Livet som en Weasley

Hej! Jag tänkte skriva ett nytt inlägg (eller vad man nu säger) här! Kolla gärna in min andra också: Harry Potter och den dödliga förbannelsen.

Namn: Livet som en Weasley
Författare: H@nna
Rating: G
Klar: Nej
Kapitel hittils: 3
Utspelar sig: På Hogwarts, inget av det som händer i böckerma händer eftersom jag har hittat på ett helt nytt "år" med ny handling
Handling: Livet på Hogwarts ur Ron, Fred och George, Ginny och Percy Weasleys perspektiv.

Kapitel 1

"Ron!"
Ron springer nerför trappan.
"Här är jag mamma"
"Har du packat allt?" frågar en orolig Mrs Weasley.
"Ja mamma" säger Ron irriterat.
"Åh lille Ronnie" säger Mrs Weasley och kramar Ron. "Skicka ett brev om någon är dum bara så kan jag hjälpa dig."
"Visst" muttrar Ron " Som om Fred och George skulle låta mig glömma det.
När Mrs Weasley går för att ta farväl av Ginny så kommer Fred och George flinande fram.
"Åh lille Ronnie" säger George med en skicklig imitering av Mrs Weasleys röst.
"Ja berätta för stora mig om det händer någonting hemskt. Om du skrubbar knät eller någonting värre" flinar Fred elackt.
"Håll käft" snäser Ron tillbaka.
"Fred och George sluta reta Ron" säger Percy argt. "Om dethär hade varit Howarts så hade jag gett er straffkommendering på momangen!"
"Visst Ers höghet försteprefekten." Sa Fred och bugade sig.
"Vi kryper i stoftet inför dig min herre" Tillade George. Även han flinande från öra till öra.
"Äh stick iväg bara" Snäste en rodnande Percy.
"Seså skynda nu om ni ska hinna till tåget i tid" kvittrade en orolig Mrs Weasley. Och alla Weasley barn gick ut för att komma till ett nytt år på Hogwarts.

Kommentera gärna vad ni tycker Nästa det blir troligen längre.

Åh det känns som det kommer vara awsome!
Allt som rör familjen Weasley är ju underbart!
*bevakar*

ser fram emot att läsa mer och bevakar naturligtvis :3

*BEVAKAR*
Det var jättebra!

Kapitel 2

(På tåget)

"Gå på tåget nu barn, skicka en uggla om ni har glömt någonting" säger Mrs Weasley till barnen.
"Och gör inget dumt nu!" Skriker hon efter tvillingarna som börjat släpa sina koffertar emot tåget.
"Mamma!" Ropar Fred förebrående.
"Det vet du att vi aldrig gör" flinar George
"Jaja skynda er nu!"
Ron och Ginny skyndar sig på tåget. Percy hade redan gått på tåget för att tillbringa resan i prefektvagnen med sina snobbiga prefekt kompisar.
"Har du sett Harry och Hermione någonstans?" Frågar Ron Ginny.
"Nepp. Dom kanse redan har gått på. Jag går och letar efter Sonja"
Ginny springer iväg utmed tåget och lämnar en snopen Ron kvar.
"Bäst att jag går och sätter mig innan tåget går igång" muttrar han för sig själv medans han börjar leta efter sina två kamrater.
"Ron!"
Hermione kastade sig ut ur en kupe' för att krama honom och tog sedan tre blyga steg bakåt.
"Eeh, jag menar" säger hon och kliar sig förläget i nacken
"Kul att se dig Ron" säger en röst bakom Hermione och Harry kliver fram och kramar honom han också.
"Kom in och sätt dig" tillägger Hermione och alla tre går in i kupe'n igen.
"Hur har lovet varit?" Frågar Ron.
"Tja...inget särsilt har hänt" säger Harry
"Jag har varit på semester i Sverige och tittat in några runstenar" ler Hermione. "Det finns många magiska runstenar, skapade av trollkarlar på den svenska stenåldern som mugglare inte kan se. Dom berättar verkligen hur trollkarlar och häxor levde då. Det är helt fantastiskt "
"Glad sålänge jag slipper" tänkte Ron. Högt sa han:
"Ja men det låter ju helt fantastiskt"
Hermione log mot honom.
"Nämen ser man på" hördes en röst ifrån dörröppningen. "Här var det upptaget ser jag"
Alla tre vände sig om och blev inte förvånade när dom såg att rösten tilhörde Draco Malfoy.
"Vad vill du Malfoy?" Morrade Harry.
"Ja inte vara här ialafall" svarade han med ett elackt grin.
"Pottan, vesslan och smutsskallen i en och samma kupe'. Jag måste ha varit väldigt täppt i näsan eftersom jag inte kände stanken.
"Säg om detdär om du vågar Malfoy" fräser Ron och ställer sig upp med trollstaven höjd.
"Som om jag skulle vara rädd för dig din ynkliga lilla blodsförrädare" svarar Malfoy med en stark betoning på det sista ordet.
"Ursäkta oss"
Malfoy vände sig åt höger och fann sig stådende öga mot öga med Fred och George.
"Ingen förolämpar Ron förutom vi" säger Fred barskt.
"Jasså, tvillingarna loser förmodar jag. Det är illa nog att föda en av er åt gången, er mamma måste gråtit när det kom ut två."
"Vill du?" Morrade George.
"Så gärna" svarade Fred.
Han svängde sin trollstav och det sköt iväg en grön blixt som träffade Malfoy mitt i bröstet. Han flög bakåt och slog i den bortre väggen av korridoren. Medans han, uppenbarligen medvetslös sjönk ner på golvet igen så började det växa ut känselspröt över hela kroppen på honom.
Vid dethär laget hade folk från olika kupee'r hört oväsnet och tittat ut för att se vad som stog på.

