Daemons(Southafrica)

PRS mellan mig och Southafrica Baserat på Guldkompassen!

Jag insåg nu att djuren de har heter daemons så jag skrev det som titel xD

Mall:
Mall:
Ålder
Kön:
Utseende:
Daemon:
Personlighet:
Bakgrund:

Min mall:
Mall: Eleonora Starw
Ålder 17 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende: Hon är ungefär 170 cm lång och ganska smal. Hon har havsblåa ögon omgivna av mörka ögonfransar och en rosa liten fyllig mun. Hon är rätt så blek och ser blekare ut tack vare hennes långa, halvlockiga mörkbruna hår.

Daemon: En koala vid namn Rey.
Personlighet: Som sin daemon är Eleonora lugn och samlad, hon blir inte lätt upprörd eller rubbad. Hon är dock mycket mer aktiv och pigg än Rey. Hon är snäll och vänlig mot alla och har lätt för att skaffa vänner. Men hon öppnar aldrig upp sig helt för någon annan än Rey.
Bakgrund: Hon är enda barnet till ägarna av det stora företaget Brols som gör lite allt möjligt, kläder, parfymer, allt möjligt. Hon har haft en bra uppväxt med mycket saker och har alltid haft Rey.

Mall: Adam James Roberts
Ålder: 17 år
Kön: Man
Utseende: Har mörkt hår, bruna ögon. Är runt 185-190 cm och har en simmares kroppsbyggnad med lite större överarmar, lite bredare axlar och smalare höft.
This is like... the best picture i could find... lol.

Daemon: Varg, Sekina

Personlighet: Adam är till större delen glad och pigg. Han gillar att prata och lära känna nya människor. Mer rollas...
Bakgrund: Hans pappa har inte alltid varit snäll mot Adam. Han har varit orättvis, slängt hemska kommentarer efter honom och till och med slagit honom vid tillfällen han inte velat lyda. Adam är inte rädd för sin pappa men håller för det mesta tyst i hans sällskap.
Adam har för övrigt haft en bra uppväxt och har oftast fått det han vill ha. Mer rollas...


Ledsen för denna usla mall, men ja... Lyckas sällan hålla mig helt till mallen ändå. XD

Nej din mall är fin! ;D Haha ja det slutar ändå med att man går utanför så^^

Eleonora steg ut ur vagnen och gick in i den stora herrgården vars dörrar öppnades upp utav en tjänare med en hunddaemon. Herrgården var stor och väldigt lyxig, insidan likadan. Det var fest där och det var redan fullt med människor som dansade och talade med varandra. Hon var bjuden dit, alla som var viktiga i staden var bjudna. Men hon var inte bara där för att festa och ha kul, hon hade ett uppdrag. Dagen innan hade hennes föräldrar berättat för henne att familjen Roberts son Adam skulle vara där. Och hon skulle få ut information ur honom. Eleonora visste inte riktigt hur hon skulle göra det men fick göra sitt bästa.
Hon kom in till ett kapprum och hängde av sig sin kappa. Under hade hon en lång, kortärmad, mörkröd klänning som satt åt och hennes långa hår var utsläppt och lockigt. Hon hade matchade rött läppstift och runt halsen ett halsband som föreställde en koala. Och i en väska hon höll i satt henens egna koala, Rey. Han föredrog att sitta så, eller på hennes axel.
Eleonora gick in vidare till självaste festsalen och började försöka se sig om efter Adam så hon kunde göra sitt uppdrag. Rey klättrade upp från hennes väska och satte sig på hennes axel. "Jag ser honom inte" mumlade han i hennes öra och hon nickade sakta. "Inte jag heller Rey".

