Veni, Vidi, Vici!

Ja Tsurechii och Vildvittra vi kör väl en gång till xD

Jag kör på älskade Jezebel!

Namn: Jezebel Disraeli
Värld: Godchild
Utseende:

Ålder: 26 år
Kön: Man
Bakgrund: Jezebel är en doktor som är med i en hemlig sekt som heter Delilah. Resten avslöjas under rollet.
Övrigt: Han bär alltid med sig en skalpell, hatar människor, älskar djur, resten rollas fram.
Rollare: Cara Riddle

Då återstår bara vilken värld vi skall vara i?

Bästa namnet ever
Ja jag vet

Hihi det låter bra

Namn: Johanna Mason
Värld: Hunger Games
Utseende:
Vältränad och smidig, bär denna yxa.

Har denna klädnad, utom vingarna.

Ålder: 21 år
Kön: Kvinna
Bakgrund: Kommer från distrikt 7. Är en av segrarna ur Hungerspelen, vid 14- årsålder (Tror jag xD).
Ett spel som går ut på att 24 barn och ungdomar mellan åren 12- 18 sätts in på en arena för att döda varandra. Den som är kvar sist är segraren, allt pågår med kameraövervakning samt en spelledare och president som styr allt.
Spelen är till för att roa huvudstadsinvånarna.
Hennes familj dödades av huvudstaden, hon har utnyttjats under hot att de skulle dö.
Övrigt: Hon är från en allternativ framtid så hennes kläder och vapen är ytterst moderna. Hennes specialite är yxor, men klarar av de flesta vapen. Är tränad som "elitsoldat" kan klara sig i skog och mark.
http://thehungergames.wikia.com/wiki/Johanna_Mason
Rollare: Vildvittra

Ögonen var slutna och handen låg över pannan, han hade vaknat med en förfärlig huvudverk, något han verkligen inte uppskattade. Mannen hade aldrig varit med om något liknande, visst hade han haft huvudverk innan, men aldrig så här. Han funderade på att lämna sängen, men var tveksam till att han skulle kunna resa sig upp utan att falla till marken.
"Cassian" ropade han istället så högt han tordes utan att huvudverken skulle tillta. Till hans förvåning kom inget svar, den andra mannen som alltid fanns vid hans sida svarade inte, men då mindes han, Cassian jobbade inte längre för honom, inte sedan Jezebel gett honom Cassandras kropp och Cassian givet sig av någonstans. Jezebel försökte minnas namnet på sin nya assistent, men tvekade sedan, han kunde inte visa sig svag inför honom, den enda som sett honom i liknande tillstånd var Cassian. Långsamt satte sig Jezebel upp och stirrade ut i mörkret, han reste sig upp med långsamma rörelse och var belåten när huvudverken inte blivit värre, han tog ett steg framåt men snubblade över något, han kände att det var en matta, något han fann underligt. Hans rum hade ingen matta framför sängen. Han trevade efter dörren och fick upp den ljuset välvde in, utanför låg ett annat rum, men inte hans. Han såg sig omkring, vart var han? Hade någon drogat honom och fört honom hit? Han tvivlade på det, all hans mat testades för gifter, han var försiktig och han ville inte att hans bror skulle kunna döda honom via gift. Jezebel såg på burkarna i rummet, det var ett rum med medicin och han började söka igenom rummet och fann snart det han sökte, smärtstillande huvudvärkstabletter, han svalde två utan att fundera mer på det, huvudverken skulle snart lägga sig ner, under tiden satte han sig ner i en fåtölj som fanns i rummet, han skulle behöva ta reda på vart han var.

Johanna går genom ett sönderbränt distrikt 7, ett bombat distrikt 7. Det var regim som gjort detta, ett bevis på att de bestämde, att rebellerna skulle akta sig och ett speciellt meddelande till hon, Johanna Mason att de ägde hennes liv.
Hon hade som fjortonåring deltagit i spelen, mördat och överlevt. De hade tagit hennes familj och nu styrde de hennes liv. Men de kunde inte påverka henne mer. De hade tagit allt, hon hade inget att förlora mer, inget mer än sitt liv och det var inte mycket.
Då hon tillslut klev in genom dörrarna i sitt halvt förstörda hus märkte hon med ens att något inte stod rätt till. Johanna stelnade till och hade alla sinnen på spänn. I ett halvt nerrasat hus skulle det inte vara vindstilla, där skulle inte vindens ljud dämpas eller kylan stängas ute, inte heller mörkret skulle vara så kompakt.
Hennes ögon vänjer sig snart vid mörkret och hon tar sig sakta fram med handen över sina yxor. Om detta var ett verk av presidenten skulle hon vara beredd på försvar av vad det än må vara för mutanter eller djävulskap.

