Tänk om det hade varit annorlunda ~ Drarry ~

Titel: Tänk om det hade varit annorlunda
Författaren: Pinkie Pie
Rating: PG
Språk: Svenska
Utspelar sig: Harry och Dracos första år
Huvudpersoner: Harry Potter och Draco Malfoy



Handling: Det handlar om vad som skulle kunnat hänt om Draco och Harry hade blivit sams från början. Historien börjar när de båda skulle börja på Hogwarts, men typ inget är då likadant som i böckerna utan mycket ändras. Kommer att skriva var annat kapitel i Dracos perspektiv och var annat i Harrys.



Första kapitlet kommer efter att någon har kommenterat.

Låter intressant! Älskar Drarry! ♥ *Trycker på bevaka*

(så här är första kapitlet.. det här är den första ff som jag någonsin skrivit, så är inte jättebra )

1. Draco

Det var inne hos Madam Malkins - klädnader för alla tillfällen som jag såg honom för första gången. Han var en pojke som såg ut att vara lika gammal som jag gick in igenom dörren till affären. Han hade svart hår som låg rakt ner på hans huvud, trasiga runda glasögon som prydde ett par stora gröna ögon och hade ett uppspelt ansiktsuttryck. Han gick ett par steg mot mig och Madam Malkins och hon tittade upp mot honom och frågade med sin lilla röst om pojken skulle börja på Hogwarts i år, pojken svarade att det skulle göra. Madam Malkins bad pojken ställa sig bredvid mig så skulle hon snart mäta honom. Hon gick iväg (säkert för att hämta tyg till min mantel eller nått sånt), så jag passade på att introducera mig själv för pojken.
“Jag heter Draco”, sa jag och vände mig mot pojken och väntade på att han skulle säga sitt namn. Jag var rädd för att säga mitt namn och bli ihop kopplad med min far, fast det borde inte gälla fall som dessa. Pojken såg helt klart ut att vara mugglarfödd och inte veta ett smack om denna väld över huvud taget.
“Jag är Harry, Harry Potter”, svarade han och jag insåg snabbt vem jag pratade med. Jag hade ju så klart hört att Harry Potter var lika gammal som mig och att han därför skulle börja på Hogwarts samtidigt som jag, men jag hade inte tänkt att han skulle var den första som jag möter. Jag menar vad är oddsen?
“Den Harry Potter?”, frågade jag även fast det var en dum fråga, det finns ju ingen annan som heter Harry Potter och elva år gammal. Harry nickade till svars.
“Har du.. du vet”, fortsatte jag och gnuggade mig själv lätt på sidan av pannan och hänvisade till att jag menade hans ärr.
“Ja”, svarade han kort och drog bort sin lugg på ena sidan och visade sitt bliztformade ärr, jag höjde ögonbrynen och log åt synen. Helt plötsligt var Madam Malkins tillbaka och hon gjorde så att hennes måttband mätte Harry utan att hon behövde lyfta ett finger och då började hon göra min mantel.

Jättebra! Du skriver verkligen bra ♥
Längtar tills fortsättningen!

Bra!

Super!

(Tack för snälla kommentarer här kommer kapitel 2 :3 )

2. Harry

Jag tittade på när Madam Malkins sydde Draco mantel, för det mesta så gjorde hon inte så mycket utan hon hade sitt trollspö framme och hennes magi gjorde allt jobb åt henne. Draco tittade rakt fram under hela tiden och jag betraktade hans runda käke och hans lilla runda näsa under tiden. När Madam Malkins var klar med Draco så gick vände han sig mot mig och sa “Vi ses väl på perrongen i morgon?” och jag svarade att det gör vi. Dagen efter så fick jag hjälp att hitta till perrongen, man behövde springa igenom en pelare för att komma dit. När jag var igenom så tittade jag efter Draco på perrongen och såg honom gå på tåget en bit bort, så jag små sprang mot honom och gick på i samma ingång som han gick in på. När jag var på tåget så kollade jag efter honom i korridoren men antog att han hade gått in i en kupé. Jag öppnade den kupén som var närmast, men han var inte där utan där satt ett gäng tjejer som stirrade på mig när jag öppnade dörren. Så jag stängde dörren och öppnade dörren till kupén mittemot, där satt Draco och en mörkhyad kille.
“Kan jag sitta här?”, fick jag fram och syftade på platsen mittemot Draco som var tom.

Jättebra!

3. Draco

Jag och Blaise avbröts av att någon öppnade dörren till våran kupé, denna någon visade sig vara Harry. Han frågade oss om han kunde sitta med oss och jag svarade kort “Klart du kan.” och nickade mot platsen mittemot mig.
“Blaise, det här är Harry. Harry det här är Blaise Zabini”, sa jag samtidigt som Harry satte sig tillrätta på sätet, Blaise fnös och svarade “Hej, pojken-som-levde” på ett ironiskt sätt. Jag kände mig förolämpad, även fast det inte var mig som han förolämpade. Jag såg upp på Harry, han såg förvirrad ut och såg ut som att han inte visste ifall han skulle stanna kvar eller om han skulle gå ut. Jag puttade till Zabini med armbågen, han muttrade till och ställde sig upp och gick ut ur kupén.


(sry för kort kapitel.. hade dåligt med inspiration)

Bra!