Darcy Smith

Hejsan! Skaffade ett konto här imorse, så har knappt hunnit lära mig hur det funkar, men ni får väl hjälpa mig lite i värsta fall.

Jag tänkte iallafall skriva en novell som självklart kommer handla om Harry och hans vänner, men novellens huvudperson kommer vara Darcy, min påhittade figur. Jag kommer ändra historien på det sättet att Darcy var med Harry kvällen då deras föräldrar mördades (ja, Darcys föräldrar och Harrys föräldrar kände varandra) av Lord Voldermort. Även Darcy överlevde mirakulöst med endast en hårslinga som bevis på vad hon varit med om. Japp, en hårslinga, en av hennes hårslingor har sen den dagen i Oktober varit blond och hur mycket hon än försökt färga den, eller rättare sagt hennes foster mamma Elizabeth, (som hon TRODDE var hennes riktiga mamma) som störde henne något otroligt, kanske för att hon inte ville ha några bevis för vad hennes "dotter" varit med om. Darcy lever helt och fullt som en mugglare, eftersom det inte vill ha något med trollkarlsvärlden att göra. Darcy, hennes fosterpappa och hennes fostermamma bor i ett stort, vitt hus med en pool och stor trädgård. Hon har allt hon kan önska sig, men en dag förändras allt, när hon får ett brev..

Och juste, jag kommer ibland skriva om något som hänt tidigare i Darcys liv, alltså tillbakablickar och jag kommer då skriva med lutande text, sådär -> Harry Potter




Kapitel ett; Darcys perspektiv
Darcy vaknade tidigt den morgonen och satte sig upp i den stora, mjuka, vita sängen och gäspade stort. Det var i mitten av Juli och vädret var perfekt. Hon kollade sömnigt ut genom fönstret och där utanför såg hon sin mamma, Elizabeth och hennes pappa, John. av deras ansiktsuttryck att döma var de mitt inne i en allvarlig diskussion och de såg väldigt upprörda ut. Darcy reste sig långsamt upp och gick fram emot de stora garderoben och kollade på alla sina kläder, hon hade otroligt mycket. Hon valde tillslut ett par ganska slitna jeans shorts och ett vitt linne med texten: New York city. Hon satte upp håret i en hög tofs och betraktade sin spegelbild, Darcy var en ganska kort, smal, vältränad tjej på fjorton år, hon hade stora, bruna ögon och riktigt långa ögonfransar. Hon hade några små fränkar på den smala näsan och skrattgropar i båda kinderna. Hon log, hennes tänder var vita och jämna och hennes läppar var ganska smala och enligt hennes vänner var hon mycket, mycket vacker. Det här skulle bli en bra dag, det kände hon på sig.

Tre år tidigare: Darcy reste sig upp, hon tyckte sig ha hört ett högt ljud, som om något i glas gick sönder. Hon tänkte inte så mycket på det när hon gick ner i vardagsrummet i sin ljus lila pyamas och öppnade dörren till altanen, där hon trodde att ljudet kom ifrån. Hon såg hålet i den inglasade altanen och såg sig omkring. Först verkade allt i sin ordning, men när hon kollade igen såg hon en liten, vit uggla, med bärnstensgula ögon och en liten, orange näbb. Hon kollade förbryllat på ugglan och såg att ett brev var fastknutet i den högra foten. Darcy reste sig och gick fram till ugglan, ganska långsamt, eftrsom hon inte ville att en skulle bli rädd och flyga iväg. Ugglan sträckte ut benet och hon knöt loss brevet. Ugglan flög iväg, nöjd eftersom hon precis klarat det viktigaste uppdrag hon någonsin haft hittills.
Darcy öppnade brevet som var adresserat till ´Darcy Smith, Old Field Street, 6, största sovrummet på övervåningen.´ Darcy höjde på ögonbrynen, vem kunde det vara? Hon öppnade brevet och började läsa: ´Kära Darcy, jag som skriver det här till dig, är för dig okänd. Dina föräldrar vet dock vem jag är, men jag har inte tid att förklara allt nu. Jag tänker bara berätta det viktigaste: jag heter Albus Dumbledore och jag är rektor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Jag har fått äran att meddela dig att du är en häxa och en mycket berömd sådan. Varför kan jag tyvärr inte berätta, än.
Tyvärr vet jag att dina föräldrar inte samtycker till min önskan att du ska få börja på min skola, men jag tror att jag mycket snart kommer få den äran att träffa dig. Jag förstår att detta måste låta väldigt, väldigt konstigt, men jag ber dig att åka till London imorgon och gå in på Den läckande kitteln, som är placerad mellan en skivaffär och en bokhandel, som är osynlig för mugglare (icke magiska människor). Där frågar du bartrenden Tom om hjälp att komma in i Diagongränden. Där väntar jag på dig och jag kommer hjälpa dig att skaffa fram alla grejer du behöver för att lära dig grunderna.
Med vänliga hälsingar, Albus Dumbledore'. Darcy stirrade gapande på brevet. Var det här något slags skämt? Hon var nästan säker på att det var någon som drev med henne, men hon brydde sig inte, hon ville ta reda på vad det här handlade om, och det snabbt."

