Bittersweet night

Privat rollspel mellan mig och Vildvittra! Hittade bara på någon titel xD

Min mall kommer nu!

Mall:
Namn: Elisabeth Afwood, hon har dock hittat på sitt efternamn för att låta finare.
Ålder: Ser ut som 20 men är över hundra år gammal.
Kön: Kvinna
Ras: Vampyr
Utseende: Elisabeth är normalt lång och smal, och har kurvor hon gärna visar upp. Hennes hår är brunt och lockigt och ögonen är blå när hon är lugn men hon är alltid blek. Hon gillar att klä sig lite utmanande och har ofta mycket urringning och nästan lite för korta kjolar.
Hennes ansikte ser ut såhär: Men håret såhär:
Personlighet: Hon är snäll innerst inne och kan vara snäll om hon är på bra humör. Men oftast tar hon bara det hon vill ha, eller vem hon vill ha. Hon gör lite som hon vill, även om det gäller att döda och stjäla. Hon älskar att leka och slåss, då hon alltid vinner. Hon kan vara artig men oftast behöver hon inte det.
Bakgrund: Elisabeth var ute ensam en kväll och skulle ta sig hem då hon blev överfallen av en man. Nästa morgon vaknade hon i en gränd och trodde hon var död. Men det var hon inte, hon var en vampyr. Hon visste att hon inte kunde återvända hem utan flydde staden och började sitt nya liv. Hon sökte efter den som bitit henne, även om hon njöt av sitt nya liv saknar hon sin familj och önskade att hon aldrig blivit biten. Så hon vill hämnas på mannen som bet henne och bara lämnade henne.

Så...Jag hittade på lite backstory om det är okej xD

Namn: Mark Palladin
Ålder: 23, runt 200 år
Kön: Man
Ras: Vampyr
Utseende:


Personlighet: Artig och belevad, har humor och är charmant.
Kan driva med folk, få dem att göra det han vill.
Han är en riktig gentleman.
Bakgrund: Var egentligen en gatupojke från 1600- talets slumområden.
Blev biten och slängd i en gränd och från den dagen har han arbetat sig upp i världen.
Äger nu en stor förmögenhet, adlig titel och herrgård.

Jag tar och startar rollspelet^^ Hon går in på baren och han kanske är där då?

------------
Elisabeth klev ut ur sin vagn och såg på värdshuset. Hon hade åkt i sin vagn hela dagen för att undvika solljuset. Hon var en aning trött på den nu och ville bara hitta någon att roa sig med och kanske dricka lite av tills gryningen kom, då skulle hon in i vagnen igen om hon inte stannade på värdshuset.
Hon hade köpt vagnen nyligen, med pengar hon funnit på en man hon tömt på allt blod. Och en del pengar hade hon stulit. Hon kunde bara ta det hon ville ha men gillade att betala med pengar för att visa att hon var rik och mäktig.
Elisabeth gick in till värdshuset och alla mäns blickar vändes mot henne. Hon och alla andra vampyrer hade en viss dragningskraft, skönhet. Hon var också lite utmanande klädd. Håret var uppsatt i en slags fläta runt huvudet och hon bara en mörkröd klänning med mycket urringning och smal midja, samt inga ärmar.
Hon började se sig om efter någon stilig karl hon kunde ta som sitt offer för natten. Hon gick fram till baren och satte sig så hon kunde se nästan alla och alla kunde se henne. Hon såg några riktigt stiliga, det vattnades i munnen på henne så tänderna nästan växte fram med tanken av att dricka deras blod. Men hon höll sig lugn och behaglig och blinkade förföriskt åt dem. Hon drog undan hår från ansiktet och log för sig själv.

(Jepp, låter bra )

Mark drog handen genom det svarta ostyriga håret och log. Han svalde ännu en whiskey då hans blick sökte sig som de andras till dörren. Genom dörren kom ett mycket vackert exemplar av den mänskliga rasen in och ett leende spred sig över Marks läppar.
Han tog sig upp och med en charmant bugning kom han först fram till henne.
"Min dam, vad gör en sådan förtjusande varelse på ett sådant ställe? Säg får jag bjuda på något?" sa han leende.

Elisabeth väntade bara på att någon skulle koma fram. Sedan skulle hon välja vem hon ville spendera kvällen med. Hon var oftast inte så petig, men föredrog så som många andra de vackrare människorna.
Då en man äntligen kom fram till henne log hon och såg upp, men för en stund stelnade hon till, bara för en sekund. Hon kände igen det stiliga ansiktet, det ostyriga håret. Hon skulle tro att hon drömde om det inte vore så att hon knappt sov längre, var det den som bitit henne för alla hundra år sedan
Genast dök en plan upp i hennes huvud och hon log ljuvt tillbaka. "Jag behövde ett ställe för natten min herre, och jag tar gärna något att dricka" sa hon och bartendern kom fram till dem. "Överraska mig med vad du vill" log hon flirtigt mot mannen.

Mark kände inte alls igen henne, hon var en av alla under alla århundraden. Kvinnor kom, kvinnor gick, inget mer märkvärdigt med det. Men han mindes sin skapare som om det hade varit igår.
Han visade henne till ett bord och bad henne sitta medans han hämtade något att dricka. Då han återvände satte han sig mitt emot henne.
"Denna krog är inte mycket. Men jag har en herrgård med många tomma rum, min sköna." sa han med ett snett charmerande leende.

Elisabeth följde med honom och satte sig. Medan han hämtade alkohol kände hon de andra männens blickar på sig. Hon log bara sött mot dem tills mannen återvänt. Hon tog emot drickan och drack sakta. "Jag behöver bara någonstans att sova inatt min herre" sa hon och log ljuvt. "Jag är långt ifrån mitt hem och rester ensam". Det var både lögn och sanning, hon hade alltid någonstans att sova, om hon ville. Men hon hade bestämt sig för att försöka hitta något eget och fast så tekniskt sett hade hon inget hem just då. Hon fortsatte dricka och hade snart tömt sitt glas och lutade sig tillbaka. Hon såg på mannen med förförisk blick. "Så herrn...Om ni inte har något annat ni vill mig tror jag att jag måste skaffa ett rum". Hon blinkade lätt med sina långa ögonfransar åt honom.

"En dam ska inte färdas ensam en sådan natt, man vet aldrig vad som gömmer sig i skuggorna." sa Mark och tog en klunk samtidigt som han såg på henne med ett snett leende.
"Men om damen godtager mitt enkla hem står det till ert förfogande för en natt." sa han artigt med en sittande bugning.

Elisabeth skrattade bara lätt. "Det värsta som finns är väl tjuvar och mördare? Jag går inte på de gator de går". Hon funderade lätt, märkte inte mannen att hon var samma som han? Hade han tänkt ta hem henne och utnyttja henne, och sedan döda henne såsom för hundra år sedan? I tron om att hon var en människa?
"Gärna herrn, och om ni inte har något emot det så tar vi oss gärna dit nu, jag är utmattad efter resan". Hon tänkte spela med ett tag, och sedan få sin hämnd.

"Du vet nog bättre än någon annan att det finns värre saker där ute." sa han mystiskt och drack upp. Han ställde sig upp, la pengar på bordet och bugade åt henne. Han räckte fram sin arm och log.
"Då går vi då min dam." sa han leende, detta skulle bli mer av en utmaning, skulle han vara starkare än denna varelse? Man visste inte hur gamla de var.