The Game ~ [PRS]

The Game


Välkomna AlexZz & Matizze!
Om ni känner en person som är aktiv och en bra rollare får ni gärna tagga honom eller henne.
Dvs, om ni vill ha en fjärde deltagare. XD


The story;
Åtta ungdomar från olika delar av världen har något gemensamt; de har lämnat verkligheten och istället färdats in i en virtuell spelvärld. Ingen av dem har någon som helst aning om hur eller varför just dem har hamnat där.
Till en början tycker de flesta att den nya världen är fantastisk och de vill inte föras tillbaka till verkligheten igen. Här är möjligheterna oändliga! Men deras åsikter ska snart förändras då deras resa blir farligare, svårare och allteftersom dör folk.
Ungdomarna blir allt desperatare på att komma ut ur spelvärlden innan deras liv står på tur, men vet inte hur de ska göra.
Tillsist inser de att enda vägen ut är att klara av sista banan.



I den sk. spoilern finner ni mall och information om NPC:er:



Rollspelets början:
Ditt första inlägg ska innehålla vad din karaktär gjorde innan hen blivit införd i spelet tills dess att hen vaknar upp inuti spelvärlden. Ni får då eventuellt beskriva vad för utrustning hen har fått.



Jaa, det var det tror jag. Om något verkar otydligt är det bara att fråga.
Har ni förslag och idéer ska ni skriva dem!

Nedan följer min karaktärsmall och det är även där jag kommer lägga in era färdigskrivna mallar också.

Namn: Destiny Joyce "DJ" River
Ålder: DJ är hela 17 år gammal.
Utseende:

DJ är nästan 180 centimeter lång, är inte speciellt formlig och bär ofta t-shirts i L eftersom det är mycket bekvämare enligt henne. Hon ofta löst sittande jeans matchade med gympadojor.
Härstammar från: Tvättäkta amerikan. Men med en brittisk accent på grund av sin plastmamma.
Familj & Bakgrund: Några saker man måste förstå om DJ är att hon aldrig intresserade sig för något som var s.k. "tjejigt", heller aldrig för studier och heller inte för att hon på något sätt föraktar sin engelska plastmamma Joan River (f.d. Smith) för att ha tagit över platsen efter hennes riktiga mamma Brittany Simons. Hennes plastmamma var åtminstone alltid där och DJ influerades mycket av Joan, vilket man kan höra på hennes dialekt, för Joan var alltid mer accepterande än hennes pappa Frank River var. Joan tillät DJ att köpa skor och kläder på männens avdelning, hon tilllät DJ hålla på med sport och tv-spel istället för vad nu än tjejer borde hålla på med. Joan krossade normen för DJ och samtidigt som det fick DJ mobbad och extremt illa behandlad genom åren så gav det henne en stark karaktär och stort användande av egen vilja. Så idag gör hon vad hon vill, vilket både är bra och dåligt då hon skolkar, röker och gör i princip vad hon vill. Till både Franks och Joans stora förtret. Men mestadels sitter hon och spelar, allt från RPG:n som Dragon Age till FPS som Mirrors Edge.
Personlighet: -
Övrigt: Rollas fram.

Hello. xD Jag tror inte DJ passar in på någon av NPC:erna so this is my little OC.

Fungerar utmärkt, snygg mall!

Thanks. x3 *lägga min kommentar här lite fint så du kan skriva igen om du skulle vilja*

Mall: Matizze
Namn: Valentin ”XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX” [uttalas SpartanKillah sixty nine] Grant (Där smeknamnet är det namn han oftast använder i spel)
Ålder: 12
Utseende:

Härstammar från: Han bor i USA, men hans mamma är kanadensare.
Familj & Bakgrund: Så, Valentin har haft ett normalt liv, eller början på liv. Han har både sin pappa som jobbar som lärare, och sin mamma som jobbar som undersköterska gifta med varandra och vid liv. Han har även en energisk, fyra år yngre lillebror som avgudar honom och som alltid vill titta på när han spelar men som aldrig får göra det. Valentin bor i ett ytterst vanligt radhus på en synnerligen vanlig gata, har kompisar i klassen och är inte särskilt märkvärdig alls.
Personlighet: Det är coolt med spel. Valentin vet om det. Resten av alla killar i hans klass vet om det. Man är inte kille om man inte spelar spel, så är det bara, och om Valentin får säga det själv så Ä-G-E-R han på spel. Så fort Valentin kommer hem sätter han sig vid Xbox:et och spelar CoD eller Counter Strike, och Valentin skjuter ihjäl alla och de som skjuter ihjäl honom är bögar vars mammor han har legat med.
Övrigt: Valentin har antagligen legat med din mamma~

[Den blev extremt kort, för jag visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig, men jag hoppas att den funkar? :3]

Alright, awesome!
Skall jag börja, eller känner sig någon annan oerhört manad?