Verkar bra!

Kapitel två; Darcys perspektiv
Darcy öppnade altan dörren och klev ut i den varma morgonsolen. Hennes mamma och pappa tystnade så fort det såg henne, men hon brydde sig inte, för hon förstod ändå, trodde hon, vad det handlade om. Varje år, mellan juni och september åkte hela familjen nämligen bort, i tron om att deras dotter aldrig skulle få reda på att hon var en häxa och var självskriven sen födseln till Hogwarts. Dock visste hon mycket väl att om lärarna och rektorn fick reda på att hon inte visste någonting om sin magiska förmåga, skulle det inte spela någon roll vart familjen befann sig, ugglorna skulle ändå hitta dem och om Darcy inte öppnade brevet skulle familjen drunkna i alla breven. Allt detta visste Darcy eftersom hon för tre år sedan träffat Dumbladore, rektorn för Hogwarts som förklarat allt detta för henne och han hade även berättat att med trollkarlsböckerna, trolldrycks-sättet och sitt trollspö, skulle hon snart vara lika begåvad som Hogwarts eleverna. Anledningen till att Darcy var hemskolad utan att hennes föräldrar visste något, som var svårt att dölja till en början, men snart hittade hon ett sätt att öva på trollkonsterna, trolldryckerna och trollformlerna utan att bli upptäckt, var för att hon ville vänta på rätt ögonblick och hon kände att tiden var kommen.
-Mamma, pappa, hon tog ett djupt andetag innan hon fortsatte, jag vet redan allt, att jag är en häxa och allt sånt där, jag har pratat och brevväxlat med rektorn, Dumbledore i tre års tid. Hon såg oroligt på sina föräldrar som både såg skuldmedvetna och oroliga ut.
-Förlåt gumman, vi är så ledsna att vi inte berättat det tidigare, sa hennes mamma med skamsen röst.
-Jag antar att du också har räknat ut att det är därför vi reser bort i tre månader varje år, han lät till Darcys förvåning road.
-Ja,det har jag, sa Darcy och log, och jag har varje år några dagar innan vi reser iväg följt med till Diagongränden och köpt nya böcker och andra grejer jag behöver, jag har till och med en trollstav, sa Darcy som nu log glatt mot sina föräldrar.
-Snälla, jag har väntat på det här i tre år nu, kan jag inte få börja på Hogwarts. Darcy såg bedjande på sina båda föräldrar som kollade på varandra och suckade, men sen nickade hennes pappa.
-Vi visste att den här dagen skulle komma någon gång, så jag antar att det är dagas att inse, att du verkligen är en häxa.

Det verkade som om det var under uppsikt, för bara några sekunder senare kom en lista på saker hon skulle behöva under sitt fjärde år på Hogwarts: dels en massa böcker, fjäderpennor, bläck, nytt trolldrycks-set, ett husdjur (padda, katt eller uggla) och en galaklänning, plus skoluniformen.

