Marodörernas tid

Rollspel mellan Vildvittra och AuroraAlexius

Ska vi ta sjätte eller sjunde årskursen?

Mall
Namn:
Kön:
Utseende:
Elevhem:
Övrigt:

Namn: Nike (Som segerns Gudinna) Stone
Kön: Kvinna
Blodstatus: Mugglarfödd
Utseende: Svart långt hår, gröna ögon och ljus hy. Är av medellängd och bär stora svarta glassögon.
Elevhem: Gryffindor
Familj: Bor med sin far i en lägenhet i centrala London.
Fadern är affärsman och modern stack då Nike föddes.
Nike har dåligt förhållande till sina föräldrar. Modern har hon aldrig träffat och fadern jobbar och har inte tid med henne.
Övrigt: Är lite av en ensamvarg, men är absolut inte mobbad eller så. Hon har bara valt böcker istället för människor.

Sjunde tycker jag! För det är väl ingen vi vill ha med som är äldre? Jag kommer inte på nån, så då kan vi väl lika gärna ta sista årskursen

Namn: Freja Andersdotter (får du ha ett gudinnenamn vill jag också ha ett )

Kön: Kvinna

Blodstatus: Halvblod

Utseende: Brunt halvlockigt axellångt hår som inte är lockigt på ett fint sätt, utan bara irriterande och aldrig ligger som hon vill ha det, därför har hon det i princip alltid uppsatt. Bruna ögon, och ljus hy. Är kort (ca 157 cm) och smal.

Elevhem: Utbytesstudent, väljs in i Gryffindor

Familj: Mamma, pappa och två yngre bröder. Familjen är ifrån Sverige och bor i Uppsala. Hennes mamma är en häxa, och hennes pappa är en mugglare. Har gått på den nordiska trollkonstskolan Valhall, men väljer att göra sitt sista år som utbytesstudent på Hogwarts. Flyttar dit själv, familjen stannar i Sverige. Har ett bra förhållande med sin familj, men har inga större problem att vara utan dem nästan ett år.

Övrigt: Ser fram emot att börja på Hogwarts, men är samtidigt väldigt nervös. Är inställd på att behöva rätta folks uttal på hennes namn några gånger om dagen den första tiden. Är bestämd av sig, och driven. Vill satsa på sina studier, därför hon valt att göra sitt sista år på Hogwarts. Är dock lite rädd att hon inte kommer få några nya vänner. Älskar att läsa.

Blev det här bra? Nån mer information som ska med? Annars får du lära känna "mig" under rollet, haha

(Gudinnor är awesome så det är förståligt Ne, det räcker som mall. Känner att de ändå inte känner varandra så de lär känna varandra under tidens gång Sedan sista året blir bra Uppsala ♥)

Nike kliver ur taxin och betalar med faderns kreditkort. Han hade som vanligt inte tid att följa med henne till stationen, men dämpade sitt samvete med presenter och nu skjuts till stationen.
Fadern gillade inte magi och ville inte att någon skulle få veta var dottern tog vägen om terminerna. Ibland undrade Nike om han ens berättade att han hade en dotter. Hur det än var med den saken ville han inte inse att det gick snabbare att transferera sig än att ta taxi.
Men Nike klagade inte hon gillade att färdas på mugglarvis och snart skulle hon slippa allt detta. Hon skulle inte behöva komma tillbaka försen på sommaren ty fadern skulle hitta på någon ursäkt att inte vara hemma över jul. För Nike gjorde det detsamma, hon hopades enbart på goda betyg samt en plats på ministeriet för att börja ett självständigt liv.

Det regnade ute och mugglare sprang hit och dit på perrongen då hon anlände med sin stora koffert samt en liten bur med en katt i. Katt var det enda djur fadern godkänt då de inte var så uppseendeväckande som ugglor.
Nike kände hur vattnet började tränga in i hennes kängor och hennes glasögon var redan prickiga och mer eller mindre obrukbara. Men hon gör inget för att torka av den utan tar ett snabbt kliv genom spärren och snart hör hon den bekanta tågvisslan och ser ett suddigt rött tåg framför sig.
Hon hör ugglor som hoar och vissa av människorna är klädda i mantlar. Ett leende far över hennes läppar, äntligen är hon hemma.

Freja ser sig i spegeln en sista gång och suckar. Hon hade på sig sin mörkblå favoritklänning med vita prickar och hade håret uppsatt i den vanliga slarviga knuten. Det var meningen att den skulle se sådär slarvigt snygg ut, som om den bara råkat bli så när hon slängt upp håret. Sanningen var att hon gjort om det ett tiotal gånger för att få det som hon ville. Kläderna var planerade sedan flera veckor tillbaka, hon ville verkligen göra ett bra första intryck.

