Liams återkomst

Titel: Liams återkomst.

PG: Kan kanske bli en aning obehaglig i sina stunder, men alla som klarar Harry Potter eller som klarade av Spegel, spegel på väggen där borde klara av den här. Säg till om det blir för läskigt så ska jag tona ner på otäckheterna till nästa kapitel.

Författare: Emmadora

Språk: Svenska.

Här kommer ett utdrag ur berättelsen för att hjälpa dig som är osäker på om du vill läsa:

Hej.
Det är jag igen, Isabelle. Tro mig, jag hatar att skriva det här minst lika mycket som du kommer hata att läsa det. Ändå vet jag att jag måste skriva. Jag vet att allt du kommer läsa kommer låta ännu mer misstänkt än det brev jag skrev förra året. Kanske just för att det rör samma personer som förra gången, fast den här gången är de andra mer mitt i handlingens centrum. Jag önskar verkligen att allt som hänt inte hade gjort det. Jag önskar att han inte hade dött. Jag önskar att det varit jag.

Annan info (VIKTIGT) : Ni behöver inte ha läst "Spegel, spegel på väggen där" för att förstå den här, men det rekommenderas då karaktärerna vid ett flertal tillfällen refererar tillbaka till saker som har hänt i den historien. Har du inte läst del ett? Här är länken: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=39019

Hoppas att någon vill läsaa. Ni fårgivetvis också tagga fler mugglisar som ni tror vill läsa. Det finns utrymme för en uppföljare om det skulle önskas

Of course jag läser! allt du skriver är bäst!

I'm here!

Jag kommer att läsa!!!

Innebär "ett utdrag ur boken" att du redan skrivit de första kapitlen?
Vad väntar du på???
Lägg upp!!!

*väntar otåligt på del 2*

UPPFÖLJARE!! *glädjetårar*

Känn dig bevakad...

Bevakar ♥

Okej. Tack för att ni är sådana trogna läsare. Här har ni kapitel ett


Hej.
Det är jag igen, Isabelle. Tro mig, jag hatar att skriva det här minst lika mycket som du kommer hata att läsa det. Ändå vet jag att jag måste skriva. Jag vet att allt du kommer läsa kommer låta ännu mer misstänkt än det brev jag skrev förra året. Kanske just för att det rör samma personer som förra gången, fast den här gången är de andra mer mitt i handlingens centrum. Jag önskar verkligen att allt som hänt inte hade gjort det. Jag önskar att han inte hade dött. Jag önskar att det varit jag.

KAPITEL ETT: BÖRJAN PÅ ETT UNDERBART SKOLÅR

Det plingade till någonstans. Jag såg ner på min telefon.

Adam
Kommer du snart eller? ♥

Jag svarade inte på smset, för jag visste att vi snart skulle vara framme vid King´s cross station.
"Och så sköter du dig."
"Ja, mamma."
"Och aktar dig för speglar", sade min far met ett litet leende. Mina föräldrar hade givetvis fått veta allt om hur en spegel besatt mig under förra skolåret. Jag himlade med ögonen.
"Ni behöver inte vara oroliga."
"Kan jag få din mobil nu, Issa?", mamma sträckte ut handen. Jag gav henne alltid min telefon innan skolstarten. Jag kunde inte använda mobilen i skolan i alla fall, då det inte fanns någon elektricitet.
"Okej då", svarade jag en aning motvilligt. "Men gå inte in i mina sms igen som du gjorde förra året. De är faktiskt privata."
"Du behöver väl inte vara så sur", sade pappa glatt. "Du får ju tillbaka telefonen när du kommer tillbaka.
"Jag vet", svarade jag. "Vi ses", tillade jag hastigt och skyndade ut ur bilen. När jag väl dök upp på perrong 9 3/4 var klockan fem i elva och alla elever som fortfarande var utanför tåget verkade vara i brådska. Givetvis blev jag också stressad, för jag visste inte vad jag skulle ta mig till om jag missade tåget.

