PRS [Angelinaa]

Angelinaa

Hej
Vem gör mall? ^^

Du? ^.^ (förlåt, jag är lat XP)

Hm.. Ok.

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Bra på:
Dålig på:
Bakgrund:

Räcker det? Vi vet ju redan att jag är alv och du människa

Super ^^

Namn: Chira Giovanni
Ålder: 19
Kön: Tjej
Utseende: Men i mer fantasy kläder och så
Personlighet: Rollas
Bra på: Hon är ganska smart och atletiskt, har kunnat använda ett svärd sedan hon var mycket liten.
Dålig på: Vägrar ge upp sina principer och sätter att hitta sin familj över sin egen säkerhet.
Bakgrund: Kommer från en liten by som blev överfallen av alverna. Hon bodde med sina föräldrar och äldre syster, hon vet inte om de dog eller inte, har kvar hopp om att hitta dem.

Gött ^^

Namn: Zoë Traúlindùr (lite alviskt sådär XP)
Ålder: 19 år
Kön: Tjej
Utseende:
Personlighet: Rollas här med
Bra på: Spjut och pilbåge, har tränats hos alverna sedan hon kunde hålla i en båge. Ganska smart och snabbfotad.
Dålig på: Närstrid, föredrar ensamhet och skaffar inte lätt vänner, vilket kan behövas i sådana här tider.
Bakgrund: Föddes i en alvfamilj. Hennes tvillingbror dog vid födseln och likaså mamman. Har växt upp med sin pappa och han har tränat henne till en duktig krigare.

Awesome? Vill du börja?

Helst inte / Du skulle inte kunna tänka dig att göra det? ^.^

((Visst ))

Chira satt gömd mellan några stenar och försökte göra upp eld. Hon hade gått runt i skogen i en vecka och var helt vilse. Det var en vecka sedan hennes by blev attackerad, det var en vecka sedan hon senast hade sett människor, hon hade ingen aning om någon annan hade överlevt. På en vecka hade Chira levt på bär hon hade hittat i skogen, men idag hade hon äntligen fått tag på kött. En dum duva hade landat framför Chira, hon behövde bara hoppa på den och fånga den så var den fast. Nu tänkte Chira laga till den, tyvärr hade hon ingen kunskap om matlagning. Hon hade också ont om tid, det var eftermiddag, hon vågade inte låta elden brinna när det var mörkt ute, det skulle bli lättare för alverna att hitta henne då. Chira var bra med sitt svärd, men hon var säkerligen ingen match för en alv.
Chira märkte plötsligt att det rann tårar längs hennes kinder. Chira torkade långsamt bort tårarna och fnissade tyst. Den senaste veckan måste vara en dröm, alla hon kände var antagligen döda. Hennes by helt förstörd och hon själv skulle säkert inte klara sig länge i skogen. Hon var dömd. Varför försökte hon ens?
Chria snyftade till en sista gång och fortsatte sedan sina försök med att få upp elden. Hon hade ingen anledning att fortsätta leva, men hon kunde inte heller ge upp, det fanns inte i hennes natur.

Zoë var ute i skogen. Det var en vecka sedan hon och alvtruppen tagit över den ynkliga lilla människobyn. Den hade brunnit, skrik hade ekat och människor hade flytt eller dött. Zoë hade själv skjutit pilar i tre eller fler människor. Hon visste inte riktigt. Dagen var som ett blur i hennes medvetande. Hon mindes blod, skrik och död. Hon mindes människorna hon dödats ansikten. Bleka och skräckslagna med ett skrik fastfruset i strupen. Zoës ansikte var iskallt och hårt där hon gick sakta bland de höga träden. En pil satt stadigt på strängen och hon såg sig omkring. Hon hade fått i uppdrag av sin far, ledaren för truppen, att skaffa rejält med mat till festen ikväll, för i morgonstunden skulle de vidare till nya trakter att övermanna.

Chira svor halvhögt till, hur hon än försökte kunde hon inte få till elden! Hon var inte säker på hur länge duvan kunde hålla innan den blev dålig, det bästa skulle absolut vara om hon kunde äta den på än gång. Antagligen skulle hon äta den även om den inte längre var helt fräsch, hon var så hungrig. Hon behövde mat. Det spelade ingen roll om det skulle göra henne sjuk, hon orkade inte bry sig.
Tillsist fick hon igång en liten låga som hon försiktigt la fler torra pinnar på. Det var då hon kom på att han antagligen borde ha gjort i ordning fågeln först. Ta bort fjädrarna och ta ut inälvorna, hon visste inte alls hur man gjorde det. Chira hade aldrig haft mycket med mat att göra, hon hade ingen talang för det. Osäkert började hon dra bort fjädrarna, inte alls säker på om hon gjorde det på rätt sätt. Om hon gjorde fel skulle hon säkert överleva, hon skulle kunna äta bär, hon skulle överleva på det ett tag, men hon hade inte mycket energi. Hon behövde kött. Hon hade knappt sovit på hela veckan.