Rebecca Lupin

_{Skrivet av Ellaravenclaw:}
Nu tänkte jag skriva en fanfic om Rebacca Lupin, som på ganska långt håll är släkt med Remus Lupin.

Titel: Rebecca Lupin
Kapitel: 1
Genare: Vet faktiskt inte riktigt...
Handling: Rebecca (eller Becca) Lupin ska börja sitt första år på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster. Hennes två äldre bröder går också på Hogwarts, i Gryffindor tredje året. Men det är bara en liten detalj, Rebecca är en varulv.

Taggar lite personer som kanske vill läsa:
Elsa Gryffindor
H@nna
Airi
Angelutopia
hanfol
Kallamina


Kapitel 1. Hogwarts expressen

Jag höll min mamma hårt i handen när vi gick på väg till plattformen. I min andra hand höll jag buren med min uggla Mike i. Jag höll nästan lika hårt i buren. Vi gick förbi en massa stressade människor som skulle till jobbet som vanligt. Men det här var den minst vanliga dagen för mig. Idag, just idag skulle jag äntligen få börja på Hogwarts. Jag hade räknat ner dagar och längtat sönder till den här dagen. Men samtidigt växte en oro inom mig. Tänk om jag skulle glömma min medicin och bli ett monster, tänk om någon skulle få reda på det.
-Becca, vad är det? frågade min mamma Julie mig.
-Va..? Ehh, nej det är inget, svarade jag henne.
-Vi är framme, först går Luke och Ted igenom, sedan din pappa och till sist du och jag, fortsatte hon. Jag nickade och kollade på väggen jag snart skulle springa igenom. Luke sprang först och strax där efter Ted. Sedan min pappa Hugo och sen var det min och mammas tur. Jag tog ett djupt andetag och kollade på min mamma som kollade mot mig. Jag nickade igen och tillsammans sprang vi igenom väggen. Jag blundade hårt medans vi sprang och vågade inte titta förens min mamma sa att vi var igenom. Jag log och kollade på det ståtliga, rödblänkande tåget. Det gick om tio minuter. Jag gav min mamma och pappa en stor kram och tog emot min väska som pappa hade burit. Jag brukade sällan ha hemlängtan så det var inte så farligt. Jag gick på tåget med mina bröder men de försvann genast bort i mängden. Jag bestämde mig att gå till vänster för att leta efter en tom kupé. Eftersom jag var ganska liten för min ålder var det ganska lätt att tränga mig förbi alla människor. Tillslut hittade jag en tom kupé. Jag öppnade kupé dörren och steg in. Jag lyfte upp min väska och kämpade för att få upp den på hyllan. Det gick inte så bra, så jag satt mig ner och pustade ut. För att ha min väska någonstans la jag den bredvid mig. Precis när jag lagt upp väskan på sätet öppnade någon dörren. Jag tittade upp på personen och såg att det var en kille. Han hade mörkblont, ganska kort hår, fräknar och var minst en decimeter längre än mig.
-Hej! Skulle jag kunna sitta här? Sa han glatt.
-Såklart! Svarade jag och log. Han gick in och stängde dörren efter sig. Han la upp sin väska på hyllan. Sedan vände han sig om och tittade på mig.
-Vill du ha hjälp med väskan?
-Gärna, svarade jag.
Han la upp min väska på hyllan över mig och satte sig. Precis då började tåget att åka.



Så, vad tycks?
Var det för långt, för kort eller lagom längd?

_{Skrivet av Borttagen:}
Det är säkert jättebra Men jag läser så många att jag inte hinner med flera Lycka till med skrivandet och tusen tack för taggen!

_{Skrivet av Elsa Gryffindor:}
Jättebra!!!

Det var precis lagom långt!!

Tacka, tackar.

Vad bra!

Kallamina: Yey, en bevakare!

_{Skrivet av Borttagen:}
*bevakar* Superbra! Tack för att du taggade mig Puffsurraren

_{Skrivet av Ellaravenclaw:}
Nu tänkte jag skriva en fanfic om Rebacca Lupin, som på ganska långt håll är släkt med Remus Lupin.

Titel: Rebecca Lupin
Kapitel: 1
Genare: Vet faktiskt inte riktigt...
Handling: Rebecca (eller Becca) Lupin ska börja sitt första år på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster. Hennes två äldre bröder går också på Hogwarts, i Gryffindor tredje året. Men det är bara en liten detalj, Rebecca är en varulv.

Taggar lite personer som kanske vill läsa:
Elsa Gryffindor
H@nna
Airi
Angelutopia
hanfol
Kallamina
OzzyStar2


Kapitel 1. Hogwarts expressen

Jag höll min mamma hårt i handen när vi gick på väg till plattformen. I min andra hand höll jag buren med min uggla Mike i. Jag höll nästan lika hårt i buren. Vi gick förbi en massa stressade människor som skulle till jobbet som vanligt. Men det här var den minst vanliga dagen för mig. Idag, just idag skulle jag äntligen få börja på Hogwarts. Jag hade räknat ner dagar och längtat sönder till den här dagen. Men samtidigt växte en oro inom mig. Tänk om jag skulle glömma min medicin och bli ett monster, tänk om någon skulle få reda på det.
-Becca, vad är det? frågade min mamma Julie mig.
-Va..? Ehh, nej det är inget, svarade jag henne.
-Vi är framme, först går Luke och Ted igenom, sedan din pappa och till sist du och jag, fortsatte hon. Jag nickade och kollade på väggen jag snart skulle springa igenom. Luke sprang först och strax där efter Ted. Sedan min pappa Hugo och sen var det min och mammas tur. Jag tog ett djupt andetag och kollade på min mamma som kollade mot mig. Jag nickade igen och tillsammans sprang vi igenom väggen. Jag blundade hårt medans vi sprang och vågade inte titta förens min mamma sa att vi var igenom. Jag log och kollade på det ståtliga, rödblänkande tåget. Det gick om tio minuter. Jag gav min mamma och pappa en stor kram och tog emot min väska som pappa hade burit. Jag brukade sällan ha hemlängtan så det var inte så farligt. Jag gick på tåget med mina bröder men de försvann genast bort i mängden. Jag bestämde mig att gå till vänster för att leta efter en tom kupé. Eftersom jag var ganska liten för min ålder var det ganska lätt att tränga mig förbi alla människor. Tillslut hittade jag en tom kupé. Jag öppnade kupé dörren och steg in. Jag lyfte upp min väska och kämpade för att få upp den på hyllan. Det gick inte så bra, så jag satt mig ner och pustade ut. För att ha min väska någonstans la jag den bredvid mig. Precis när jag lagt upp väskan på sätet öppnade någon dörren. Jag tittade upp på personen och såg att det var en kille. Han hade mörkblont, ganska kort hår, fräknar och var minst en decimeter längre än mig.
-Hej! Skulle jag kunna sitta här? Sa han glatt.
-Såklart! Svarade jag och log. Han gick in och stängde dörren efter sig. Han la upp sin väska på hyllan. Sedan vände han sig om och tittade på mig.
-Vill du ha hjälp med väskan?
-Gärna, svarade jag.
Han la upp min väska på hyllan över mig och satte sig. Precis då började tåget att åka.



Så, vad tycks?
Var det för långt, för kort eller lagom längd?