Börja du, så slipper jag beskriva saker på fel sätt XD

Chens ögon sved av trötthet och när han blinkade var det en utmaning att fortsätta hålla ögonen öppna. En tryckande huvudvärk irriterade honom, den berodde säkerligen på ansträngning. Bredvid honom hade tröttheten övertagit Jing och hon sov med huvudet lutande åt sidan över axeln. De svarta hörlurarna hade hon fortfarande över öronen, munnen var öppen och en pöl av saliv hade bildats på hennes urtvättade t-shirt.
Chen grävde näven i en rikligt fylld godispåse och stoppade några av konfekten i munnen. Därefter tog han två klunkar ur en burk innehållande energidryck för att försöka få ännu en sockerkick och därmed lyckas hålla sig vaken en liten stund till. Klockan visade 04:07. Han hade hittills tillbringat nästan två dygn på lanet och sovit sammanlagt fyra timmar.
"Chen!" ropade Yuan på andra sidan bordet och såg upp över datorskärmarna.
"Mmh?"
"Hittat ett nytt spel, jag länkar det till dig nu." Och sekunderna efter fick han en notis om ett nytt meddelande från DragonSlayer79.
Chen klickade på länken och skickades vidare till hemsidan där han kunde ladda ner spelet. Till hans förvåning hade nedladdningen knappt börjat innan spelet startade. Han rätade på sig, rullade stolen närmare bordet och drog hörlurarna över öronen. Han justerade volymen när en manlig berättarröst svävade ut och kände att han äntligen började piggna till. Spänning, samt nyfikenhet, växte fram hos Chen när skärmen visade bilder av en värld. Men allteftersom blev det svårare att följa med i vad som sades och vad som visades. Mannen, som i övrigt pratade engelska, talade fort och även om Chens kunskaper inom språket var utmärkta hade han problem med att hänga med. Plötsligt övergick bilderna av landskapen och karaktärerna till en helt svart bakgrund och för ett ögonblick trodde han att spelet hade kraschat. Sedan blinkade siffran tio upp på skärmen, och sedan kom nio. Därefter följde siffrorna åtta och sju, och Chen förstod att det var en nedräkning... men en nedräkning till vad?
När siffran sex blinkade upp på skärmen kände han att tröttheten kom smygande igen.
Fem - huvudet kändes tungt och fyra - rummet började snurra. Tre - Chen kände sig helt matt i kroppen och två - han tappade kontroll. Då siffran ett blinkade upp över skärmen satt han medvetslös i sin datorstol.

Chen vaknade, men inte på det typiska ”öppnar sakta ögonen och allt är perfekt”-sättet. Nej, inuti hans huvud hade små varelser med klubbor i händerna bosatt sig och de hamrade och bankade inom hans kranium. Omgivningen snurrade omkring honom och det ringde gällt i hans båda öron. Det var bara en tidsfråga innan huvudet skulle explodera! Men när partyt var som värst tog det en plötslig vändning. Sakta tynade smärtan bort och karusellen reducerade i fart. Snart såg han sin omgivning med klara och pigga ögon - för tröttheten som nyss suttit över honom hade glidit bort tillsammans med smärtan. Han fann sig själv liggande på rygg i en sängliknande sak och satte sig upp med benen över kanten. Sängsaken stod placerad i ett litet kvadratiskt rum som saknade fönster och andra möbler. Mitt framför honom stod bara en dörr och han reste sig upp, gick fram till den och skulle just lägga handen på handtaget när dörren ljudlöst svängde upp av sig själv. Chen tog några osäkra steg ut ur rummet och kom istället in i en horisontell korridor. Åt höger på samma vägg som hans egen dörr stod sex andra dörrar och åt vänster stod ännu en. Så, sammanlagt fanns där åtta dörrar varav en av dem han nyss kommit ut igenom. Dörren gled igen bakom honom och det klickade till. Han antog att det var ett bevis på att den låstes.
Chen kände sig förvirrad och kanske även lite rädd, vad var det här för ett ställe?
"Hallå?" sade han på kinesiska, och plötsligt svängde en till dörr upp några meter ifrån honom.


