~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

Rollspel mellan MillaJ & Nordanhym.

Prolog/Handling:
Jade och Penelope är två 17 åriga flickor som sen de var 11 varit bästa vänner. Ända sedan de möttes på tåget första gången för 6 år sedan. Penelope kunde inte hitta någonstans att sitta då Jade öppnade dörren till kupén hon satt i och bjöd in Penelope. De spenderade tågresan med att lära känna varandra, de pratade om allt möjligt från fiskar till hästar till böcker till Hogwarts och till och med vilken färg de hade på väggarna i sina rum. De liksom bara klickade, sådär som två människor ibland kan göra.

De blev båda placerade i Ravenclaw och har varit oskiljaktiga de senaste åren. Det var tack vare Jades stöd som Penelope kunde ta sig ur det ödestigande och destruktiva förhållandet hon hade med Eric McCulloch. Penelope har i gengäld stöttat Jade i sin hopplösa förälskelse i den stilige men stränga och oerhört mystiska professor Snape.

De är två vänner som delar allt med varandra och inte skadar det väl att de alltid har något att göra tillsammans? Om det är att studera, prata om sina annars hemliga förälskelser eller diskutera politik, historia och ofattbarheten över människor som inte prioriterar skolan. Alltid har de något att tala om.

De må komma från olika familjer med väldigt skilda bakgrunder. Men inget kommer rasera deras vänskap. Men, vad händer egentligen på skolan under deras sjunde år? En trekamp med fyra deltagare, Polyjuice, kärlek, dödsfall, bal, tunga studier, nya relationer, den mystiska Snape, den stiliga Mr. Krum och så mycket mer. Men tillsammans, med stöd från varandra, kan Jade och Penelope ta sig genom allt.

_______________________________________________________________

Min karaktär:



Penelope och Jades Schema:

Jag kör in allt i en spoiler så blir det inte så stort

Penelope stoppar ner det sista i sin stora koffert. Hon suckar djupt och tar ner väskan från andra till första våningen. Hon placerar den i hallen och vandrar in till köket där hon kan höra sin mor koka te till eftermiddagsfikat. Hon slänger ett öga på väggklockan, 15:26 står visarna på.
"Mamma, jag har packat klart väskorna nu." säger hon medan hon sätter sig vid köksbordet där ett fat med hembakta bullar står. Det ångar fortfarande om dem.
"Så bra raring, vad vill du ha för te?" frågar hennes mor, Penelope funderar ett tag medan hon tittar på sin mor som häller kokande vatten i tre ljusblå koppar med vita prickar på, hennes röda förkläde är lite mjöligt och hennes blonda hår är uppsatt i en enkel knut. Penelope älskar sin mor, hon är hennes största förebild.
"Gumman?"
"Umh, Citron blir bra mamma. Tack." svarar Penelope när hennes mamma frågar igen. Ytterdörren öppnas,
"Hallå!" ropar hennes far medan han kliver in.
"Hej älskling, fikat är precis klart!"
"Hej pappa!" ropar Penelope, hon kan höra sin lillasyster komma springande från sitt rum på övervåningen för att krama sin pappa.

De sitter alla fyra runt köksbordet, äter nybakta bullar, pratar om det kommande året på Hogwarts och Penelope, hennes mor och hennes far dricker te medan hennes syster Adelita dricker saft.
"Har du packat allt?" frågar hennes far, Penelope nickar och tar en tugga av bullen.
"Duktig flicka." säger hennes far och ler stolt mot sin dotter. Penelope kastar ett surt öga på sin lillasyster som sörplar sin saft.
"Adelita." säger deras mor strängt och Adelita slutar genast.

Efter fikat återvänder Penelope upp till sitt rum, hon plockar fram en gammal engelsk klassiker, Edna O´Briens bok The Country Girls, som hon fick i födelsedagspresent utav sina föräldrar. Hon slår upp den på sidan hon lämnade den och fortsätter att läsa. Det tar inte många minuter innan hon är alldeles uppslukad utav boken.

