Fluffiga grisar och andra hemskheter

Roll mellan Vildvittra och Cara Riddle

Mall
Namn:
Kön:
Ålder:
Utseende:
Bakgrund:
Övrigt:

Mall
Namn: Carol
Kön: kvinna
Ålder: 35
Utseende:
Bakgrund: orkar inte skriva den, för lat xD
Övrigt: Tillsammans med Daryl

Namn: Nike
Kön: Kvinna
Ålder: 25 år
Utseende:

Bakgrund: Kommer på det eftersom. Jobbade på kontor innan något år innan allt bröt ut.
Övrigt:

Haha vi är ju bäst på mallar xD haha Men då börjar jag

Carol stod med ryggen mot ett träd, Daryl stod framför henne, längre bort på vägen passerade en grupp av människor, det var sällan de stötte på människor, men när de gjorde det undvek de dem bäst de kunde. De hukade sig båda ner och studerade människorna, men de såg dem inte, de verkade snarare rädda och de ville komma bort från vägen snabbt. Daryl såg på henne och hon nickade och de backade långsamt undan ifrån vägen, längre in i skogen, de hade klarat sig så här länge, de hade lämnat gruppen för inte så länge sedan, trots att Carol hade räddat dem ifrån Termenus hade Rick inte kunnat släppa det som hänt och tillslut hade hon och Daryl bestämt sig för att ge sig av, ingen av dem ville lämna den andre och det hade varit ett enkelt val, även om det varit svårt att lämna de andra, de var trots allt en familj. Carol visste inte om de skulle ses igen, hon hoppades det men så länge hon var med Daryl så var hon nöjd. Mannen gick bredvid henne med armborstet på axeln och han tog diskret hennes hand, hon log mot honom där de fortsatte gå under tystnad.

Men eller hur! Så informativa liksom

Nike hade förändrats så som världen hade förändrats. Eller kanske hon bara var sitt sanna jag? Hon visste inte men den lilla fröken med korta snäva kjolar och klackskor som trippade runt på kontoret, hon var ett minne blott. Hennes hår var uppsatt i en slarvig hästsvans, de svarta kängorna var rejäla och tålde en hel del. Hon var klädd i slitna jeans, tröjan var grön men den svarta skinnjackan hade hon kvar än och på sig.
Hon som aldrig skulle lämna lägenheten utan smink och allt i toppskick såg nu ut som att hon inte gjort annat än att kliva runt i skog och mark.
Men den nya erfarenheten hade kostat på och hon lärde sig nytt för var dag, att bara göra upp eld och laga mat var då något nytt för henne.
Men mot alla odds hade hon klarat sig men ett och ett annat hade hon varit med om, ett ärr tvärs över ögat talade sitt tydliga språk. Men nu var inte det som var det värsta, nu var det armen. Hon hade varit på jakt efter gamla konserver när taket rasat in. Hon hade klarat sig otroligt bra, men armen hade fått ett stort skärsår och hade börjat vara sig, det ville inte läka hur hon än tvättade det och band om.
Det dunkade av smärta, hade väl gjort det i en vecka nu. Men för tillfället hade Nike inte det i tankarna. Nu var hon i skogen och mat var det enda hon hade i tankarna.

Carol såg pilen flyga iväg och borra sig in i en hare, hon var glad över att hon hade Daryl med sig, han visste hur man jagade, hon hade överlevt själv det hade hon, men att jaga med en pistol gick inte, hon hade fått lägga snaror, det funkade men tog längre tid.
"Jag tillagar den när vi slår läger" sa hon och han nickade, han var inte direkt den pratsamma typen det visste hon, han hade aldrig varit det, men hon älskade honom ändå.
"Tänker du någonsin på de andra?" frågade hon.
"Nopp" svarade han och hon log. "Vad?"
"Jag tänkte just på att du inte är den pratsamma typen" sa hon och han puttade till henne vänskapligt och log åt henne, han var speciell, men vem var inte det? Daryl var mer anpassad för den här världen än hon någonsin varit, men hon hade fått lära sig och hon hade fått utvecklats, det var så det var.
"Jag ser hur längre fram, skall vi fortsätta eller vända?" frågade hon och såg fundersamt på dem, hus betydde tak över huvudet och möjligtvis mat om man hade tur, det kunde också betyda massor med walkers.
"Vi har inte styrkan att ta ut dem ifall de är flera" sa han och hon nickade och de vände och gick åt öster istället, iallafall vad hon trodde var öster, de skulle behöva hitta en plats att slå läger på snart och det visste hon.

