufflepuff som Twyla aldrig pratat med och han är egentligen inte igenkänd för något överhuvudtaget. Kvar blir också två förstaårselever från Slytherin som stannade på Hogwarts av egen vilja. Twyla har isblå ögon och många tycker att hon beteer sig precis som någon med isblåa ögon, svart långt hår och vit hy borde göra. Det vill säga som is, låter inte folk komma alldeles för nära utan håller ett avstånd.Inne i Twylas hjärna pågår hela tiden en kamp om huruvida hon ska släppa sin hårda och kalla mask eller låta lite av hennes egentliga jag sippra ut. Endast två personer har fått komma henne nära och fått se lite av hur hon egentligen är. Dessa två är Willow Belden och Valerie Bliss. De är också femteårselever från Slytherin men liknar inte Twyla på något sätt. Båda två har blont hår, mörkbruna ögon och en lätt solbränd hudton året om(hemligheten är mycket bronzer säger Valerie). De är typiskt öppna och glada men är djupare än så vilket lockade till sig Twyla och nu är de tre bästa vänner. Båda har familjer som älskar dem över allt annat och gärna vill ha hem dem till jul vilket lämnar Twyla ensam.
-Ensam på Hogwarts med människor jag aldrig pratat med, kan det bli bättre? säger Twyla och slänger av sig den varma filten för att gå ner till matsalen och äta middag med resten av de kvarlämnade eleverna. Jag är som is och resten resten som en glad chokladpudding, hur ska detta gå är den sista tanken som paserar innan hon är kliver in i stora salen.

Min första fanfiction på väldigt länge, hoppas någon vill läsa c:

Jag läser Superbra!!!

Kul, tack så mycket♥ Ska skriva vidare på första kapitlet idag.

Bra!!!!♥♥

Väldigt tråkigt och ganska kort kapitel men hoppas någon är intresserad av att läsa trots min skrivkramp XD

Kapitel 1; Början på ett hemskt jullov
Jag kliver in i stora salen och ser mig snabbt omkring. Det första som fångar mitt öga är hur få de är. Bara ett par lärare och sju elever. Alla sitter vid ett enda bord istället för vid fyra.
-Du är sen, säger en av förstårseleverna från Slytherin som tydligen heter Caleb.
-Jag vet, säger jag lite halvirriterat och slår mig ner bredvid Aiden, sjätteårseleven från Hufflepuff.
-Låt oss inte bråka utan vara glada nu, det är jul!, säger Dumbledore. Meningen "Det är jul" upprepar sig i mitt huvud och jag blir halvt galen på den. Varför vara glada för att det är jul när man inte annars är det? tänker jag och hugger in av puddingen. Detta kommer bli mitt värsta jullov någonsin är tanken som fladdrar omkring i mitt huvud då jag ser mig omkring. Strax så känner jag hur någon tittar på mig. Jag vänder på huvudet och ser Aidens också isblå ögon kolla tillbaka på mig.
-Vad?, undrar jag och höjer ett ögonbryn.
-Kan jag få puddingen?, frågar han med ett leende. Ett väldigt fint leende faktiskt tänker jag och ger honom puddingen.
-Varför ser du så glad ut?, säger förstaårseleven från Gryffindor med ett hånflin.
-Inte för att det är jul i alla fall, säger jag och mitt leende slocknar snabbt.
- Har du mens eller varför är du så sur Ainsworth?, säger den andra förstaårseleven från Slytherin.
-Skärp er nu, säger Mcgonagall skarpt och deras hånflin försvinner snabbt som det brukar hos förstaårselever då de blir tillsagda. Jag känner hur jag blir mättare och mättare för varje tugga jag stoppar i mig och vill helst gå från bordet men inte som den första, jag vill aldrig sticka ut ur mängden. Nej, jag vill men jag vågar inte vara den som sticker ut ur den grå massan men jag gör det ändå . De tre trillingarna från Ravenclaw lämnar bordet i en enda fnissande hop och strax efter dem går Emma, andraårseleven från Gryffindor. Jag sväljer snabbt min kalkonsmörgås och reser mig för att lämna bordet.
-God jul, säger de två slytherineleverna hånfullt med sina ansikten som ett enda stort flin. Jag ger dem en isande blick och går med snabba steg mot Stora salens utgång. Då jag kommit ut därifrån så saktar jag ner och tar ett par djupa andetag. Jag hör steg bakom mig och ser någon med ljust hår komma.
-Lumos, mumlar jag för att kunna se något i den mörka korridoren. Det är Aiden som kommer.
-Lugna ner dig, jag kommer inte ha ihjäl dig, säger han med ett litet flin. Jag klistrar på ett leende tillbaka och mumlar "nox" och trollstaven slocknar.
-Varför hatar du julen så mycket?, frågar han.
-Du vill nog inte veta varför, säger jag tyst.
-Det där gör mig bara mer nyfiken, säger han och verkar faktiskt mena det.
-Jag hatar inte julen, jag hatar det människor gör den till, säger jag utan nämna den riktiga versionen om att mina föräldrar dog på julen.
-God natt, säger jag och går mot uppehållsrummet för att slippa prata med fler personer idag.

