The one we all want ~ [PRS]

Because awesome rubrik is awesome. (Not really...)
Ett privat rollspel mellan Mio_ & Southafrica!


Har lyckats skrapa ihop en mall. Feel free to ta bort/lägga till stuff.

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet: (Valfritt)
Familj&Bakgrund:
Övrigt:

Mall:
Namn: Fiye Penhallow.
Ålder: 22 (äldre egentligen, räknat i andra år)
Utseende: http://www.deviantart.com/art/She-s-a-Witch-290124245
Personlighet: Rollas.
Ras: Häxa.
Övrigt: Bor i en lägenhet i ett dunklare område med sin svara katt cx

Pluggar samtidigt, så mallen görs rätt långsamt. Brukar inte skriva så mycket på mina mallar då jag har en tendens att ändra min karaktär under rollets gång c:

Namn: Adrian Matthew Walker
Ålder: Typ 24 år, heh.
Utseende:
http://data2.whicdn.com/images/141486981/large.jpg
http://data3.whicdn.com/images/142795608/large.jpg
Personlighet: Rollar detta då jag sällan lyckas hålla mig till vad jag skrivit. XD
Familj&Bakgrund: Adrian minns att han haft två småsystrar, samt ett par föräldrar. Men dessa familjemedlemmar lämnade han, med andra ord: rymde ifrån, vid sjuttonårsåldern. Han hade ingen bra relation till någon av dem, så när han fick chansen packade han väskan och stack - för att aldrig återvända igen. Hittills har han klarat sig bra. Han har ett eget boende och jobb där han tjänar tillräckligt med pengar. Han har även många kompisar, men inte ens de närmaste har någon aning om hans väl bevarade hemlighet.
Övrigt: Adrian har förmågan att välja när han vill förvandlas eller inte. Undantag är när han blir ilsken, då har han svårt för att kontrollera sin förvandling.

Vill inte börja c:

(( Dammit! ))

Adrian kände vittringen av en sorts bitter söthet och kunde därför räkna ut att häxan var nära. Sötman var det första man kände, men senare stack det i näsan av bitterheten. Alla häxors doft var uppbyggd på samma sätt, men sen hade olika häxor olika spår av andra doftsmaker.
Ja, Adrians luktsinne var skarpt, och det hade han till sin fördel. En sorts eftersträvande hunger förde honom snabbt närmare sitt byte. Denna hunger gav honom skarpare sinnen och snabbare fötter - eller, i nuvarande stund, tassar.
Han kunde knappt tänka på dyrbarheterna han skulle tjäna vid fångsten av den efterlyste utan att rysa. Med dessa pengar skulle han slippa jobba i fem år, minst. Därför bad han till gudarna att hon inte var fångad av en annan jägare redan.
Plötsligt träffade häxdoften honom som ett slag i ansiktet, och i samma sekund grävde han klorna i skogsjorden för att stanna. Han stod alldeles stilla med kroppen utom huvudet som han hastigt vred åt alla håll ifall häxan befann sig i närheten. Och ja, där, mellan träden, kunde han skymta henne.

(( Ursäkta för att jag bestämde vart din karaktär befinner sig. Därför hade det varit lättare om du började, för då hade jag kunnat anpassa miljön, osv. XD Nu är du tvungen att vandra i skogen, hehe. ))

[ det är lugnt. Hon kan ju leta växter för att kunna göra trolldrycker cx ]

Fiye sjönk ner på huk vid busken och studerade blommorna som växte på den. Hon hade letat i veckor efter den, och nu när hon väl hittat dem kunde hon färdigställa trolldrycken hon behövde. Hon hade en mörk kappa över sig med en luva som täckte ansiktet. Hon ville helst inte bli sedd om någon nu var ute på promenad.
Hon strök en hårlock ur ansiktet, stelnade till då hon kände doften utav hund. Hon rätade på sig, höll hårt i korgen hon hade i handen. Hon såg sig om, men fann inget.
Hon rynkade näsan, backade ett steg innan hon började springa. Hon sprang så fort benen bar henne, var inte säker på om hon borde sväva, i och med att hon inte visste vad för något som var där ute. Det kunde ju vara en vanlig hund, men hon ville inte stanna för att kolla

Hon kunde, likväl han, känna närvaron av andra varelser och Adrian såg hur hon började springa. Han blottade sina vassa tänder när ett lekande flin spred sig i hans vargansikte, medan han rusade efter henne. I ryslig fart var han vid hennes hälar, och i samma sekund som han tog ett språng ut i luften förvandlade han sig till sin mänskliga form, och hans människokropp landade över häxan, fällde henne till marken. Han drog hennes båda händer över hennes rygg, tryckte dem upp mot skulderbladen som poliserna gjorde, medan han satt gränsle över hennes rygg.
"Kämpa inte emot", varnade han i en mörk ton medan han band hennes handleder med ett tunt rep.

Fiye förstod rätt snart att det var en varulv.
Hon kände igen lukten. Hon föll till marken då han slängde sig över henne, och rullade runt några varv. Hon väste lågt, hade tappat korgen med blommorna. Vem var han och vad ville han henne? Hon visste att folk ville åt henne, men en varulv?
Hon försökte slita sig, men hans hårda grepp om hennes handleder hindrade henne. "Släpp mig hund!" Väste hon, insåg att luvan åkt ner och visade hennes korpsvarta hår. Hennes ögon lös blåa, då hennes ögonfärg syntes som en vargs i mörkret. Hon hade hoppats att ingen skulle vara ute i skogen, men hade tydligen haft fel.

"Det enda som kan locka mig till att släppa dig nu, slyna, är ett ännu större pris än det som är satt på ditt huvud", fräste han tillbaka. När han säkrat repet ordentligt, så att inga chanser fanns att hon kunde lirka sig loss, kände han på hennes klädnad efter små vapen eller liknande. När han inte fann något reste han sig upp och drog oförsiktigt upp henne på benen.
"Dags för dig att leva i hundkojan tills vidare", retades han med det breda flinet och knuffade henne framåt.

(( Mina inlägg råkar visst bli kortare och kortare... Ingen bra start på det hela. XD ))

[ haha det gör inget cx så länge det är mer än sju meningar cx ]

Fiye väste lågt och stirrade kallt upp på honom så han dragit upp henne på benen. Hennes handleder satt fast bakom hennes rygg just utom räckhåll för sin väska med trolldrycker som hon hade under det långa håret.
Hela han stank utav hund, något hon avskydde. "Jycke" väste hon lågt då han knuffade henne framåt. Han gjorde henne ilsken, både på honom och sig själv. Hur kunde hon inte märkt att hon hade ett pris på sitt huvud? Hon hade varit alldeles för isolerad de senaste veckorna.