Nästa dag åkte hon med sina föräldrar in till London för att träffa Hagrid, som hon bara träffat två gånger tidigare, som skulle hjälpa henne med grejerna, plus hämta ut pengar på trollkarlsbanken Gringotts. När de mötte den storväxta mannen ryggade hennes mamma tillbaks och hennes pappas ansikte verkade stelna till, Darcy bara flinade åt dem och hälsade på Hagrid.
-De e lugnt, sa Hagrid, ja ska ta hand om henne så lämnar ja henne när vi e klara
Hennes föräldrar nickade bara och försökte sig på ett leende, men det blev mer en stel grimas.
Hagrid och Darcy gick in på den Läckande kitteln och knackade upprepade gånger på en tegelvägg med ett rosa paraply och den bildade en öppning in till ett litet torg med massor av trollkarls-affärer som Darcy snabbt kände igen som Diagongränden.

~

Tack till er som läser, det här är verkligen inte det bästa jag kan göra, men jag är väldigt trött och kommer skriva längre och mer detaljerade kapitel imorgon.
Godnatt så länge så syns vi imorgon alla Potterheads! ♥

~

Kapitel tre; Darcys perspektiv
-Ska vi börja me Gringotts då? frågade Hagrid.
-Ehm Hagrid? frågade Darcy, jag har inga pengar..
Hagrid suckade,
-Jag visste att de här skulle komma, du har pengar och massor av dem, sa Hagrid
-Men.. Hur kan jag ha det? Frågade Darcy förvirrat.
Hagrid suckade igen
-Darcy, du måste lyssna nu och tänk på att jag hade inte fått berätta även om jag velat.. Okej, det började för tretton år sedan. Din mamma och pappa, var kända i trollkarlsvärlden, riktigt kända. Din mamma var en otroligt skicklig sökare i ett quidditch lag och skribent på The Daily Prophet. Din pappa var en duktig och välbetald auror, er familj var så lycklig, men den här kvällen i oktober för tretton år sedan.. Hagrid gjorde ett litet uppehåll och blinkade bort tårarna. Dina föräldrar och du besökte deras vänner, familjen Potter, o ni hade det väldigt bra just då. Lily o James o Harry, han e lika gammal som dej, ja så såg familjen ut då..
Harrys föräldrar visste redan att Du-vet-vem var ute efter dom båda familjerna, men de litade på sin hemlighetsväktare. Men de hade fel om han. På kvällen kom Du-vet-vem till de lilla huset i Godrics hallow. Janes o din pappa, Richard, var nere o pratade om det, när de hörde någon knacka på dörren, de trodde ju att de va Sirius, så det gick o öppnade, men.. Hagrid avbröt återigen sin historia, men de va inte Sirius, utan Du-vet-vem, James o Richard blev mördade direkt och Lily och din mamma, Tina, hörde uppståndelsen o Tina sprang ner, han mörda henne innan hon kommit ner för trappan.
Lily som lekte med dig o Harry tog upp er i sin famn o när han kom upp för trappan skrek hon att han skulle ta nån annan men inte dig o Harry, självklart lyssna han inte, men något hände efter att han mördat Lily o riktade staven mot er. Ingen vet egentligen vad som hände, men förbannelsen nådde er inte o Voldemort försvann, den där hårlocken, e de enda som syns från förbannelsen. Hagrid avslutade sin historia och kollade på Darcy,
-Jag är ledsen att ingen berättat tidigare, det var egentligen inte meningen att du skulle få veta o de e därför du inte fått börja på Hogwarts, dina fosterföräldrar ville inte utsätta dig för all uppmärksamhet du skulle få.. Sa Hagrid ursäktande
-S-så mamma och pappa, eh jag menar Elizabeth och John visste hela tiden det här? frågade Darcy.
-Ja, suckade Hagrid. Till hans stora förvåning log Darcy.
-Vet du vad, jag bryr mig inte, Voldemort är borta (säg inte hans namn) och jag lever och ska börja på Hogwarts, jag har inget minne av mina föräldrar och jag älskar Elizabeth och John, de är som mina riktiga föräldrar för mig, Darcy såg på Hagrid, ska vi gå till Gringotts då? Frågade hon
-Jo, självklart, kom så går vi.. Sa Hagrid, forfarande förbluffad över hur snabbt hon kom över det, det kanske var choken, tänkte han.

