Gråt-tråden

I den här tråden kan vi diskutera allt som har med tårar att göra!
Hur ofta gråter ni? Är det kanske bara någon gång om året? Varje dag? Någonstans där emellan?
Tycker ni att det är jobbigt att gråta? Eller befriande?
Vad var det senaste ni grät över?
Här kan vi helt enkelt skriva om lite vad som helst bara det innebär att tårar har runnit, typ. =)

Själv så har jag utvecklats till att bli en människa fylld med tårar. Jag gråter väl kanske några gånger i veckan tror jag. Men jag är inte olycklig på något sätt, har typ mitt livs lyckligaste period nu.

Jag gråter av böcker, fina låtar, saker jag oroar mig för, om jag blir arg, eller bara känner att jag måste gråta lite.
Jag har inga problem med att prata om att jag gråter ofta, dock tycker jag fortfarande att det är skämmigt att gråta inför andra. Varför är det så egentligen? Tycker att gråten är som en fin symbol för något, och ganska fint på något sätt.
Jag har nog lika lätt att börja gråta av glädje som sorg, vilket känns ganska nice. ^^

Nu är det er tur =)

Jag gråter inte särskilt ofta, i alla fall inte när det handlar om mig och mitt liv. Då är det typ aldrig.

Gråter ibland av böcker. Har gråtit på mitt favoritbands konsert. Har gråtit av serier och filmer.
Jag grät senaste gången när det hade någonting att göra med något som actually påverkar mig väldigt mycket när jag hälsade på min kompis på sjukhuset.
Annars så minns jag inte när det var ... så det var nog ett tag sedan.

Jag hatar att gråta framför folk. Jag känner mig så svag och liten osv. haha ... Är jättejobbigt.

Senaste gången jag grät över någonting alls var när jag läste boken "The Death Cure" av James Dashner när

Det var sjukt sorgligt och det var bara allmänt jobbigt för mig och påminde lite om förut nämnda kompis som var inne på sjukhuset då.

Alltså förut grät jag varje dag. Nu är det minst en gång i veckan i alla fall. Är jag i en som kallad dålig period är det ungefär en gång om dagen.

Jag brukar inte gråta av böcker, har som jag minns bara gjort det ungefär två gånger. Åh jag minns fortfarande den första gången, jag var liten och läste en hemskt sorglig bok så mamma var tvungen att komma och krama om mig jättelänge eftersom att jag grät så hysteriskt. ♥

Jag gråter mest av sorg, ilska, frustration och negativa saker. Jag gråter inte av glädje. Någon sällan gång är det för att jag blir rörd men det är väldigt sällan. Jag har bara gråtit av en låt, Själen av en vän av Ken Ring.

Jag ser alltid så ful ut när jag gråter, haha. Förut så struntade jag i om folk såg när jag grät men nu är det mer diskret.

Folk tror att jag är känslokall, för jag gråtar nästan aldrig inför andra och pratar inte om känslosamma ämnen. Men känslokall är jag inte. I hemlighet gråter jag till filmer typ hela tiden, när jag är ensam. Och jag vet inte varför men jag klarar bara inte av att prata om känslosamma saker. Ibland är jag helt enkelt rädd att jag ska börja gråta om jag gör det.. för det har hänt. Och jag gillar det inte.
Men annars gråter jag väl inte så jätteofta.

Senaste gången jag grät riktigt mycket var när morfar dog för snart en månad sen. Tårarna verkade inte ha något slut. Nätterna var värst. Nästa gång lär väl bli på begravningen på måndag, jag tror inte att jag kommer kunna hålla tillbaka tårarna.

Alltså jag tror att jag alltid varit rätt känslomässig, samtidigt som jag har en hög fysisk smärtgräns. Det gjorde att mina kompisar fick för sig jag aldrig grät och det blev något jag behövde leva upp till. Så hur sorgliga filmer jag än såg, hur ont det än gjorde när jag ramlade, så höll jag tårarna tillbaka. Enstaka gånger då jag läste sorgliga böcker grät jag, but never in front of my friends and my family.
Tills i somras. På en begravning. Tårarna hade inget slut, jag blev chockad själv. Sedan dess har jag lättare för att gråta. Jag kan bli tårögd av att se på nyheterna. Eller se en vän må dåligt.
Och sen jag fick veta att farfar har en obotlig cancer gråter jag nästan varje kväll.

Jag har alltid varit en känslig person. Kan gråta över typ allt. I filmer gråter jag både över sorgliga och lyckliga händelser. Dock hatar jag att gråta inför folk, gråter inte ens på begravningar. Biter ihop. Gillar inte heller att prata om känsliga saker. Men jag är iaf väldigt sårbar.

Gråter hela tiden. Minst en gång om dagen. Oftast mer. För ett år sedan grät jag aldrig, minns att jag gick under namnet isdrottningen. Jag vet inte riktigt vad som hände. Gråter av alla känslor som inte är neutrala i princip, så glädje sorg frustration ilska saknad you name it. Haha

jAg MeD