Jag är George Weasley

Liten text som jag skrev bara Eftersom det bara är en del så behöver jag väl inte skriva sånhära sak i början va? Aja. Jag gör det ialafall.
Namn: Jag är George Weasley
Rating: Inte värre än HP. Kan se lite sorglig men inte speciellt hemsk.
Beskrivning: Ja det är ju bara en del så jag säger väl bara att det är George Weasleys tankar om kriget
Det är bara ett kapitel alltså så är den klar Kommentera gärna sen. Det gör mig så glad!♥
Man ska inte läsa om man inte har läst sista boken. Så här kommer det. George Weasleys minnen och tankar om det andra kriget.

Taggar några Förlåt om ni inte vill!

Paulina Black MillaJ olivia02 Mr.Lupin HP_Maja


"För 10 år sedan hände det. Fred, MIN FRED försvann. Det gjorde också den sista marodören. Remus Lupin och hans fru Nymphadora Tonks. Dom lämnade familj och vänner sörjande. Fred lämnade mig. Vi som hade svurit att alltid finnas för varandra. Livet är annorlunda nu. Det har jag insett efter att min sista förebild, den sista marodören dog. Remus Lupin. Han hade just fått en son. Än så länge är Teddy bara ett barn, men han har fortfarande frågat mig många gånger om hans pappa. Jag vet inte vad jag ska svara honom. Han har rätt att veta vad som släckte så många liv. Jag gråter. Gråter mig till söms. Gråter på morgonen och känner hugg i hjärtat på dagen. Det har gått tio år. Men det går inte en dag utan att jag saknar Fred. Fred min bror, min bästa vän. Vad hände? Varför bröts vårt oigenomtränliga band? Du var som en bror för mig skulle jag säga om vi bara hade varit vänner. Men Fred, du var min bror. Du var min skyddsängel igenom allt. Jag kunde inte gå, inte andas eller leva utan dig då och det förvånar mig fortfarande att jag kan det nu. Fred min Fred. Jag har Angelina men...hon är fantastisk på alla sätt men hon är inte du! Hon är inte min tvillingsjäl på samma sätt som du alltid varit halva jag.

Jag och många andra förlorade allt den natten. Jag förlorade allt då, men nu har jag mycket. Mycket, och jag undrar om du hade lidit lika mycket om det hade varit jag. Jag gick förbi Ginny den natten för 10 år sedan. Jag såg någonting som jag inte sett på många år. Hon grät. Fred hon grät. Hon grät så att hon inte kunde prata, och det var då jag för första gången på länge insåg att hon bara var ett barn. Ett barn som tvingats in i en grym uppväxt av samma man som var upphovet till din död. Voldemort. Jag kan inte tacka Harry nog för att han dödade honom. När Voldemort vände sig mot mamma blev jag kall inombords. Det var då jag förstog att trots att jag mist min tvillingsjäl så var det tur att en sån stor familj som Weasleys bara förlorat en bror.

Där är ordet. Bara. Det låter så lite då. Men jag hade så mycket och den person som skrivits bakom ordet bara, "Bara Fred", gjorde så att jag förlorade i princip allt. Ändå så finns det familjer som förlorat så oändligt mycket mera. Syskon som bara hade varandra och som Voldemort ändå slet isär. Jag har min familj. Men jag har inte Fred. Teddy är en sån person som förlorade allt. Teddy Lupin förlorade sina föräldrar utan minnen eller känslor ifrån dom. Han är som Harry. Att se en sån liten pojke som ändå förlorat så mycket gör så att någonting går sönder inom mig. Jag gråter Fred. Jag gråter. Jag hoppas bara att du inte ska förakta mig för det. För att inte kunna visa mig stark. Tvillingarna Weasley som hittar humor i allt, vare sig det är sorg eller skratt är borta. Kvar är bara jag. Och jag gråter.

Det var tio år sedan men det känns som nyss. Man säger att tiden läker alla sår. Men tänk om jag inte vill bli läkt? Fred, jag vill inte glömma dig. Varenda gång jag hör vinden viska ditt namn så vill jag både skratta och gråta mig till döds. Då får jag träffa dig Fred. Jag får skratta och gråta med dig igen och allt ska bli som förut. Jag är rädd Fred. Rädd för att du ska ha förändrats. Rädd för att jag ska ha förändrats. Men allt kommer bli bra. En dag ska vi ses igen. En dag ska vi skratta och gråta tilsammans igen och jag ska smeka ditt hår och se in i dina lysande ögon. Då ska jag säga att jag är George Weasley. Och jag ska, utan att ljuga, kunna säga att jag aldrig har gett upp."

Finns det ingen lag på att skriva sånna här deppiga texter?

Så bra och sorgligt.

Hehe...inte vad jag vet

Vackert. Sorg och smärta
Jösses vilken text! Otroligt.
Tack för taggen.

Superbra! Jag läser gärna fler kapitel!!