De gick mot Gringotts och på vägen dit stirrade varenda en de mötte på dem, hon var ju trots allt flickan som överlevde.
När de kom fram till Gringotts pratade Hagrid med en svartalf om vilket valv de ville komma in i. Svartalfen ledde dem till något som såg ut som en liten underjordisk tunnel, eller något sånt. De satte sig i en vagn och åkte snabbt nerför något som påminde mycket om en bergodalbana. Tillslut stannade vagnen med ett ryck och Darcy, Hagrid och svartalfen klev ut. När alfen öppnat valvet stirrade Darcy bara, det var massvis med pengar. Hon och Hagrid klev in, han höll upp en liten bronsfärgad peng,
-Detta e en knuting, detta e en sikel, han höll upp en silverpeng, o detta e en galleon, han höll upp en guldfärgad peng som var lite större. Det går 29 knutingar på en sikel o 17 siklar på en galleon, förklarade Hagrid för Darcy.
-Är allt mitt? Frågade Darcy andlöst.
-Japp, varenda knuting, sa Hagrid glatt.
Han tog fram en liten pengapung (den e i det finaste drakskinnet) och gav den till Darcy.
Hon började fylla den med galleoner, siklar och knutingar. Sen åkte de därifrån och gick mot Madam Malkins klädnader för alla tillfällen. De började med en skolklädnad och sen en galaklänning, efter ett tag bestämde de sig för en ganska lång, vit klänning, prydd med diamanter vi brösten, och som gick ut lite vid midjan. Nöjd med sina kläder gick de ut och fortsatte till djuraffären, Hagrid rekommenderade en snövit uggla som påminde mycket om ugglan som kommit hem till Darcy med det första brevet från Dumbledore. Den kostade 17 galleoner och 3 siklar. Sen fortsatte de mot Förstklassiga quidditchtillbehör. Väl därinne kollade hon mot kvastarna. Hon hade länge tränat på och flyga och fått låna en gammal och begagnad kvast av professor Dumbledore, som sa att hon var en mycket lovande jagare. Hon kollade mot den nyaste kvasten, en åskvigg, och frågade försiktigt:
-Hagrid, skulle jag kunna få köpa en åskvigg?
-Självklart, de e dina pengar ju, sa han och log. Hon log tillbaks och hämtade en kvast och ställde sig i kön, hon betalde och de gick därifrån och begav sig till Flourish & Blotts. När de skaffat alla böcker började de gå därifrån, men på vägen mot tegelväggen träffade de en familj, eller rättare sagt två familjer, en som Darcy antog var mamman i den ena familjen, var kort och rund och hade rött, lockigt hår och ett vänligt leende, den som Darcy antog var hennes man, var lång med tunt, rött hår, och trött ansiktsuttryck. På den smala näsan hade han ett par glasögon. Darcy antog att de fyra rödhåriga barnen var deras, eftersom de också var rödhåriga. Två av dem, de äldsta, var tvillingar med busiga leenden i mungiporna, mellan långt hår och smala näsor, den andra pojken hade ganska rufsigt hår och fräknar på den långa näsan, han var lång och smal och log glatt mot Hagrid, den sista av de rödhåriga barnen bar en flicka med långt hår och bruna ögon, hon var ganska kort och smal och lite fräknig och även hon log mot Hagrid. De två andra familjerna, som Darcy antog var mugglare på deras "mugglar-kläder" och aningen förvirrade blickar. Deras, som Darcy antog, dotter, var kort, smal och hade bruna ögon, hennes hår var ganska vilt och i en ljusbrun nyans. När hon log såg Darcy att hon hade ganska stora framtänder. Och sen var det den sista pojken, som Darcy till viss del kände igen eftersom hon sett honom på en bild för några år sedan, var också ganska lång och han var riktigt smal och blek. Hans kläder såg urtvättade och för stora ut och han hade ett par trasig glasögon på sig. Bakom glasögonen kollade ett par stora, mandelformade, smaragdgröna ögon nyfiket på henne. Hans hår var korpsvart och vildvuxet och i pannan hade han ett blixtformat ärr. Hon kände genast igen honom som Harry Potter.

