Månskenets dotter

Titel- Månskenets dotter.

Rating- PG eller PG-13 (är inte helt säker vad som kommer på slutet, kommer innehålla mycket blod och liknande).

Antal kapittel- Vet ej.

Handling- Denna berättelse kommer utspel sig några år efter att Voldemort utplånades. Amanda som ska börja sitt sjätte år på Hogwarts om några dagar känner sig helt lamslagen. Det otänkbara hände i somras, hon blev biten av en vampyr. Hennes familj har varit i kontakt med rektorn, mr Bortheleus, och de har även kommit överens med läraren i trolldryckskonst om att han kommer brygga en dryck så att Amanda kan vistas i solljuset. Men det kommer ändå vara ett år fyllt av prövningar.

Låter bra!!
*bevakar*

Tack så mycket Elsa Gryffindor!
Här kommer det första kapitlet.

Kapitel 1

Det var den 1 september och Amanda var på väg till King's Cross station. I hjärnan brottades känslorna. Hon var orolig men ändå spänd av förväntan och glädje. glad över att få träffa sina vänner igen men så klart orolig för för hur de skulle reagera när hon berättade för dem, om hon berättade för dem. Amanda försökte att inte tänka på hur svår den här terminen skulle bli utan fokuserade istället så Londons gator och gränder som svischade utanför bilfönstret.
Efter någon halvtimme så var de framme på stationen. Amanda hjälpte sin pappa lasta ur allt bagage och ställde det på vagnen som de hämtat. När de var klara så började de gå mot stationens portar.
När de har kommit in på perrongen och Amanda ska ta farväl av sina föräldrar så börjar hon plötsligt gråta. Hennes mamma omfamnar henne i en varm och kärleksfull kram:
- Jag vet att du kommer klara det här, det kommer gå bra. Lova mig bara att du inte gör något dumt nu.
Viskar hon i Amandas öra, torkat bort hennes tårat och ler. Amanda Skrattar till.
- Det skulle jag väl aldrig göra.
Amanda släpper sin mamma, säger hejdå till sina föräldrar och stiger på tåget.
Hon börjar på måfå leta efter någon av sina vänner, och hittar några minuter senare Chloe sitta alldeles ensam i en kupé. Hon öppnar dörren och sätter sig närmast fönstret mitt emot henne.
- Så hur har ditt sommarlov varit? Undrar Chloe med en lätt nedstämd röst.
I Amandas huvud pågår nu en intensiv strid.
- Bra, inget särskilt hände du då? Amanda tänker att kanske ska hon berätta när alla har kommit till kupén.
- Jag hade inget superlov direkt. Min familjs uggla, du vet gamle Marv han dog för några veckor sedan. Säger Chloe uppgivet.
- Stackars dig. Säger Amanda med medlidande i rösten.
Precis när Amanda hade pratat klart kom Brice in i kupén och satte sig bredvid Amanda.
- Hej Amanda och hej Chloe. Sa han och pussade Amanda på kinden.
- Ni har inte sett Aron än eller va? Frågade Brice men fick sedan ett konstigt uttryck i ansiktet. ¨
- Vad kall du var Amanda. Sa han med allvarlig men samtidigt frågande och orolig röst.
Amanda stelnade till.
- Eh, jag har inte mått så bra de här senaste dagarna. Sa hon sedan och hoppades att de skulle köpa ursäkten.
- Hoppas du blir bättre snart då. Sa Brice, men han lät fortfarande lite oroad.
- Men ni har alltså inte sett Aron?
- Nej. Sa Chloe med nerstämd röst.
Innan Brice han fråga vad det var med henne började tåget sakta men säkert röra på sig. Och då kom även Aron insnubblandeds. Han satte sig bredvid Chloe och pustade ut.
- Jag har letat i hela tåget efter er! Sa han lite upprört.
- Tja, det måste nog bara vara du som är dålig på att leta för vi har suttit här hela tiden. Sa Brice och knuffade till Aron på axeln.
Amanda kollar på sina vänner.
- Vi är en rätt udda skara ändå. Tänkte hon.
