Malfoy och Granger

Hej!
Jag har funderat jättelänge nu på att skriva en Dramione-fanfic här, men jag har inte vågat för att jag är rädd att ingen ska läsa den. Men nu tänkte jag att jag skulle skriva en.

Namn: Malfoy och Granger (Jag hoppas på att det inte finns någon som heter så.)
Språk: Svenska
Rating: Jag har ingen aning alltså. Det blir nog inte direkt värre än själva Harry Potter böckerna.

Handling: Draco Malfoy ska börja sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, men han har börjat drömma konstiga drömmar om en speciell flicka i skolan, en flicka som han aldrig trodde att han skulle kunna börja få känslor för.

Det kanske inte låter jättespännande men jag ska försöka skriva så att den blir så bra som möjligt.

-
Prolog

Draco

Hon satt där på gräset, helt perfekt. hon hade en ljusrosa klänning på sig och en tjock bok i handen. Vinden fläktade lite svagt i hennes hår. Hon var verkligen jättefin. Jag satt bredvid henne och kollade på henne. Efter ett tag stängde hon igen boken och la den i gräset.
Min blick blev snabbt suddig men blev tydlig snabbt efter.
"Draco, jag måste berätta en sak," sa hon tillslut.
Min blick blev suddig igen.
"Jag älskar dig," fortsatte hon.
Blicken blev tydlig igen.
"Jag älskar dig också, Hermione," svarade jag.
Hon slängde sig runt halsen på mig och gav mig en stor kram.
Sen vaknar jag, kallsvettig i min säng. Det var tredje gången jag drömde en dröm om Hermione. Jag gillade ju inte ens henne, eller? Jag hade dock fått en speciell känsla i hela kroppen förra året när jag sett henne på julbalen, hon hade varit så vacker då. Hon är så vacker.
Men det var omöjligt, jag kunde inte vara kär i Hermione, hon var ju bästa vän till Harry Potter. Dessutom hade jag varit taskig och kallat henne för smutsskalle så många gånger så hon avskydde mig säkert.
Jag la huvudet ner på kudden igen medans tankarna for i huvudet. Tillslut blev jag utmattad av allt tänkande och somnade.
-
Jag hoppas att ni (om några nu kommer läsa den) kommer tycka att den är bra. Och kommentera gärna om ni har några tankar om den.

Bra!

Känn dig iaktagen (bevakad)!!

Kapitel 1.

Hermione

Jag stod och vinkade till mina föräldrar när de hade släppt av mig vid King's cross. De åkte iväg med sin bil och vinkade som galningar tillbaka till mig.
När jag inte längre kunde se bilen gick jag in på tågstationen för att kolla om Ron eller Harry hade kommit. Jag letade efter dem men jag såg dem ingen stans. Klockan var ändå bara 10 i 11. Jag lutade mot en vägg med min vagn bredvid mig. Klockan tickade vidare och tillslut var klockan 5 i 11, men varken Harry eller Ron hade kommit. Jag suckade och började småspringa in i väggen mellan perrong 9 och 10. När jag kommit perrong 9¾ så såg jag ett ansikte framför mig. Det var varken Harry's eller Ron's ansikte, det var Malfoy's.
Malfoy stirrade på mig, men sa inget.
"Vad? Om du har något att säga så säg det!" sa jag halvhögt tillslut.
Han sa fortfarande inget.
"Är mitt hår struligt, är jag ful, eller vill du påpeka att jag är en smutsskalle igen. Säg det bara!" fortsatte jag.
Malfoy började rodna och gick fort därifrån.
"Där är du ju Hermione," sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om. Där stod äntligen Harry och Ron.
"Var det Malfoy som du pratade med?" frågade Ron och rynkade pannan.
"Ehm, jag pratade inte precis med honom, han stod bara där," svarade jag och kände hur jag blev varm om kinderna.
"Kom så går vi på tåget," avbröt Harry Ron som precis hade börjat säga något.
Vi klev på tåget och jag och Ron gick till prefekt vagnen. Vi tog ett säte och Ron började babbla om quidditch. Jag lyssnade inte på Ron och svarade "mm" och "aa, jag tycker också det" när han avslutat en mening.
Några fler elever gick in i vagnen, och en av dem var Draco Malfoy. Våra blickar möttes i någon sekund innan Draco fort tittade ner i golvet och gick och satt sig brevid Pansy Parkinson.
Tåget började rulla mot Hogwarts och genast började alla prefekt elever prata med varandra.
Jag sneglade bort mot Slytherin prefekterna, där Pansy pratade på med Draco utan att han lyssnade. Han kollade bara på mig. Jag flyttade fort på blicken till Ron.
"Seriöst, vad är det med dig Hermione? Du lyssnar ju inte!" sa Ron lite argt.
"Förlåt, jag tänkte på annat," ursäktade jag mig och började lyssna på allt ointressant Ron hade att berätta.
Jag vet inte om det bara var jag, men det kändes som att Draco var annorlunda sen förra året.
-
Jag vet att det är dåligt nu, men det blir bättre sen, det är lite svårt att komma i gång.

