Prs med Pinkie Pie

Mallen (kan ha glömt något)

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Familj:
Distrikt:
Svaghet(er) :
Styrka(or :
Övrigt:

Namn: Ellie Brooks
Ålder: 14
Kön: Tjej
Utseende:

Personlighet: Glad, blyg, ogillar att småprata med folk som hon halvkänner, älskar djur, resten rollas.
Familj: Mamma, pappa och tre storebröder. (16, 21 och 25 år)
Distrikt: 10
Svaghet(er) : Lättskrämd, svag, asocial och har scenskräck.
Styrka(or) : Bra kondition, lugn, snabb och smidig.
Övrigt:-

(Förlåt att det har dröjt, har varit på landet utan
wi-fi)

Namn: Molly Parker
Ålder: 13
Kön: Tjej
Utseende:
Personlighet: Kan både vara glad och öppen men också mörk och tillbakadragen. Älskar att vara i naturen. Mer rollas.
Familj: Har en syster som är bara två år yngre, mamma död och pappa försvann när Lisa föddes.
Distrikt: 11
Svaghet(er) : Har svårt att känna sig bekväm och lita på någon som hon nyss mött, inte bra på att använda vapen.
Styrka(or : Bra på att klättra, smidig, snabb och kvicktänkt.
Övrigt: -

Kan du börja?

Molly~

När jag vaknade imorse så känner man i hela byn att stämningen inte är som den brukar, alla värkar obekväma och nervösa. Såhär är det varje år vid den här tiden. Om vara ett par timmar så ska två ungdomar väljas ut till att kämpa på slagfältet. Det avgörs inte fören det bara är en levande kvar. Jag sätter mig upp i sängen och tittar på min lillasyster Lisa som fortfarande sover, det ser ut som att hon drömmer en mardröm för hon är alldeles kallsvettig och har vridit på sig hela natten.

Ellie~
Jag vaknade och gick för att äta frukost. Mamma såg sörjande på mig när jag steg in i köket.
"Hur mår du?" frågade hon. Jag svarade att allt var bra och gav henne en kram. Hon höll kvar mig ett bra tag. Jag undrade varför hon betedde sig som om hon var rädd att mista mig, innan jag insåg vilken dag det var. Idag var det slåtterdagen.

Molly~

Lisa gnyde till och steg upp ur sängen när jag höll på att lägga upp frukosten på en bricka, jag suckar besviket. Jag hade tänkt ge henne frukost på sängen idag, hon ser lika nervös ut som jag känner mig när hon på vingliga ben går sakta fram till mig. Hon har blivigt en helt annan människa än den hon var innan, innan mamma dog. Vi har aldrig fått reda på vad hon dog av, men helt plötsligt stod vi där vid hennes grav och höll varandra i händerna med tårar i ögonen.