The master and his maid(Anna-Chan)

PRS mellan mig och Anna-chan

Jag vet inte om du behöver göra mall...Det får du göra som du vill xD

Mall:
Namn: Anne Smith
Ålder: 14 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende: Svart, rakt, långt hår som räcker henne till midjan. Skogsgröna, stora ögon och blek hy. Rosiga läppar. Hon är normalt lång och ganska så mager då hon inte har haft så mycket att äta när hon växt upp. Oftast är hon smutsig och har inte rena eller hela kläder. [
Personlighet: Ingen känner henne riktigt, hon har inga vänner och ingen familj och säger knappt ett ord till andra förutom när hon försöker tigga efter mat eller pengar. Men hon är god och vänlig mot andra och kan till exempel dela med sig av den lilla mat hon har med andra även om hon själv är hungrig. Hon är tyst och snabbt och kan stjäla om det kommer till det men vill helst inte göra det.
Bakgrund: Hon har bott med sina föräldrar som båda var fabriksarbetare. De har alltid varit fattiga men de har också alltid klarat sig. Till hennes föräldrar var med om en olycka på fabriken så de omkom. Anne lämnades ensam och har försökt klara sig själv. Hon tigger, försöker skaffa arbeten och gör allt för att klara sig. Trots det får hon inte mycket att äta och är ibland på svältgränsen.

Jag tror inte att jag behöver göra en mall xD
Because I'm the awesome Ciel Phantomhive ouo One hell of a Butler's master xD
Och jag väntar till imorgon så att du kan starta rollet då, för jag suger på att starta rollspel, ehe ^-^

Fick tid så kan göra den nu! Suger dock ockdå på att starta...

Det var en ganska fin dag för att vara höst. Det var blå himmel och solen sken. Det var lite kyligt men vackert. Folk gick omkring på gatorna och handlade och gjorde ärenden. Mitt bland allt satt en flicka lutad not väggen. Anne hade ögonen lät slutna. Hon var så hemskt hungrig så att det gjorde ont, så kall att hon inte kände sina bara fötter. Hennes trasiga och slitna klänning som en gång i tiden varit blå men som nu var smutsgrå värmde inte mycket.
Hon öppnade ögonen igen och drog sitt toviga hår ur ansiktet och såg upp på människorna som gick förbi henne utan att ens se ner. På tre timmar hade hon tjänat in två mynt, vilket inte ens räckte för ett äpple. Hon kurrade ihop sig mer och hoppaded någon kunde visa vänlighet.

Ciel satt som vanligt på sitt kontor och lutade huvudet på sin högra hand. En knackning hördes, och Ciel sa åt personen att komma in.
"Young master, käppen du beställde är klar. Jag skulle rekomendera att vi åker och hämtar den med en gång." sa hans butler, Sebastian. Ciel nickade.
"Förbered vagnen, vi ger oss av genast." kungjorde Ciel, och Sebastian bugade lätt, sa sitt vanliga 'Yes, my lord' och gick sedan iväg för att förebreda vagnen.
Ciel suckade lätt och reste sig sedan upp. Han var uttråkad, men förhoppningsvis skulle väl något intressant hända.
Några minuter senare kom Ciels butler tillbaks och informerade om att de var redo att åka. Sebastian hjälpte Ciel med hans kappa och ledde honom sedan ut till vagnen. Väl vid vagnen höll hann upp dörren och hjälpte Ciel in, innan butlern intog sin plats som kusk.
Ciel lutade armen mot kanten av dörren då vagnen började att rulla.

Det blev lite engelska bitar, men det skulle kännas lite konstigt att översätta det, ehe xD

Anne var tvungen att få mat och det fort. Hon hade inte ätit några på dar. Varför skulle världen vara såhär? Att barn kunde svälta ihjäl utan att någon märkte det. För ingen märkte henne och ingen brydde sig. Hon suckade lågt. Hon var tvungen att stjäla. Hon hatade att göra det men hon hade inget val. Så sakta tog hon sig upp och började gå mot marknaderna. Hon skulle nog enkelt kunna själa ett äpple utan att någon märkte det.
Anne tog sig på darriga ben ut på gatan för att korsa den. Hon kände hur hennes huvud snurrade för varje steg av hungern. Och plötsligt snurrade det till så häftigt att hon föll omkull mitt på gatan. Hon suckade lågt och slöt ögonen. Kanske hon borde ligga kvar där, hoppas på att hon skulle få dö. Men bara en stund senare hördes ljudet av en vagn som stoppades och steg kom mot henne. Varsamt lyfte någon upp henne. "Det är ingen hund på vägen mylord" sa Sebastian. "Bara en flicka". Han såg ner på henne igen. "Och hon lever". Sebastian bar henne fram till vagnen så han kunde se på Ciel. "Ska jag lägga henne i någon gränd mylord?" undrade han och visade flickan som var till synes medvetslös.

