Ett nytt liv

Titel: Ett nytt liv
Rating: G
Färdigskriven: nope x)
Handling: Året är 2014 och som födelsedagspresent får Danielle Evans, en mugglarfödd spelnörd, ett oväntat brev. Hon tvingas lämna kvar sin dator, iPad, iPhone och allt, säga adjö till sina vänner och börja på hogwarts. En ny värld väntar.

(Alla lärare och elever kommer vara påhittade så klaga inte om något inte stämmer)

Kapitel 1. (kort)

Klockan är snart tolv på natten och jag är inte det minsta trött. Bara några minuter till min födelsedag, yay.
Allt jag gör om nätterna är att sitta uppe och spela spel, chatta med vänner och bara chilla. Min syster Ariel tycker att jag har slösat bort mitt sommarlov men vad ska man göra? Jag är ingen sån typ som badar och solar och allt man gör utan jag vill bara ta vara på min tid göra det jag vill.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
kanske låter tråkigt än så länge men det kommer hända mer och det kommer bli längre kapitel c:

Jag läser!

Mitt liv på Hogwarts - En självbiografi

Jag bevakar och ser vad detta är :3

Låter bra!

Kapitel 2.

Jag ligger vaken i sängen och mamma och Ariel har fortfarande inte kommit in. Det är det tråkigaste med att fylla år. Jag hade hellre spelat Zelda så här länge.

Efter kanske en halvtimme börjar jag höra fotsteg utanför dörren. Jag hör hur dem förbereder sig, öppnar dörren och börjar sjunga.
"Jaja, jag är vaken!" avbryter jag som hatar när folk sjunger för mig. Jag fattar inte ens hur man orkar låtsas sova.
"Grattis på 11 årsdagen gumman", säger mamma och kramar mig och ger mig en present.
"Grattis", säger Arel och ger mig en chipspåse.
"Tack syrran", säger jag och ger henne en high five.

Jag öppnar mammas present och i den ligger ett par gröna hörlurar.
"Visst var det de du önskade dig?" säger mamma.
"Mm tack" säger jag.


Klockan är snart fem nu och om bara några minuter kommer mormor och morfar. Jag sitter och spelar Zelda medan jag väntar. Ariel kommer in väl fixad i håret och lite halvt uppklädd.
"Ska du se ut sådär?" säger hon till mig som sitter klädd i mössa och tjocktröja som vanligt.
"Det spelar väl ingen roll hur man ser ut", säger jag och fokuserar på spelet.
"Nej då, men jag tänkte det är ju typ kalas snart."
"Det är bara mormor och morfar."

Jag hör att det knackar på dörren.
"Hej, välkomna!" hör jag mamma säga. "Danielle, du har besök!"
Jag pausar spelet och går ut för att hälsa.
"Hej, grattis 11 åringen!" säger mormor och kramar mig hårt och ger mig en present. Vi sätter oss i vardags rummet samlade för att se mig öppna den. Jag får ett litet sminkset.
"Tack" säger jag fast jag egentligen inte vill ha det.
"Sånt där älskade din mamma när hon var i din ålder", säger mormor.
"Medans jag inte har fattat grejen med sånt skräp", säger morfar. Jag börjar skratta och vill nästan hålla med honom där.

Om bara en liten stund slår klockslaget till min födelsetid. Vi sitter vid bordet och äter.
"Ska du inte äta mer?" säger mormor.
"Hon äter alltid sådär lite", förklarar Ariel.
Grejen är det att jag bara mår illa av mat och föredar pizza eller något liknande.
"Jag ska gå och kolla posten säger mamma och går ut.
"Nedrans vad lite ungar äter nuförtiden och bara bryr sig om vikten. Du är väl inte en sån?" säger mormor.
"Nej, jag gillar inte mat bara", säger jag och vill komma ur samtalsämnet.
"Mormor, hon är bara 11", säger Ariel.
Mamma kommer tillbaka in.
"Danielle, du har post", säger hon och håller upp ett gammaldags brev.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vilket brev? tack för att ni vill läsa btw :3

Superbra!!

jättebra!
gillar att du tar med Danielles tankar och åsikter i vad folk säger och så.
fortsätt med det ;3

Bevakar

Kapitel 3.

Jag sitter och stirrar på brevet ett tag och undrar vem som skickar brev nuförtiden. Jag hör att det knackar på dörren.
"Jag tar det", säger jag och reser mig från bordet.
Jag öppnar dörren och där står mina kompisar Marcus och Kurt.
"Grattis Danni-Bunny!" säger Marcus retsamt och ger mig en kram.
"Men husch", säger jag.
"Grattis Dan", säger Kurt och ger mig en kram.
"Kom in", säger jag och släpper in dem.
"Hej killar", säger mamma. "Du Danielle jag läste lite och.."
"Har inte tid nu mamma, jag läser brevet sen", avbryter jag.
"Nej, vi tar det nu", säger mamma.
"Okej", suckar jag och låtsas lyssna.
Bla bla bla bla bla bla bla hogwarts bla bla bla.
"Förstår du vad det här betyder? Du är en häxa", säger mamma.
"Eh va?", säger jag förvirrad.
"Men har du inte lyssnat?" suckar mamma.
"Jodå, hogwarts sa du. Intressant." Mamma skakar på huvudet medan Marcus och Kurt står och skrattar.
"Hogwarts är en skola", rättar mamma. "Du ska tydligen börja där i höst."
"Vart ligger den? Finns det Wi-Fi där?" frågar jag.
"Du kommer nog inte ens ha användning för internet där. Det handlar om att lära sig magi."
"Jaha, som en utbildning om trolleri uppvisning för barn? awesome!"
"Nej, jag menar äkta magi. Det står det i alla fall. Men vi får nog prata mer om det sen."

Jag, Marcus och Kurt går in i mitt rum där Zelda spelet fortfarande står på.
"Vill ni ha chips?" erbjuder jag.
"Ja tack", säger de samtidigt.
"Ta för er" säger jag och lägger fram chipspåsen.
"Du häxan, hur känns det att börja ny skola då?" säger Marcus.
"Men tyst. Erkänn att det bara är ni som driver?"
Marcus och Kurt brukar alltid hitta på något bus på speciella dagar så vad säger att det inte är de som skrev brevet? Men hur orkar men göra det så detaljerat?
"Nej nej, jag lovar", säger Kurt.
"Okej, om ni talar sanning nu så är det tecken på vår vänskap, okej?" Båda två nickar. "Skrev ni brevet eller inte?"
"Vi lovar att vi inte gjorde det", säger Marcus.
Okej, om det nu inte var de, vem skulle det annars vara? Vilket måste betyda... att det är sant...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tack till er som läser och bevakar! ♥

Super!