Roll

Namn: Chelsea Smith
Ålder: 16
Kön: tjej
Utseende:
Personlighet: tillbakadragen. sitter gärna i ett hörn med hörlurar och lyssnar på musik. Rappar gör hon ofta på fritiden. Pratar inte så ofta.
elinthemagicwitch

Namn: Jonathan Smith

Ålder: 17

Kön: Kille

Utseende: http://i62.tinypic.com/4gt9hz.png[/IMG]]

Personlighet: Han är ganska tuff och håller sig gärna i rampljuset. Speciellt bland tjejer.

Yes mitt utseende kommer nu

Ok

din mall?

Japp ska göra den.

Jag hatar henne. Jag hatar henne så jävla mycket. Hennes vilda ögon och otrevliga leende. De sarkastiska orden brände mina öron. Överröstade den dunkande musiken som är så vanlig på en fest. Jag visste, utan att ens vända mig om, att hon stod bakom mig. Att den korta, brunhåriga flickan som jag en gång kallade bästa vän stod på dansgolvet bakom mig, leendes.



“You know that there`s karaoke on..”,
Sa hon, och jag ville bara vända mig om och slå henne
”You area real good rapper Chelsea”,
Fortsatte hon och jag vände mig om, ansikte mot ansikte med henne.
“and I am a really talented singer”,
Hon tittade in I mina ögon “I wont sing with you, Tris”, mumlade jag, tittade kyligt in i hennes bruna ögon.
“Too bad”, hon ryckte på axlarna “the next song is ours” hon tog min hand och drog upp mig på scenen.
”It is your favourite song”, viskade hon. Jag visste direkt vilken hon menade. Sången som jag lyssnat sönder på sen dagen den kom ut. Sången som mina två favoritartister hade gjort. Fly.
Tris kastade mikrofonen till mig , som jag enkelt fångade. Musiken startade.
” I came to win, to fight, to conquer, to thrive
I came to win, to survive, to prosper, to rise
To fly
To fly” nu visste jag varför Tris hade vunnit massor med diplom för sin sångröst. Hon sjöng jävligt bra.
” I wish today it will rain all day
Maybe that will kinda make the pain go away
Trying to forgive you for abandoning me
Praying but I think I'm still an angel away
Angel away, yeah strange in a way
Maybe that is why I chase strangers away
They got their guns out aiming at me
But I become Neo when they're aiming at me
Me, me, me against them
Me against enemies, me against friends
Somehow they both seem to become one
A sea full of sharks and they all smell blood
They start coming and I start rising
Must be surprising, I'm just amazing
I win, thrive, soar, higher, higher, higher
More fire”, hon log mot mig när jag rappade. Jag log inte tillbaka. Jag kommer aldrig glömma hur hon lämnade mig när jag behövde henne som mest. Aldrig.
” I came to win, to fight, to conquer, to thrive
I came to win, to survive, to prosper, to rise
To fly
To fly”
” Everybody wanna try to box me in
Suffocating every time it locks me in
Paint their own pictures then they crop me in
But I will remain where the top begins
Cause I am not a word, I am not a line
I am not a girl that can ever be defined
I am not fly, I am levitation
I represent an entire generation
I hear the criticism loud and clear
That is how I know that the time is near
So we become alive in a time of fear
And I ain't got no motherfucking time to spare
Cry my eyes out for days upon days
Such a heavy burden placed upon me
But when you go hard your nay's become yay's
Yankee Stadium with Jay-Z and Kanye”
Hon flinade. Stort. Och jag förstod. Skit. Jag skulle få tillbaka för det här. Jag hade klivit rakt in i fällan.

” I came to win, to fight, to conquer, to thrive
I came to win, to survive, to prosper, to rise
To fly
To fly” argt gav jag killen som skötte allt mikrofonen. Tris stod bara där och skrattade rått. Jag gick ner på dansgolvet och satte mig på en soffa. Vad hade jag gjort?

_
Jag har inget liv xD

Jag var påväg till en fest. Jga skulle möta upp mina kompisar där som vanligt. Jag hade stylat till mig mer än vanligt. Min nya skinnjacka hade jag på mig och slitna jeans och en T-shirt. Håret hade jag kammat uppåt som en tuppkam.

Om blickar kunde döda. Då skulle hon ligga där på dansgolvet, död. Jag hade blicken fast på henne. Hon flinade och skrattade med sina kompisar. Hennes nya kompisar. Jag såg vad de gjorde. En imitation av mig. De härmade mig. Gjorde den fulaste minen de förmådde, och rörde sig konstigt. Jag blev faktiskt ledsen. Förgäves försöte jag att inte visa det, genom att titta ner i mitt knä. Jag suckade.