Vi försöker en gång till

Detta är ett rollspel mellan mig och Vildvittra. Ja vi vet ju vad det handlar om

Mall:
Namn: Cara Riddle
Ålder: 23
Familj: Voldemort (tros vara död), Bella, Severus (Ja han lever ), Robin (dotter) (två år)
Utseende: Japp nu har hon blått hår
Kärlek: Law
Övrigt: Hon gifte sig med Draco efter skolan, han är far till Robin. Draco började misshandla och våldta henne väldigt snart och han höll på att bli hennes död. Cara drog sig undan ifrån alla hon känt, ingen visste om hur Draco behandlade henne. Tillslut lyckades hon fly, men då hennes far var död (trodde hon) och hon inte ville vända sig till Bella, då hon kände sig svag och hon stött bort alla sina vänner var hon helt ensam. Hon färgade håret blått och köpte en lägenhet i London i hennes fars namn, Tom. Hon fick strax reda på att hon var gravid och fick först panik då hon visste vem fadern var. Men hon bestämde sig för att behålla barnet, och tillslut fick hon en dotter som hon döpte till Robin. Cara är fortfarande väldigt tillbaka dragen och rädd av sig, men hon mötte en kille som hette Law, han gick på Dumstrang, hon har inte berättat för honom vad som hände henne ännu eller vem hennes far var.

Haha varför gör jag alltid Draco så elak nu för tiden xD
Och ja om du undrar är alla namnen och bilderna ifrån One Piece

Namn: Laura Pevensie
Kön: Kvinna
Ålder: 23 år
Utseende:

Familj: Moder (Häxa) död när Laura bara var ett par år gammal.
Hennes far (Mugglare) död, då Voldemort för andra gången kom till makten.
Kärlek: För nuvarande Draco.
Övrigt: Laura fick jobb på ministeriet på magiska spel och sporter då hon slutat skolan.
Hennes liv bestod mycket utav jobb och att klättra i karriärstegen. Hon förlorade mer och mer kontakten med sin bästa vän och såg aldrig på så sätt hur det var fatt.
En dag kom Draco till henne, upplöst i tårar och berättade att Cara stuckit med en annan och lämnat honom.
Laura tröstar honom och de kommer närmre och närmre varandra. Han berättar allt om hur Cara varit och snart är de mer än bara vänner, snart flyttar de samman.

Cara stod med den gråtande Robin i famnen och försökte trösta henne, Robin hade ramlat över en av sina leksaker och slagit i pannan i bordskanten. Cara hade blivit orolig över att hon skadat sig, men hon hade bara fått en bula och skulle snart ha glömt händelsen.
Hon började gå över golvet ihop om att dottern snart skulle sluta gråta och vara på bättre humör, hon strök undan det blonda håret ur pannan på henne, hon hade samma blonda hår som hon själv hade haft, och Draco. Cara rös till när hon tänkte på sin före detta man, hon visste inte vart han befann sig, men hon visste att det var långt borta ifrån henne, och det var så hon ville ha det.
Cara stannade när hon hörde en knackning på dörren, hon stod helt stilla av skräck, hon var inte van att det knackade på hennes dörr, långsamt tog hon sig fram till dörren för att se vem det var. Robin hade slutat skrika, hon kände antagligen rädslan modern kände, dottern hade aldrig mött sin far och det var så hon ville ha det.
Cara såg genom nyckelhålet att det var Law och hon öppnade långsamt dörren.
"Jag började fundera på om du glömt bort att vi skulle ses och inte var hemma" sa han och hon log försiktigt mot honom.
"Jag hade glömt bort tiden, Robin blev ledsen och ja, jag är ledsen, jag är inte klar" sa hon ursäktande och sänkte blicken, hon var inte längre lika tuff som hon varit och hon var rädd att missbehaga folk så de skulle bli arga på henne.
"Wow vad du verkade ursäktande, det är ingen fara, barn blir ledsna, du är trots allt en mamma i första hand så den här lilla krabaten måste ju komma först" sa han och klappade Robin på huvudet som skrattade, Cara släppte in honom i lägenheten, lättad över att ha inte tog det så hårt. "Vi kan skippa att se på filmen och bara ta en promenad, om du vill så kan jag passa Robin så kan du byta om" sa han och slog sig ner på soffan, Cara såg på honom när hon stängt dörren med en nervös blick, hon gillade Law, han var trevlig och Robin gillade honom men vågade hon lämna dottern hos honom? "Du behöver inte lämna henne hos mig" sa han när han såg hur osäker hon såg ut. Cara skakade på huvudet.
"Det vore jätte snällt om du kunde passa henne, ropa om det är något" sa hon och gick till rummet intill för att byta om, hon ville inte att Law skulle se ärret hon hade längs sidan där Draco skurit henne, det hade nästan blivit hennes död, hon hade lyckats fly och läcka, men ärret fanns alltid kvar. Cara bytte om till varmare höstkläder innan hon gick tillbaka ut i vardagsrummet för att se Law leka med Robin som verkade glad.
"Klar?" frågade han och hon nickade. "Bra då går vi" sa han och höll Robin i famnen, de lämnade lägenheten och hon låste dörren, de kom ut på gatan och Cara trollade fram barnvagnen och satte ner Robin i den, Law såg på henne med ett leende och hon log svagt tillbaka innan de började gå mot en närliggande park.

