(ORP) Hide, run survive 2

Anne Potter, Kim Potter, Choppa, Alice Weasley minns ni? Marbel, Olivia, Miyako, Annie, Elsa, Max, Ellie. Det rollet slutade ju väldigt tvärt men jag saknar det för jag tyckte om karaktärerna och alla var bra på att skriva. Så om ni vill har jag en idé på en andra del av det rollet:

Ja, typ. vad säger ni, är ni på?

Jaaaa i join!

Yay! C:

Ja, ofc! *-* Awesome handling! c: Vi kör samma mallar va?

Japp, vi behöver inte skriva mallar så det är bara att köra när alla är på/har sagt att de inte vill

Okej c:

OMG JAAAA!! Kim är utomlands, kan vi börja utan henne? Eller vad tycker ni?

Anne Potter, Yay! Sure, jag börjar för jag vill and YOU CAN'T STOP ME, JUST TRY STOP MEAHH!
...
Nej, ok, nu kör vi.

Marbel ~
Jag vaknar av en stickande smärta i vänster armveck. Jag försöker dra bort armen, men jag är för svag och smärtan koncentreras innan den slutligen släpper. Jag öppnar långsamt ögonen, bara det kräver en kraftansträngning, och stänger dem snabbt igen vid det starka ljuset. Jag öppnar dem igen, försiktigt och ser att jag befinner mig i ett ganska stort, vitt rum med konstiga apparater överallt. En man i vit rock med kalla ögonen tar just bort en sladd från min panna och han rycker till när han ser att jag är vaken. "Skynda er, de vaknar." Säger han till några andra som jag inte kan se, och sedan lämnar han mig för att gå vidare till en annan brits som står bredvid min. Jag rycker till när jag ser vem som ligger där. Max. Hans hud är täckt av sladdar, vit på gränsen till genomskinlig och han är så smal att alla ben avtecknar sig tydligt mot huden. Han har mörkt blålila ringar under ögonen som är stängda, och jag tror nästan att han är död innan jag ser hans lätta andhämtning. Jag ser fler britsar efter hans och anar Olivias kropp i den närmast Max. Jag antar att alla är här, men jag förstår inte varför eller hur och jag är för yr för att tänka över saken. Mannen kopplar snabbt bort alla sladdar innan han går vidare till Olivia och det går en skälvning genom Max kropp innan han slår upp ögonen.

Max ~
Jag slår upp ögonen med känslan av att något är väldigt, väldigt fel. Jag fuktar mina läppar med tungan och inser att de är snustorra. Jag vrider på huvudet och ser Marbel på en brits bredvid mig. Jag bara stirrar. Hon är så väldigt smal, alla muskler som hon förut hade är försvunna och hennes ögon är tomma. Hon försöker prata, hennes mun formar ord, och en svag viskning letar sig över hennes läppar. "Är... Du... Okej?" Jag samlar alla mina krafter och sträcker ut handen mot henne, och hon tar den. Hennes hand är iskall. "Jag är okej." Mumlar jag. "Vi blir okej." Hon nickar tyst, för svag för att säga något. Jag hör en röst bakom oss, det låter som att någon pratar i telefon. "Simuleringen har gått bra, vi har avslutat den och alla ungdomar är vid medvetande... Ja, jo. Självklart. Vi lämnar platsen nu." En kort stund senare hör jag en dörr öppnas och slå igen, ännu en dörr längre bort och sen en nyckel i ett lås. Simulering? Betyder inte det... En låtsasvärld? Mina tankar går trögt, men jag börjar inse att den värld som vi var i inte var samma värld som den vi är i nu.

Olivia ~
Jag slår upp ögonen, ser mig omkring. Var är jag? Var är Marbel? Marbel.. Är hon oskadd?
"Marbel? Marbel?", skriker jag. Hon måste vara vid liv. Än en gång ser jag mig omkring. Bredvid mig ligger en kropp. Max. Bredvid Max ligger en flicka. Marbel...

Marbel ~
Olivias röst får det att gå som en stöt genom mig. Hon skriker. Jag vill inte att hon ska skrika. Jag försöker frammana min röst igen och den här gången går det bättre. "Skrik inte." Mumlar jag hest. "Jag är här." Jag sätter mig försiktigt upp och ser mig omkring. Männen är borta. Vi är ensamma.

Max ~
Jag släpper försiktigt Marbel's hand när hon sätter sig upp, och jag gör detsamma. Jag mår piss, men jag verkar ändå må bättre än de andra så jag reser mig långsamt och går fram och känner på dörren. Den är olåst. Jag måste vila, sätter mig ner med ryggen mot väggen. Nu då?