Jade satt i hammocken ute på den lilla verandan som täckte en del av framsidan på det lilla slitna huset som tillhörde hennes mormor. Som vanligt hade ingen av dem någon aning om vart hennes mor befann sig och som vanligt försökte båda intala sig att ingen av dem längre brydde sig. Det var inte helt sant dock, och Jade kände den envisa stickande känslan, en blandning av sorg och ilska, som så ofta kom över henne när hon tänkte på Regina.

Hon försökte tvinga bort sin mor ur tankarna genom att åter vänta uppmärksamheten mot blocket hon höll i sin hand. Hon granskade teckningen ingående en lång stund innan hon nickade nöjt och bedömde den som godkänd. Hon hade försökt fånga sin favoritplats vid sjön intill Hogwarts på bild och tyckte själv att hon hade lyckats ganska bra.
"Jadie, inte ska du väl sitta här ute? Det blåser kallt"
Jade tittade upp och log mot sin mormor.
"Det är ingen fara, jag skall snart gå in. Jag måste packa i ordning det sista.", hon höll prövande fram teckningen mot sin mormor som var hennes hårdaste kritiker och största beundrare.
"Vackert, men slarvigt med skuggorna vid stenen. Du måste lätta på handen, älskling", sade hon efter att ha betraktat den en stund.
"Ja, jag ska jobba på det", svarade Jade med en suck och reste sig upp. Hennes mormor klappade henne på kinden.
"Du har talang, Jadie"
"Tack mormor"
Vem behövde Regina? Tänkte hon när kärleken till mormodern fyllde hennes bröst med värme.
"Seså, in med dig och packa klart nu. Se till så att du inte glömmer något. Jag måste in till byn och handla, blir Spenatsoppa bra till kvällsmat idag?"
"Det blir perfekt", svarade Jade, log igen mot sin mormor och gick sedan in i det lilla huset. Det var slitet och den ljusgröna tapeten i hallen var på väg att släppa på sina ställen, men det var hemma och Jade älskade det. Hon styrde stegen mot sitt lilla rum som låg alldeles intill köket och funderade över vad hon skulle packa ner först. Hon stirrade en stund på den tomma väskan innan hon bestämde sig för att skjuta på det lite till. Sängen gungade mjukt när hon satte sig på den och slog upp blocket igen. Skuggan, hon skulle bara fixa till skuggan.

"Penelope! Adelita! Middags dags!" ropar Penelopes mor från nedre våningen. Penelope sliter plågsamt blicken från sin bok. Hon har bara två kapitel kvar och suget att läsa klart är stort. Men hon lägger ner bokmärket och placerar boken på det vita sängbordet. Medan hon sätter sig upp i sängen tittar hon omkring sig. Hennes rum är ganska stort, där finns en bred säng, ett vackert smitt skrivbord av mörk ek med en svart skrivmaskin, block, pennor och andra skrivprylar. Hon har inbyggda garderober och tre bokhyllor proppade med böcker från golv till tak. De täcker en hel vägg. På golvet ligger en tjock röd matta och väggarna är målade med en ljus blå himmelsaktig färg.

Hon sträcker upp armarna i luften och spretar med sina långa fingrar, hennes mormor brukar alltid säga att hon har riktiga piano fingrar, långa och smala. Hon kan höra Adelita springa ner för trappan, när hon öppnar dörren fylls hennes näsa av doften från hennes mors ljuvliga mat. Det doftar morötter, potatis, kyckling och något mer ljuvligt hon inte kan sätta fingret på. Hon skyndar sig ner för trappan.

Alla andra sitter redan runt köksbordet i det mysigt lantliga köket med de vita köksluckorna och grå betsade trägolvet.
"Det doftar ljuvligt mamma." säger hon och tar plats bredvid sin far.
"Hugg in nu allihop, innan det blir kallt." Köket fylls genast av ljudet som medföljer människor som äter en ljuvligt utsökt måltid.
"Så, Penelope, har du allt du behöver inför en ny termin på Hogwarts?" frågar hennes far, Penelope nickar och sväljer en bit kyckling.
"Allt är packat och klart, jag längtar verkligen. Mest efter Jade." fnittrar hon fram, hennes mor och far ler mot sin dotter.
"Du då Adelita, är du redo för en ny termin på Benedicts?" frågar deras far Penelopes lillasyster.
"Ja pappa, mamma och ja va i bokaffären idag och köpte nya pennor till mig! De är röda!" utbrister Adelita glatt och ler mot sin far,
"Haha, jaså, röda? Tänka sig." skrockar deras far fram.
"Mm Hm.2 nickar Adelita uppspelt. Resten av middagen diskuteras allt från Hogwarts till dagens ekonomi. Penelope blir vid ett flertal tillfällen berömd utav både sin far och mor för hennes kunskap om omvärlden.