"Wow, jag kan inte fatta att det äntligen är dags...", mumlar hon för sig själv. Idag skulle hon börja på Hogwarts. När hon ansökt om att få göra sitt sista år här hade om inte riktigt trott att det skulle vara möjligt, men nu var hon faktiskt här. Hon hade anlänt till London dagen före och bott över på ett hotell bredvid Kings Cross. Hon hade knappt sovit på grund av att hon var så nervös.

"Ta dig samman", säger hon till sig själv och gör en sträng min åt sig i spegeln. "Det kommer gå jättebra, du ser bra ut, du kommer klara det här utan problem". Om du slutar prata med dig själv, tänker hon och suckar. Hon tar sin koffert och släpar ut den genom dörren. Det var ett mugglarhotell så hon kunde inte använda magi för att flytta den utan att riskera att avslöja sig själv. Hon trodde inte det det brittiska trolldomsministeriet skulle uppskatta det.

Hon checkar ut och släpar sin koffert över gatan (typiskt att det ska regna) in på Kings Cross. Det myllrar av människor inne på stationen när hon försöker släpa fram sin koffert, men hon lyckas ta sig fram till perrong nio utan större missöden. Hon ser fundersamt på spärren mellan perrong nio och tio. Enligt brevet hon fått från Hogwarts var det meningen att hon skulle gå igenom den, men den såg ut att vara av bastant tegel.

"Det är bara att göra det", mumlar hon för sig själv och går med bestämda steg mot tegelmuren. Precis innan hon går in i väggen kan hon inte låta bli att blunda. När hon öppnar ögonen stannar hon av chock. "Wow..."

(Älskar förvåningen med folk som för första gången hör talas om det särskilt mugglarfödda, "Japp, du ska bara gå genom den bastanta tegelväggen." xD)

Nike kliver in genom en av dörrarna på tåget och skakar av sig allt vatten som om hon vore en hund. Såg säkert ganska lustigt ut men tack och lov var den svarta skinnjackan mer eller mindre vattenavstötande så vattendropparna åkte lätt av.
Nästa steg var att leta reda på en tom kupé för att fortsätta sin procedur i att bli torr. Något efterlängtat rörde hon vid staven i fickan, äntligen, äntligen fick hon börja använda den igen. Äntligen skulle hon komma till sitt rätta hem med människor som var som henne.
Hon rycks upp ur sina tankar då hon hör ett tjut och något som låter som en grupp elefanter stöter i varandra. Hon himlar med ögonen och skjuter upp dörren till en tom kupé, det var Potter och hans gäng. Förvisso hade hon inget emot dem de var bara så högljudda och förstod inte alls ordet studiero.
Hon stänger dörren om sig så ljudet dämpas och tar sedan fram staven och börjar torka sig och sina kläder medans hon står med ryggen mot dörren och har blicken fäst ut genom fönstret på de lyckliga familjer som vinkar av sina barn.

Freja känner att hon hade behövt minst ett par ögon till för att ta in allt hon ser på perrongen. För det första var den mycket större än hon föreställt sig, och fylld med betydligt fler elever och föräldrar än hon tidigare sett samlade på ett ställe. På Valhall går det inte alls lika många elever, trots att eleverna kommer från alla de nordiska länderna. Hon känner ett litet stygn av längtan efter sin egen familj när hon ser alla föräldrar och syskon som är där för att vinka av varandra.

Nej, inga sådana tankar nu, tänker hon, det är ju det här du vill. Hon sträcker på sig och tar ett nytt stadigt tag i sin koffert och släpar den bort till den stora röda tåget. Hon stannar framför en av dörrarna och ser tveksamt från det lilla trappsteget upp till tåget till sin koffert. Hon inser att det inte finns en chans att hon kommer orka lyfta upp den på tåget. "Typiskt", muttrar hon och ser sig om efter någon som kan hjälpa henne. Hon möter en äldre mans blick och han verkar förstå hennes problem direkt.

"Vill du ha hjälp med din koffert?" frågar han vänligt.
"Ja, tack", ler hon tacksamt. Utan problem lyfter han upp den på tåget. "Tack så mycket!"
"Ingen orsak", ler han och går tillbaka till sin familj. Återigen känner hon det där lilla stygnet av längtan då mannen hade påmint henne om hennes egen pappa.

