The Island (prs)

Ett privatroll mellan mig, Aia och Fourma.


Namn: Gavin Matthews.
Ålder: 17 år.
Utseende: Mörkbrunt, rakt hår som når honom ungefär till hakan, ibland uppsatt i en snodd men lika ofta nedsläppt, gyllenbruna ögon fulla av liv och har alltid den där lilla glimten, raka drag, tydliga käkben, näsan något böjd efter att han brutit den i ett slagsmål, smilgropar, bred mun, smala läppar, skäggstubb. Bred axlad, muskulös på ett senigt sätt utan ett uns fett på kroppen, tydliga nyckelben, långa armar med ganska stora händer, långa smala fingrar, är runt 180 cm. Har diverse små ärr som alla får under sin uppväxt, har en tribal tatuering som över högra axel och som sträcker sig över bröstet ned emot magen som vid första anblicken inte verkar föreställa någonting men är en drake. Har olivfärgad hy.
Personlighet: -
Bakgrund: Gavin växte upp med sin ensamstående mor och sina två äldre bröder. Han pappa har suttit inne sedan han varit ett spädbarn och har aldrig träffat honom. Han sitter inne för mord och grovmisshandel.
Gavins mor har inte alltid varit den bästa mamman. Hon har alltid haft problem med alkohol och äter en hel del tabletter. Gavins styvfar slog honom och hans bröder en hel del då de var yngre men då hans äldsta storebror, Travis, som är sju år äldre, var sexton slog han tillbaka och efter det har han inte rört någon av dem. Travis som var den som försökte ta hand om sina yngre bröder och till sin bästa förmåga se till att de inte hamnade i trubbel, blev skjuten och dog fyra år tillbaka. Gavins andra bror, Liam, två år äldre än Gavin sitter inne för stöld men har bara några månader kvar.
Gavin har likt sin bror hamnat en hel del i trubbel sedan några år tillbaka och är anledningen till att han befinner sig på planet då det kraschar på ön.
Övrigt: Rollas.


Kan ändra hans ålder ifall du vill. C:

Namn: Amya Alwin
Ålder: 18 år
Utseende: Vacker lätt solkysst hy, vackra chokladbruna ögon som alltid verkar visa vad hon känner. Vackert utskurna ansiktsdrag. Långt mahognyfärgat silkeshår, som hon har uppsatt i en fläta. Hon har en lätt kroppsbyggnad, men är ganska lång. Hon är smal men ändå kurvig. Ett tunt ärr löper från tummen och ända upp till axeln på den vänstra armen.
Personlighet: Rollas?
Bakgrund: Amya har växt upp i en rätt så högt uppsatt familj i stammen, trots det har hon aldrig känt sig älskad av sin far. Hennes mor är hennes bästa vän, och hon har nästan inga andra. Hon drömmer ofta om att gå ut på äventyr och har några få gånger lämnat stammen för att söka efter intressanta saker på ön.
Övrigt: Rollas :3

[Börjar, du får säga till ifall du tycker jag skriver för långt eller för kort. ]

Tiotusen meter ovanför havet. Han befann sig tiotusen meter ovanför havet och bara tanken på det fick honom att åter igen börja svettas. Varför hade han valt att flyga? Varför hade han inte tagit tåget som en vanlig människa? Det hela var en mycket dum idé från första början men hur hade han kunnat veta vad det skulle komma att resultera i? Inte hade han sett sig själv sitta svettandes och livrädd på ett plan tiotusen meter ovanför havet i vilket fall. Hur kunde han ha vetat att han skulle vara flygrädd innan han ens stigit ombord på ett plan förut? Det hade inget att göra med höjder, vanligtvis hade han inga problem med höjder utan det var något annat, något som var mycket fel. Det var inte meningen att människor skulle befinna sig så högt upp i luften. Det var inte meningen att stora metallsaker som vägde flera ton skulle kunna hålla sig uppe.

Planet krängde till något och Gavin gav ifrån sig en ljudlig flämtning. Hans hand grabbade ett hårt tag i armstödet och han slöt sina ögon. Jämte sig hörde han hur mannen jämte honom gav ifrån sig ett dämpat skratt.
”Rädd för höjder va”, sade han lågt och skrattade till igen, ”det hade jag inte trott om dig.”
Gavin öppnade sina ögon, försökte att slappna av men det bästa han kunde göra var att lägga sina händer i knät och knyta dem hårt.
”Håll käften”, fick Gavin fram vilket inte alls lät särskilt skrämmande som Gavin försökt få det att låta.