Efter att Adelita och Penelope dukat av bordet och tackar för middagen återvänder Penelope till sitt rum. Hon tänder lampan bredvid sin säng och plockar upp boken. Hon läser ut den, en känsla av tomhet lägger sig alltid över henne när hon läst ut en riktigt bra bok. Jaha, nu då? tänker hon och ställer boken på sin plats i bokhyllan. Hon plockar ner en ny bok, Tales of Ordinary Madness av Charles Bukowski blir det denna gången. Hon har redan läst den en gång men det bekommer henne inte. Hon lägger boken på sängbordet och byter om till pyjamas, borstar sina tänder, säger god natt till sin familj och kryper sedan ner under täcket.

När klockan blir tio släcker hon lampan och somnar in efter ett par minuter. Hennes tankar vilar på Hogwarts och Jade, hur hon längtar efter att se sin bästa vän igen. Natten ligger mörk utanför hennes fönster, huset är omslutet utav höga tallar, björkar och granar vilket hindrar en hel del av ljuset från månen att tränga sig in i hennes rum. Penelope har alltid älskat att bo ute på landet, mitt bland träden, växter, djur och slippa allt sorl och all stress från London ett par mil bort. Tystnaden är ljuvlig och underlättar alltid för henne att somna, men även att förbli sovande vilket hon nu är.

Jade flög upp när hon hörde hur ytterdörren öppnades och sedan slogs igen. Som vanligt när hon tecknade hade hon gått in i ett nästan transliknande tillstånd och tappat tidsuppfattningen totalt. Hon såg stressat på sin väska som var precis lika tom nu innan hon lade ifrån sig blocket och grep tag I klädnaderna som hängde nytvättade och strukna över den slitna stolen som stod intill hennes lilla skrivbord och började vika dem. Det mesta I hennes rum var gammalt och slitet, hennes garderob som tog upp större delen av en vägg I det lilla rummet hade till och med en dörr som hängde löst. Jade brydde sig inte så mycket om det dock, mycket hjälptes upp av den underbara vita tapeten med små rosa rosor på. Hon hade fått välja den själv när hennes älskade mormor hade velat överraska henne med en ny tapet I födelsedagspresent. Tapeter var dyra och Jade visste hur mycket det betydde för hennes mormor att kunna ge en sådan sak. Och hennes mormor visste hur mycket det betydde för Jade att få dem. De fick rummet att se stötte ut trots att den mesta ytan täcktes av de få möbler som fick plats. Vid hennes säng stod ett vitt sängbord som var överbelamrat med kolkritor, block och böcker. Utöver det var det enda som hade fått plats varit garderoben, skrivbordet, en liten bokhylla och hennes två akvarium.

När Jade såg på akvarierna kände hon hur lugnet spred sig inom henne. Vatten och havsliv hade alltid haft den effekten på henne, vilket gjorde att livet I Cornwall var ultimat. Hon hade en egen strand nedanför klippan hundra meter från huset och där spenderade hon mycket av sin tid. När stranden inte var täckt av tidvattnet vill säga.
“Jade?”, hennes mormor gläntade på dörren, “Är du hungrig? Jag tänkte börja med kvällsvarden”
“Det vore perfekt. Vill du ha hjälp eller är det okej om jag packar under tiden?”, hon kastade en blick mot sin tomma väska och hennes mormor följde den för att sedan börja skratta
“Packa du hjärtat, jag ropar när det är klart”, sade hon och stängde dörren om sig igen.
Jade återgick till att vika sina klädnader och sedan kom resten av sig självt. Hon hade trots allt packat inför Hogwarts en del gånger nu och hon hade svårt att förstå att det här skulle bli sista gången. Hennes blick fastnade på fotografiet hon föriktigt ramat in och hängt upp på väggen, det på henne själv och Penelope, hennes allra bästa vän.
“Snart ses vi. Det ska bli det bästa året någonsin”, mumlade hon och log mot fotografiet innan hon lade ner den sista boken och stängde väskan. I samma ögonblick ropade hennes mormor att soppan var klar och hon lämnade sitt rum för att äta tillsammans med sin mormor.

