Little bad girl

Titel: Little bad girl
Språk: Svenska
Färdigskriven?: Nej
Antal kapitel: 0
Rating: G kanske PG
Huvudperson: Clove Potter
Handling: Det har blivit en hopblandning av THG och HP och helt plötsligt befinner sig Clove (distrikt 2) på Hogwarts.
År: Harrys fjärde år

Prolog: Jag stirrade med skadeglädje på ymnighetshornets vapen och härligheter. Klockan som räknade ner från 60 sec var som mina hjärtslag. De dunkade i takt med varandra. Jag tittade mig omkring, såg Catos leende och Katniss. Katniss, åh vad jag skulle vilja döda henne. Hur f*n hon fick den där 11an? Jag fnyste till och vände åter
min uppmärksamhet åt hornet. Där inne låg det kastknivar, jag bara visste det. Jag skulle kasta tills jag dog. Jag var redo, jag hade tränats hela mitt liv för detta.

10,9,8,7,6,5,4,3,2,1... Ett skott hördes och jag hoppade av min platta. Jag snubblade till men återfick snabbt balansen.Jag sprang mot mitten, hörde hur folk skrek bakom mig och hur redan några hade dött. Låt hungerspelen börja Katniss, låt det 74 hungerspelen börja...

Jag skulle precis böja mig ner mot en kniv när det började snurra. Allt blev suddigt och jag stannade till. Det kändes konstigt. Skriken blev allt svagare och jag flämtade till när jag föll handlöst ut i luften. Jag landade på en skogsväg och tappade andan. Mitt bruna hår satt hopklistrat mot min rygg och jag andades häftigt. Var tusan var jag? Det var bara träd överallt och detta var inte arenan. Skulle detta vara såhär? Jag hatade president Snow. Jag vände mig om och ställde mig upp. Jaha världen, nu ska man hitta hem med ja.

Känn dig bevakad.

*bevakar*

*Trycker på bevakar*

Tack för alla som vill bevaka

Jag tittade mig omkring på nytt, som att försäkra mig om att jag inte hade missat något. Som typ att detta var en dröm. Tyvärr kom jag fram till att så inte var fallet. Jag tog prövande ett steg framåt, som för att känna att marken gick att gå på. Det gjorde den. Jag stönade till och tog mig om magen, just där jag hade landat. Jag kände hur mina fingrar blev varma och blöta och jag tittade nedåt. En pinne stack rakt ut från min sida och jag föll ihop. Allt blev svart och det kändes som om jag sögs in i ett hål igen. Den känslan gillade jag inte.

"Tysta, ni väcker henne"
"Men vem tusan är hon mamma?"
"Jag vet inte Fred, gå nu upp till erat rum så att stackaren får vila ifred!" '
"Men..."
"Inga men, George! Gå nu! Seså schas"
Viskningarna väckte mig, och jag öppnade ögonen. Det första jag såg var en brun vägg, sedan ett vitt sänglakan. Vad hade hänt? Jag stönade till och la mig till rätta in sängen. För det såg jag nu, det var en säng som jag låg i. Sängen stod i ett halvstort rum med en affisch på väggen som föreställde en familj som rörde på sig. Vänta lite nu.. Rörde sig bilden på familjen!? Jag blundade och öppnade ögonen igen, och ja visst rörde bilden på sig. Faktum var att ALLT rörde på sig. En turkos tekanna höll på att hälla upp te i en tekopp och en sked hällde i socker.

Vad tusan? Nu var jag visst ordentligt sjuk, smällen måste ha varigt kraftigare än jag trodde. Okej, checklista:
Jag heter Clove
Jag är femton år
Jag blev uttagen till det 74 hungerspelen
Jag SKULLE ha vunnit
Jag kastar kniv
Jag kommer från distrikt 2, har Cato som distriktskamrat och han är bara brutal. Ett väldigt maskulint stenblock utan några kännslor. Typ, han är sjukt snygg. Nåja åter till mig.
Jag ville aldrig vara med
Jag har inte valt att vara karriärist
Varför klassificeras karriäristerna som "vänner"?
Och nu är jag i ett hus där allting rör sig och har typ en pinne i magen. Eller hade, den är borta nu. Hur vet jag inte!

Det jag inte vet skrämmer mig, så därför brukar jag veta mycket och inte vara rädd. Nu är jag sjukt rädd och jag tror inte att några knivar kan hjälpa mot detta. Tyvärr, annars brukar det funka. Är mamma jobbig, en kniv i hjärtat. Så klart! Men nu låg jag här, fullt sårbar hos några som verkar heta Mamma, Fred och George.

Sorry för kort och dåligt kapittel, men måste gå ut med hunden ^^

Tack så mycket .Yes här kommer nytt kapittel:

Jag stirrade på kvinnan som kom in i rummet, hon var kort och tjock. Typ en sådan bullbakande mamma som alla ville ha men ingen hade. Hon hade rött halvlångt hår och väldigt roliga kläder. För dyra för att komma från något av distrikten, men för billiga och urblekta för att komma från huvudstaden. Hon log glatt mot mig med medlidande i blicken. Såg jag rätt? Hade hon MEDLIDANDE i blicken? Ingen hade någonsin undrat hur jag mådde, hur allt kändes för mig. Ingen hade någonsin funnits där för mig. Då var det bra att ha en kaxig mask att gömma sig bakom. Att hota folk med knivar, så att dom inte såg igenom skalet. Jag visste att Cato också hade ett sådant skal, han var nog snäll och trevlig inners inne. Väldigt långt inne.

"Hej lilla vän, jag heter Molly Weasley och detta är mitt och min mans hus. Min man Arthur Weasley hittade dig i skogen utanför vårat hus. Förlåt att jag pratar så mycket lilla vän, vem är du?" Sa den mulliga kvinnan och satte sig på sängkanten. Jag stirrade misstroget på Molly (?). Hade hon kallat mig lilla vän två gånger? Fan, detta skulle bli svårt. Sluta vara snäll och var rädd för mig istället! Det blir så mycket lättare då. Jag darrade till och skärpte mig. Jag stirrade kallt på henne.
"Jag heter Clove från distrikt två. Vart fan är jag och hur kommer jag hem?" väste jag.
"Distrikt två? Såja du har nog fått en ordentlig smäll vännen, ta lite te. Det hjälper mot allt." Sa hon bekymrat och räckte mig en limegrön tekopp. Jag bara stirrade på den.
"Jag förstår, självklart vill du ha frukost, så smal du är." Sa Molly och log strålande mot mig. Hon tog fram en lång pinne (töntigt att vuxna eker med pinnar, är jag typ i distrikt 12? Där verkar ju alla losers bo.) och viftade lite med den. Genast så dök en frukostbricka upp vid min fotända och Molly log strålande mot mig och gick ut ur rummet. Jag var helt paff, verkligen. Det är inte ofta. Jag fingrade lite på mitt bruna hår som fortfarande var uppsatt som inför hungerspelen. På frukostbrickan fanns det äggröra, tre feta korvar, ett glas juice och några mackor.

Faktum var att hur brickan än kommit hit, så var jag för hungrig att tänka. Jag tog tveksamt upp en macka och bet lite i ena hörnet. Det var gott, och jag var utsvulten. Snart fanns bara ett tomt glas kvar och jag somnade mätt. Innan jag somnade tänkte jag på en sak, hon hade varigt snäll mot mig.

Super bra skriv mer NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!

JÄTTEBRA!!!!!!
man kan inte sluta läsa den och hoppas det kommer ett till kapitel snart för I love that!!