De var från tre olika elevhem, Amanda och Chloe var från Ravenclaw, Aron från Hufflepuff och Brice från Gryffindor. De hade alla hamnat i samma kupé när de var på väg till Hogwarts för första gången och de hade varit vänner ända sedan dess. Både Aron och Amanda var med i Quiddich laget för sina respektive elevhem, Amanda är lagkapten och jagare och Aron är slagman.
Plötsligt hör de att någon knackar på kupé dörren, det är tanten med godisvagnen.
- Ska ni ha något från vagnen? Undrar hon när Aron har öppnat dörren.
- Jag ska ha två kittelkakor. Säger Chloe.
- Och jag ska ha fyra chokladgrodor. Säger Brice.
- Här. Säger Brice när de båda har betalat.
Han räcker oss varsitt paket.
- Tack. Säger Amanda och resten följer hennes exempel.
Amanda öppnar sin och hinner knappt fånga den snabba lilla grodan innan han hoppar iväg. Hon stoppar in grodan i munnen och läser sedan på det medföljande kortet.
- Harry Potter. Yes äntligen. Utbrister hon när hon läser på det medföljande kortet.
- Oh! Jag önskar att jag fick honom. Säger Aron.
- Jag har redan två. Säger Chloe retfullt.
- VA! Hur! Nää! Säger Aron upprört.
- Kan du inte gen en till mig då? Frågar Aron vädjande.
- Näpp! Ha ha! Säger Chloe skadeglatt.
Aron och Chloe fortsätter, tiden går och Amanda har redan glömt alla sina bekymmer. Men det kommer inte vara länge.
Efter några timmar tycker Chloe att det är dags att byta om. Tjejerna får sitta kvar medans killarna får gå ut och vänta. De byter om i lugn och ro och sedan byter de så att killarna får byta om. När killarna är klara går de in och sätter sig igen. Amanda sätter sig och lutar sitt huvud mot Brice. Han börjar dra sina fingrar genom hennes långa bruna hår och sedan somnar hon.
Efter bara några minuter börjar hon röra på sig i häftiga rörelser.
- AAAAAJ! NEJ, snälla sluta. Snyftar hon i sömnen.
Brice puffar till henne så att hon vaknar.
- Hur mår du egentligen? Undrar han.
- Bara en mardröm jag får ofta det när jag är lite sjuk. Säger hon ursäktande.
Hon lägger sitt huvud i Brises knä och han börjar sakta smeka hennes rygg tills hon åter igen somnar.
Efter några timmar är de äntligen framme. Brice puffar till Amanda och ber henne vakna de packar ihop sina saker och går av tåget. Det är solnedgång och slottet ser mer magnifikt ut nu än någonsin. Slottet badar i solsken från den neråtgående solen när börjar gå mot droskorna som ska ta dem upp till slottet. Amanda blir plötsligt orolig att drycken hon hade fått hemskickad inte skulle hålla ända tills solen gått ner. Så hon tar på sig mantel huvan och sveper manteln om armarna och händerna.
- Visst ska det bli kul att se sorteringen? Undrar Chloe.
- Aa. Hoppas att vi får några nya snillen till hemmet. Säger Amanda och highfivear Chloe.
- Bla bla bla! Jävla snille barn. Vi behöver inte vara så där smarta vi är snälla! Säger Aron buttert.
- Ja det har du nog rätt i Aron vi behöver inte dem. Instämmer Brice.
Amanda buffar till honom och innan de vet ordet av så är de framme.
De går upp för trappan till skolan och in genom portarna men innan de hinner in till stora salen så blir de stoppade av professor McGonagall.
- Amanda O'brian rektorn vill träffa dig. Säger hon bistert.
Amanda låssas se förvånad ut.
- Men ska ha inte inviga läsåret?
- Han säger att detta är viktigare. Se så skynda på nu. Uppmanar hon.
McGonagall följer med henne en bit ner för korridoren och stannar utanför ett klassrum.
- Han väntar på dig där inne. Säger hon, vänder sig om och går där ifrån
Amanda tar ett djupt andetag, öppnar dörren och går in.