Sekina stod intill Adam när han glatt minglade med människor. Omkring honom hade främst unga kvinnor samlats för att försöka charma honom och därmed skapa en relation med familjen Roberts. Men Adam visste bättre än att falla för så kallade gold diggers. Med ett snällt leende hade han tackat nej till de flesta danser han blivit uppbjudna till, skakat på huvudet åt fler drinkar och smidigt dragit sig ur konversationer med de lagom desperata tjejerna.
Han var väl uppklädd ikväll; hans svarta kostym klädde honom. Det var inte konstigt att han inte kunde bli lämnad ifred tyckte han. Även om han tyckte det var roligt att lära känna nya människor behövde han just nu hämta andan. Han styrde stegen till närmaste herrtoalett och hoppades på att få bli lämnad ifred.
"Glöm inte vad din pappa sa", påminde Sekina precis efter att dörren svängt igen bakom dem. Till vänster fanns fem olåsta toalettbås uppradade och Adam valde den längst bort.
"Vad menar du?" frågade Adam. Sekina satt utanför och väntade medan han gjorde sitt.
"Om att du ska akta dig för att komma i kontakt med familjen Starw."
Tystnad.
"Deras dotter har blivit inbjuden, minns du?" fortsatte Sekina.
"Jag kommer inte ge ut någon information", försäkrade Adam när han kommit ut ur toalettbåset och tvättade händerna i ett av de skinande handfaten.
"Jag tänker däremot lirka ur hemligheter hos henne."
Han drog en blöt hand genom sitt hår för att forma till det lite. Sedan tog han ett djupt andetag och försvann ut till festligheten igen.

Eleonora strök sakta Rey över pälsen medan hon såg sig om. Alla hade sina daemons med sig, såklart. Allt annat var otänkbart. Man lämnade aldrig sin själ hemma direkt. Det fanns alla möjliga sorters daemons på festen. Olika katter i olika storlekar och former, några med guldskinande päls och andra med svart, blank. Några hade riktigt stora djur, vargar och hundar. Men många hade små också som kamelonter, fåglar och apor. De satt på sina människors axlar eller i deras väskor. De djur som var riktigt stora stog antingen med sin ägare eller i ett eget litet hörn som var speciellt gjort för daemons med mat, sköna mattor att ligga på och liknande.

Eleonora gick tillslut bort till ett bord med mat och dryck då hon inte fann honom, hon kunde lika gärna försöka ha lite kul istället för att bara se efter Adam. Hon tog ett glas med något hon antog var cider och tog en klunk. Under hela tiden hade unga män, även äldre, kommit fram och bett henne om att dansa, men hon hade artigt tackat nej hela tiden. Hon gillade att dansa, men hon ville åtminstone ha koll på vart hennes mål var innan hon släppte loss för mycket. "Kolla! Där borta!" viskade Rey i hennes öra och pekade med sina lilla ludna hand mot herrtoaletterna. Hon vred på huvudet och såg hur en man försvann in där.
Hon ställde ifrån sig glaset och tog sig ditåt, men hon kunde inte gå in dit, det skulle bli mycket konstigt om hon befann sig på herrtoaletten. Så istället stod hon en bit ifrån och pratade lite med Rey. "Så, hur ska du göra?" frågade han henne och gick nerför hennes arm till väskan. "Jag vet inte riktigt, jag börjar väl bara prata med honom, försöker vara trevlig" sa hon och började sakta gå runt lite. Hon hade inte ens märkt att han gått ut från toaletten förens hon gick in i honom.
"Åh...förlåt mig" sa hon och tog ett steg bakåt. "Jag såg er inte..". Rey klättrade uppför hennes arm igen till hennes axel. Hon såg upp och mötte hans blick. Hennes mage blev alldeles varm och bubblig och benen kändes som gummi. Hon hade vetat hur han såg ut, eller åtminstone tillräckligt mycket för att kunna hitta honom men hon hade aldrig vetat att han skulle se så bra ut...

