Är det verkligen så bra idé? - Min framtidsplan

Jag är verkligen inte den tjejen med världens bästa betyg- men tjejen med världens sämsta betyg.

Okej, jag har alltså ett C, två D och tre E vilket blir 70 poäng sammanlagt. Och med dessa betyg kommer det inte ta mig långt i livet.

Jag har anledningar till varför jag har dessa betyg. Jag är för det första inte den socialaste för att jag har svårt att koncentrera mig i större grupper för de orsakar för mycket ljud. Sen så har jag delvis svårt med att hänga med när det är genomgång, jag försöker verkligen hänga med men det funkar inte och i slutändan så blir det att jag ger upp och sysslar med något annat. Jag har inte koll på vad min klass jobbar med eller får för läxor eftersom jag måste vara i ett annat klassrum. Och sedan har jag ADD, depression och någon sort av ångest så detta påverkar mig på något sätt fysiskt och psykiskt.

Jag har under en vecka funderat hur jag kan höja mig, och det är att gå om nian. Det är för både att höja betygen vilket leder till mycket bättre framtid och sedan att få mer kunskap. Jag saknar mycket kunskap för att jag har missat 7:an, 8:an och nu halva 9:an.

Men nu när jag tänker så tycker jag inte att de låter som en bra idé. Det måste finnas andra vägar att få en bra utbildning. Har ni några tips? Eller några idéer på hur jag kan höja mig iallafall i några ämnen nu till sommaren?

Har ni ingen syo på skolan? =) tror att denne person säkert sitter med olika alternativ för dig. Sen beror det ju lite på vad du vill gå på gymnasiet. Om du kan se till att få precis poängen för att komma in, så kan jag berätta att ingen någonsin tar en titt igen på betygen i högstadiet. De är som bortblåsta. Sen är det bara gymnasiet som spelar roll. På gymnasiet kan du börja om, o se till att få den hjälp du behöver =)

Jag vet inte riktigt vad det innebär att gå om nian, men där jag bodde hade vi ngt som kallades "klaragymnasiet". Det var för dem som inte hade tillräckligt med godkänt tror jag, så man gick typ som ett "förberedelseår" för gymnasiet.. typ. Kanske finns ngt sådant där du bor också? Kan kännas skönt att känna att man har riktning, o inte "går om".

Men bästa är nog att prata med en syo! =D

Det är ju jättesvårt för mig att komma på alternativa vägar som fungerar för just dig, men jag måste nog slänga in att ett år extra i nian inte låter helt fel (utifrån perspektivet som jag ser situationen ifrån). Kanske kan du redan nu försöka tala med lärare och fråga om det finns andra sätta för dig att lära dig att ta in kunskapen, än den som sker under en genomgång eller när ni skall diskutera/arbeta i grupp/lära av varandra osv.

Ett år kan vara mycket, speciellt i tonåren. När jag började studera japanska 2012 kände jag mig tok för gammal, och började smått känna panik över att jag borde söka mig till en "riktig" utbildning närmsta åren/hitta rätt arbetsplats och inte flamsa runt (= leva livet som jag dittills gjort efter gymnasiet). NU, när jag är 23, har jag insett att två års intensiva språkstudier i utlandet kan vara det bästa att göra i dagsläget. Då är jag 26år när jag är klar för att söka jobb i landet som jag vill bosätta mig i. 26! Det är INGENTING! Då har jag ytterligare ett par år på mig att satsa järnet inför ett specifikt sommar-OS som är 2020 och där vill jag lira runt med språkkunskaper och självförtroende.

"Du har hela liiiiiivet framför dig" säger alla gamla. Och jag. 23år gammal. Man kan vända och vrida på jobb och utbildningar, sätta sig in i nya projekt, finna nya drömmar oavsett var i livet man står, oavsett i vilken ålder man är.

Det bästa är ju att du inte måste bestämma dig fullt ut redan nu!
Att gå om ett år kanske är bra? Du får ett år till att lära känna dig själv bättre och lära dig hur du bäst kan lära in ny kunskap - om det är vad du vill. Men om du istället känner att du är bättre på annat än det här matande skolarbetet så kanske senare yrkesskola eller komvux kan vara ditt alternativ. Eller så har du något du brinner för, och kan finna vägar som möter det intresset? ^^

Det finns oändliga möjligheter! Det gäller bara att våga tro på sina drömmar och dumdristigt tala om dem så ofta att det tillslut blir så simpelt och lätt att du vågar sätta nya mål och drömmar som verkat vara ännu svårare att uppnå.