Amnesia and revenge

Privat rollspel mellan mig och fashion7! Inga andra får skriva här.

Jag skapar min mall imorgon, är för trött nu ;P

Mall:
Thomas Cale
23

Son till en av de framgånsrikare Adliga männen i Dells. Bor i huvudstaden, med sina båda föräldrar och två yngre systrar i ett flott hus, täckt av monsters pälsar och annat dyrt.
Avskyr fiende-husets dotter.

Haha förlåt mig xD Jag glömde bort det här helt xD

Namn: Samantha Rigot
Ålder: 22 år gammal
Kön: Kvinna
Utseende:
Övrigt: Hon hatar familjen Cale, och speciellt deras son. Hon har egentligen ingen aning varför de hatar varandra så mycket mer än att de båda är rika och inflytelserika. Hon är dotter till en högt uppsatt adelsman.

Jag med, såg bara när jag skrollade igenom alla rollspel haha xD

Vill du börja eller hur gör vi?

Hm...Kanske de båda är ute och går, stöter på varandra och började prata och så ramlar han och tappar minnet? xD

Jag kan börja!

Många män vände huvudena och såg efter henne när hon gick förbi längs gatan. Hon bar en ljusblåa klänning som matchade hennes ögon och som var en aning thight och visade av hennes former. Hon hade håret uppsatt i en noggrann knut och ett par vita handskar.
Hon log för sig själv och styrde stegen mot den lilla parken som fanns nära hennes hem. Hon älskade att vara i den, naturen var så vacker, och vem visste? Hon kanske skulle träffa någon stilig man hon tyckte om. Hon visste att hon behövde hitta någon att gift asig med då hennes far inte ville gifta bort henne mot hennes vilja, men hon hade inte funnit någon bra än.
Samantha satte sig tillslut på en bänk som var under ett träd och slöt lätt ögonen och njöt av solen och det vackra vädret.

Thomas Cale, eller bara Cale, som de flesta kallade honom, var en butter uppsyn denna dag. Han hade händerna nerkörda i sina djupa byxfickor och hade inte stoppat ner sin skjorta ordentligt nog i byxorna. Varenda kvinna som såg honom fnissade till. Det gjorde honom, just denna dag, otroligt irriterad. Cale hsd just stormat ut ur huset efter ett hemskt gräl med sin mor. Hon ville att han skulle stanna hemma, medan han och hans far ville att han skulle bli en del av kungliga armens bågskyttar. Det var en av de saker Cale kunnat och älskat sedan mycket liten. Men mor hans ville för allt i världen lämna ut sin son, minst till kungliga armen! Eller ja, det var väl strax efter att lämna honom hos Rigots. Släkten Rigots och Cales hade sedan minnes tider varit fiende familjer. Det var extremt intrasslat, och inte vart det bättre av att de båda familjerna var precis lika rika som inflytande på kungen. Inte i något läge kune de hålla sams.
Cale suckade ilsket åt sina egna tankar och svängde in i parken ett par kvarter bort från hans hus. Där var allt lugnare, inga damer eller herrar som stod och dömde en.

Samantha satt kvar en stund och bara njöt av vädret och ensamheten. Men tillslut tog hon sig upp för att gå hem igen, hon visste att hon inte borde gå för långt själv. Många skulle nog vilja ta henne och kanske tjäna en kosing på att sälja henne vidare och det ville hon inte.
Hon fortsatte gå och var uppe i sina egna tankar då hon plötsligt gick in i någon. Hon såg upp och mötte Thomas Cales blick. Hon tog ett steg bakåt och rättade till sin klänning. "Ursäka mig, Cale" sa hon men lät inte det minsta ursäktande. Hon såg högdraget åt sidan och började försöka ta sig runt honom.

Cale lät ett förvånat litet puff fara ur honom innan han såg vem det var. Den förut bistra Cale blev nu än surare. "Slyna!" väste han mellan tänderna och knuffade sig förbi henne. Han gick fram till en bänk och satte sig. Jävla Rigot som skulle dyka upp sådär. Plötsligt hördes ett vrål och något metalliskt flög i hög hastighet mot Cales bakhuvud. Innan han hann reagera träffade det honom och han föll av bänken. Han Skoog huvudet i marken, och av de två smällarna svimmade han.

Samantha såg förargad ut. Vad hade han nyss kallat henne?! Hon tolererade inte att någon sa så till henne. "Våga säga det där igen Cale!" Sa hon argt och såg på honom.
Men längre kom de inte fören något lät och han föll av bänken. Hon tog sig snabbt fram till honom. "Cole?" Frågade hon försiktigt och petade lite på honom. Hon önskade ingen skada, inte ens henned fiende.

Den runda metallsaken, ett klot, låg bredvid Cales huvud. Mörkt blod klippade ihop hans tjocka hår och en liten pigg satt fast i hans huvud, som en spik. Resten av metallklotet var full av sådana, och en del av dem var färgade av Cales blod.

(borde vi hoppa till han vaknar eller vad?)