Från olika världar!

Ett litet vackert roll startat utav Cara Riddle och Vildvittra.

Regler
* Du skall rolla i tredjeperson.
* Du skall rolla ganska långa och innehållsrika inlägg, känslor, beskrivningar.
* Du skall skriva " " då din karaktär talar.
* Du får inte bara rolla någon mening.
* Du får inte rolla någon annans karaktär.

Mall
Namn:
Värld:
Utseende:
Ålder:
Kön:
Bakgrund:
Övrigt:
Rollare:

Rollet
Karaktärer från olika böcker/filmer/världar hamnar i London under den Viktorianska tidsperioden.
Alla dimper ner i Caras karaktärs hem utan en aning om varför och hur de skall ta sig hem.
Vill de ta sig hem? Hur ska de ta sig hem? Vilka eller vem har sänt efter dem och varför?

Mallar
Namn: Sol Angelica av Isfolket
Värld: Sagan om Isfolket
Utseende:

Hon har svart lockigt långt hur, kattaktiga gula ögon.
Klär sig vackert och utmanande. Har väldigt feminin kropp, mycket smal, stora bröst, något sensuellt över varje rörelse hon gör.
Ålder: 20 år
Kön: Kvinna
Bakgrund: Född i Trondheim år 1579, född in i en släkt vars förfader sålt sina efterkommande åt djävulen. Sol är en av drabbade och har ärvt trolldomsförmågan.
Sols liv är av en kamp mot det onda som hela tiden vill bryta ut inom henne. Ibland kan hon inte stå emot och hon skadar folk med hjälp av tankens kraft, förgiftar och dödar dem som vill hennes familj och vänner illa.
Övrigt: http://isfolket.blogg.se/2013/november/sol-angelica-av-isfolket.html
Rollare: Vildvittra

Namn: Jezebel Disraeli
Värld: Godchild
Utseende:

Ålder: 26 år
Kön: Man
Bakgrund: Jezebel är en doktor som är med i en hemlig sekt som heter Delilah. Resten avslöjas under rollet.
Övrigt: Han bär alltid med sig en skalpell, hatar människor, älskar djur, resten rollas fram.
Rollare: Cara Riddle

Namn: Jinbe
Värld: One piece
Utseende:

Men i och med att One Piece fiskmän till stor del motsvarar verklighetens förtryckta människor och hur de har blivit behandlade genom åren så kommer jag att modifiera den blå jätten så att han passar rollet lite bättre och som jag tror att han skulle se ut om han fanns i vår värld.
Jinbe är med andra ord en storvuxen, mörkhyad man, han har långt svart hår där håret längst upp är uppsatt med en tofs medan det andra faller åt sidorna och detta ackompanjeras av ett svart skägg som pryder hakan, se bilden. På kroppen bär han den traditionella Kimonon som visas på bilden, över axlarna bär han en svar kappa och på fötterna har han ett par trätofflor. Kimonon binds upp med ett lila bälte.
Bröstet pryds av en stor tatuering i form av en sol, tatueringen är inbränt på det gamla slavmärket för att dölja hans tidigare år som slav.
Ålder: 46
Kön: Man
Bakgrund: Pirat, resten rollas eller berättas senare i rollet. Han bär titeln "Knight of the sea" (Havets Riddare)
Övrigt: Extremt duktig inom karate, fysiskt stark och har ett sinne för taktik.
Rollare: Vergo

Namn: Yuu
Värld: Future this world
Utseende: 182 cm, 69 kg, slim,
(Här är även en snabbis på uniformen som han bär)
Ålder: 24
Kön: Male
Bakgrund: Rough childhood. Father killed mother in front of him. He kills father.
The world turns into chaos and he arrives at a safe city, enrolls a group of 10 others in order to find survivors and to kill. Loads and loads of "monsters".
Övrigt: Loves his shotgun and knives. Enjoys blood a tad bit too much.
Rollare: lovarto/Tsurechii

Namn: Joker
Värld: Batman
Utseende:

Ålder: Okänd (antagligen runt 30-40)
Kön: Man
Bakgrund: Under sin normala tid hade han minnesluckor som ofta slutade med att han hade gjort något våldsamt, och då en minneslucka en dag resulterade i hans frus död tog det det bästa av honom, och han sprang till en kemisk fabrik för att försöka begå självmord i en tank av kemiskt avfall, men misslyckades. När han vaknade var han i kloakerna, och i det smutsiga vattnets spegelbild kunde han se sitt nya jag, och tappade greppet om sin hjärna. Han började skratta, och sedan dess har han varit sinnessjuk. Det finns mer i min personliga bakgrund, men jag vill inte göra den för lång
Övrigt: Ostabil, lita ej på honom.
Rollare: JamesCarnalosVamp

Namn: Morgana Pendragon
Värld: Merlin
Utseende:

Ålder: 25
Kön: Kvinna
Bakgrund: Dotter till Uther, bror med Athur.
Hon elak, hämndlysten, bla,bla dödar kungen, förråder sina vänner och vill döda dem, typ så xD
Övrigt: Har magi
Rollare: Cara Riddle

Haha jag ser fram emot deras besök

Namn: Jezebel Disraeli.
Värld: Godchild.
Utseende:
Ålder: 26 år
Kön: Man.
Bakgrund: Jezebel är en doktor som är med i en hemlig sekt som heter Delilah. Resten avslöjas under rollet.
Övrigt: Han bär alltid med sig en skalpell, hatar människor, älskar djur, resten rollas fram.
Rollare: Cara Riddle

Namn: Jinbe
Värld: One piece
Utseende:

Men i och med att One Piece fiskmän till stor del motsvarar verklighetens förtryckta människor och hur de har blivit behandlade genom åren så kommer jag att modifiera den blå jätten så att han passar rollet lite bättre och som jag tror att han skulle se ut om han fanns i vår värld.
Jinbe är med andra ord en storvuxen, mörkhyad man, han har långt svart hår där håret längst upp är uppsatt med en tofs medan det andra faller åt sidorna och detta ackompanjeras av ett svart skägg som pryder hakan, se bilden. På kroppen bär han den traditionella Kimonon som visas på bilden, över axlarna bär han en svar kappa och på fötterna har han ett par trätofflor. Kimonon binds upp med ett lila bälte.
Bröstet pryds av en stor tatuering i form av en sol, tatueringen är inbränt på det gamla slavmärket för att dölja hans tidigare år som slav.
Ålder: 46
Kön: Man
Bakgrund: Pirat, resten rollas eller berättas senare i rollet. Han bär titeln "Knight of the sea" (Havets Riddare)
Övrigt: Extremt duktig inom karate, fysiskt stark och har ett sinne för taktik.
Rollare: Vergo

Jag kör såhär så länge och får se om jag har ändrat mig imorgon men jag tror det blir såhär. c:

Tack för taggningen men tror jag står över den här gången.

Det kalla vattnet i badkaret hade snart färgas rött, men mannen verkade inte bekymrad över detta. Han hade lutat sig tillbaka och slutit ögonen, smärtan som såren på ryggen orsakade, han hade för länge sedan slutat känna.
"Doktorn?" han hörde Cassians välbekanta röst, mannen som fortfarande såg ut som ett barn, trots att han snart var trettiofem.
"Försvinn" svarade doktorn utan att ens se bort emot dörren där Cassian stod.
"Jezebel du behöver hjälp" svarade Cassian efter en stunds tvekan, Jezebel vände sig om till sin assistent och gav honom en kall blick och den äldre mannen lämnade rummet och stängde dörren bakom sig.
Jezebel slöt ögonen, om han somnade nu fanns chansen att han sjunk ner i badkaret och aldrig mer vaknade, han log, slöt ögonen och hoppades på det.

Sol med de kattgula ögonen, hon en av de drabbade i släkten satt i gräset. Hon satt på det hemliga stället vid bäcken och rörde hop en häxbryggd, hon skulle träffa honom igen, den lede själv, mörkrets herre den ende mannen som kunde skänka henne njutning. Hon är klädd i den svarta kjolen med det klarröda livstycket, den som visade hennes yppiga skönhet och kvinnliga behag.
Hon ler och skrattar för sig själv, nu var Sol odelat lycklig. Hon sväljer brygden i djupa klunkar och försvinner snart i ett svart mörker. Hon ligger med slutna ögon, snart, snart skulle han komma. Men det gör han inte och det känns inte som förr. Hon slår motvilligt upp ögonen och blir förvånad, hon befinner sig inte på en äng, hon är i ett hus.