[Tycker det blir bra Dock tror jag inte jag kommer att få ihop lika långa inlägg som dig.]

Det var en rätt så lagom fin dag. Inte så varmt att man var tvungen att gå ned till floden för att svalka sig, men ändå inte så blåsigt eller kallt att man var tvungen att sitta inkrupen i hyddorna. Amya honsjälv sprang fram och tillbaka i ett försök att hjälpa sin mor och några andra kvinnor med att bära vatten.

Efter en stund kom hon tillslut fram till att det var meningslöst, och hon inte hjälpte dem på något sätt. Nej, istället satte hon av mot stranden på andra sidan ön. Där brukade ingen längre hålla till, då kraftfältet som skyddade deras folk var svagare just där. Hennes lätta steg hördes knappt då stigen plötsligt bröts och hon började trassla sig fram mellan rötter och grenar.

[Ingen fara, blir inte alltid att alla mina inlägg blir långa. ;P]

Åter igen krängde planet till men den här gången stabiliserades det inte. Bälteslampan tändes och Gavins hjärtat stannade i bröstet på honom. Ännu en gång slöt han sina ögon och pressade ihop munnen till ett streck. Allt runtomkring honom verkade suddas ur, det enda Gavin var medveten om var sin egen rädsla. I huvudet bad han en stilla bön, till någon, vem som helst, att de inte skulle störta och så blev allt svart.

[Haha okej ]

Amya kom fram till den långa stranden med den vackra vita sanden, och det kristallklara vattnet. Hennes bara fötter njöt av att gå på det mjuka underlaget. Bakom sig hörde hon några fåglar kvittra. Hon log lite lätt för sig själv och tvingade bort känslan i magen. Visslandes satte hon sig ned längst vattnet så hennes tår sköljdes över vid varje våg. Hon lutade sig bakåt och slöt ögonen.

Gavins huvud kändes som om en elefant hade satt sig på det. Han kände lukten av något bränt och något annat som han inte kunde placera innan han sakta öppnade ögonen. Synen som mötte honom var något han aldrig skulle glömma. Planet var inte längre helt. Några säten framför honom gapade ett hål och han kunde se orörliga kroppar sitta i några av sätena. Några var inte längre hela. Kvinnan som suttit på andra sidan av gången hade fått en större metalbit, troligtvis ifrån planet inborrat i magen och han kunde inte släppa vad det än var som borde vara inuti henne med blicken.

En hand grabbade tag i hans arm och sakta lät han den ta hans uppmarksamhet. Mannen jämte honom, Drew hade överlevt. Ett djupt sår vid hans hårfäste hade fått blod att rinna nedför hans annars stiliga ansikte. Drew försökte säga något till Gavin men Gavin kunde knappt höra honom. Förutom ett svag mummel ifrån sitt vänstra öra kunde han endast höra ett surrande.
”Hey”, sade Gavin och pekade emot sina öron och ryckte på axlarna, ”jag hör inte ett skit av vad du säger.”
Drew tystnade och Gavin såg hur han likt Gavin tidigare sett sig omkring.

Gavin testade att röra på sig. Förutom smärtan i huvudet, var han även otroligt öm i nacken. Det var som om varje rörelse var en oändlig smärta men Gavin konstaterade att allt verkade fungera, förutom hörseln.

Ett vagt ljud fick henne att med ett ryck sätta sig upp. Med vilda ögon stirrade hon omkring sig men såg inte ett dyft.
'Jag börjar bli tokig' tänkte hon innan hon lutade dig bak igen; men trots det,hur hon än försökte, kunde hon inte sluta ögonen.

En pojke med ännu mer solbränna än hon själv dök upp vid skogsbrynet. Amir tittade upp lite nervöst uppåy mot himlen innan han tog ett steg mot Amya. Hennes två kusiner var som besatta av honom men hon tyckte han var irritrrande. Attraktiv, men irriterande.

"Din far undrar vart du försvann" sa han lätt. Hon vände bort ansiktet och tittade ut över vågorna.
"Okej" sa hon undvikande. Hon hörde hur sanden svagt knastrade när han kom närmare.
"Kolla, jag vet inte vad jag gjort för att du ska vara arg på mig... " suckade han och lutade sig bakåt så han stod på sina hälar.
"Jag gillar dig bara inte" muttrade hon och fortsatte titta ut över havet. Han vände sig om och gick iväg. Det såg hon i ögonvrån.