Efter middagen som varit full av skratt och nervösa förväntningar inför det kommande skolåret hade Jade gjort sig redo för sängen med en gång.
“Ska du redan sova, min lilla nattuggla?”, frågade hennes mormor när hon gick för att säga godnatt.
“Jag tror jag ska läsa en stund först”, svarade Jade och kysste sin mormor på kinden, “Gondatt mormor”
“Godnatt älskling”

Väl inne I sitt rum igen fastnade hon framför sitt fönster. Hon såg ut över havet och hörde det dåna genom de tunna husväggarna. Hon skulle sakna ljudet när hon var tillbaka på Hogwarts, det gjorde hon alltid. Men på Hogwarts fanns andra saker. Penelope. Och Severus. Det mörka håret, de mörka ögonen. Manteln. Hon suckade tugnt och kröp ner I sängen.
Severus, kommer du se mig I år? Vet du ens vem jag är?
Hon struntade I boken hon hade tänkt läsa. Istället tog hon fram sitt speciella block, det ingen annan fick se, det som bara penelope sett. Det som var fullt med teckningar av mannen hon älskade. Hon bet sig I läppen, valde en kolkrita och började sedan teckna.

Den runda lilla ringklockan går igång klockan sex på morgonen och spelar en hiskeligt ringande ton. Penelope stänger slött av den men ligger kvar under täcket. Hon njuter i någon minut utav värmen innan hon slänger av sig täcket och stiger upp med ett enormt leende på läpparna. Idag gäller det, idag får jag åka tillbaka till Hogwarts! Mitt sjunde år, mitt sista år, undrar vad man kan förvänta sig..? Tänker hon glatt och drar av sig sina ljusblå pyjamas byxor utav flanell och den grå t-shirten som är fyra storlekar för stor för henne. Hon lägger klädesplaggen på sängen och rotar fram sina ridkläder i en utav de inbyggda garderoberna.

Ett par svarta ridbyxor åker på, sedan en svart pikétröja, hennes blårutiga stallsockor och sedan en tjock munktröja av marinblått tyg med "Morgarath" skrivet av guldfärgad tråd på ryggen. Den är också en födelsedagspresent från hennes föräldrar, fast på lappen stod det Adelita. Hon sätter upp sitt långa hår i en snabbt och slarvigt knuten fläta och beger sig sedan ner för att äta frukost. Trappan knackar lite under hennes steg, ett sådant där hemtrevligt läte. Lampan i köket är redan tänd, hennes far dricker kaffe medan han läser morgontidningen. Precis som han alltid gör.

"God morgon pappa." säger hon glatt, hennes far ser förvånat upp från tidningen och inspekterar sin dotters glada ansikte genom sina rektangulära glasögon.
"God morgon unga fröken, värst vad vi är tidiga idag." säger han med snäll röst och slänger ett öga på sitt armbandsur, Penelope vandrar bort till själva köksdelen utav köket och gör snabbt i ordning en smörgås och tar ett glas mjölk medan hon pratar med sin far.
"Ja, jag ska rida Morgarath och släppa ut alla hästarna, sen tänkte jag hinna mocka och städa i ordning i stallet. Måste fylla på med foder och hö också. Sedan måste jag ju hinna duscha och byta om innan mamma kör mig till stationen. Det ska bli så roligt att komma tillbaka till Hogwarts." Penelope sätter sig mitt emot sin far och ställer ner glaset med mjölk, hon tar en tugga av sin smörgås.

