Harry Potter och den dödliga förbannelsen.

Hej alla! Jag tänkte skriva en liten sånhär vad det nu heter HP-baserad berättelse eller något sånt. Jag är en total nybörjare inom dethär så var inte allt för hård om jag skriver på fel ställe, skriver dåligt eller om ni tycker att jag är helt ute och cyklar . Så då börjar jag väl då

Titel: Harry potter och den dödliga förbannelsen.
Författare: H@nna
Rating: G (om jag fattat dethär med rating rätt )
Kapitel hitills: 1
Färdigskriven: Nej
Utspelar sig: Lite på sidan om av Harry Potter och Fenixorden. Alltså händer inte allt som händer i boken
Handling: När 15 åriga Charlie Brown åker tillbaka till sitt femte år på Hogwarts så börjar det hända konstiga saker. Elever blir utsatta för mystiska anfall och föremål blir förtrollade. Frågan är: Vem ligger bakom, är det Lord Voldemort eller den mystiska Sanna Pevensi som började i Harry Potters klass i år och som ingen sett förut?
Charlie, Harry, Ron och Hermione börjar utreda saken…
VARNING: Kan förekomma stavfel...

Kapitel 1
“Charlie!”
“Ja mamma!”
Charlie tittade upp ur “Fantastiska vidunder och var man hittar dom” men lätt besviken min. Hon läste igenom en intressant spalt om Svenska kortnosingar och hade ingen lust att bli störd av sin mamma nu. Charlie lade ifrån sig boken på sängen och satte sig upp när hon hörde sin mamma komma uppför trappan.
“Charlie, gumman. Har du packat allting? Hermione Granger är här och vill prata med dig. Vem är hon igentligen? Jag tycker att hon verkar lite opålitlig” sa Mrs Brown med besvärad röst.
“Ingen fara mamma! Hon är okej” svarade Charlie sin mamma medans hon lade ner dom sista böckerna i kofferten och tog upp sin rensopar sjua ifrån golvet.
“Jag kan inte förstå varför du ska ha med dig kvasten till skolan när lärarna ändå inte har låtit dig vara med i quiddithlaget. Jag skulle åka dit personligen och be dom tänka över sitt beslut igen om jag inte hade så mycket att göra på ministeriet” sa Mrs Brown medans hons svängde sin trollstav och fick Charlies koffert att flyga ut igenom dörren.”
“Mamma ge dig!” sa Charlie irriterat. “Jag gillar quiddith men jag vill helst vara med för att jag är duktig, inte för att du har tvingat lärarna!”
“Jaja men gå ner till Hermione Granger nu. Hon har väntat länge nog.”
“Ja, lugna ner dig!

Charlie gick ner till farstun och möttes av en leénde Hermione.
“Hej Charlie.” kvittrade hon“Har du packat allt?”
“Lägg av! Du låter som min mamma” snäste Charlie men hon log med hela ansiktet.
“Kom då så går vi” skrattade Hermione. “Vi ska möta Ron och och Harry vid parkeringen till stationen. Dom två flickorna gick tillsammans ut i solskenet med sina vagnar framför sig.
“Jaså du har bott hos Sirius under lovet?” sa Charlie glatt “hur mår han?”
“Han mår bra, lite irriterad såklart eftersom han inte får gå ut ur huset för Dumbeldore. Men du förvånar mig. Jag trodde att det första du skulle göra var att fråga hur det gick för Harry med Dementorerna” svarade Hermione
“Jo, självklart men eftersom det gick bra så…hur gick det för honom föresten?”
“Det gick bra! Han vart superarg först när han kom till Grimmaldiplan för att vi inte gett honom någon information men sen så vart det bra” sa Hermione med allvarlig röst.
“Titta där är dom. Hej Harry och Ron!”
Tillsammans gick dom och mötte sina två vänner.