Adam drog handen genom håret för att rätta till frisyren som hamnat på sned efter att han blivit knuffad.
"Bäst att se vart du går nästa gång i så fall", svarade Adam med ett strävt, aningen irriterat, tonfall. Sedan lade han ögonen på tjejen som bad om förlåtelse och han ångrade genast sin attityd. Hon var slående vacker, Adam fastnade hos henne direkt. Så för att släta över det hela lade han hastigt till: "Men det är ingen fara. Värre saker har hänt."
En hettande känsla tog plats i hans mage och den spreds vidare ut i kroppen, enda ut i fingertopparna. Glaset han höll i blev immigt runt hans hand och han ställde undan det innan någon skulle märka.
"Jag heter Adam", presenterade han sig och gav henne ett leende.

Eleonora kände hur kinderna hettade till då han lät irriterad. Hade hon förstört allt nu? Fått honom att bli irriterad på henne så han aldrig skulle vilja prata? Därför blev hon lättad då han verkade förlåta henne. Hon log mot honom och kände hur hennes ben blev ännu mjukare och hon var glad att hon inte skakade på dem. "Jag ber om ursäkt igen ändå" mumlade hon bara.
Hon kände hur det pirrade ännu mer då han log mot henne, det leendet..Det gick inte att beskriva. "Jag är Eleonora" presenterade hon sig och Rey hoppade ner från hennes axel till golvet och gick försiktigt fram till vargen. "Och det här är Rey" presenterade hon honom då han försiktigt luktade på vargen, djurens sätt att hälsa på.

"Eleonora Starw?" undrade Adam och hans leende bleknade en aning utan att han tänkte på det. När han själv kände att hans glädje försvunnit drog han hastigt på det igen och hoppades att hon inte hade märkt något.
Oförskämt beteende, sade han åt sig själv.
Han sneglade ner på Sekina som artigt lät koalan lukta för att sedan lukta tillbaka. Hennes fluffiga svans var lika stel som Adam själv kände sig. Innan hade han tänkt sig att det skulle bli lätt att lirka ur information, men nu var han inte riktigt lika säker längre. För det första: hon var snygg. För det andra: hon var här för att spela teater lika mycket som honom. För det trejde: hon var snygg.
"Vargen heter Sekina", gav han som svar tillbaka.

Eleonora nickade sakta och såg hur hans leende bleknade. Han visste vem hon var, hans föräldrar hade säkert varnat honom och han hade säkert samma uppdrag...Hon såg ner på djuren som hälsade och sedan drog sig Rey tillbaka till henne. Hon böjde sig ner och plockade upp honom och lät honom krypa upp på hennes axel igen innan hon såg på Adam igen. "Och jag antar du är Adam Roberts?" mumlade hon och undrade hur hon skulle göra. Det blev en pinsam tystnad mellan dem tills hon tillslut harklade sig och mötte hans blick. Hans ögon var vackert bruna. "Jag vet att våra familjer är fiender, och att dina föräldrar säkert sagt åt dig att hålla dig undan från mig som mina sagt till mig..." började hon och drog en hand genom sitt hår. "Men jag vet inte ens längre vad det är vi bråkar om och jag är trött på det. Och jag tänker inte låta mina föräldrar bestämma vilka jag får träffa" sa hon sedan. Och allt det var sant, hon var trött på att höra hennes familj bråka med hans, det var bara onödigt och jobbigt. "Så vill du som jag? Eller ska jag lämna dig ifred?" undrade hon.

Adam lyssnade till hennes ord och kunde inte hjälpa att han log brett. Hon satte ord på vad han hade känt under flera veckors tid.
"Du får väldigt gärna låta bli att lämna mig ifred", sa han efter några sekunders tystnad, "Jag känner samma som du. Våra föräldrars och deras farföräldrars fejd borde inte vara något som berör oss. Eller, även om det borde beröra oss så tänker jag inte bry mig om det längre." Han skrattade till lite och sköljde sin torra mun med en klunk från den söta, bubbliga drycken ifrån sitt glas.
"Vill ni ha något att dricka?" frågade han henne, men istället för att vänta på svar tog han ett glas från en servitörs bricka som precis då promenerade förbi i snabba steg. Han räckte över glaset, lyfte sitt eget och stötte till det i hennes hand så att det klingade i en skål. Sedan tog han ännu en klunk ur sitt glas.