Om han var en av oss[SV, Dramione]

Namn: Om han var en av oss
Språk: Svenska
Karaktärer: Hermione Granger, Draco Malfoy, Harry Potter, Ron Weasley, övriga karaktärer från Harry Potter
Rating: PG-12
Färdigskriven: Nej
Handling:
Aldrig i hela livet har Hermione ens tänkt tanken att förälska sig i någon, men när hon tvingas spendera tid med sin största fiende, Draco Malfoy, förändras någonting. Förvirring och starka känslor från alla håll uppstår, faktum är att ingen vet vad som egentligen sker. I denna fanfiction kommer du få läsa om två 16-åriga ungdomar med motsatta bakgrunder mötas på mitten.


Dracos perspektiv

I hela mitt liv har jag uppfostrats att bli någonting jag inte är.
I hela mitt liv har jag tvingats agera på sätt jag aldrig skulle göra.
I hela mitt liv har jag fått berättat för mig vad jag ska tycka och tänka.
I hela mitt liv har jag låtit andra bestämma över mig.
I hela mitt liv har jag tvingats upprätthålla en falsk fasad.

Jag går med raska steg mot Slytherinbordet i Stora salen. Blickarna vänds mot mig när jag gör entré. Deras blickar är inte på grund av avund eller förundran, det är av avsky. Min sena ankomst stör sorteringsceremonin och jag ser Professor McGonagalls läppar smalna till ett ilsket streck samtidigt som jag slår mig ned mellan mina elevhemsvänner, Vincent och Gregory. Det är den kvällen på året vi välkomnar förstaårseleverna välkomna till skolan och deras nya liv. Jag önskar innerligt att jag skulle få denna chans igen. Att komma som ny elev till Hogwarts och göra nytt intryck, kanske bli placerad i ett annat elevhem. Dock vet jag att det aldrig skulle fungera. Jag har ett rykte att upprätthålla och en familj att hedra. Om det inte vore för min familj skulle jag varit helt annorlunda mot vad jag är nu.

När jag lämnar Stora salen krockar jag med Ron Weasley från Gryffindor. Han ger min en butter min och jag känner Hermiones stora, bruna ögon bränna i mig. Om det är något jag är medveten om, är det att jag sårat henne. Alla gånger jag hånat henne, förkastat hennes namn och ursprung… Att såra henne var aldrig vad jag ville göra. Jag ville bara visa min position, min familjs position. Min överlägsna position och hennes underlägsna. Att en mugglarfödd flicka skulle vara den mest intelligenta jag kände, stred mot alla normer jag känt till. Hon tillhörde en annan sort, en annan ras. Att Granger skulle vara som oss andra, fanns inte på världskartan. Det är vad min far skulle sagt, åtminstone. I hela mitt liv har jag fått höra att jag är lik min far, och att jag ska bli som honom. Jag antar att jag inte haft något annat val än att bli som honom.

’’Kan ni hålla käften för en gångs skull?!’’ Fräser jag till Gregory och Crabbe som sitter på varsin sängkant och näst intill skriker om deras sommarlov. Båda tystnar direkt och deras huvuden vrids åt mitt håll. Jag ber inte om ursäkt, utan lägger mig ned på sängen med en hastig rörelse. Mitt huvud värker av ilska och de grå stenväggarna ser lika tomma ut som jag känner mig. Självklart är de inte tomma över huvud taget, det är bara den mörka fläcken nära taket jag stirrar upp i som är tom. Resten av väggen pryds av stora tavlor, gardiner och Slytherin-märken. Aldrig någonsin har jag känt mig mer borttappad på Hogwarts än vad jag gör just nu.

Verkar jättebra!
Känn dig bevakad!

Ahh, älskar Dramione. Pleaasee, skriv mer. (Du skriver för övrigt grymt!)

Verkat toppen. Vill ha meeeerrr!
Bevakar.
--------------------------------------
-Ormar går inte dom hasa. Så det så.
-Väs , Robin Hood

Bevakar!!!!! MER!!!!!!!!!

meer!! *bevakar*