prs med ingetledigt

Här är tråden ingetledigt

Du gör mallen

And here comes the mall!

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet och bakgrund:
Gillar:
Ogillar:

Alexandra Hagström

Namn: Beca Black
Ålder: 17
Kön: Tjej
Utseende:
Personlighet: Snäll, tuff, kaxig, artig, trevlig och smart
Bakgrund: Beca har levt med sin bror Jack 26 efter som deras föräldrar dog i en brand när Beca var 10.
Hon har lärt sig att inte låta någon trycka ner henne och slåss för sin sak.
Har tränat pilbåge och dolk i hela sitt liv.
Gillar: Dolkar, sin pilbåge, sin bror, kärlek och naturen ( Mest när det är mörkt)
Ogillar: Smink, märkeskläder och skor.

Namn: Lucas Tate
Ålder: 17
Kön: Kille
Utseende:
Personlighet: tillbakadragen, hemlighetsfull, modig och lätt irriterad men väldigt snäll när man lär känna honom. Han skulle offra allt för en vän.
Bakgrund: Bor hos stränga fosterföräldrar och har gjort det sedan han var 4. Blir ganska mobbad i skolan.
Gillar: Naturen som är så gott som hans andra hem.
Ogillar: De flesta människor, han tar för givet att de ska vara taskiga mot honom.

(ledsen att det tog lång tid)

Ska vi börja med att dom kanske träffas i skogen?

Visst men ska vi köra lite bakgrund först så att vi får se hur deras liv är i övrigt?

Visst

Börjar du? :3

Nej du börjar

"diska ordentligt pojke!" Skrek Madison från vardagsrummet.
Hon hade inte tilltalat Lucas med sitt namn så länge han kunde minnas. Oftast hette han bara "den där" eller "pojke". Han förstod inte varför de ens tog emot honom från början. De hade alltid klagat på hur oduglig han var. De behandlade honom som sin egen hushållerska. Det gick inte en dag utan att han tänkte hur det skulle vara om hans riktiga föräldrar hade varit i livet. Han hade knappt något minne av dem men han kunde nästan svära på att de var bättre än hans fosterföräldrar. Varje kväll tändes ett litet hopp inom honom, ett hopp om att någon skulle ta honom härifrån. Att allt det där om hans föräldrar bara var en lång sjuk dröm. Vadsomhelst för att komma bort.

Han tittade på klockan. Om exakt en halvtimme skulle deras TV program vara slut och de skulle gå och lägga sig. Det var hans enda chans att smita ut. De lät honom aldrig gå ut efter skoltid "när det finns så mycket att göra här hemma" brukade de säga. Men han kunde inte hålla sig borta från skogen längre, det var som om något kallade på honom. Som om en del av han saknades.