Kommentera om ni gillar eller om det är något jag skulle kunna göra bättre

jättebra! ♥

Så himla bra!
Längtar tills nästa del!!!

Jättebra!

Jättebra men bara lite saker jag reagerade på:
1: Du ändrar tempus lite för mycket. Försök att bara ha en tidsform, det blir lättare att hänga med då.
2: Runstenarna byggdes inte på stenåldern utan Järnåldern till Vikingatiden
Annars AVESOME! "Ingen förolämpar Ron utom vi" hah

Ja kanse det....men tänk på att domhär runstenarna ristades av trollkarlar. Dom kanse inte orkade vänta ända till vikingatiden med att uttrycka sin kreativiet . Vet att jag kan ändra (var det tempus det hette?) tempus ibland. Blir lite upphetsad när jag vill skriva :p

Kapitel 3

Ginny

Krasch!
-Vad var detdär?!
Ginny flög upp och rusade ut ur sin kupe'.
"Fred och George!" ropade en röst gon väl kände igen.
När hon förstog att det hade med hennes galna tvillingbröder att göra så försökte hon ta sig fram i folkmassan. Sen började hon gapskratta när hon såg vad som stog på. Fred eller George, hon visste inte vilken av dom, hade förvandlat Malfoy till någonting som såg ut som en avlång sjöborre. Fast istället för taggar så hade han känselspröt över hela sig. Percy stog böjd över som skrattande tvillingarna, knallröd i ansiktet av ilska.
"VAD HAR NI GJORT NU ERA SMÅ ODÅGOR?!" vrålade Percy. "JAG SKA MINSANN ANMÄLA ER. HAR ALDRIG SETT MAKEN TILL DÅLIGT UPPFÖRANDE! DETHÄR SKA MAMMA FÅ VETA! OCH INNAN NI ENS KOMMIT TILL HOGWARTS TÄNK VAD NI KAN HITTA PÅ NÄR NI VÄL KOMMIT DIT!"
Percys ord om att anmäla dom hade inte gjort någon inverkan på dom men när han kom fram till att han skulle meddela Mrs Weasley så bleknade deras ansikten hastigt.
"Förlåt oss Percy." Sa dom oroligt. "Det ska inte hända igen"
Men när dom gick bort såg Ginny att dom blinkade åt varandra. Att Fred och George aldrig skulle göra nånting sånthär mer var för henne en bister mardröm.
Hon såg att Hermione hick in i en kupe' och hon beslöt sig för att komma efter.
Hon öppnade dörren till kupe'n och gick in.
"Hej Ginny" sa Harry glatt.
"H...hej Harry" sa hon och rodnade ljupt. Samtidigt som hon bara skulle vilja rusa ut ur kupe'n så kände hon sig glad över att sitta här med honom.
"Skulle inte du sitta med Sonja?" muttrade Ron. Det var tydligt att han inte uppskattade sin yngre systers sällskap.
"Jo men hon stack iväg med Michael Corner så jag kan väl lika gärna sitta här. Varför gjorde Fred och George detdär med Malfoy föresten?
"Dom förolämpade mig och våran familj." sa Ron enkelt.
"Dom borde inte ha gjort det." sa Hermione oroligt." Dom kan råka illa ut"
"Som om Fred och George någonsin brytt sig" skrattade Harry.

Percy

Hur kunde dom förnedra mig så?! tänkte Percy, högröd av ilska och med spända knogar. Hur kunde dom skämma ut mig inför alla domdära människorna? Han kunde riktigt se professor McGonagall framför sig.
"Weasley, pågrumd av dima tvillingbröders oförskämda upptåg har vi beslutat attt du inte längre är värdig att vara försteprefekt."
Percy ryste. Det ska aldrig hända, lovade han sig själv. Aldrig, aldrig någonsin!
"Percy" sa en röst från dörröppningen.
Percy vände sig om och mötte Penelope Clearwaters klarblåa blick.
"Åh, hej Penelope" sa Percy medans han rodnade lätt. "Trevligt att se dig."
"Visst var det dina bröder detdär? Som förhäxade dendära Slytherineleven?" sa Penelope halvhögt.
Percy hajade till. Penelope hade sett och hör allting.
"Joo." sa Percy och rodnade riktigt rejält denhär gången.
"Dom kanse bara blev lite ivriga" sa hon likgiltigt."Hejdå då Percy" tillade hon och gick ut ur kupe'n.
Percy sjönk modlöst tillbaka emot ryggstödet. Inte nog med att tvillingarna kanse hade förstört hans karriär så hade dom också.försämrat hans chanser att fortsätta vara ihop med Penelope Clearwater. Mer tänkte han inte tillåta.

Jag skriver mer om ni kommenterar