The Dragon's Destiny (Prs)

Något stämmer inte Luften,Marken, vattnet allt känns fel. Något har hänt. Det är som en ondska har tagit över. Drakarna som inte har träffats på 8 år känner att det är något som inte stämmer så de försöker ta reda på vad det är.. de träffas igen & de upptäcker att ingen är som de var för alla har ändras på något sätt. Men de kämpar tillsammans för att stoppa ondskan.

Namn: Haku Shiro
Ålder: 22
Kön: Kille
Personlighet: allvarlig, är sällan glad.
Övrigt: Är vattnets Drake

Namn: Moa Prey
Ålder: 24
Kön: Tjej
Personlighet: Känslig, lätt generad
Övrigt: Är blixtens Drake

Namn: Ellizabeth
Ålder: 23
Kön: Tjej
Personlighet: Nyfiken, Prat glad
Övrigt: Är Luftens Drake


(Bilder kommer sen)
Mily

Namn: Oliver
Ålder: 22
Kön: Kille
Personlighet: alvarlig tål inte skämt blir lätt iriterad
Övrigt: är eldens drake

Namn: Linn
Ålder: 22
Kön: tjej
Personlighet: Älskar naturen föredrar djur framför människor
tystlåten
Övrigt: är jordens drake

Namn: Adam
Ålder: 23
Kön: Kille
Personlighet: Negativ , älskar natten och sover gärna bort dagen.
övrigt: Är mörkrets drake

Haku Såg ut igenom fönstret I Bens hus. Han kände att något var fel. Med en suck gick han ner för trappan. Inget var sig likt. Allt var ovanligt tyst sen hans vänner gått skilda vägar. Den enda som Haku träffade på nu för tiden är ju Ben eftersom det är ju Bens hus. Men de andra hade han inte hört någonting ifrån på 8 år.
Haku såg sig omkring. Ben verkade inte Hemma för tillfället så Haku gick ut ur huset & såg upp mot himmelen. Något stämmer inte Mumlade han till sig själv.
Haku hade lust att ringa hans vänner & berätta att något var fel. Men han visste inte om de var upptagna eller inte & han vågade inte riktigt heller för hur skulle de reagera om han plötsligt skulle ringa?

Oliver satt med pappersarbete på ett kontor han såg ut genom fönstret. Han hade en känsla av att allt inte stod rätt till.
" Oliver slöa inte " sa hand chef strängt och Oliver såg ner på papperna igen. Han låtsades som vanligt förstå allt som stod på papperna. Han häftade ihop en bunt ut med utskrivna papper. Jobbet inom politik var inte så roligt som han trodde. Han ville ha ett annat jobb men chefen ville ha honom kvar.
" du vad är det som går över vattnet utan att bli våt?" Frågade hans arbetskamrat. Oliver tänkte svara Haku men hon skulle förmodligen inte veta vem det är.
" bron " sa han med uttråkad röst.
" Kom igen något skämt måste vara kul " sa hon
" nej och det där var inte något skämt utan en jävla gåta " sa Oliver irriterat.
" någon har vaknat på fel sida " sa hon retsamt. Oliver kände elden gå lös inom honom. Han kunde tända eld på något men försökte lugna ner sig.

Ellizabeth såg mot kameran & log innan hon började att prata mot kameran. Hon började sedan intervjua en person. Hon hade jobbat som reporter i fler år nu. så hon var aldrig nervös över att intervjua folk. Efter att hon var klar med intervjun så började hon & Kameramannen gå tillbaka till studion. Men på vägen dit kunde inte Ellizabeth släpa blicken i från himmelen.
Kameramannen som hete Mario såg oroligt mot Ellizabeth.
"Du Elli? varför så nervös helt plötsligt?" frågade Mario som var ovan att se Ellizabeth så orolig.
"jag vet inte.. något känns inte bra" sa Ellizabeth med en suck.
"Intervjun gick ju perfekt " sa Mario & såg Mot Ellizabeth.
"det är inte det som oroar mig" svarade Ellizabeth med en suck.
"Vad det än är så blir det nog bra..men vi måste skynda oss tillbaka" svarade Mario.
Ellizabeth nickade & de sprang resten av vägen till studion.

Linn satt bland blommorna på en äng hon hade inget jobb ännu utan pluggade. Hon såg mot sin häst hon log och gick fram till henne.
" det är något som inte stämmer känner det jorden kallar på mig och jag kan inte höra vad jorden säger " sa Linn till hästen. Hästen såg på henne med lugnande ögon och gnäggade till hästen verkade vilja säga
" Det finns inget att oroa sig för ". Linn suckar tyst och satte sig upp på hästen och red i skritt tillbaka mot bondgården där hon bodde. Bondgården var en gammal 90 tals gård men hon trivdes. Den låg på landet och inga grannar på flera mils håll.

Moa log stort & stängde luckan till el skåpet.
"wow ni är verkligen duktig" sa en av personerna som bodde i lägenheten.
"Hur gjorde du det där? " frågade en annan person.
"Jag är magisk" sa Moa & stirrade på dem.
De blev nervösa. Plötsligt skrattade Moa.
"ta det lugnt jag bara skämtade" sa Moa glatt.
Personerna andades ut av lättnad.
"nä nu måste jag gå" sa Moa & Sprang iväg tillbaka till sitt jobb för att träffa chefen.
"du är helt enastående Prey enda sen du började här hos elektrikerna har vi fått mer positiva meddelanden."svarade Chefen
"tja man gör sitt bästa" svarade Moa & log lite smått
"säg mig vad är hemligheten?" frågade Chefen
"åh det är min egna lilla hemlighet" svarade Moa & log.
"hahaha så klart du kan ta ledigt resten av dagen" svarade Chefen.
Moa nickade & Tackade innan hon lämnade Byggnaden. Det var då hon kände en konstig dålig känsla.

Adam låg och sov o sitt tält han vaknade och kände plötsligt en stark huvudverk. Något var verkligen fel med mörkret han gick ut ur tältet men vinglade till och föll omkull. Men vad är det här ? såhär illamående hade han aldrig mått förut han gick in i tältet och la sig ner. Han borde kontakta de andra drakarna men skulle det hjälpa? De hade ju inte haft kontakt på 8 år. Han suckar de skulle förmodligen aldrig mer kontakta varandra igen.

Haku suckade igen men plötsligt reagerade han på något. Mörker märkena som han hade på sin handled hade börjat att synas Ganska så starkt. Haku blev en aning förvirrad så han skickade ett meddelande till de andra drakarna att de skulle mötas vid Bens hus. Något var fel & Haku visste att de måste göra något.

Adam såg ner på mobilen han suckar och reste sig. Trotts sin huvudverk så tvingade han sig själv att gå hela vägen till bens hus. Han plingade på och vinglade till lite.