Hoppas att ni gillade det. Kommentera gärna även om ni tycker att det var dåligt och skriv vad jag kunde gjort bättre (Jag kan inte skriva mer ändå om ni inte kommenterar )

Jag läser! Fast "igentligen" stavas "egentligen", men whatever

Charlie sprang fram till Ron och Harry och kramade dom båda.
"Ååh vad underbart att se er igen, superkul att du inte vart relegerad Harry det hade jag bara inte tillåtit." Sa Charlie och skrattade. "Det är så orättvist att ni tre har kunnat få träffa Sirius. Har ni haft en bra sommar? Jag hoppas det för det har jag. Vet ni....."
"Nej, vi vill gärna veta men det kommer vi inte att få göra om du dör av andningsbrist först" sa Harry allvarligt. Charlie tog ett steg tillbaka och log med hela ansiktet.
"Kom så går vi in på perrongen" sa Hermione och gick före dom andra till spärrväggen.
"Jag går först" tillade hon och sprang fram rakt igenom tegelstenarna.
Charlie sprang efter, tätt följd av Harry och Ron. Precis innan hon skulle slå i väggen så blundade hon och fortsatte springa. När hon tittade igen så stog hon mitt bland folkmassan brevid Hermione. Charlie tittade upp på det stora mörkröda ångloket som stog på rälsen. Två svishande ljud bakom henne talade om för dom att Harry och Ron hade anlänt.
"Vi ses senare" sa Ron och Hermione när alla fyra tilsammans klev på loket.
"Vart ska dom?" Frågade Charlie. Harry svarade.
"Va? Har inte Hermione berättat det? Hon och Ron har blivit utnämda till Prefekter"
"Jovisst!" Charlie slog sig för pannan "Det glömde jag bort" Dom gick in i en kupe' där tre personer satt. Det var Rons syster Ginny, deras klasskamrat Neville Longbottom och en till flicka med långt blont hår och konstiga glasögon. Hon satt och läste en tidning uppochner.
"Ööh....hej" sa Harry tveksamt.
"Vi undrar bara om vi skulle kunna få sitta här" sa Charlie, fast besluten att ta över. "Vi hittar ingen annan kupe'.
"Såklart." Sa den blonda flickan med en drömmande röst medans hon sänkte tidningen.
Harry och Charlie satte sig ner.
"Harry, Charlie. Dethär är Luna Lovegood." Sa Ginny bestämt.
"Trevligt att träffas Luna" sa Charlie medans hon log vänligt."Öööh...fina glasögon"
"Tack" svarade Luna långsamt. "Det var snällt"
Alla fem satt där och pratade. Efter en timme så kom Ron och Hermione in i kupe'n.
"Där är ni ju!" Vi trodde nästan att ni hade hoppat av tåget eftersom vi inte hittade er." Sa Hermione. "Hej förresten" sa hon til Luna. "Vem är du?"
"Luna Lovegood" svarade hon, med ett ansiktsuttryck som tydde på att hennes tankar var någon helt annan stans.
Resan fortsatte utan några vidare konstigheter och när tåget stannade så gick dom alla ut på perrongen. Charlie stannade och andades in det friska kvällsluften. Äntligen, så var dom framme.

Du skriver bra! Du kanske inte vet det, men det är ovanligt att skriva sådär.

Men konstruktiv kritik:

När någon talar och man använder citationstecken (" så ska man inte ha stor bokstav. Ett exempel från din text:

Fel: "Såklart." Sa den blonda flickan med en drömmande röst medans hon sänkte tidningen.

Där hade du stor bokstav. Egentligen skriver man:

Rätt: "Såklart." sa den blonda flickan med en drömmande röst medans hon sänkte tidningen.

Sedan så använder man kommatecken (,) efter när någon pratat, men endast om det inte är utropstecken, frågetecken eller punkt innan. Som här:

Fel: "Luna Lovegood" svarade hon, med ett ansiktsuttryck som tydde på att hennes tankar var någon helt annan stans.

Rätt: "Luna Lovegood", svarade hon, med ett ansiktsuttryck som tydde på att hennes tankar var någon helt annan stans.

Annars: Super! Lite särskrivningar ocksp men det spelar ingen roll

Det var nog för att jag skrev det på mobilen Eftersom jag skrev punkt efter att hon pratat färdigt så blev det stor bokstav automatiskt Bra att du gillar det!

Kommer det mer snart???

Borde det inte vara:
"Såklart", sa den blonda flickan med en drömmande röst medans hon sänkte tidningen.

Inte nödvändigtvis, det måste inte vara så.

Okej, det är bara så jag brukar skriva.

Jag med, men det är inget måste.