Jag släpade min koffert upp på tåget och genom det tills jag hittade mina vänner. De var i kupén allihopa, och det var minst sagt härligt att se Chen, Daniel, Alicia, Dylan och Adam igen.
"Hej, Isabelle", sade Chen glatt och gav mig en lång kram. "Vi undrade just om du skulle dyka upp."
"Varför skulle jag inte det?"
"Jag vet inte", svarade Chen allvarligt. Sedan gled ett flin över hennes ansikte. "Du kanske blev helt knäckt av dina GET-betyg. Det blev Alicia."
"Det blev jag inte alls", protesterade Alicia. "Jag fick bara ett ´dåligt´ och det var i Astronomi. Astronomi använder man aldrigi det verkliga livet."
Jag stod bara och log mot de alla. Jag var verkligen glad att se dem. Adam ställde sig upp och gav mig en puss. Jag satte mig på platsen bredvid honom och kände hur tåget började rulla.
"Varför svarade du inte på mitt sms?", frågade han.
"Mamma och pappa var sååå jobbiga. Sen tog mamma min telefon, precis som hon brukar göra."
"Jag vet att hon gör det", svarade Chen, och verkade inte kunna hålla sig för skratt. "Förra året fick jag ett sms från dig där du frågade hur jag mådde och kallade mig för ´lilla gullegris´. Asså, det gjorde ingenting. Jag nlev bara förvånad." Jag kunde inte låta bli att skratta, men jag kände samtidigt hur rodnaden dök upp på mina kinder. Varför var mamma så pinsam?
"Jag trodde bara hon läste mina sms. Inte svarade på dem", sade jag. Adam, Chen och Daniel skrattade. Alicia och Dylan verkade inte förstå vad vi pratade om. Ingen av de var mugglarfödd, så de visste antagligen inte vad varken en mobil eller sms var.
"Vadärsms?", frågade Alicia nyfiket.
"Typ som ugglor fast snabbare, och allt lagras så att man kan läsa alla ´brev´", förklarade Adam och flätade in sina fingrar med mina.
"Vad hemskt", sade Daniel. "Jag skulle inte vilja att alla skulle kunna läsaminabrev."
"Jaså? Vad skriver du i de då?", frågade Chen kyligt. Hon och Daniel var tillsammans sedan förra året, och Chen verkade vilja ha full koll på sin pojkvän.
"Inget", svarade Daniel tyst. "Men ni förstår vad jag menar."
"Precis", sade jag. "Det var därför jag inte blev glad när mamma läste mina, och dessutom svarade på dem."

Hela vägen till Hogwarts höll vi på och skämtade, pratade om våra GET- betyg och hade det almänt trevligt. Jag var glad att vi äntligen var återförenade allihopa, för vi hade flera gånger försökt träffas under sommaren, men det hade aldrig blivit av. Jag hade mest bara träffat Chen, Alicia eller Adam. Daniel hade alltid haft en massa annat för sig, och Dylan bodde på Nordirland (alltså en aning för långt ifrån oss andra för att kunna komma och hälsa på bara så där. Nu var vi i alla fall tillsammans allihopa. Det var så det skulle vara.

---

Chen behöll inte samma lugn som Isabelle. Hon och Daniel hade knappt talats vid under hela sommaren, och stämningen var minst sagt spänd mellan dem. Det kändes underligt att vara här på Hogwartsexpressen med honom som om ingenting hade hänt sedan sist, men något hade hänt. Det verkade som om Daniel inte ville träffa Chen. Hon undrade om det kunde ha något att göra med vad som hände Isabelle förra året. Hon förstod inte riktigt vad det var för anledning att vara sur, men Chen kunde inte tänka sig vad det kunde handla om annars. Han hade väl inte kunnat hitta någon annan? Om det fortsatte så här tänkte Chen ta reda på vad som var på gång. Hon var ju trots allt tvungen att veta.

---

Daniel själv var mest orolig för sin relation med Alicia. Hon hade ännu inte förlåtit honom för att han anklagat henne för en massa hemska saker inför hela skolan i femte årskursen. Kanske hade hon glömt bort allting? Daniel kunde inte vara säker, för Alicia pratade inte med honom alls. Det kändes inte bra, för de hade alltid pratat mycket för ett år sen, då de fortfarande var bästa vänner. Det var skönt att de var många i kupén, för annars skulle det säkert bli spänd stämning, men vad skulle hända när Daniel och Alicia satte sig vid Slytherins bord utan de andra? Skulle Alicia prata med honom precis som hon brukade eller skulle det bli dödstyst? Skulle Daniel be om ursäkt igen eller skulle han hitta på ett samtalsämne? Daniel visste inte vad han skulle ta sig till med flickan som en gång var hans bästa vän, men som numer inte ens verkade vilja tala med honom.

---

När de sex vännerna kom in i Stora salen var de tvungna att gå skilda vägar. Dylan och Adam gick till Gryffindorbordet, Chen och Isabelle gick till Ravenclaws bord medan Daniel och Alicia satte sig med slytherinarna. Adam önskade att de hade gått i samma elevhem allihopa. Det hade gjort allt så mycket enklare, tänkte han medan han såg de nya eleverna sorteras in. En av de var hans egen syster, Thea och en annan trodde han kunde vara Dylans lillebror. Vad hette han nu igen? Alex, just det. Både Alex och Thea hamnade i Adams elevhem. Adam var nöjd, för han tyckte att Gryffindor var ett bra elevhem att bli en del av. Dessutom skulle det vara skönt för honom att ha Thea i närheten. Då skulle han kunna ta hand om henne ifall något hände. Adam kunde inte låta bli att då och då slänga en blick mot Isabelle, som för att kolla att hon säkert satt kvar vid Ravenclawbordet. Han önskade att han kunde sluta vara orolig för henne, men hela grejen med att hon blivit besatt av någon slags ond ande förra året gjorde inte honom speciellt lugn. Adam var faktiskt mer rädd nu, mitt i allting, än han varit när allt varit på gång. Isabelle verkade se Adams oro, för hon log varmt mot honom. När Isabelle log det där leendet kände Adam genast sig nojig. Det här var början på ett underbart skolår.

Gaah, så braa ♥

Superbra! *bevakar*