"Tycks vara så att jag fått en dotter med höga ambitioner hör jag." skrockar hennes far fram, han tar en klunk av sitt kaffe och viker ihop tidningen.
"Haha, ja, kanske det, men man kommer ju ingenstans i livet om man inte har ambitioner." svarar hon,
"Hm, så sant så sant. Så en ny termin på Hogwarts. Sista året..."
"Mm Hmm, stämmer bra det." svarar Penelope medan hon tuggar på smörgåsen.
"Glöm inte att skriva hem denna terminen, vi vill ha ett brev i månaden, minst, unga fröken." Penelope ler lite generat, skamsen över att hon glömde skriva brev förra året.
"Jag lovar pappa, minst ett brev i månaden." svarar hon och sväljer sista tuggan av sin smörgås, hon klunkar i sig mjölken medan hon reser sig från stolen och ställer glaset i diskhon.

"Du får ha det så bra på Hogwarts, det blir nog ett fin fint år ska du se. Sista året i skolan brukar alltid vara det bästa. Jag ser ingen anledning till att det ska vara någon skillnad på Hogwarts." säger hennes far och ger henne en kram innan de skiljs åt, han på väg till jobbet och hon på väg ut till stallet. Penelope tänker tillbaka på dagen då hon fick sitt brev till Hogwarts, hur uppspelta både hennes mor och far hade varit. Penelope är väldigt tursam på det sättet. Hennes mor en renblodig häxa och hennes far en mugglare, men de älskar båda sina döttrar även om den ena har magi i blodet och den andra inte har det. Hon kan än idag föreställa sig sin fars ansiktsuttryck då han fick veta att han var gift med en häxa.
"Haha, vilken chock det måste varit." mumlar hon för sig själv där hon går på grusgången.

Penelope skyndar sig ner till stallet trots distraherande tankar, hon gör i ordning sin älskade häst och tar ut honom till paddocken. Hon sitter upp och börjar skritta runt. Efter ett ridpass på lite drygt en timme med mycket galopp och mycket markarbete sitter hon av. Hon och Morgarath är alldeles svettiga.
"Va duktig du var idag killen. Jag kommer sakna dig så himla mycket..." mumlar Penelope in i Morgaraths svettiga hals. Han frustar lite och hon leder in honom i stallet igen.

Efter att hon sadlat och tränsat av, ryktat och borstat, kratsat hovar och get Morgarath ett äpple leder hon ut sin häst till hagen. Han galopperar glatt omkring medan hon går in och släpper ut de tre andra hästarna. En häst för varje familjemedlem. De lunkar lugnt och stilla ut från stallet och in i sina hagar. Också ett sätt Penelope är tursam på, hela familjen har en gemensam passion. Nämligen hästar. Ridutflykter har varit en stor del utav hennes somrar sen hon började på Hogwarts och innan det hela året runt. Att ha något man kan dela med alla i sin familj är en ganska så fantastisk känsla. Penelope skakar på sitt huvud medan hon går in i foderkammaren, hon lägger ut hö i alla hagar och fyller även på vatten innan hon tar tag i mockningen.

Hon har precis tömt första skottkärran när hennes mamma kommer in.
"Penelope, vilken fart det är på dig idag." säger hennes mor glatt, även hon kläd i stallklädsel och redo för lite hårt arbete. Rosemary, som Penelopes mor heter, tar den andra skottkärran och en grepp. Hon sätter igång med nästa box som tillhör hennes häst. Medan de mockar diskuterar de allt möjligt om hästar, världseliten, hoppning, dressyr, det nya inom hästfoder och vilka sorts övningar som behöver göras med varje häst.

Klockan blir nio, Penelope vandrar in i huset för att ta en dusch och packa det sista som hon ska ha sin axelremsväska. Rosemary stannar kvar i stallet för att mocka klart sista boxen. Minuterna tickar förbi, Penelope har duschat och bytt om till vardagskläder. Penelope har på sig ett par mörkblå jeans, ett vitt linne, en tunn ljusblå långarmad tröja och hon tar fram sin ljusblå jeansjacka från garderoben. Hon ställer sig vid sin säng där hon lagt fram fem stycken böcker. Jag kan bara ta med mig två stycken, men vilka? Hon funderar ett tag och bestämmer sig till slut för boken hon började läsa kvällen innan och en av hennes personliga favoriter, The Remains of The Day av Kazuo Ishiguro. De åker ner i hennes väska tillsammans med ett block, hennes pennfack, lite krimskrams som är bra att ha, hennes Hogwarts klädnad och ett paket med hårda kola karameller som hon fått utav sin far några dagar tidigare.