Suuuuper ju *bevakar*

Det verkar inte vara så många som läser den, men jag skriver vidare. Mest för att det är kul, och sen för att fler kanske börjar läsa om det finns några delar ute.
---
Jag kommer hoppa över sorteringen. Så tänk att sorteringen i min fanfic är likadan som i boken och filmen
---

Kapitel 2.

Draco

Första dagen på Hogwarts hade börjat och första lektionen var Trolldryckskonst. Vi i Slytherin hade lektionen med Gryffindoreleverna.
Hermione stod med Potter och Weasley. Jag gillade det inte. Allt kändes så konstig. Jag hade aldrig känt mig såhär förut.
Professor Snape kom in i klassrummet och alla blev tysta.
"Idag ska ni göra Fridsdrogen, det står hur ni ska göra i era böcker," sa han buttert.
Alla elever skyndade sig till en plats och slog upp sina böcker. Alla förutom jag. Jag stod kvar som ett fån.
"Mr. Malfoy, var snäll och ta en plats," sa Snape långsamt.
Jag kollade runt i rummet.
Det fanns bara en plats ledig. Den var bredvid Hermione.
Jag svalde och ställde mig bredvid henne. Jag höll andan och slog upp boken.
Jag började långsamt ta fram allt som det stod att man skulle använda i boken.
Bredvid mig så gick det som i racerfart för Hermione.
"Går det bra för dig?" frågade jag henne.
Det kändes som att jag inte fick fram ett ljud, men Hermione verkade ha hört mig. Hon kollade förvånat på mig, som om hon inte visste att jag kunde prata.
"Öhm, ja, det gör det," svarade hon och fortsatte med trolldrycken.
Jag nickade och önskade att jag aldrig öppnat munnen.
Jag kollade ner i min kittel. Det såg bara ut som en grå klump där nere.
Efter 15 minuter var Hermione klar och tog sin kittel. Jag sneglade på Hermione och tänkte inte på att min fot var precis framför där hon skulle gå.
Hon snubblade på min fot och kitteln flög ur hennes händer.
Jag drog fort bort foten och kollade på vad kitteln hade hamnat på.
Jag fick en klump i magen när jag såg att Snape hade kitteln på huvudet och en sörja åkte ner på hans kläder.
Jag fick dåligt samvete och hjälpte Hermione upp.
Alla i rummet fnissade förutom jag, Hermione och Snape.
Hermione kollade ledset ner i golvet och Snape tog av kitteln och satte den på ett bord.
"Kom hit klockan 6 ikväll, Miss Granger," sa han surt som om han åt på en citron.
"Professor Snape, straffa inte Hermione. Jag råkade fälla henne," sa jag fort.
"Jaha, men då kan du ju göra henne sällskap ikväll. Ni båda kommer hit klockan 6. Lektionen är slut!" svarade han surt. Hela klassen stormade ut.
"Tack," sa Hermione lite lågt och log mot mig.
Sen tog hon sin bok och gick.
---
Jag hoppas verkligen att ni gillar den, om fler börjar läsa.
Kommentera gärna vad ni tycker

Wohoo super bra

Jag älskar den verkligen, den är liksom bäääääst!!!! Fortsätt skriva, jag kommer iallafall läsa den och jag tror att fler också kommer läsa den Alla borde faktiskt göra det, för hon är jätte duktig och skriver as grymma fanfictions

gud vad bra!

Jättebra