Jinbe stod och såg ut över havet där han styrde den lilla båten mot den destination han ämnade nå; för att kunna gå med Luffy var han tvungen att avsluta sina affärer med Big Mom oavsett.
Trots att han hade kunnat komma dit snabbare om han hade tagit båten på ryggen och simmat valde han att inte göra det då han delvis var tvungen att komma fram utvilad och delvis för att det gav honom ett inre lugn att styra den lilla båten mot en ny destination; havet skrämde honom inte, lika lite som havsmonstren. I vattnet var han kung, oöverträffad och det lugnade honom. Däremot så var vädret i den nya världen nyckfullt och det bevittnade han snart när ännu en storm slog till mot den lilla båten med full kraft. Vinden rev, slet och drog i den lilla båten för att dra ned den mot havets botten men det var en malström som tog tag i den på riktigt och med hela havets styrka mot sig drogs han ned i havet, det var det sista han kom ihåg innan allt svartnade inför hans ögon.
Efter något som kändes som en evighet slog han upp ögonen och när han tittade ned på sina händer hade den blå nyansen de tidigare haft gått över till en brun nyans; han kände sig också mycket kortare. Vad var det som egentligen hade hänt?

Jezebel suckade inombords då han hörde att något slogs emot golvet upprepande gånger. Hans första tanke var att Cassian hade tappat något men ljudet var för nära inpå honom och han visste att Cassian inte skulle tappa några av hans tillhörigheter på golvet, den mannen var för begåvad för det, han visste vad han gjorde.
Jezebel öppnade långsamt ögonen för att till sin förvåning se tre okända människor ligga på hans badrumsgolv, han blinkade två gånger för att vara säker på att det inte var en illusion skapad av blodförlusten. Långsamt reste han sig upp ur badet och klev ner på matten, han studerade människorna framför sig utan att reflektera över att han inte hade några kläder på sig.
"Doktorn?" hörde han en välbekant röst säga och han vred huvudet åt höger och såg Cassian stå där med en handduk, han tog den och virade den runt höften.
"Vad gör de här människorna i mitt badrum?" sa han utan att se på Cassian.
"Jag trodde ni visste" svarade han assistent. Jezebel svarade inget, visste inte Cassian fanns det ingen mening med att svara den andra mannen att han inte heller visste.
Jezebel drog undan håret så det inte skulle fastna i såren innan han gick bort till en byrå.
"Ni måste ta hand om såren" sa Cassian och Jezebel vände sig mot mannen.
"Du är min assistent, inte min läkare, inte min far och inte min vän. Du gör endast vad du blir tillsagd och du säger inte åt mig vad jag skall göra" sa han till den andra mannen med en kall röst, innan han lät handduken falla till golvet för att ta på sig kläderna. Han kände skjortan tränga in i såren och han undan höll att grimasera.
"Jag går ut" sa Jezebel och när han drog borsten genom det midjelånga askblonda håret.
"Du kan inte gå till Cassandra, han kommer bli din död!" sa Cassian och Jezebel suckade, ibland var den andra mannen än pina för honom, han hade aldrig förstått varför Cassian brydde sig, det var hans liv och hur han ville ta sig igenom det var hans egna val, även om han inte med glädje ville besöka översteprästen var han tvungen.
"Cassian" sa han bara innan han öppnade dörren till sovrummet och stannade och vände sig om "Jag vill att de här människorna är borta när jag kommer tillbaka, gör vad du vill med dem, men jag har inte tid att döda dem idag, och jag föredrar att dessa väggar inte rörs av någon annans än mitt eget blod" sa han och lämnade rummet.
"Ibland är han verkligen som ett barn" var det sista han hörde Cassian säga innan han lämnade sitt rum.
Han gick igenom Delilahs mörka korridorer för att sedan komma ut på Londons mörka gator, han gick emot Cassandras boning med tunga steg, han var väl medveten om att han skulle känna smärta när han kom fram, men vad skulle livet vara utan smärtan?