Bra, bevakar

Kul, ska föröka skriva snart, har varit lite upptagen

det är lugnt

Förlåt för att det tagit otroligt länge för mig att skriva detta korta kapitel, ska försöka skärpa mig!

2.Vad händer Ainsworth?
Jag går genom korridorerna med mina vanliga, raska steg och tänker "vad fan hände nyss?". Min is började nästan smälta för att sedan komma tillbaka som världens köldknäpp och göra mig till en väldigt kall personlighet igen. Jag stiger in i uppehållsrummet och sätter mig framför den varma brasan för att försöka lugna ner mig själv. En person försöker prata med mig, och är faktiskt intresserad. Men vad gör jag då, jo jag sluter mig och avfärdar honom, rädd för vad han ska tycka, rädd för vad någon ska tycka. De två pojkarna från Slytherin kommer in i uppehållsrummet och jag bestämmer mig för att det är slut med filosofiserandet.
-Vad händer Ainsworth?, säger den längre av dem medan jag börjar röra mig mot sovsalen och min säng.
-Inget?, säger jag lite irriterat och stannar upp.
-Jo vi såg dig och..., börjar den andra pojken säga men blir snabbt avbruten av sin vän.
-Håll käften Zachary, fräser den andre pojken.
-Okej, jag har ingen aning om vad ni såg, men glöm det, säger jag och går snabbt mot sovsalen. Jag ser snön och den frusna sjön utanför fönstret och lägger mig snabbt ner i min varma säng och somnar direkt som mitt huvud rör i kudden.

Det är kallt, riktigt kallt. Snön bara flyger, både från marken, träden och himlen. Men inne i huset är det varmt tack vare den varma brasan och all julefrid som sprids inomhus hos den lilla familjen. En flicka, kanske åtta år gammal ropar glatt:
-Mamma, Pappa jag vill följa med!
-Twyla det är iskallt men om du nu så gärna vill sätta ner ljus så får du, säger en kvinna med långt svart hår.
-Klarar du dig ensam Anya?, frågar en man med isblå ögon, så blåa att de nästan ploppar ut från huvudet.
-Pappa, jag blir myndig inom trollkarlsvärlden imorgon, det är okej, säger en äldre flicka med likadana ögon som sin pappa. Det lilla sällskapet på tre personer stiger ut i kylan för att sätta ner ljus för alla döda själar som Twylas mamma brukar säga. De går längs en åker och snart syns inte de vuxna längre.
-Mamma! Pappa!, ropar en ljus röst och börjar panikartat irra omkring. Ett dån hörs då hon går mot huset i snöstormen.

Jag vaknar med ett ryck, det sista jag minns är ett grönt ljus.