Ciel tittade på flickan som låg i Sebastians famn. Hon såg inte direkt särskilt levande ut, men han fick väl lita på sin butler.
Ciel skulle vanligtvis ha sagt åt sin butler att bara lägga henne i en gränd någonstans, men den här gången kunde han bara inte. För när han tittade på flickan kände han någon konstig känsla. Han ville inte att hon skulle dö. Han ville hjälpa henne. Han kände medlidande, då han på något sätt kände igen sig i flickan. Kanske för att hon gav en känslan av att hon kämpade för att överleva, att hon desperat försökte att inte ge efter och försvinna från den här världen för alltid. Så som han hade varit innan han gjorde kontraktet med Sebastian... Eller så var han bara uttråkad och ville att något skulle hända, vilket visste han inte.
"Vi tar hem henne Sebastian" kungjorde Ciel.
Sebastian fick ett lite chockat uttryck, men bara några sekunder senare återvände hans vanliga.
"Yes, my lord." sa butlern, och la försiktigt in flickan i vagnen på motsatta sida som Ciel satt.

Anne vaknade till en stund senare av att vagnen gungade. Hon öppnade sakta ögonen och stelnade till då hon såg att hon inte var ute på gatan, hon var i en vagn. Hon märkte inte pojken först så när hon väl gjorde det ryckte hon till och satte sig upp. "Vem...vem är du?" undrade hon en aning skrämt. Pojken såg ut att vara rik, han hade fina kläder och vagnen såg också fin ut. Varför var hon i hans vagn? Hon la armarna om sig själv för att skydda sin magra kropp och mötte hans blick. Han hade ett djupblått öga och det andra var täckt av en svart ögonlapp. Hon undrade hur han förlorat det...."Vart är jag?" undrade hon sedan då hon lugnade ner sig lite. Hon drog undan sitt toviga hår från ansiktet.

Ciel tittade på flickan som precis hade vaknat. Hon verkade ha lugnat sig lite nu så han antog att han kunde svara på frågorna.
"För att svara på din första fråga så är jag Ciel Phantomhive. Svaret på din andra fråga är väldigt enkelt; du är i en vagn" sa Ciel. Han tittade på tjejen, och upptäckte nu att hur mager hon var. Hon hade långt, svart hår och skogsgröna stora ögon.
Ciel lutade återigen sitt huvud på sin hand och tittade ut på vägen som snabbt for förbi utanför vagnen.

Annes ögon blev om möjligt ännu större. Ciel Phantomhive? Hon visste vem det var. Han var rik och mäktig även fast han nog bara var lika gammal som henne. Men alla visste vem han var. Och hon visste speciellt det eftersom hennes föräldrar hade jobbat i en fabrik som tillverkade Phantomhives bolagets leksaker.
"Men jag menar...Varför är jag här i din vagn?" frågade hon sedan och såg sig om i vagnen igen. Den var så fin och ren, hon kände sig verkligen malplacerad där. Hon var så smutsig och hade trasiga kläder och inte ens skor.

Ciel vände sig inte om mot flickan, men trotts det svarade han på hennes fråga.
"Sebastian - min butler - hittade dig avsvimmad på gatan. Jag bestämde mig helt enkelt för att faktiskt vara lite vänlig och hjälpa dig" förklarade Ciel, trotts att hans röst var långt ifrån lika vänlig som handlingen han sa sig ha gjort.
Ciel sneglade försiktigt på flickan. Hon var verkligen smutsig, och han noterade snabbt i sin hjärna att beordra Sebastian att få henne att se något sånär anständig ut så fort de var framme. Det var då det slog honom; han visste inte flickans namn än.
Ciel harklade sig.
"Och nu om jag får fråga, vad heter du?"