Hon trycker åter ner de känslorna och hoppar på tåget och tar tag i sin koffert och börjar gå genom korridoren för att hitta någonstans att sitta. Alla kupéer hon går förbi är fulla med glada kompisgäng. Undrar om jag kommer hitta någon att umgås med, tänker hon något pessimistisk när hon går förbi ytterligare en kupé med ett gäng fnissande tjejer. Då går hon förbi en kupé där det sitter en ensam tjej som ser ut att vara i hennes egen ålder. Hon stannar och ger tjejen i kupén en fundersam blick. Ska hon våga gå in och sätta sig? Hon tar ett djupt andetag och öppnar kupédörren.
"Kan jag sitta här?"

Nike är mitt uppe i sin kamp att få sig torr, det ville säga hon hade bara håret kvar. Då dörren öppnas ser hon en okänd flicka i sin egen ålder komma in. Nike synar henne uppifrån och ner innan hon ler lätt och nickar.
"Det är bara att sitta." sa hon och pekade på sätet mitt emot sig, innan hon åter drar staven över håret för att torka det. Det hela tog sin tid men var mycket mer praktiskt än hårfönar.
"Mitt namn är Nike Stone föresten, du är inte härifrån va? Har inte sett dig förr." säger hon och kastar en blick på flickan som verkar blöt hon med. Sedan går hennes blick till buren med katten i.
"Har du något emot om jag släpper ut Merlin?" frågar hon åter och pekar på buren med den svarta katten. Hjälp vad hon talade, den nya tjejen borde tycka att hon var störande. Fast kanske inte? Folk brukade tala, det gjorde Nike med även om hon föredrog böcker, de var enklare att förstå.
Nike tystnar och funderar på vad hon skulle säga härnäst, skulle hon säga något ens? Hon biter sig i underläppen och väntar på flickans svar.

Freja ler ett lättat leende och släpar in koffert efter sig. Det skulle bli så skönt att lägga den ifrån sig och sätta sig ner. Tjejen håller på att torka sitt hår med sin trollstav och hon längtar efter att göra detsamma själv. Hon släpper kofferten på golvet och trycker in den bäst hon kan under sätet, inte en chans att hon orkar lyfta upp den på bagagehyllan, och sätter sig sedan ner.
"Mitt namn är Nike Stone förresten", presenterar sig tjejen. "Du är inte härifrån va? Har inte sett dig förut. Har du något emot att jag släpper ut Merlin?" kastar hon ur sig innan Freja hinner säga något alls. Hon ser på buren som Nike pekar på. Det verkar vara något svart lurvigt som rör sig där inne.
"Eh... visst", säger Freja lite förvirrat, men hon samlar sig snabbt. "Jag heter Freja Andersdotter, och jag är en utbytesstudent från Sverige. Jag ska börja mitt sista år här. Trevligt att träffas". Hon håller fram sin hand.

Nike ler svagt och skakar handen innan hon tyst öppnar buren då hon märker att flickan verkar förvirrad av hennes ordström. Ut ur buren tar hon ut vad som ser ut att vara en svart pälsboll som likt sin matte hade gröna ögon. Faktum var att de påminde om varandra, svart hår och gröna ögon fast Nikes var gömda bakom ett par glasögon.
Hon sätter sig på sitt säte med benen på de sätena vid henne och klappar sakta Merlins päls och funderade på om hon åter skulle ta till orda.
"Sverige?..........Freja?" sa hon långsamt mer till sig själv än flickan och är tyst åter en stund innan hon vänder sig till henne.
"Freja? Gudinna.......Kärlekens? Nordisk mytologi och asatro?" säger hon frågande med ett leende som säger att hon är intresserad.
Merlin jamar till och hoppar ner från hennes knä och drar sig runt Frejas fötter för att få hennes uppmärksamhet.

Freja ser på när Nike öppnar buren och drar fram en svart pälsboll. Vid en närmare inspektion ser hon att det är en väldigt fluffig svart katt. Katten ser fundersamt på henne på sina gröna lysande ögon. Hon slås av hur lika katten och matte är varandra, samma svarta hår och gröna ögon.
Nike sätter sig tillrätta och stryker katten över ryggen och ser på henne. Katten jamar plötsligt till och hoppar ur Nikes knä och går fram till henne. Freja inser att hon precis ställt en fråga till henne och rycker ur sig ur sina tankegångar.
"Ja, Sverige. Är ifrån Uppsala, och har gått på den nordiska trollkonstskolan Valhall", säger hon och ler. "Precis, Freja är den fornnordiska gudinnan gör kärlek och fruktbarhet". Nike verkar intresserad, så hon bestämmer sig för att ställa en egen fråga.
"Men Nike... den grekiska segergudinnan?" frågar hon, även fast hon vet svaret, hon tar det bara som en möjlighet att starta en konversation.
Hon ser ner på katten som stryker sin mot hennes ben. "Får jag ta upp honom?" frågar hon och kliar honom bakom öronen.