Help me hide it (no one else can find out) PRS

Voila, Vildvittra

En high school i USA, två ungdomar som finner att den andra också har magiska krafter, och lär sig att använda dem tillsammans.

Ska börja skapa någon sorts karaktär, men mallen:

Namn: Aaron Griffin
Ålder: 17 (fyller 18 i början av skolåret dock)
Utseende:
Personlighet: Aaron är en av de mest charmerande människor som finns, och med hjälp av det tar han sig ur de flesta problem. Detta, och hans utseende har fått honom bland de populäraste - om inte till den populäraste - i skolan, trotts att han inte spelar fotboll som de andra. Aaron är smart, även om han inte alltid fokuserar på rätt saker. Han tycker om att ha liv omkring sig och undviker att vara ensam. Han brukar undvika långa förhållanden för att inte släppa någon för nära, för rädd att de ska få reda på hans magi - hans största hemlighet.
Bakgrund: Aaron var adopterad av ett väldigt rikt par då han föddes, för hans mor (som han inte vet något om) ville inte ha honom. Han har växt upp med allt han kunde vilja ha, och magin som han inte vill ha. Han har aldrig haft någon att tala om det med, så för det mesta har han försökt glömma bort sina krafter. Aaron har alltid erbjudits den bästa utbildningen och för det mesta har han varit en top elev. Det var så han kom in till en high school med så pass hög status som han gjorde. Där har han dock med de populäraste eleverna drivits ur kurs och prioriserar fester över skola.
Övrigt: Eftersom Aaron inte egentligen vill ha sina krafter, har han använt dem väldigt litet. Han är dock ofta i situationer (som berusad) som har ställt till med problem med hans krafter, och därför har hans självkontroll blivit väldigt bra då han inte får släppa ut magin någonsin.

Mer rollas fram antar jag ^^

Namn: Tasha Smith
Ålder: 17
Utseende:

Gråa ögon.
Klär sig dock i jeans och stora tröjor, helst med huva om hon skulle känna behov av att gömma sig.
Personlighet: Är egentligen inte blyg utan har mer svårt för människor. Hon talar sällan med någon, säger inte mycket, men tänker desto mer.
Hon har blivit utfryst och mobbad förr men beter sig som om det inte gör henne något fast det svider i hjärtat var gång. Hon pluggar mycket, spenderar de mesta av sina timmar med läxor och liknande.
Hon håller sig helt enkelt undan från folk, även om hon ibland skulle vilja umgås och prata vet hon inte hur man gör.
Bakgrund: Tashas mor och far är ute i det millitära och Tasha lever därför hos sin mormor som är halvt döv och nästan senil.
Nu hennes sista år dör hennes mormor och Tasha tvingas att flytta och byta skola. Hon har endast kontakt med sina föräldrar via skype och liknande och ingen mer än hennes döda mormor vet om hennes krafter.
Övrigt: Tasha har länge färgat håret blått då hennes mormor älskade det och gör det än idag då hon vill hedra sin mormor och gillar den färgen.

Here it goes!

Sommarens värme var ännu kvar, men en kall vind hade börjat blåsa för att varna om den nalkande hösten. Aaron parkerade sin röda cabriolet i skolans parkering och kastade en sista blick i bakspegeln innan han steg ut. Han hade på sig en vit t-skjorta och jeans samt en svart läderjacka, med de mörkaste solglasögonen han ägde på näsan och en läderväska över axeln.
North Aurora Preparatory School, NAPS, var en av de bästa high schoolen i staten, och det syntes även utåt. Nya, vita byggnader med stora fönster omgivna av vida välskötta gräsplaner. Längre bort såg man fotbollsplanens höga lampstolpar och intill skolan den äldre byggnaden där biblioteket fanns.

Aaron tände på en cigarett innan han steg in på området där rökning var förbjudet, och lutade nonchalant mot sin bil medan han lekte med isn telefon. Flera av hans vänner hade redan skickat meddelanden om var de väntade på honom. Där fanns även flera påminnelsen om festen samma kväll, en tradition för att få en bra start på skolåret. Aarons sista skolår. Vad som skulle hända efter det var ännu ett mysterie.

Tasha drar efter andan då hon ser skolbyggnaden, hon hade inte vetat att den var såhär ståtlig. Hennes blåa ögon glittrar då hon tänker hur biblioteket borde se ut.
En helt ny skola, med helt nya möjligheter. Så hade hennes mor sagt och slängt en kyss genom dataskärmen. Visst var det sant, men hur skulle hon få till sig dessa möjligheter?
Hon hoppar av sin gamla cykel som hon ärvt efter sin mormor och låser den vid stället.
Hon har dagen till ära ett par nya tighta mörkblå jeans som hennes fader hade skickat samt en svart stor tröja med huva. Hon hade dock inte huvan nu utan det blåa håret flög för vinden.
Hon hade fått en liten lägenhet en bit från skolan som hon tack vare sina höga betyg kunde komma in på. Detta skulle annars vara en omöjlighet då de helt enkelt inte hade råd. Men en lägenhet kunde föräldrarna bekosta vilket var skönt.
Hon tar sin väl använda skolväska över axeln och börjar gå mot skolbyggnaden.