"Dags att åka nu raring!" ropar hennes mor med sin ljusa stämma från nedervåning,
"Kommer mamma!" svarar Penelope, hon sätter sig på sängen och ser sig en sista gång omkring i rummet. Jag kommer sakna mitt hem, men jag kommer ju tillbaka till jul. Tänker hon och sparkar av sig sina innetofflor. Hon tar dem i sin hand och slänger väskan över axeln ihop med jeans jackan.

Tofflorna hamnar i kofferten som väntar på henne i hallen, sedan trär hon armarna i jeansjackan och drar loss sitt hår så att det faller ner över hennes axlar och skuldror.
"Har du allt nu raring, du har inte glömt något?" frågar hennes mor,
"Nej, jag har allt. Ska vi åka?" frågar Penelope glatt, hennes mor nickar. Penelope, Adelita och Rosemary sätter sig i bilen och börjar den 30 minuter långa körningen till London och Kings Cross där Penelope ska möta upp Jade inne på plattform 9¾, samma ställe där de alltid möts, varje år. Bilen skumpar först ett tag när de kör på grusvägen men färden blir snabbt behaglig när de kommer ut på den större vägen av asfalt. Penelope fingrar på sitt halsband, en berlock i form utav en liten cirkel med vackert keltiskt mönster ingraverat. Inuti finns plats för två bilder, den ena är utav hon själv tillsammans med en skrattande Jade och den andra är på hennes älskade Morgarath. Hon kramar berlocken lite hårdare och ler mjukt medan längtan efter att träffa Jade igen blir starkare desto fler minuter som tickar förbi.

London är stressigt och ett högt sorl och mummel ligger över det. Penelope öppnar bildörren och stiger ut. Hon går runt till bakluckan och lyfter ut sina två tunga koffertar. Rosemary och Adelita väntar tålmodigt, den stora klockan på utsidan av stationsväggen visar 10:44.
"Har du allt nu raring? Om du glömt något får du skicka ett brev så skickar vi det till dig så fort vi kan. Har du packat ner klädnaden, alla dina böcker och pennor?" Rosemary ser med tårfyllda ögon på sin äldsta dotter, Penelope ler mot henne och suckar. Alltid samma sak varje gång. Lilla mamma.
"Mamma, jag har allting, alla mina kläder, böcker, pennor, block, ja allt. Oroa dig inte. Får jag en kram?" Penelope kramar sin smått nervösa mor och kramar sedan sin lillasyster medan hon viskar,
"Ta hand om mamma nu, jag kommer hem till jul igen. Sköt skolan och ha jätte roligt nu syrran." Adelita nickar och ser upp på sin 6 år äldre syster som klappar henne på kinden lite försiktigt innan hon säger hejdå till dem båda och släpar med sig sina koffertar in på stationen.

Penelope tar en vagn och placerar koffertarna på den, hon slänger på axelremsväskan som hon burit ovanpå de två stora väskorna och börjar rulla genom Kings Cross som är fyllt av mugglare men även en del trollkarlar och häxor. Hon kommer fram till väggen och rullar lugnt genom den som om det var något hon gjorde varje dag, inget speciellt med det. När hon kommit igenom byts Kings Cross ljuden av moderna tåg, radiomusik, mugglare och annat stoj mot ljudet av ett ånglok, jamande katter, hoande ugglor och uppspelta föräldrar som skickar sina ännu gladare barn mot Hogwarts. Penelope drar ett djupt andetag medan ett nytt leende tar plats över hennes smala läppar.
"Hemma." mumlar hon glatt när dofterna når hennes näsa. Hogwarts är hennes andra hem, ett hem borta från hemma så att säga. Penelope vandrar bort till den tredje pelaren och stannar. Klockan visar 10:49, tåget går om elva minuter så det är gott om tid kvar. Hon väntar spänt och glatt på Jade.