Nike var hungrig, det var någon dag sedan hon ätit ordentligt. Men det hade varit gott med, egenfångad hare med en egenkonstruerad fälla. Hon hade lärt sig mycket och vissa saker hade hon gjort via det hon läst i böcker. Hon hade sällan läst faktaböcker då dess fakta inte intresserat henne, men hon hade läst äventyrsböcker och liknande, vilket visat sig vara en otrolig kunskapskälla.
Hade någon sett henne nu hade de inte trott att det var samma människa. Ingen som känt henne förr skulle ens drömma om att hon hade överlevt.
Hon tänkte på sitt gamla liv, det liv som just hade börjat. Allt hade sett så ljust ut, hon hade gått ut skolan med högsta betyg, fått ett jobb. Ja allt hade sett ljust ut, innan allt skedde, innan allas liv hade förändrats.
Ett leende sprider sig över Nikes läppar, hon hade funnit svamp, fina gula kantareller. Snabbt men tyst ser hon sig om innan hon faller ner vid den mjuka mossan och börjar plocka.

Carol satte ner väskan på strandkanten, de hade funnit en sjö och hon var nöjd, om de hade vattnet på ena sidan så kunde ingen smyga sig på dem ifrån det hållet, inga walkers åtminstone, och en av dem höll ändå alltid vakt. Daryl hade ställt ner sin väska och börjat hänga upp burkarna som skulle fungera som varningsklockor ifall någon kom nära.
Carol började flå haren och göra upp en liten eld för att kunna tillaga maten, snart slog sig Daryl ner bredvid henne och hon hängde haren på spettet över elden. Hon lutade huvudet mot hans axel och han såg på henne.
"Ibland är det svårt att tro hur vi var innan allt började, hur vi var när vi träffades" sa hon och han fnös.
"Jag var en idiot" sa han och hon log.
"Ja det var du, men det var även jag. Låt oss säga att verken Ed eller Merle var bra för någon av oss" sa hon enkelt och han nickade.
"Merle var inte bra för någon, inte ens sig själv" sa han och hon skrattade.
"Vi har alla våra brister" sa hon och snurrade på haren.
"Du har förändrats mycket sedan dess" sa han och hon nickade.
"Att bli fri ifrån Ed hjälpte" sa hon och tänkte på sin man som hade misshandlat henne. "Och att förlora Sophia gjorde att jag insåg att jag var tvungen att ändra på mig" sa hon lågt och Daryl la en arm runt henne.
"Jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa henne" sa han och hon nickade.
"Jag vet, men hon var borta långt innan du gav dig ut och letade efter henne" svarade Carol och skar snart upp haren, hon gav en bit till Daryl innan hon började äta på sin egna.

Nike la påsen med kantareller i ryggsäcken och drack vatten medans hon såg på himmelen. Det hade börjat mörkna och hon borde söka läger, hon hade granskott med i ryggsäcken. Vatten, kantareller och granskott. Kanske det kunde bli något? Inte det bästa, men något.
Hon gick vidare, sökande efter ett ställe, ett bra ett innan det mörknat helt. Allra bäst borde väl ett träd vara, men hon var inte för råa kantareller.
Snart letade sig något fram mellan träden, lukten av mat. Nike stannade till och tog sig saktare fram, människor kunde vara problem. Hon hade mött ett par och alla hade inte varit vänliga som lamm. Snart hörs röster genom mörkret och hon kunde urskilja ljuset från eld mellan träden. Men mer smygande än så hörs inte då ett förskräckligt skrammel hörs och en svordom. Hon hade hukat sig bakom en buske där någon hängt upp burkar. Vem tusan hade varit så idiotisk? Skulle någon locka till sig alla Walkers som fanns eller?

Carol hade hört skramlet och genast dragit sin kniv och pistol, Daryl stod bredvid henne med armborstet höjt, beredd att skjuta, att ljudet stannat betydde att det inte var en walker, hade det varit en walker hade den fortsatt fram för att få tag på dem.
"Kom fram med händerna över huvudet, försök inget lustigt" sa Daryl och hon såg på honom, plockade upp sin ficklampa och började lysa in i skogen för att försöka finna dem som gömde sig där, hon såg någon bakom buskarna.
"Vi ser dig, kom fram" sa Carol och höll pistolen riktad mot den som gömde sig i skogen, hon skulle inte avfyra i annat än nödfall, Daryl skulle ta hand om det, men hon fanns där för att backa upp honom om det behövdes.