Ny tråd

Prs|Vildvittra|fashion7 - ingen annan får skriva i tråden.

Mall:

Namn.
Kön.
Ålder.
Utseende.
Ögon.
Gåva.
Status (arbete/boende/rike/annat).

Min mall:

Namn. Arya (black shadow)
Kön. Kvinna
Ålder. 21
Utseende.
Arya är en kort och slank ung kvinna, utan mycket kurvor. Lockigt, brunt hår som når henne strax över navelhöjd, mjukar upp det smala ansiktet som ser så hårt ut annars. Hon har en ganska liten mun och en spetsig näsa. Hon har ett ärr på ryggen, efter en björn vars klo skar upp där, och ett flertal mindre ärr efter strider, straff, olyckor och annat.
Ögon. Ögonen är stora, ett i grått och ett i svart.
Gåva. Osynlighetens gåva. Kan när hon vill bli osynlig eller synlig, och har med det också lätt för konsten att sno och röva.
Status (arbete/boende/rike/annat). Arya, eller Black Shadow, som alla känner henne för, är eftertraktad brottsling i Middluns. Hon har stulit självaste Konungens kungakrona, och hans kronjuveler. I arbetet bär hon svarta kläder och en lång kappa med huva, samt en mask för ansiktet, så att ingen ska kunna veta hur hon egentligen ser ut. Rykten går bland stadsborna att bakom masken inte ens finns något ansikte, och barn berättar historier om den ansiktslösa tjuven i var kvarter. På kort tid har Black Shadow gjort sig ett stort namn i Middluns och är numera jagad av alla sorters människor. Nu har Kungen utlovat adling och mynt på ett värde av 100 000 kronor (väldigt mycket förr i tiden..) för den som kan fånga Black Shadow och ta henne - levande eller död - till honom.

Vildvittra's Mall:

Namn: Invenies
Kön: Kvinna
Ålder: 19 år
Utseende:

Kläder:

Samt en mantel i mörkt grönt med djup huva.
Vapen: Pilbåge, pilar samt ett antal dolkar.
Ögon: Ett gult och det andra grönt.
Gåva: Kan mentalt "lukta" sig till det hon söker. Finna människors svagheter och rädslor m.m.
Status: Något av en laglös, fattig särling som så alla andra särlingar inte äger sitt liv.
Övrigt: Är född och uppvuxen på slottet, rymde och blev infångad och straffad.
Nu lever hon fritt i skogen, men är som en laglös och lämnar hon inte in någon kan det vara hon nästa gång de söker.
Hennes namn betyder "Finnaren, hittaren" hon blev döpt till det på slottet och har inget efternamn eller familj.
Hon har heller inga vänner eller något liknande, lever som en fri slav men egentligen är hon fast i kungens våld.

Namn: Invenies
Kön: Kvinna
Ålder: 19 år
Utseende:

Kläder:

Samt en mantel i mörkt grönt med djup huva.
Vapen: Pilbåge, pilar samt ett antal dolkar.
Ögon: Ett gult och det andra grönt.
Gåva: Kan mentalt "lukta" sig till det hon söker. Finna människors svagheter och rädslor m.m.
Status: Något av en laglös, fattig särling som så alla andra särlingar inte äger sitt liv.
Övrigt: Är född och uppvuxen på slottet, rymde och blev infångad och straffad.
Nu lever hon fritt i skogen, men är som en laglös och lämnar hon inte in någon kan det vara hon nästa gång de söker.
Hennes namn betyder "Finnaren, hittaren" hon blev döpt till det på slottet och har inget efternamn eller familj.
Hon har heller inga vänner eller något liknande, lever som en fri slav men egentligen är hon fast i kungens våld.

(Du kan börja, är lite borta i helgen, men kanske hinner )

Okey^^
---------------------------------------------
Arya flinade åt bilden som satt fastspikad på trädstammen. Den hängde lite snett, och texten var rätt svår att tyda, men under stod som så:

Allmän fiende
Eftersökt - levande eller död
100 000 guldmynt + adling
utlovas för den som kan fånga
Black Shadow
och föra henne till kungen.

