Ella Rose

Hej allihopa!
Jag tänkte skriva en berättelse om en flicka som går på Hogwarts efter Harry Potter. Här är lite info!

Titel: Ella Rose, Stenarna alla ville ha
Språk: Svenska
Rating: G
Huvudperson: Ella Rose
Handling: Innan Ella går på tåget får hon ett halsband av sin mamma. Ella fastnar direkt för halsbandet skönhet. En dag märker hon att det finns andra halsband som hör ihop med hennes och stenarna har en någonting som alla vill ha...


Kommer ut med första delen när jag fått minst en kommentar!

Hoppas ni gillar den!

___________________
"Titta framåt
inte bakåt
för då trillar man"

Det skulle vara kul att läsa den! jag väntar

Kan du lägga upp den snart

Här kommer första delen! Hoppas ni gillar den!

DEL: 1
Ella stod med brevet i handen. Hon kunde inte fatta det. Alla år hon väntat. Äntligen var det dags.

Ella hade bara varit i Diagongränden en gång förut. Det var när hon följde med Malin när hon skulle köpa saker för sitt första år. Nu hade hon redan gått ett år på Hogwarts och Ella hade blivit mer och mer nyfiken mer Malin hade berättat om det. Nu stod hon på den lilla gatan med hennes storasyster och mamma och blickade ner längs den. Först skulle de gå och köpa skolkläder, vilket gick ganska fort. Sedan gick de till trollstavsbutiken. Ella kände hur fjärilarna susade i magen på henne. Malin följde också in för att hjälpa henne medan deras mamma gick och köpte alla böcker. Den gamle mannen bakom disken såg ner på henne. Han hade nästan inget hår på huvudet; bara några fjun. Hans ögonbryn var däremot väldigt buskiga och några av hans tänder saknades.
- Jaha, ännu en förstaårselev antar jag? Nå, vi får väl se vad som passar dig, skrockade han. Ella tittade oroligt på sin syster.
- Den här är fin, ekträd och drakblod, femton tum, sa han och höll fram en stor trollstav som i Ellas ögon såg ganska klumpig ut. Ella tog mot den och viftade lite med den.
- Oh, aha! Du var mig en fin dam, skrockade han. Han ryckte ifrån Ella staven och placerade den i sin låda. Sedan tog han fram en fint utsmyckad ask. När han öppnade asken blev Ella förstelnad av förundran. Hon tog emot den och viftade med den. Ut kom guldiga gnistor.
- Körsbärsträd och enhörningshår, nio tum! Visste att det skulle funka! utbrast han. Ella såg på den vackra trollstaven i hennes hand. En vacker växt som ringlade sig runt trollstaven var inristad. Var den hennes nu? Som om mannen läst hennes tankar sa han:
- Den kostar nio galleoner, sen blir den din! sa han glatt. Malin räckte fram nio galleoner och sedan gick de därifrån.

Nästa kommer efter en kommentar! Hoppas ni gillade den!

Bra!

DEL: 2
Ella såg sig omkring på perrongen. De var på perrong nio, inte nio och trekvart.
- Vart är perrong nio och trekvart? frågade hon sin mor.
- Följ efter mig, svarade hon.
Plötsligt stod de där på perrong nio och trekvart. Det röda tåget stod och väntade på alla som skulle in i det. Ellas mamma vände sig mot henne.
- Det är något jag skulle vilja ge dig innan du åker, sa hon. Hon tog fram ett halsband med en rubin i, det var det vackraste Ella sätt. Utan några klagomål trädde hon det över huvudet. När hon satt på sig det kände hon en varm känsla. Sedan gav hennes mamma de hastigt varsin kram och sedan sa hon åt dem att gå ombord. Ella och Malin gick på tåget.
- Vart ska vi sitta? frågade Ella, men när hon avslutat sista ordet hade Malin redan kilat iväg till sina ”nya” kompisar. Ella kände sig ensam, övergiven. Till slut gick hon till en kupé där det bara satt en flicka. Flickan hade vitt, böljande hår.