(( Har inget krav över att era inlägg behöver vara noveller. Jag hade lite svårt för att sluta skriva bara. XD ))

Detta var sannerligen en stor dag för Valenti- er... XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX. Hans mamma hade nämligen för första gången någonsin glömt den allsmäktiga post-it-lappen framme. Det var nämligen inte vilken post-it som helst - det var lappen som bland annat innehöll lösenordet till föräldraspärren till XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxXs dator. Vilket innebar att han kunde ladda ner precis vad som helst!
Frågan var bara vad Va-... XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX skulle ladda ner? Han hade både hört talas om och sett några de snuskiga videos som en del killar i hans klass lyckats ladda ner när deras föräldrar tittade åt ett annat håll, men då han inte kunde webbadressen till någon av dem skulle han knappast kunna få ner dem. Han hade försökt en sökning på "naket" på Youtube, men utan några vidare resultat. Förresten behövde man inte ladda ner saker från Youtube...
Så plötsligt poppade det upp en reklamruta på en av videorna på nakenhamstrar. Valentin var inte helt hundra på vad exakt det hela var, men han uppfattade orden "Game" och "Download", och det var tillräckligt för honom.
"Klick!" kom det mjukt från musen då XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX tryckte på reklamrutan och han väntade spänt medan sidan laddade. Hans mamma hade sagt åt honom att aldrig trycka på reklam - det här var så förbjudet som det bara kunde bli! Inte skulle väl polisen kunna spåra honom om han raderade webbhistoriken efteråt?
Med några få, nervösa klick till hade nedladdningssymbolen täckt sidan av skärmen, och med lätt darrande fingrar knappade Valentin in lösenordet i rutan som krävde det av honom. Det fungerade!

Och sedan, XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX var inte ens säker på ifall nedladdningen ens hunnit bli klar, startade spelet.
XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX skyndade sig att fumligt trycka in kontakten till sitt headset och tog ett fastare tag om musen samtidigt som hans fingrar vant lade sig över A,W,D, Shift och Space. Han hörde hur någon talade till honom genom lurarna, men XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX var för upptagen med att vråla åt sin lillebror att han skulle försvinna ut ur hans rum för att lyssna.
Dörren smällde surt igen efter lillebrodern och Valentin kände hur hans ögon värkte av hur snabbt bilderna nu fladdrade förbi på skärmen. Var det där ett landskap? Ett... träd? Erhm, vad sa rösten egentligen? Valentin visste att han borde veta det - Engelska var hans modersmål! - men det hela gick nu så fort att han bara kunde urskilja små, små delar av det hela. Alldeles för lite för att kunna bygga ihop det till något förståeligt. Tillsammans med bildernas blinkande fick det Valentin att bli illamående, och han började undra om han borde ha låtit bli att stjäla lösenordet.
Så blev skärmen svart, och Valentin började nästan gråta. Virus, var det enda som cirkulerade i hans huvud. Mamma kommer att döda mig!
10
Siffran blinkade upp på skärmen, och Valentin kunde bara titta på i skräck, oförmögen att alls röra sig, då skärmen började räkna ner. För varje siffra kändes hans kropp tyngre och han mådde ännu mer illa. Allt tycktes snurra runt honom, och om Valentin hade varit förmögen till det hade han antagligen tagit skydd under täcket då skärmen visade siffran 1. Istället föll han ihop i stolen som en säck med bönor - slapp och utan medvetande.

Då Valentin öppnade ögonen blev han medveten om att han snyftade och han försökte omedelbart sluta. Det var fruktansvärt omanligt, men känslan av att ha blivit överkörd av något stort gjorde det inte enklare att sluta. Förrän känslan domnade bort vill säga. Då tystnade Valentin omedelbart och reste sig upp med en min som tydligt sa "Vaddå, jag har inte snyftat, vad pratar du om, jag är för cool för att snyfta".
Att han slutat snyfta innebar dock inte att rädslan hade försvunnit. Rummet som Valentin befann sig i var definitivt inte hans eget, och han kände inte igen det alls.
Enda vägen ut från rummet var en dörr, och Valentin var helt säker på att den var låst. Trots det tänkte han dock inte ge upp utan att försöka, och han tog sats ända bortifrån väggen innan han kastade sig mot dörren med all sin kraft.
Dörren rörde sig inte ur fläcken.
Valentin försökte igen, och igen, men med samma resultat.
Sedan tog han sig en närmare titt på dörren, och insåg på en gång att den öppnades inåt.
Valentin harklade sig och försökte att låta bli att se generad ut samtidigt som han drog ned handtaget på dörren, öppnade den lätt som en plätt och...
... steg ut i en korridor.
En typiskt asiatisk kille stod bara några meter bort, i närheten av en av flera identiska dörrar, och XxX_Sp4Rt4nKiLL4h69_XxX tänkte instinktivt ut flera skämt gällande asiater på fläcken.

[Oh dear, det verkar som att mitt inlägg blev ännu längre! XD Eheheheh, de kommer att bli kortare - promise!]

Hello.