Jade slog genast upp ögonen när signalen från hennes alarmklocka nådde henne genom sömnen. Sömndrucket stäckte hon ut en armen och stängde av det. Hon hade satt sitt larm tidigt för att hon skulle ha tid att förbereda sig för dagen, till att börja med genom att inte behöva stressa upp på en gång. Och svepte täcket närmare om sig och märkte något som kändes hårt vid sidan av henne. Blocket. Hon hade somnat med det I famnen, med en bild av Severus alldeles nära, som så många gånger förut. Hon rynkade pappan när hon såg på bilden. Det var verkligen inte en av hennes bästa, och det gjorde inte den fantastiska mannen någon rättvisa alls. Det var omöjligt att avbilda honom, hans utstålning. De där ögonen som fick det att pirra I hela hennes kropp trots att de enda gångerna han sett på henne kunde räknas på bägge händerna. Hon var duktig I trolldryckskonst och hon ansträngde sig mycket, men professor Snape var känd för att inte lägga märke till elever som inte tillhörde hans eget elevhem.

Men en djup suck stängde hon blocket och satte sig upp I sängen. Hennes mjuka fluffiga täcke pryddes av ett påslakan som matchade hennes tapeter och hon strök långsamt med handen över det. Det hade varit en present från Regina. Eller, det skulle ha varit, men Jade kände sin mor och visste att det varit mormodern som fått köpa och slå in det. Regina hade ingen aning om vad Jade tyckte om. Hon sträckte på sig och drog sedan loss bandet hon haft runt sitt hår. Det föll ner runt henne I sitt vanliga trassliga tillstånd, hon hade gett upp sina försök att tämja det. Nu när det nådde henne halvvägs ner på ryggen kunde hon nästan till och med uppskatta trassligheten, det såg I alla fall levande ut och det ramade in hennes ansikte på ett fint sätt. Hon ruskade på sig för att bli av med känslorna som liksom alltid dykt upp vid tanken på Regina och kollade istället bort mot fotot av henne själv och Penelope och kände hur ett brett leende spred sig över hennes ansikte när hon såg det. Jade hade inga egna syskon men visste I sin själ att även om hon inte hade några blodsband till Penelope så var de systrar I alla fall.
”Snart ses vi”, mumlade hon och reste sig sedan ur sängen.

Efter att ha matat sina fiskar drog hon av sig linnet hon sovit I med ena handen och öppnade den dörren I hennes garderob som fortfarande satt fast med den andra. Efter att ha funderat över sina val en stund drog hon fram ett par ljusblå jeans och en ärmlös grön topp. Toppen gick ner över rumpan och hade ett fint mönster av löv på framsidan, det hade varit en av hennes favoriter länge. Hon drog på sig kläderna och drog snabbt fingrarna genom håret innan hon slängde ner de sista sakerna hon ville ha med sig I en liten ryggsäck. Hon lade ryggsäcken på den stora väskan och gick sedan ut I köket. Hennes mormor var iväg redan, hon hade haft mer att göra sedan hon blev pensionär än hon haft tidigare I sitt liv och var sällan hemma. Jade visste att hennes mormor gärna hade velat säga hejdå innan hon var tvungen att åka men det var inte första gången hon var ensam morgonen den första september.

Hon gjorde iordning en skål flingor och tog med den ut på verandan. Hon ville känna doften från havet en gång till innan hon skulle lämna sitt hem. Vinden drog I träden som fanns kring det lilla huset och ljudet från fiskmåsarna nådde hennes öron tillsammans med brusandet från vågorna som slog in över klipporna nere I viken. Högvatten. Jade älskade allt som hade med havet att göra och kände sig lätt instängd I stadsmiljöer. Hon hade aldrig lyckats vänja sig vid bruset I London trots att hon varit där en del I Reginas lägenhet. Jade föredrog helt klart det här, och visste redan nu att hon aldrig skulle vilja bo någon annan stans. Men Hogwarts var också hemma och just nu längtade hon verkligen dit. Hon längtade efter Penelope, efter slottet, biblioteket. Efter att få se Severus.

