What Matters

Titel: What Matters (Det som betyder)
Språk: Svenska med engelska drag.
Typ av text: Fanfiction.
Skrivsätt: Tredje person.
Ej färdigskriven.
Känsla: Everybody hurts - Avril Lavigne
Genre: Drama, sorg, tragedi, kärlek
Rating: Kan nog vara PG-12/13 - Svordomar + beskrivning av tortyr kanske.
Handling: Sirius Black, sommarlovet från femte till sjätte året då han flyr sitt hem för att han till sist tröttnat på plågoandarna som han kallat föräldrar.


Taggar några gamla läsare.
(Om ni nu inte ville bli taggade, just ignore.)

Conflate
Elzyii
Freddelito
johhana
Hanlio
Alma123!!
Desiree
Bellatrix Black


(Första kapitlet kommer vid intresse. )

Jag bevakar som vanligt!

Omg såklart jg bevakar ♥

Bevakar!

Första kapitlet här då, kapitlena kommer inte vara så här korta i fortsättningen men det är ju första och vill inte överösa er. Roligt att ni läser!

Kapitel 1. A serious drama

”SIRIUS!”, skrek hon argsint och slängde tekoppen hårt i marken vilket gjorde att den gick i tusen bitar.
”Om du går ut genom den där dörren så kommer du aldrig tillbaka!”, fortsatte hon medan hon stirrade på honom i den avlånga kolsvarta korridoren. Han såg sig inte om men han stannade ändå upp. När han ändå bestämde sig för att lägga sin hand på dörrhandtaget fick han uppleva en sådan extrem smärta.
”SIRIUS ORION BLACK DU HAR SKÄMT UT DIN FAMILJ! FÖRSVIINN!”, skrek hon än en gång och då han vred om handtaget vände han sig om och såg på kvinnan. Hans ansikte var rött och blått på fler ställen än man trodde var möjligt.
”Adjö då Walburga”, sa han med en sorts förakt som tydde på att han aldrig mer ville se henne. Sedan vände han sig om och gick. Då han stod utanför visste han inte riktigt vad han gett sig in på, men han kände att vad som än låg framför honom kunde bara vara bättre än det han hade bakom sig. Han tog vänster på slutet av Grimmauld gatan, det enda han visste var att han måste ta sig till någon han litade på. Kanske någon av hans vänner, kanske rektorn. Han skakade på huvudet, det skulle vara så töntigt att gå till den gamle rektorn han skulle väl bara skratta och klappa honom på huvudet.
Han suckade åt ljuset, han ville inte synas just nu och att det var mitten i sommaren gjorde ingenting bättre. Efter ett tag vandrandes blev värmen ett faktum och han var tvungen att ta av sig den tjocka tröjan han bar. Hans armar var ingen vacker syn och det såg inte klokare ut för att han drog en koffert bakom sig. Det kunde inte varit en sämre tidpunkt.

När han efter en hel del tid kom fram till Kings Cross station så var han utmattad. Hans armar var solbrända så att det gjorde ont när folk rusade förbi och råkade snubbla in i varandra och också Sirius. Han gick fram till en informationslucka och köpte en tågbiljett som skulle ta honom raka vägen till någon han visste att han kunde lita på. Han gick ner för ett par trappor till perrongerna, däribland dem låg perrong 9 & ¾ och han log av saknaden till Hogwarts. Han satte sig ner på en bänk vid den perrong han skulle åka ifrån och la kofferten framför honom så att han bekvämt kunde lägga fötterna på den och vila en stund.

”Hallå?”, hördes en röst och han öppnade genast ögonen, då hade han tydligen fallit i sömn och lagt sig över hela bänken. Han reste sig hastigt upp och gnydde till då han fick ont. Han såg på personen som hade väckt honom med en ilsken blick tills han upptäckte att hon bara skulle säga till att tåget var där. Hon log ursäktande och han nickade stelt. Han orkade helt enkelt inte, så när han klev på tåget så märkte han inte att hon följde efter honom. För honom var det en enkel resa på ungefär en timmes restid lokaliserad på plats nummer 73, när han då satt sig ner satte sig flickan som följt honom bredvid. Han såg på henne återigen men denna gång granskade han henne lite noggrannare, hennes isblå ögon var varma och hon log med hela ansiktet då hon slog sig ner intill honom. Han tittade på henne lite febrilt och hon visade upp sin biljett med nummer 74 på. Tydligen var platsen bredvid hans hennes. Hon sträckte fram handen och han undrade varför hon inte granskade honom som varenda människa gjort när han gått förbi idag. Han tog fram sin hand och tog hennes.
”Lyra”, sa hon enkelt och elegant.
”Sirius”, svarade han trött.
”Redan något gemensamt”, sa hon och log snett. Han reste ögonbrynet undrande.
”Stjärnorna”, sa hon bara mystiskt och han nickade och såg sedan ut genom fönstret och himlade, den tjejen måste ha varit smått knäpp. Dessutom var hans plan inte att lära känna massa nya människor, speciellt inte när han såg ut som han gjorde. Just i den stunden vill han bara hem till någon han lita på.

Yay, bra start! Lyra låter mystisk. Ska bli kul att läsa mer!

yay älskar det redan!

Ååh hade nästan glömt hur grymt bra du skriver! Älskar det redan gaah längtar till nästa kapitel! :'DD

Åhh... Bevarar!

Gud så kul att ni tycker om det! Har fullt upp med att komma ikapp i matten (5 sidor) efter att jag va sjuk i tre dar. Haha blir tydligen så när man går natur. Ska försöka uppdatera såklart dessa läxooor är klara!