Ella hade inte koll på tiden, men de hade suttit där rätt länge. Flickan med det vita håret var tyst som en mus och kollade genom fönstret hela tiden. De hade inte ens sagt hej, och Ella kände sig lite taskig.
- Jag heter Ella, kastade hon bara ut sig.
- Åh, hej. Jag heter Lisa, sa den andra flickan lågt.
- Vilket elevhem vill du hamna i? frågade Ella.
- Vet inte. Det är svårt. Förresten, är du Ella Rose? Du ser ut som en Rose i alla fall, med ditt röda hår och gröna ögon.
- Ja, det är jag.
- Jag är halvblod.
- Eh, okej, men hur visste du vem jag var?
- Det finns inte kvar många renblodiga. I det här landet. Det är släkten Rose, Walder, Traico, Lavenburg och Rulos om du inte visste det. Du verkar veta väldigt lite om trollkarlsvärlden.
- Mm, min mamma ville inte att jag skulle veta för mycket om trollkarlsvärlden, bara att jag skulle kunna kontrollera mina krafter. Fast jag visste att jag är fullblod.
De sa inget mer, tills någon knackade på kupédörren. Dörren öppnades och en flicka kom in. Hennes ansikte var smalt och vitt och svart, stripigt hår hängde från axlarna. Hennes ögon var mörka nästan svarta. Efter henne kom en pojke som också hade svart hår, men det här var flottigt. Han såg på Lisa med avsky. Efter pojken kom en liten flicka in. Hon darrade och ögonen, som var kastanjebruna flaxade runt i ögonhålorna. Hon hade brunt lockigt hår och hon var liten.
- Hej, jag heter Karja, Karja Rulus, sa flickan med svart hår och räckte fram en hand mot Ella. Ella tvekade, men till slut så tog hon den. En rysning for genom hennes kropp.
- H-hej, stammade hon.
- Ja, jag håller på att samla ihop alla förstaårselever som är renblodiga. Det här är Karo Traico och Melissa Walder. Det är otroligt att det finns så många renblodiga i den här årskursen. Så jag hoppades att du ville följa med till min kupé? frågade Karja. Ella såg på Lisa, hon såg på Karja med en blick som inte var vänlig.
- Nej, sa Ella bestämt.
- Vaa?
- Jag sa nej. Jag vill inte gå till din kupé, sa Ella tydligt. Karja blev snopen. När hon avfyrat en ”vi möts igen” blick så vände hon och gick därifrån. Den lilla flickan som hette Melissa tittade olyckligt på Ella, och hon trodde att Melissa inte var där frivilligt.

En tystnad lämnades kvar tills vagnen kom förbi, då båda köpte chokladgrodor. Till slut efter det som kändes som en evighet syntes Hogwarts i mörkret framför dem.

Trängseln utanför kupéerna var maxad och luften kvav. När Ella äntligen kom ut från tåget tog hon några efterlängtade andetag och såg sig omkring. Några meter ifrån henne stod det en kvinna med gråbrunt hår och stora ögon. Hon ropade efter förstaårseleverna. Ella trodde det var läraren i lektionerna i magiska djur som hette Palomona Trinky. Ella gick mot henne, men kom knappast närmare. Plötsligt mumlade någon något. Det var Lisa.

Nästa del kommer efter en kommentar men tidigast imorgon!

Fortsätt!

Jaa fortsätt

Fortsätt! Bra!

DEL: 3
- Använd trollstaven, använd protego. Säg inget högt, det är lättare för dig att tänka.
Ella förstod knappt, men hon trodde hon förstod rätt, att protego var en trollformel och att hon skulle säga den genom att tänka och att det skulle vara enklare för just henne på det sättet. Det gjorde henne förvirrad, men hon försökte. ”Protego”. En lysande sköld kom ut från hennes trollstav. Hon förstod inte att det kunde vara så lätt. Hon höll skölden framför sig och alla som vidrörde skölden knuffades iväg. Många ansikten vändes åt hennes håll, och ingen märkte en flicka med ljust hår som smög efter.

Ella stod och tittade på de vackra enhörningarna. Det här hade Malin inte sagt något om. Ella kände sig både besviken och nyfiken. Vad skulle de göra med enhörningarna? Rida? Ella visste att förut hade förstaårseleverna alltid åkt med båt över sjön. Kanske var det här bara ett undantag? Om det, så hade hon en väldig tur. Hennes blick flög över enhörningarna. Den landade på ett vackert sto med en guldglittrig man. Hon gick och betade precis som alla andra enhörningarna och hon var nästan likadan, men ändå var hon den vackraste. Plötsligt stördes Ellas tankar av en hög röst.
- Ja, som ni alla ser är det här enhörningar. Ni trodde kanske innan vi att vi skulle åka i en jolle över sjön? De tiderna är över nu när en ny rektor kommit till skolan! Tugiono Palesta, en väldigt rar man från Italien, sa professor Trinky högt för att överrösta alla barn. Ett högt surr sträckte sig i den lilla gläntan, och tydligen hade professor Trinky missförstått vad sorlet handlade om.
- Såja, ni kan vara lugna. Enhörningarna är specialtränade, sa hon ännu högre. Även Ella förstod faktiskt vad alla mumlade om och hon hörde nog lika mycket som professor Trinky. En ny rektor på skolan och ingen hade fått reda på det. Det var mystiskt. Riktigt mystiskt.

Tja, vi kör samma sak! En kommentar men tidigast om en dag!