----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är ledsen om det var tett lite tråkigt första kapitel men det var mest för att introducera huvudpersonerna.

Det var jättebra!!
Längtar redan efter mer

Kappittel 2

- Ah. Miss O’brian avd bra att du kom. Jag har som sagt pratat med professor Mich, trolldrycks läraren, men även professor Drian, din nya försvar mot svartkonst lärare. Och vi har bestämt att du får tillgång till skogen när du behöver. Du kommer få din “medicin” på professor Michs kontor. Kom dit innan soluppgången så löper du ingen risk att träffas av några strålar.
- Tack så mycket professorn.
- Om du inte har några frågor så är det väl dags att gå och äta nu, maten borde vara framdukad nu. Säger professor Bortheleus med ett leende när han har läst av sin underliga klocka.
Han började gå mot dörren men innan han gick ut vände han sig om.
- Du kommer klara det här galant. Säger han och ler mot henne.
- Tack. Säger Amanda åter igen.
Sedan vänder han sig om och försvinner ut genom dörren.
När Amanda äntligen kommer in i stora salen och har satt sig bredvid Chloe så känner hon sig hungrig.Och inte sådan hunger som människor känner utan hunger och törst för blod.
- Vad var det rektorn ville? Undrar Chloe nyfiket.
Amanda som inte riktigt hade tänkt på att hon troligtvis skulle bli utfrågad funderade snabbt.
- Jag tar det när vi kommer upp till sovsalen. Svarar Amanda men hoppas egentligen att Chloe
- Okej. Säger Chloe men värkar lite besviken.
Chole har precis ätit upp sin första portion och ska nu ta en till.
- Ska inte du ha lite mat? Undrar Chloe.
- Nja, jag är inte så hungrig.
- Men det skulle sitta fint med lite harblod eller något. Mumlar Amanda lite för högt.
- Vad sa du. Undrar Chloe lite skeptiskt.
- Eh, bara att det skulle vara gott med lite blodpudding. Säger Amanda och hoppas att Chloe inte hörde vad hon egentligen sa.
- Det är en speciell rätt som mamma brukar göra. Hon vart som besatt av den när i var i Sverige på semester. Säger Amanda som svar till Chloes frågande blick.
- Jaha vad bra jag trodde du mumlade om harblod. Säger Chole med ett flin.
- Ja det skulle ha varit intressant. Säger Amanda och försöker spela med.
Efter någon timme är desserten är undanplockad är dags att gå upp till sovsalarna. Chloe och Amanda skulle precis gå ut genom stora salens dörrar när Brice hann i fatt dem.
- Chloe gå i förväg du. Jag vill gärna prata ostört med Amanda. Säger Brice.
Och inte helt frivilligt får Chloe gå i förväg.
- Vad var det rektorn ville? Frågar Brice lite lätt orolig på rösten..
- Jag vill inte riktigt prata om det. Säger Amanda och försöker undvika Brices blick.
- Okej, men bara ingenting har hänt.
- Nej då. Säger hon och pussar honom på munnen.
- God natt. Säger hon och börjar gå upp mot sin sovsal.
- När hon har tagit sig upp för alla lömska trappor och in i sitt sällskapsrum sitter Chloe nersjunken i en mjuk fåtölj framför brasan.
- Äntligen! Vad tog så lång tid? Undrar Chloe.
- Ledsen men det är trappornas fel.
- Ja ja. Säger Chloe.
*Gäsp*.
- Jag år och lägger mig. Säger Chloe och hon ser faktiskt väldigt trött ut.
- Okej jag stannar nog uppe ett tag. Säger Amanda och är lättad över att Cloe verkar ha glömt att hon skulle berätta om sitt möte med rektorn.
När de flesta har gått och lagt sig och det bara är någon enstaka sjunde års elev kvar slinker hon ut ur sällskapsrummet, ner för alla trappor och ut i den friska natt luften. Hon smög sig över gräsmattorna och sedan in i skogen. Ju längre in hon gick de stå mörkare blev det. Men mörker var inget problem och inte heller om någonting skulle anfalla. Amanda njöt, njöt av tystnaden , mörkret och jakten. Plötsligt såg hon något röra sig i en buske någon meter från var hon stod. Hon började smyga mot busken. När hon var alldeles nära så hoppade hon p busken och lyckades fiska fram en liten skogshare. Hon borrade ner tänderna i den ljuvligt möra fortfarande sprattlade haren. När hon sedan sög ut blodet ur haren så kände hon hur mättnaden lade sig i magen som hon hade väntat på hela dagen.
Efter ytterligare någon hare började Amanda gå tillbaka till slottet. När hon hade kommit ut ur skogen kände hon sig nästan naken. Hon trivdes i mörkret, i skogen och med sig själv. Men Hon insåg att det skulle inte vara ett liv, att bara leva i skogen.
När hon Äntligen hade kommit upp till sällskapsrummet smög hon sig upp för trappan och in i tjejernas sovsal. Hon klädde av sig och smög sedan tyst som en mus och la sig. Täcket kändes som sammet mot huden och även om hon var en nattvarelse så somnade hon otroligt snabbt. Amanda drömmer oroliga drömmar, hon blir jagad, jagas, faller, flyger. Hon vaknar många gånger under natten men lyckas ändå få några timmars sömn innan hon måste vakna.
Solen har inte gått upp över horisonten än men Amanda gör sig redo att gå. När hon har klätt på sig smyger hon ner för trappan som leder till tjejernas sovsal. Sedan smyger hon ut ur sällskapsrummet. Hon börjar småspringa ned för trapporna och in och ut genom slottets korridorer. Det är så tyst och stilla, Amanda hör allt.
När Amanda har lyckats hitta till professor Michs kontor knackar hon på dörren.
- Kom in. Säger en barsk röst.
Amanda öppnar dörren och stiger in. Professor Mich blänger lite på henne och hon kommer sedan på sig själv med att inte ha stängt dörren.
- Här har du. Säger Professorn och räcker Amanda en medelstor glasflaska med något bubblande och skummande grön-gult innehåll.
Amanda tittar med avsmak på flaskan.
- Om du dricker en klunk om dagen av det där så ska du inte behöva oroa dig miss O’brian.
- Tack. Säger Amanda eftertänksamt.
Hon skruvade av korken och slogs genast med en lukt som skulle kunna få döda att resa sig upp och fly. Hon tog en klunk och fick genast en reflex att spy men gjorde det inte. Hon svalde klunken och gjorde en grimas. Hon nickade åt professor Mich och gick sedan ut.

JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE JÄTTE BRAAAAAAAAAA!!!!!!

Jättebra!!! *bevakar*

Hanna Alice Lilly Potter och LillaBelle kanske vill läsa?

Jag ska försöka att få ut ett kapitel i veckan och sedan fortsätta att komma med ett rätt så ofta och tack för att du rekomenderan min ff OzzyStar2

YEY!!!!!!

Ingen orsak

JÄTTEBRA!!! *bevakar*