Vi måste fly, för att leva.

Roll mellan Safir och Vildvittra

Egen fortsättning på detta roll.
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=41813&page=1

Namn: Adrian *efternamn*
Ålder: idk 16 typ
Kön: Kille
Punkare/Hippie: Hippieee
Utseende:
(OMG visst är han snygg? cx lol attraheras till sånt här utseende på killar)
Personlighet: Han är inte kaxig men har självförtroende och är väldigt envis. Vill han ha något så ger han inte upp förrän han får det. Han kan verkligen vara charmig när han vill det och är otroligt ambitiös, har nästan lite väl stora drömmar. Han visar ingen om han är ledsen men kan bli riktigt arg.
Övrigt: -

Namn: Ariana
Ålder: 17 år
Kön: Kvinna
Punkare/Hippie: Hippie
Utseende:

Personlighet: Rollas
Övrigt: Som de flesta hippes har hon en positiv inställning till droger och röker mycket. Hon gillar känslan av att vara fri från bekymmer och att leva för dagen. Detta har blivit en livsfilosofi för henne för att dölja obehagliga minnen från sitt tidigare liv.
Det är mycket därför hon gått med i detta gäng, i denna livsstil, för att bevara känslan att allt är toppen.
Sina hemförhållanden och hennes övriga liv vet ingen om. Men de som sett hennes bara midja, har sett ett stort fult ärr efter en kniv där, hon säger att det var från en "olycka".

Adrian ~
Jag ser hur hennes blick flackar, hon verkar sorgsen igen. Det gör ont i mig, att se henne olycklig och jag hatar drogerna för vad de gör mot henne. Även om man inte ska hata något eller någon. Jag drar bort håret från hennes hals och låter handen vidröra hennes nyckelben. Hon är väldigt vacker. Min syster. Min vän. Min kärlek?

(Tar bara det sista inlägget jag skrev för det blir så himla mycket att klistra in annars ;P Är det ok?)

Ariana ler svagt mot Adrian och lutar sig mot honom. Hans beröring låter sig inte gå förbi opåverkad, Ariana flämtar till svagt och en rysning av välbehag far genom henne. Hon sitter lutad mot hans bara bröst, med cigaretten slappt i sin hand.
"Fred, vänskap och kärlek." mumlar hon fram tyst, men det hörs en svag bitterhet i det hela innan hon drar ännu ett bloss för att slippa, bara leva i nuet.
Hennes andra tomma hand förs åter till hans bara bringa och hon ler svagt då hon känner doften som är han, doften av Adrian.
Hon drar ännu ett bloss och känner hela huvudet bli tjockt, som flytande utan kontroll. Inte mycket av den Ariana som sällan visades fanns kvar nu, bara den andra som de flesta kände till.
Gitarrens toner, sången, allt får henne i den stämning hon borde vara. Den stämning alla borde vara men sällan var.

( Vi kör på det )

Adrian ~
Jag känner hur hennes hand letar sig till mitt bara bröst igen och den här gången tar jag inte bort den. Min kropp reagerar på hennes närhet, mina händer längtar efter att röra vid henne. Jag biter mig omedvetet i underläppen. Hon är väldigt vacker - till och med när hon är påverkad och jag undrar varför jag inte har insett det tidigare. Hennes hand känns sval mot min hud och jag vill ha mer.

(Förlåt för ganska dåligt inlägg, skriver på mobilen för tillfället)

"Adrian" säger Ariana och rynkar pannan i koncentration av vad hon skulle säga. Hon drar ytterligare ett bloss, som om det skulle bli bättre då. Men det blir bara värre, allt snurrar för henne. Hon sluter ögonen och försöker på nytt, känner den härliga tomheten.
"Adrian, kan vi gå?" säger hon tillslut sluddrande och med halvslutna ögon. Gå på en promenad, vad som helst. Hon ville inte vara här då drogens inverkan började avta.

(Tycker det var jättebra )

Adrian ~
Jag rynkar oroligt pannan då hon inte verkar vara i bästa formen för en promenad men nickar ändå. Reser mig upp och tar samtidigt försiktigt cigaretten ifrån henne, hoppas hon inte ska märka något. Jag lägger armen om hennes midja och stödjer henne lätt och vi börjar gå längs den tomma vägen. När vi har kommit en bit ligger fält på båda sidor och vi är ensamma. Jag ser på henne. "Hur mår du?"

Ariana vacklar till men håller sig uppe tack vare att Adrian håller om hennes midja. Nej, hon var inte i form för en promenad, det visades då hon inte ens reagerade över att han tog cigaretten från henne.
Hon lutar sig mot honom då och då, men det går förvånansvärt bra då de går.
Då de stannar möter Ariana inte Adrians blick, inte ens svarar på hans fråga.
"Det är vackert." mumlar hon och ser över fälten, med ett halvt leende. Hon skulle vara glad, hon borde vara glad.

Adrian ~
Jag nickar vagt, smeker försiktigt hennes midja. Jag vet att hon inte mår bra men om hon inte är redo för att prata om det än så tänker jag acceptera det. Solen reflekteras i hennes hår och min blick söker sig mot hennes läppar fast jag inte ens borde tänka tanken. Jag vänder snabbt bort blicken, kollar ut över fälten.