Arya såg närmare på bilden av sig själv. Masken var väldigt lik hennes egen, men vad var det där för en näsa? Det tycktes vara det absolut enda som målaren aldrig lyckades fånga på bilden, hennes näsa. Den såg alltid ut på olika sätt på varje bild. Och inte kunde det väl vara så jäkla svårt, det var bara en näsa! Rätt synd, för annars målades hon upp rätt bra.

Stoet frustade till och Arya såg upp på den vackra hästen. Z, hade Arya namngett henne. Hon ändrade sig lite nu, att hon inte tänkt efter innan. Men nu var det som det var, så hon fick väl nöja sig. Ett plötsligt prasslande fick henne att rycka till och utan att ens behöva säga något for Z iväg. Arya tog sats och hoppade på i farten.
Bakom sig kunde hon höra några ropa på Black Shadow. Hon log snett och kände stoltheten sprida sig i bröstet. Inte ens i skogen, helt synlig, kunde någon fånga henne, den berömda Black Shadow.

Hon och Z for som en man genom skogen. Hennes närmsta planer var inte särskilt utvecklade, hon tänkte bara ta sig till särlingsskogen, den som sades vara fylld av fira särlingar. Där tänkte hon förstås hålla sig osynlig mesta av tiden, förhoppningsvis hitta något ställa att gömma kungens kronjuveler på. Annars... Tja, hålla sig vid liv var väl det bästa Arya kunde göra för tillfället.
-----------------------------------------
Förlåt om det blev kort/långt...

Invenies satt lutad mot ett träd i skogen och stirrade på den flammande elden. Hon suckade så fort hon rörde sig sved ärren av piskrappen.
Kungen hade åter satt ett pris på att hon skulle bli infångad. När någon hittade henne piskades hon inför dem för syns skull. Kungen ville visa vem som bestämde och ge Invenies ett nytt uppdrag. Bästa sättet att fånga in henne var på detta sätt ansåg han, men hon var van.
Invenies var hans och ingen annans, hon hade ingen familj och levde relativt fritt i skogarna.
Hon hade fångat en hare som nu sakta grillades över glöden medans hon masserade sina tinningar. Huvudvärken låg som ett band över pannan och fick henne att må illa. Vädret var väl inte heller det bästa, det hade börjat mörknat och det var kallt och fuktigt i luften.

Timmar senare drog Arya lite i hästens tyglar, och Z saktade in. Hela Aryas kropp ömmare efter att ha ridit ändå till den så ökända skogen. Hon stannade upp ett par meter från skogen och drog luvan över huvudet.
"Förlåt Z." mumlade Arya medlidande innan båda hon och hästen försvann i tomma intet. Z frustade ogillande och ryckte lite med huvudet. Det verkade starkt som att Z inte tyckte om att vara osynlig. Om det var för at det gjorde ont eller något annat visste inte Arya, vad hon visste var att alla visste hur hon såg ut (med mask oh huva på) och även hur hennes trogna vän Z såg ut. Hon tänkte inte ta den risken att låta Z gå synlig härikring. Arya hoppade av sadeln och klappade hästen lite lätt. "Dåså Z. Då går vi!" andades Arya och började gå in i särlingsskogen.

En stig hade trampats upp och det var tydligt att människor, kanske vanliga, kanske särlingar, hade gått eller än gick här i skogen. Här och var fanns tydligt nerhuggna växter och träd, och de enda djur som syntes till var äckliga skalbaggara och andra kryp. Över hela skogen låg som en orolig energi, Arya kunde nästan se framför sig hur massor med människor dött här, det vore en perfekt scen för lite teater...

Arya ryktes ur sina tankar när hon såg ännu ett upphängt pergament med hennes bild på. Samma text, åter igen. 100 000 guldmynt för den som fick tag på henne. Arya fnyste, det var väl lika mycket som alla stackare i staden tvingades betala in till kungen varje månad. Det enda någon brydde sig om var väl den där +adling-delen. Det var det som fick Arya att oroa sig, inte på flera decennier hade Kungen utlovat adling för att någon skulle fånga in. Detta betydde att han var arg, riktigt arg, och om han var arg kunde det väl aldrig sluta väl. Arya ryste till. Om det var för att hon tänkte på kungen eller för att det var så fruktansvärt kallt visste hon inte.