Aaron såg upp varje gång någon hälsade på honom, vilket var ofta. Ingen stannade för att tala med honom; de flesta vågade inte. Han var den populäraste killen i skolan, de flesta tyckte inte att de kunde gå fram första dagen och tala med honom.
En av de gånger han lyfte upp blicken fick han syn på en flicka med blått hår, som just låst sin cykel vid stället. Han undrade om han hade någonsin sett henne förr. Aaron hade ett väldigt bra minne med ansikten och namn; människor kände sig speciella då man kom ihåg vem de var, även om det bara var namnet. Han var ganska säker på att han skulle ha kommit ihåg det blåa håret.
Aaron lade mobilen tillbaka i fickan och tappade sin cigarette på marken, trampade på den med hälen då han började gå mot skolan. Han tog långa, självsäkra steg in i skolbyggnaden och fann sina vänner vid skåpen. De hälsade entusiastisk: flickorna med kramar och kyssar på kinden, killarna med vänskapliga handskakningar och en klapp på ryggen. De flesta av killarna var i fotbollslaget, flickorna hejarklacken, så Aaron stod ut i sin läderjacka.
Han kastade en blick i ett av fönstren för att med den svaga reflektionen försäkra sig om att han inte hade läppstift på kinden. Onödigt att starta rykten under den första dagen.

Tasha gick in i skolans korridorer och kände sig redan vilse. Skolan var större än den hon var van vid, hon hade fått en skåpnyckel till ett skåp hon inte visste var låg och en karta för att ta sig runt i skolan till ställen hon inte visste var det var. Ja, detta verkade vara toppen. Hon muttrar något och passerar glatt hejade elever som hejade på varandra och inte henne. Men hon var van vid det och det skulle kännas mer konstigt om någon hälsade på henne i denna nya skola.
Ett gäng av fotbollskillar och hejarklackstjejer samt någon kille i skinnjacka blockerar en hel korridor. Iriterat knuffar hon sig förbi dem, de skulle inte tro att de ägde korridoren.
De skriker något efter henne och till svar visar hon fingret åt dem innan hon åter slår upp kartan och ser vilsen ut bland allt det nya.

Elena har de flestas uppmärksamhet då hon talar om kvällens fest, som ska ordnas hos henne. Aaron öppnar sitt skåp och lägger in de böcker han inte behöver. Då han stänger den blir han skuffad i axeln då någon tränger sig förbi, och Aaron känner igen den blåhåriga flickan från cykelstället. Nina ropar något efter henne om hennes hår - som Aaron personligen tycker ser rätt så bra ut - och flickan vissar mittfingret åt dem. Aaron håller tillbaka ett skratt och slänger en arm över Ninas axlar för att hindra henne från att gå efter den oförskämda nya flickan.
"Lugna ner dig sötnos, vi går till klassen", säger han med road ton och styr henne förbi den blåhåriga flickan med en road blick mot henne. De andra följer efter och Elena fortsätter med att räkna upp allt hon måste ännu hinna göra.

Tasha ser upp med ett leende på läpparna, nu förstod hon sig på kartan. Då hon höjer blicken ser hon dem alla passera och möter för ett ögonblick killens roade blick. Hon besvarar det med ett snett leende innan modet sjunker och hon sänker blicken snabbt.
Hon kunde visst vara kaxig och stå för sin sak, så som nu. Men talade någon till henne, eller såg på henne för länge förlorade hon helt modet. Det tog lång tid innan hon började ordentligt tala med någon och än längre tid innan hon började våga öppna sig och det hade aldrig hänt.
Då de alla passerat tar hon sig till skåpet som är hennes, det var trots allt inte så svårt. Dock sjunker hennes mod ytterligare då hon märker var hennes klass är. Där hon ska vara, där hade tjejerna och killarna gått in. Tasha stönade men det var inget att göra något åt, hon tar sina böcker och börjar gå dit, hon var ännu i god tid.
Klassrummet är än stängt och hon sjunker ner längst väggen för att leka att hon inte var där. Hon känner hur det surrar till i fickan och tar upp mobilen, det är från hennes far som önskar henne lycka till.

Den blåhåriga flickan log snabbt tillbaka innan hon vände bort blicken, en akt som Aaron var väldigt van vid. Han bekymrade sig inte över henne mer då de steg in i klassen och satte sig intill fönstren. Stefan satte sig bredvid honom och lutade sig över bordet för att kunna tala med flickorna framför bättre.
Aaron snurrade tankspritt på en penna mellan fingrarna och såg ut ur fönstret. Han hade inte många lektioner den dagen, men han kunde knappt vänta på att få lämna de unkna klassrummen bakom sig.
Då professorn började lektionen försökte Aaron fokusera på det hon talade om, och lade även märke till att den blåhåriga flickan satt i deras klassrum. Flera elever kastade undrande blickar mot henne, och Aarons misstankar bekräftades: hon var en ny elev. Det var rätt så sällsynt att någon bytte skola för sista året, så det skulle antagligen spridas många ryktne om henne.

Tasha satte sig längst fram i klassrummet vid en tjej som verkade ha väldiga problem med acne samt ha för stora glasögon och sunkiga kläder. Varför gick ungen bara inte och ställde om glasögonen så de inte åkte ner? Sen hur svårt var det att skaffa kläder som inte såg ut som en luffares? Visst, hon själv bar stora tröjor och det var orsaken till att gömma sig så som flickan.
Flickan verkade vara en typisk tjej som hade näsan i böcker och ryggade för sällskap, så som hon själv.
Men hur det än var njöt hon av blickarna och hon visste att folk skulle prata om henne. Att prata om och inte med, sedan fick hon se var ryktena gick, troligen åt det sämre hållet då hon stött samman med de populära tjejerna.
Hon slänger lätt med det blåa hårsvallet och sätter upp det i en hästsvans innan hon antecknar det läraren säger.