Huvudverken hade så småningom lagt sig och han kunde tänka klart, något så närt iallafall. Han genomsökte rummet ännu en gång efter sådant som han kunde finna intressant, han hade funnit en axelväska, där han lagt ner några av de mediciner som han funnit, det mesta var smärtstillande, eller botemedel mot gift, om det här var något av Cains påfund ville han vara beredd, även om han inte visste ifall han vågade lita på något av det som fanns i rummet. Men hans liv var inget han vidare värderade, så egentligen rörde det honom inte ryggen. Han hade funnit några bandage och annat nödvändigt, så som tändare och ett ljus. Det fanns mycket han inte visste vad det var för något i rummet, och han bestämde sig för att inte röra det, det kunde göra vad som helst, framförallt var han orolig för att bli avslöjad vart han var, då skulle han förlora övertaget, de visste kanske inte att han vaknat. Jezebel drog åt sig en av knivarna som han funnit på ett skrivbord och höll den i ett stadigt grepp i vänsterhanden, i högerhanden höll han en av skalpellerna som han alltid bar med sig. Han öppnade långsamt dörren och klev ut, utanför rummet låg en mörk korridor, med något sorts ljus längst bort, Jezebel bestämde sig för att röra sig ifrån ljuset, självklart kunde det finnas något som lurade i mörkret, men han valde ändå det framför att gå rakt mot ljuset, där det antagligen kunde finnas något vid liv.
Jezebel vandrade längs korridoren ner, osäker på vart han skulle ta vägen, han hade föredragit om han haft en karta, han hade förvisso bra lokalsinne och skulle förmodligen inte gå vilse, men för tillfället kunde han gå åt vilket hål som helst och allt skulle vara nytt. Långt borta hörde han ett avlägset ljud som av en dörr som slogs upp, det kunde betyda att det fanns andra människor på denna plats, och han bestämde sig för att hålla sig i rörelse så de inte skulle finna honom, inte i första taget iallafall.

Av ljudet att döma på hennes steg var rummet med den enorma trappan stort. Det liknade en herrgård, men en herrgård av gammalt stuk. Fast vem visste? Var detta ett nytt sätt? En ny arena för att roa huvudstadsinvånarna, hålla distrikten på plats och regera över alla människor i Panem? Johanna trodde vad som helst om presidenten och tog alltså detta ovanligt lugnt.
Lugnt i den mån att hon inte uppträdde i panik utan tog allt metodiskt. Panik var förövrigt inget Johanna kände. Det var längesedan hon känt något förutom ett brinnande hat mot presidenten och regim.
"Får jag tag på dig ska jag personligen slita av ditt huvud från din feta kropp, Snow." muttrade hon tyst och öppnade en sidodörr. Lika bra att få detta spel att rulla, hon visste vad hon skulle göra döda eller bli dödad. Kanske det vore bäst att dö? Nej, knappast Johanna hade överlevnadinstinkten kvar.
Rummet som hon nu befann sig i var upplyst med en elektrisk lampa, men mer intressant än så verkade det inte. Ett ar garderober och en stor himmelssäng med förhängen om. Dock var dessa förhängen omdragna och Johanna anade genast oråd. Något i hennes magkänsla att alltid vara på sin vakt, att överleva sa henne att detta inte var bra.

