The vavmpire's plaan [PRS]

((privat 1 Medi 2 Niela 3 Alexandra Hagström ))

Stormen hade kommit från ingenstans och nu öste regnet ner.
"Toppen. Rena solsemestern!" Utbrast Ruby och flaxade med armarna så vatten skvätte överallt. Det röda håret låg klistrat till hennes ansikte och hon började frysa med.
"Och ingen av er tog med sig ett paraply." De gröna ögonen slöt och hon suckade medan hon tog sin väska medan hon muttrade tyst för sig själv.
"Nåja kom vi får nog leta upp något. Det kanske finns någon som vill hjälpa tre unga kvinnor." Hon log mot sina vänner och hon skrattade sedan till.
"Ni borde se er själva!" Men hon visste mycket väll hur hon själv såg ut, som en dränkt katt. Hon lade armarna om sig medan en vindpust vinade förbi och med den en väldigt frästande doft av varm mat.
"Känner ni det där?" En blixt lyste upp natthimmlen och långt bort i fjärran låg slottet som hon hade hörst så mycket om.

Jemima såg mot de andra två. hon var helt genom blöt & frusen. det blixtrade till igen.
"jag kan inte känna någon doft längre Ruby. fuktigheten & allt regn döljer allting för mig...vi borde kanske ha stannat hemma" svarade Jemima. Nu var Blixtarna väldigt nära.
"Jag vill hem bort i från det här oljudet"

April vände sig om och njöt.
- Är det inte helt underbart med allt regn? frågade April.
Hennes blonda hår låg helt platt på hennes rygg.
- Jag tycker vi borde njuta lite, sa April och snurrade runt så att vattnet stänkte ner dom andra.

Hon suckade och lade en arm om Jemima och såg road på April.
"Bra då stannar du här vid grottan medan jag och Jemi går till slottet."
Hon log retsamt medan hon tog upp en gren och höll den över Jemimas huvud.
"Här. Vi ska gå nu. Inte hem men till slottet. Vi är alldeles gför långt hemmifrån. Eller hur?" Hon log vänligt och hon började att gå.
"Jag tror det kanske tar 30 minuter eller så men kanske mer." Ett iskallt ylande ekade i natten medan hon började gå. Men stannade genast upp.
"BORT" Vrålade hon mer för varget att bli rädd för dem.

"Tack Ruby " svarade Jemima. Jemima såg på sit bruna långa hår som var helt genomvåt.
"det kommer att ta evigheter för mitt hår att torka efter det här" sa Jemima. Hon avskydde regn.
"Tror du att de är trevliga där borta i slottet ?" frågade Jemima hon hade börjat bli alldeles nervöss

- Hålla vänta på mig, ropade April och sprang ifatt dom.
Hon kollade på dom.
- Hade ni tänkt lämna mig ensam? frågade April argt.

"Du gillade regnet mer än vi.. så typ" Hon började gå och hon tog upp sin ficklampa medan hon började gå mer självsäkert.
"Jag förstår inte varför vi gick på bio. Vems ide var det här egentligen?"
Hon vände sig om.
"jemi?" Hon lade huvudet på sned.
"Mår du bra du verkar lite... sjuk?" Hon sträktke ut sin hand mot henne.

Jemima tog tag i Ruby's hand.
"jag är bara lite rädd & kommer förmodligen att bli förkyld" Hon försökte att le men frös för mycket.
Hon såg mot slottet som kom allt närmare och närmare i minimala steg. Jemima nös av allt regn.

April gick bakom dom båda och njöt av regnet.
- Är det bara jag som älskar när det åskar och blixtrar? frågade April glatt.
Hon snurrade runt och slog krockben på sig själv och ramlade ner på marken.

"De kan nog inte säga nej till oss. Sen ska du ta en varm dusch eller bad." hon såg på April och suckade.
"Jag fattar inte varför du bara är tyst. Skräm inte Jemima." Hon drog håret ur ansiktet.
"Jisses är det bara jag som ska uppföra mig som min ålder?" Hon såg på April och drog av sig sin jacka.
"Här Jemima" Hon log medan hon fortsatte.
"Jusste var det här inte min 18 års pressent från dig April?"