Laura befann sig på jobbet och drog handen eftertänksamt genom det röda håret som var lika lysande som förr men längre än någonsin. Den röda färgen gjorde henne inte mindre populär då människor lätt misstog henne för en Weasley. En Weasley var i dessa tider en bra sak att vara och hon drog gärna nytta av detta innan folk fick reda på sanningen.
Hennes misstag i skolan var nästintill bortglömt och alla erkände att Cara verkat vara bra trots sitt ursprung även om nu sanningen uppenbarats i och med att Draco berättat allt.
Laura log vid tanken på Draco, han var en fin man, hon förstod inte hur Cara kunnat överge honom, överge dem alla.
Hon rycks upp ur sina tankar då folk under henne började plocka ihop, arbetsdagen var slut. Hon älskade sitt jobb och då hon fått chefjobbet hade hon inte tackat nej. Det var förvisso mycket jobb och hon hade inte haft mycket till fritid. Nuförtiden var den hon mest umgåtts med Draco. Han satt troligen hemma nu och väntade på mat. Hon rynkar på pannan, som att något hon glömt, men hon fick aldrig tag på det. Bara det att Draco bett henne avsäga sig jobbet, skulle hon bli en Malfoy skulle hon vara hemma sa han, varför?

Cara såg på löven på träden, de var röd/orangea, hon älskade hösten, den var så vacker och gav henne ett inre lugn, Robin fick ett löv på näsan och började skratta, Cara såg på dottern och log, det var det enda bra hon hade fått ut av förhållandet med Draco.
"Hon verkar lätt road" sa Law och Cara nickade.
"Bern brukar vara det, men hon blir lika lätt ledsna, de är inte så bra på känslor" sa hon roat och Law nickade, Cara var förvånad över hur väl han tog allt med Robin, han hade inga egna barn eller mindre syskon, ändå hade han bara accepterat att hon hade en dotter, det som var än mer förvånad var att han ville lära känna Robin, då hon var en del av hennes liv.
"Hur var jobbet?" frågade hon Law som ryckte på axlarna.
"Inte direkt roande, jag har svårt att finna någon ro, kanske beror det på att jag jagar brottslingar" sa han och hon log roat, Law jobbade som auror, det var en annan anledning till att hon inte berättat vem hon var, hon visste inte hur han skulle ta det.
"Du har aldrig övervägt att byta jobb om du inte finner et roande?" sa hon och stannade vid dammen så Robin kunde se på änderna som hon gillade.
"Jag har funderat på det, men jag vet inte vad jag skall göra istället" sa han och hon ryckte på axlarna, hon visste inte heller. "Har du aldrig funderat på att börja jobba? Eller jobbade du innan du fick Robin?" frågade han och hon undvek att se på honom.
"Nej jag tog examen på Hogwarts, sen gjorde jag inte så mycket och snart blev jag mamma, det har bara inte blivit att jag har jobbat" sa hon lågt och han såg på henne.
"Slutade inte du när du var 17? Något borde du väl ha gjort?" sa han och skrattade, men slutade när hon tystnade. "Sa jag något fel?"
"Jag vill helst inte prata om vad jag gjorde efter skolan" sa hon lågt och han nickade.
"Jag ber om ursäkt, vad du gjorde tidigare är inte min ensak" sa han och la en arm runt hennes axlar och hon log mot honom.
"Tack" sa hon lågt och såg ut över dammen. "Jag är inte redo att prata om det ännu"
"När du är redo så finns jag här" sa han och hon nickade tacksamt.