--

"Vet du vad? Vet du vad din jävel? Jag bryr mig inte!" Skrek DJ ilsket nedför trappan till sin kära, mycket hatade, farsa. Ärligt talat, DJ kunde faktiskt inte bry sig mindre om sin störda farsa. Hans jävliga predikningar om att tv-spelen gjorde henne arg och att det var spelens fel att hon kraschade bilen. Det var fan inte spelens fel, om man skulle beskylla spelen för något alls var det för att hon kunnat hålla sig kvar på vägen ett tag iallafall.
"Prata inte till mig i den tonen, unga dam" Skrek hennes farsa tillbaka och DJ kände all den här ilskan bubbla i magen som ett svart klot. "Destiny Joyce River, kom ned hit!" DJ gav honom ett mycket välformulerat svar i form av att hennes sovrumsdörr slogs igen så hårt att hela gatan måste ha hört det. Det dundrade i trappan bara någon sekund efter.
"Dra åt helvete!" Skrek DJ ilsket genom dörren.
"Man ska inte prata sådär, DJ!" Skrek fadern tillbaka och DJ placerade sin hand på dörren och öppnade den. Hon mötte sin farsas rasande blick.
"Jag pratar inte, din döva jävel, jag skriker!" Skrek hon rakt i ansiktet på honom och slog igen dörren rakt i ansiktet på honom igen samtidigt som hon låste den. Hon hoppades på att den träffade honom rakt över den fula krokiga näsan han hade mitt i fejset. Det låg där som ett jäkla gristryne mitt i ett lika fult ansikte och ändå hade han fått en manipulerbar hora som Joan.

Det spelar ingen roll om horan hade en ring på vänsterhanden, om man klär sig som en prostituerad tänker Joan kalla henne vad hon är värd. Dessutom, så fort hordamen klagade på hennes tv-spelande var det bara för DJ att ljuga henne rakt i fejset och säga saker som: "Ja, men spelen får mig lugna ner mig." och "Men, är det bättre att jag är ute och super eller?" DJ visste hur hon ska få som hon vill.

Farsan fortsatte banka, ryta och fjanta sig utanför men DJ bara satte sig framför sin dator och rörde otåligt på musen. Skärmen lös upp, hon brukade aldrig stänga av den ordentligt heller. Hon drog upp Firefox och klickade in på ett forum hon brukade hänga på samtidigt som hon skruvade upp Spotify i bakgrunden. Vad det var för låt var bara oviktigt när ett reklamfönster poppade upp. DJ tryckte på den, brydde sig inte speciellt mycket om vad det var. Forumet hade bara spelreklam. Hon laddade ned filen som tog kortare tid på sig än vanligt, installeringen lät henne knappt starta upp en youtube video och spelet startade upp av sig själv. Lite udda, ofta behövde man bekräfta det... men inte nu?
DJ rättade till sina hörlurar över öronen, kände den lätta gaming dator-musen i sin hand och placerade vant sina långa smäcka fingrar på tangentbordet. Lätt böjda skulle de se till att det inte var svårt att röra sig i spelet, åtminstone. Så länge spelet var modernt nog att vara satt till WASD-layouten och inte den utdaterade piltangentsversionen. Piltangenter var alltid det värsta som finns när man är van vid att använda datormusen också. DJ hade inte brytt sig speciellt mycket om introt hittills, faktiskt hade hon mashat escape, skift, vänster och höger-musknapp, alla WASD-kombinationer för att bli av med det och nu började hon dessutom bli sjösjuk av den osammanhängande engelskan.

DJ vände blicken mot skärmen precis när den blev svart och siffran tio visade sig på skärmen.
"Vad i helvete?" Muttrade hon och rullade bakåt från skärmen för att se om det var något fel på boxen som stod under bordet. Hon pillade med den samtidigt som hon bara kände sig konstigare och konstigare. När siffran ett blinkade på skärmen föll hon medvetslös till golvet och hennes fars fortsatte ryta utanför dörren.

Fast DJ hörde, självklart, inte honom. Hon var upptagen med att vakna upp med den värsta förjävliga baksmälla hon någonsin haft, någonstans hon aldrig varit vilket inte var ovanligt förutom att hon inte var omgiven av avsvimmade ungdomar eller i en fyllecell hos polisen. Vänta lite... var var hon någonstans? Hon reste sig och tog sig för ansiktet, inte baksmälla bara nästan. Hon sträckte på sig, såg sig om efter något användbart. Hitta inte ett jävla jota och gick rakt ut ur rummet. Hon såg sig om i korridoren och såg någon P-12:a och någon förhoppningsvis äldre asiat.
"Men vad fan har jag druckit för att hamna på något barnvaktsjobb med en asiat?" Sa hon irriterat och suckade. Hon hade för avsikt att hålla sig till bakfylleteorin tills något annat uppvisade sig.