-Tja Hagrid, vem är tjejen?, sa de båda tvillingarna i kör.
-Darcy, Darcy Smith, sa Darcy blygt.
Mugglarföräldrarna kollade förvånat på varandra, deras dotter gav till ett högt "aha", tvillingarna busvisslade i kör, deras lillebror viskade något ur mungipan till Harry, som inte såg särskilt chockad ut och de rödhåriga föräldrarna log bara stort mot henne. Den yngsta flickan spärrade upp ögonen och gapade.
-Såja, såja, var lite lugna nu va, sa Hagrid bryskt.
-Men varför har du inte gått på Hogwarts tidigare?, frågade den yngsta flickan.
-För du går väl inte på någon annan trolldoms skola va?, frågade den andra tjejen.
-Jag har inte fått börja tidigare, för mina fosterföräldrar, sa Darcy tyst.
-Men.. Ska du börja på Hogwarts nu?, frågade en av tvillingarna, du kommer ligga efter alla
-Eller ska du börja i första årskursen, sa den andra tvillingen och flinade.
-Jag har faktiskt pluggat alla ämnen ni läser, fast på fritiden, hemma i min mugglar familj, sa Darcy irriterat, hon störde sig på att de drrev med henne, fast de antagligen inte menade något illa.
-Jaså, sa tvillingarna förvånat, i kör förstås.
den korta rödhårig kvinnan log och sa sedan:
-Men vi har ju inte presenterat oss, jag heter Molly och det här är min man Arthur, sa hon och pekade på den tunnhåriga mannen bredvid henne, han log.
-Och de här är Fred och George, fråga mig inte vem som är vem, sa hon urskuldande, det här är Ron, hon pekade på den yngsta av sina söner.
-Och jag heter Ginny, sa den rödhåriga flickan och log stort.
-Jag heter Hermione Granger, sa den brunhåriga flickan, och de här är mina föräldrar, hon pekade på mugglarna som log svagt mot henne.
Molly presenterade Harry och sen började Hagrid och Arthur diskutera något om drakar.
Ron, Hermione och Harry vände sig mot henne.
-Wow, har du en åskvigg?, frågade Ron imponerat.
-Vad ser det ut som dummer?, frågade Hermione och himlade med ögonen.
-Bara så du vet, fortsatte Hermione, är Hogwarts världens bästa skola, och jag tror verkligen du kommer trivas, sa hon, förresten, du är den sjätte eleven sen Hogwarts började som börjat senare än första året, det står i Hogwarts historia, sa hon som svar på Harry och Rons förvånade blickar.
-Ska vi ge oss av då, Darcy?, frågade Hagrid.
-Javisst, svarade Darcy och vände sig mot de tre vännerna, vi ses den första september.
-Det gör vi, sa dem och sen började Hagrid och Darcy gå mot tegelväggen som ledde till Den läckande kitteln.

Tre år tidigare; Darcys perspektiv
Darcy gick in till sina föräldrars sovrum och väckte dem.
-Mamma, pappa, viskade hon, skulle ni kunna skjutsa mig in till London imorgon?, frågade hon.
-Visst, gumman svarade hennes mamma trött. Darcy log, yes, tänkte hon.
Nästa dag; Darcys perspektiv
Darcy visste precis vilket ställe Dumbledore menade, hon hade besökt den gatan många gånger, men alla verkade strunta fullkomligt i den lilla puben. Hennes föräldrar släppte av henne, och hon såg sig omkring och gick in på den Läckande kitteln.
-Aha, hej Darcy, jag trodde väl att du skulle komma, sa en man med lila klädnad och en spetsig hatt med stjärnor på. Han hade midjelångt silvergrått hår och skägg, och på den krokiga näsan satt ett par halvmåneformade glasögon, jag är professor Dumbledore, ska vi gå, frågade Dumbledore glatt. Darcy, som var väldigt nyfiken, nickade stumt. de gick mot en nödutgång och öppnade dörren, men där fanns bara en tegelvägg. Han knackade på några olika tegelstenar upprepade gånger och en väg till ett litet torg öppnade sig.
-Det här är Diagongränden, sa Dumbledore och steg igenom hålet i väggen.

~

Så, det här kapitlet blev ganska långt, men kommentera så skriver jag mer ikväll