Laura packade ihop på jobbet och såg till att allt var stängt och släckt på avdelningen innan hon lämnade den. Alfer skulle ändå komma och städa om kvällen, men viktiga papper kunde man ändå inte låta ligga framme åt de små kräken.
Hon transfererar sig hem till en mindre herrgård med tillhörande trädgård och stenmur om. Här hade hon varit då Cara och Draco gifte sig, det var deras herrgård, eller snarare Dracos. Efter det hade hon förlorat kontakten med Cara, men nu var hon själv här och hade själv Draco till sin, till sin egen och ingen annans. Att Cara satt i honom kärleksdryck då han inte ville vara samman med henne mer, då Draco hellre ville ha Laura, hur kunde hon?
Laura som trodde de varit vänner, men Cara svek henne.
Hon kliver in genom dörren och en alf kommer genast fram och tar hennes jacka och skor samt meddelar att herrn befinner sig i biblioteket.
Snabbt fixar hon till sig inför spegeln då hon väl visste att Draco hatade oreda, hårstrån på fel plats och kjolen skrynklig.
Då hon kommer in sitter Draco framför brasan och han har gjort ordning den obligatoriska rosa drycken, den som han sa att hon behövde.
"Hej älskling, har jobbet varit bra?" sa han mjukt och kom med glaset. Laura log och svepte det i en enda klunk och åter kände hon den där underbara känslan som hotade att spränga henne. Hon älskade honom så, de var som gjorda för varandra, hon skulle göra allt för honom, hon gjorde allt för honom. Hon var hans och ingen annans.
Draco log då han såg förändringen och trädde en ring över hennes finger.
"Tänkte du skulle bli min." sa han endast, hans sätt att fria, men Laura var eld av lågor, han visste hur hon skulle styras.

De hade nästan varit hemma när regnet börjat falla, hon stod nu inne i hallen, dyngsur, hon såg antagligen ut som en dränkt katt. Cara såg på Law som var lika blöt som henne och började skratta och han såg på henne.
"Jag misstänker att jag ser ganska fånig ut" sa han och hon nickade.
"Jag ser antagligen lika fånig ut" svarade hon och han nickade roat. "Det är bäst att du torkar de där kläderna" sa hon och såg på Robin som låg i hennes famn, sovande, hon var torr då Cara fällt upp regnskyddet på hennes barnvagn.
"Jag skall bara lägga den här damen, jag har nog något du kan låna, jag skall strax se efter"
Cara gick bort till Robins rum och la försiktigt ner henne i sängen och stoppade om henne innan hon gick till sovrummet, hon visste att hon hade ett par träningsbyxor Law skulle kunna ha och någon stor mysig tröja, hon hade haft dem på sig när hon varit för öm för att ha tighta kläder. Cara drog av sig byxorna och den våta tröjan och hängde dem på tork.
"Cara?" hörde hon en röst bakifrån och hon vände sig om för att se Law stirra på henne. "Vad har du gjort?"
Hon visste vad han syftade på och hon drog genast en torr tröja över huvudet.
"Inget" sa hon snabbt, lite för snabbt, Law höjde ett ögonbryn och lutade sig mot dörrkarmen. "Jag vill inte prata om det"
"Vem gjorde det?" frågade han och hon såg på honom, hon visste att han inte var någon idiot och att han misstänkte vad som gått igenom, men hon kunde inte erkänna vad som hänt, hon skämdes.
"Ingen, jag ramlade" sa hon och han sa inget utan gick bara närmare henne och drog in henne i en omfamning.
"Jag vet att du inte ramlade, jag är ingen idiot, och jag ber dig inte berätta heller, men ljug inte för mig är du snäll" sa han och hon kunde inget annat än att bara stå där i hans famn och nicka, hon försökte tränga tillbaka tårarna men det var lönlöst och snart kände hon de salta tårarna rinna ner för kinderna.
"Jag sätter på te, sen kan vi prata" sa han och hon pekade på de torra kläderna och han nickade, tog på sig dem och tog sedan med henne ut i köket, han satte henne på en stol och började koka te.

