Tillbaka på nivå ett igen - varför?

Halloj. << That is the fake smile, luras inte av det av det!

Det är så här att jag under dessa här veckor har känt mig nere och osäker. Som att jag är helt vilse i världen, som att jag är ensam, rädd, förvirrad, osäker, arg, ledsen. Det känns som att jag är inlåst i en bur bara av just dessa känslor. Det känns mörkt - inte ljust som det brukade vara! Och jag vet inte varför! Jag gråter pölar i timmar för Guds vet vad. Jag känner mig osäker när jag ska bara ut på trappan utanför mitt hus. Jag vet inte varför, men jag brukade inte vara så under dessa månader jag då stärkt mig, men nu känns det som att ... Som att jag är mycket långsamt håller på att sjunka ner till nivå ett - där jag brukade vara! Men det är mycket värre nu än det var då! Jag hör röster, jag får mardrömmar om att jag dör och ibland till och med dödar, jag är ensam - mina vänner har knappats pratat med mig i snart 3 veckor! Jag känner mig vilse utan dom- han. Min bästa vän, ja han! Sedan han har fått en ny bästa vän så pratar han knappast med mig, men han pratar med min syster. Han gör mig ledsen. Men jag vill inte bli ännu mer ledsen om jag får höra sanningen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är rädd och vilse. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, snälla någon hjälp mig. Jag vill inte vara så här längre jag vill kunna vara som jag var för slippa mardrömmar och röster för att jag känner mig ensam och vilse. Jag har pratat med vuxna och skit men de säger det är vanligt, JAG HAR FÖR DAMN GOD'S SAKE pratat med skolsystern och allt detta men hon säger 'du behöver sova och äta bra'. Men jävla du, jag gör- gjorde det. Så snälla om någon vet, eller gått i genom något liknade bara säg. Jag vill bara veta varför. Varför mår jag då här? Snälla hjälp mig. Snälla, innan jag inte står ut med något mer. Jag behöver åtminstone en person. Hjälp.