Hon slevade snabbt I sig flingorna, hon hade aldrig varit speciellt förtjust I att äta frukost, och gick sedan in för att diska undan efter sig. Efter en blick på det gamla golvuret I ena hörnet av köket insåg hon att det var hög tid att åka om hon skulle komma I tid till att möta Penelope vid deras vanliga mötesplats på perrongen. Hon hämtade sin väska från sitt lilla rum och stannade sedan till alldeles vid dörren och for med blicken över det en gång till, för att vara säker på att hon inte hade glömt något. Hon brukade inte vara glömsk av sig så risken var inte stor. Med en suck stängde hon sedan dörren och gick till den öppna spisen de hade I vardagsrummet. Den skulle ta henne till Reginas lägenhet I London och sedan skulle hon själv ta sig till Kings Cross. Hon knökade in sin väska och sig själv innan hon grep tag om pulvret och sedan for hon iväg.

När Jade slog upp ögonen påmindes hon som alltid att hon avskydde att använda flampulver. Rummet snurrade omkring henne och som alltid mådde hon illa, men hon tvingade sig själv att ignorera det och klev ur eldstaden I sin mors lägenhet. Den var rymlig. Stor och fin med högt I tak och full av vackra saker. Som alltid blev hon rasande när hon såg det. Hemma hade de svårt att få det att gå ihop, det mesta var slitet och huset skulle egentligen behöva rustas upp, men Regina vägrade att ge sin mor någonting trots att det var hon som uppfostrat Jade. Orättvisan och nonchalansen I det ökade bara på Jades illamående och hon ville helst av allt bara där ifrån. Hon släpade den tunga väskan bakom sig genom den tomma lägenheten och vidare ut genom ytterdörren. Regina var som vanligt inte hemma och det var lika bra, Jade hade ingen lust alls att springa på henne nu.

Att ta sig till Kings Cross var alltid något av det jobbigaste med skolstarten enligt Jade. London gjorde henne osäker och hon förstod inte varför människor var tvungna att trängas så. Vart hade de så brottom till egentligen? Efter att ha klivit av bussen som skulle ta henne till stationen kämpade hon sig igenom folkmassan tills hon äntligen såg rätt platform. Klockan var tio I elva så hon slösade ingen tid utan gick raskt rakt fram och tog sig igenom stenväggen så som hon gjort så många gånger tidigare och började ta sig mot platsen där hon skulle möta Penelope. Hon fick syn på sin vän nästan genast och kände hur irritationen blåstes bort och hur hon istället fylldes av värme och glädje.
”Penelope!”, ropade hon och gick fram mot flickan som genast vänt sig åt hennes håll.

Hon tittar upp på klockan igen och sedan på människorna runt om sig, hon känner igen de flesta från Hogwarts. Första års eleverna är allmänt förvirrade och försöker frenetiskt tränga sig fram bland de äldre eleverna. Hon tycker sig se en skymt utav Cederic Diggory men hon kan inte vara säker.

Penelope hör Jades röst och hon vänder sig hastigt om med ett stor grin över läpparna. Som hon har längtat efter att höra den rösten,
"JADE!" ropar hon uppspelt och springer mot sin bästa vän, det går visserligen inte så fort eftersom hon fortfarande har vagnen med sina väskor att hålla reda på, den drar lite åt vänster och Penelope får kämpa för att hålla den framför sig. Hon släpper taget om vagnen framför Jade,
"Jadis!" säger hon i hög oktav medan hon sträcker ut sina armar mot sin absolut bästa vän.

Jade ser hur Penelope försöker kontrollera sin tunga vagn full av bagage samtidigt som hon skulle försöka springa och kunde inte låta bli att skratta. Ett sånt där bubbligt okontrollerat skratt som bara kunde hänvisas till ren lycka. Hon skyndar själv fram, släppet taget om sakerna hon håller i och slänger armarna om sin bästa vän med skrattet fortfarande bubblandes.

"Åh vad jag har saknat dig!! Det känns som att sommaren har varat i en evighet!", säger hon innan hon slapper taget om sin vän och rätar på sig. Med en omedveten gest föser hon undan sin trassliga lugg ur ansiktet och ler strålande mot Penelope.
"Jag kan inte fatta att vi ska starta vårt sista år. Det sista! Hur har din sommar varit?"