Det hade mörknat ute och Laura stod framför spegeln i badrummet och sköljde av blodet från den spruckna läppen. Det sved, men hon visste att det skulle gå över. Draco behövde det, han behövde avreagera sig efter Caras svek, hon förstod honom, han sa så. Han gjorde det och det var hans sätt och visa kärlek.
Då han kom upp bakom henne och la armarna om henne kunde hon inte annat än le, hon älskade honom så.
"Du får ta och sminka över det där, du ser fördjävlig ut." sa han med kall stämma men log mot henne. Hon visste vad han ville ha nu, han älskade och han ägde, det var så han sa och snart skulle de vara gifta.
Hon hade varit inne i detta ett tag nu, så det hade blivit vardag. Att Draco slog och tvingade sig på henne tog hon som något naturligt av den falska kärlek hon kände för honom.
Att sminka bort alla bevis hade blivit en vardag, att klä sig och agera som han ville, hon gjorde allt för att behaga honom.
Långt inne visste hon att något var fel och hon hade hållit kvar vid jobbet så länge hon kunnat. Hon kände som att behålla det var livsnödvändigt för hennes del.
Men han styrde henne och snart skulle han få henne hemma på heltid själv.

Cara satt och stirrade ner i tekoppen, hon vågade inte se på Law som satt bredvid henne i soffan, hon hade berättat för honom vad som hade hänt henne, hon hade inte sett på honom under hela samtalet utan bara stirrat ner i koppen. Teet var kallt, det visste hon, ändå drack hon av det, kanske mest för att hon inte visste vad hon skulle säga, Law verkade lika mållös som henne, tillslut sa han något.
"Vet han om Robin?" frågade han och hon skakade genast på huvudet, Draco skulle aldrig få reda på att Robin existerade. "Vet han om vart du finns?" frågade han oroligt och hon skakade åter på huvudet.
"Jag har sett till att han inte kan spåra mig" sa hon lågt och Law nickade.
"Ja du Cara, jag trodde aldrig att du var hans dotter, jag visste att han haft en dotter, men jag föreställde mig alltid henne som ondskan själv" sa han och Cara log svagt, det var så många föreställde henne, hon visste inte varför, men alla ville ha henne till ett monster.
"Är du arg på mig för att jag inte sa något?" frågade hon lågt och han la ett finger under hennes haka så deras blickar möttes.
"Jag är inte arg på dig, du har inte gett mig någon anledning och kommer aldrig göra det heller" sa han och drog in henne i en mjuk omfamning. "Jag lovar att han aldrig kommer kunna röra dig igen"
"Tack" sa hon lågt och han höll bara om henne. "Sök dock inte upp honom, jag vill inte se dig skadad"
"Det hade varit han som blivit skadad, men jag vill inte ge honom ett spår till dig så jag kommer inte söka upp honom" sa han och hon nickade och slöt ögonen.
"Jag tror du behöver sova, jag stannar hos dig om du vill" sa han och hon nickade och la huvudet ner i hans knä och slöt trött ögonen.

Laura låg med en filt över sig i soffan efter att Draco lämnat henne på golvet. En av alferna hade förbarmat sig över henne och hjälpt henne upp, för Draco ville inte ha henne vid sig i sängen. Hon förstod honom, hon hade svikit honom då hon bett honom att sluta. Men hela hennes kropp ömmade, men det var hon som blivit vek. De hade gett sig på henne innan, älskat med henne även om det kändes värre och värre. Men hon visste att det var för att han älskade henne.
Alla som älskade en gjorde så, men man var tvungen att dölja det för att andra inte skulle bli avundsjuka.
Sådär som Cara blivit på Dracos känslor för Laura. Han som älskade Laura så, självklart skulle han få ta ut sin ilska och äganderätt med.
Hon tar sig upp till sittande ställning och kvider lätt till då hon kommer åt ett av de färska blåmärkena. Men nu skulle hon duscha och göra sig ordning for jobbet, det tog tid när man såg ut som hon gjorde, hon var vedervärdig det visste hon och hon förtjänade slagen.