Jezebel hade räknat dörrarna han hade passerat, han var uppe i tre nu, en av dem hade varit till ett sovrum, och han gissade att det tillhörde någon som jobbade med den personen vars rum han hade kommit ifrån. Även det rummet hade innehållit medicinskutrustning, mesta dels dokument över något experiment, han var osäker över vad det gått ut på, men han förstod att det hade gått fel. Jezebel hade stoppat papperna på sig, de kunde kanske vara nödvändiga, och om han mötte någon föredrog han att ha övertaget, om de tänkte experimentera på honom skulle han inte vara dem till lags. De andra dörrarna han hade passerat, hade en av dem varit låst, den andra två ledde till två stort rum, han hade bestämt sig för att fortsätta längs den här korridoren tills den tog slut, han ville veta vad han hade för alternativ innan han valde vart han skulle bege sig.
Han kom till den sista dörren i korridoren, han hade passerat en trappa som ledde neråt på vägen men bestämt sig att börja på den våningen han befann sig innan han fortsatte neråt. Jezebel öppnade långsamt dörren och fann ytterligare en korridor och han bestämde sig för att fortsätta, han kunde söka skydd i ett rum, men han skulle också vara fast där ifall någon fann honom, en tanke som inte lockade. Jezebel ville försöka veta vart han befann sig. Han förstod att det var ett stort hus, ett hus som var väl inrett och han förstod att det tillhörde någon med god ekonomi, däremot var det en obekant stil för honom, och han misstänkte att huset eller herrgården som han började misstänka att det var, inte tillhörde någon i den engelska adeln, inte de som bodde i London åtminstone. Jezebel stängde tyst dörren bakom sig för att inte avslöja vart han var. Han började gå längs den svagt upplysta korridoren men stannade när han tyckte sig höra ett ljud, plötsligt las en hand på hans axel och utan att vända sig om högg Jezebel kniven i personen, han vände sig om för att finna att kniven hade träffat i tinningen på personen, som hade varit kortade än han trott, Jezebel hade siktat på halsen, men personen dog i vilket fall som helst och det gjorde honom inte så mycket. Jezebel drog ut kniven och studerade personen som låg död på golvet, den hade en läkarrock på sig, men den såg rutten ut, så som om den varit död ett tag. Jezebel satte sig på huk och började studera den avliden.

Johanna stod stilla en lång stund och försökte få kontakt med folket som ännu var kvar i svävaren. Kanske de skulle kunna förstöra skyddet om arenan som förra gången? Men Johanna fick ingen kontakt med dem, hon gav upp försöken och fokuserade istället blicken på sängen med förhänget. Det rörde sig där bakom, förhänget och hon tog sig sakta fram. Vad det än var så var det ett påfund av Snow det visste hon. Vad skulle hon få se därbakom? Han skulle inte sky några medel för att komma åt henne och de andra rebellerna.
Med ett tag om sin specialtillverkade yxa förde hon undan förhänget. Yxan var högteknologisk, vad än Beetee gjort så var den bra. Kastade Johanna yxan kunde hon med ett enkelt tryck få den att återvända i hennes hand.
En kvinna ligger där, en kvinna som säkerligen en gång varit en skönhet. Nu var hon....ja vad? Johanna kunde inte riktigt placera ordet, men ett levande ruttnande lik.
Vad för fasor än Snow hittat på så var detta en besvikelse. Han drog oftast allt till sin spetts, försökte känslomässigt övervinna sina motståndare, göra dem veka då de förlorade allt. Hade detta varit liket av någon hon en gång hade älskat hade hon förstått, men detta?
"Jag är besviken Snow." sa hon i vanlig samtalston och klöv kvinnans huvud. Hon rengjorde yxans huvud på lakanet och stoppade tillbaka å dess plats.
"Besviken hör du det?" sa hon åter och såg upp, mot alla kameror som säkert låg gömda överallt, för att vaka och få god underhållning till huvudstadsinvånarna.

Jezebel hade studerat liket framför sig och läst igenom pappren han funnit tidigare, det verkade som om de försökt framställa något sorts vapen, men misslyckas. Jezebel fnös, ja om detta var vad de fått fram så hade de verkligen misslyckas! Däremot hade pappren inte gett så mycket svar som han hoppats på. Han visste inte vad det var för vapen de ville göra, hur det blivit så här eller om de var smittsamt, därför hade han burit handskar när han vidrört kroppen. Han hade även känt igenom fickorna och funnit lite pengar, det var ingen valuta han kände igen, men han behöll dem ifall han skulle behöva dem. Han hade även funnit ett avskedsbrev. Brevet innehöll mest ångest över att personen ställt upp på experimentet och hur personen förbannade att det tog så lång tid att förvandlas. Jezebel reste sig upp och såg ner på liket en sista gång innan han fortsatte ner längs korridoren, han passerade en dörr som han fann låst och han fortsatte, snart fann han två dörrar framför sig, han öppnade den vänstra och såg att den ledde till en annan korridor och han prövade den rakt fram. Jezebel öppnade dörren och såg att den ledde till ett jätte stort rum, han klev ut och såg snart att det var en entréhall. Han befann sig på övervåningen, och härifrån verkade huset endast ha två våningar, men han kunde inte vara säker, huset kunde ha fler våningar, som endast mindre trappor, avsedda för tjänstefolk ledde till. Han såg tre dörrar framför sig, en bredvid sig, två större dörrar rakt framför honom, en på över och en på nedre våningen, han misstänkte att de ledde till samma rum, fast på två olika våningar, då dörrarna var så lika. Han misstänkte också att det fanns dörrar under honom, åtminstone en. Osäker på vart han skulle ta vägen stod han och studerade rummet ett tag.