Invenies huttrar till och drar filten om sig. Hon fryser och känner febern stiga i kroppen. Kungen var arg, det hade varit värre än vanligt hans straff. Hennes rygg var en enda smärtsam och svidande massa. Hon visste att det berodde på att Black Shadow tagit något. Kungen ville att hon skulle fånga in henne för att slippa ge ut adeltiteln och så mycket mynt. Invenies skulle knappt få hälften av dessa och inget adlande.
Hon drar sig till brasan för att få värme och lägger sig på mage med filten om sig. Hon frös, men hon visste att hon borde sköta om sig, göra febernedsättande te, göra ren såren och lägga om dem. Blodet hade gått genom tröjan nu kände hon, men hon orkade inte, ville bara sova.

Arya tog sig vidare in i skogen. Ju djupare in hon kom, desto mörkare blev det. Solens sista strålar var inte starka nog att tränga igenom det tjocka lagret trädkronor som täckte skogen. Träden var visserligen väldigt höga, så det blev enklare att se, men mörkret var väldigt kompakt, och Arya började känna på sig att detta var en av hennes få dåliga planer. Här kunde vem som helst hitta henne, bara de vart här förr. Arya var gröngöling här, kunde inte ett skit om skogen. Det var alldeles för osäkert. Men, tänkte Arya envist, hon skulle i alla fall komma till andra sidan skogen.

Det var sent på natten då Aryas ögonlock inte längre orkade hålla sig uppe. Hon band Z vid ett träd och klättrade sedan upp på en av dess tjocka grenar. Där kurade hon ihop sig och blev sakta synlig igen. Detta var sannerligen ett stort misstag...

Invenies vaknade tidigt nästa morgon, det var råkallt ute och huttrande klev hon upp. Elden hade falnat och hon började sömndrucket packa ihop sina saker. Hon var tvungen att ta sig längre in i skogen, leta på någon läkekunnig och få såren omskötta. Kungen var en idiot, att hon inte kunde få hjälp där?
Hon började ta sig längre in i skogen, kände sig febrig och matt att hon knappt såg vart hon gick. Hon kände närvaron av en häst och människa inte långt ifrån, men hon orkade inte bry sig. Hon sjönk ihop för att vila, hade hon varit vid sina fulla hade hon vetat vem det var.

Arya liksom ryktes ur sitt sovande tillstånd då solen började gå upp, tidigt, tidigt på morgonen. Hon gäspade stort och sträckte ut sig så mycket att hon nästan föll av grenen. Så drog hon av sig huvan, och såg sig om. Det var tidigt, men nu kunde ett par ljusstrålar lysa upp Aryas omgivning. För att få bättre översikt över skogen klättrade Arya upp, tills hon nådde grenarna som inte längre höll för hennes tyngd. Hon såg ut över skogen, säker på att ingen sg henne bland alla löven. Skogen var stor, bredde ut sig långt ut i kanterna. Det liknade nästan en sal, tyckte Arya. Trädkronorna var salens tak och väggar, och solens filtrerade strålar var facklorna som lyste upp den stora, men alltför tomma salen. Arya suckade tyst och såg åt höger. Det var dit hon skulle, var hon säker på. Efter att ha klättrat ner till marken igen gjorde sig Arya osynlig igen. Hon lät Z gå lös omkring ett tag, och gick lugnt efter stoet, medan hon såg till att inget farligt skulle bita hennes kära häst. Aldrig insåg hon att Z börjat följa ett spår. Ett spår som ledde till en ung kvinna som låg och sov lite längre bort.

Invenies sov inte även om det tycktes så. Hon var väl knappt vid medvetande längre. Hur länge hade hon varit här? Hon mindes inte, men febern hade stigit och såren på ryggen blött igenom skjortan.
Hon såg sig om med feberglänsande ögon men såg ingen.
"Kan du göra dig osynlig för blickar?" frågade hon rätt ut, hade hon varit frisk hade hon vetat att det var en häst och en människa. Hade hon någon gång talat vid med människan hade hon vetat vem det var, men nu gjorde hon inte det.
"Gå inte, stanna tills jag dör." bad hon tyst och slöt ögonen, det var ansträngande att ha dem uppe. Det kunde lika gärna vara en ande med, hon visste inte, men hon ville inte vara ensam under de timmar hon hade kvar om ingen hjälp kom.