(Jag tänkte att jag kunde rolla Cassian åt er så blir det lite lättare ^^)

"Ibland är han verkligen som ett barn" sa Cassian åt sig själv, hans överordnad förstod inte att han inte behövde lida, livet var inte byggt endast på smärta, det fanns människor som brydde sig om döden. Cassian suckade, det var inte Jezebels fel, det var Alexis, hans far som hade uppfostrat honom till den man han nu är. Hade Cassian kunnat döda en människa utan att det blev konsekvenser hade det varit Alexis, men om han dödade kortmästaren visste han att hans eget huvud skulle rulla, och vem skulle då ta hand om Jezebel?
Cassian vände sig om till människorna som stod i rummet, ta hand om dem? Cassian var inte säker på om det var lättast att bara kasta ut dem på gatan, ta dem till fånga eller döda dem? Han uteslöt det sista, han fick inte döda dem i badrummet för doktorn och han tvivlade på att han skulle kunna döda dem allihop själv, han var duktig med sina knivar, men de var också bara knivar och han skulle aldrig hinna döda alla tre innan de försvarade sig, en kanske men om inte alla dog var det meningslöst. Vart skulle han hålla dem fånga? Han kunde så klart ta dem till fängelsehålorna, men han tvekade på att de skulle följa med honom frivilligt, han tvivlade på att de ens skulle lyssna på honom då han ser ut som ett barn, han avskydde den här sjukdomen, han suckade åter innan han såg på dem, det bästa var att låta dem komma härifrån, eller åtminstone försöka, om de blev upptäckta tänkte han inte hjälpa dem, men han var nyfiken på vilka de var och hur de hamnade här, vilket ledde till att han frågade just det.
"Vilka är ni och vad gör ni här?" sa han och såg på dem.

Förvånad över sin nya kropp granskade han händerna, simhuden mellan fingrarna hade försvunnit och även om det verkade som att han hade blivit en människa så kunde väl inte något sådan hända ens i den nya världen, eller? På grund av sin förvåning tog det ett tag innan han insåg att han stod i ett badrum, faktum var att det var en annans mans röst som väckte honom ur sin förundran över den nya kroppen han hade givits.
När han tittade upp såg han att en man låg i ett badkar medan en annan man, eller snarare än yngling, stod bredvid beredd med en handduk. Tjänare och mästare? Tanken fick det att tända till in honom, slaveri var något vidrigt och hans folk hade växt upp i terror över att bli bortrövade, sålda; fiskmän sågs som monster trots att deras enda önskan var att få leva på ytan, under solens strålar.
Mannen som badade steg upp ur badkaret och klädde på sig, han utstrålade en självsäkerhet vilken för Jinbe kändes som övermod; många män hade fallit på grund av ett liknande övermod. Döda dem? Det skulle han allt vilja se men var det verkligen så säkert att han skulle vinna den striden? Om han hade haft sin förra kropp, ja, men nu var han inte längre så säker; i rena muskler verkade han vara störst i rummet men hans stridsteknik var förmodligen försvagad då han var fången i en människokropp och hur mycket visste han egentligen om mannen i rummet? Var det han som hade fört dit honom? I så fall var han i sanning en formidabel fiende eller en behövlig frände.
Mannen i badkaret försvann ut genom dörren och kvar blev den lilla pojken.
"Vilka vi är? Vad vi gör här? Jag skulle vilja fråga var jag har kommit och vilka ni, som låter dödshot hänga i luften, är?", Sade han frågande, i ett försök att inte låta otrevlig och till hans lycka hörde han att han i alla fall inte hade förlorat sin vanliga röst.
Nyfiken över sina gälar förde han händerna upp till halsen och på vardera sida kände han tre långa ärr, var det här hans nya kropp? Skulle han någonsin finna vägen hem igen?

Sol reste sig upp, mest för att ligga och prata med någon inte kändes fullt så värdigt. Hon rättar till sin kjol och låter de kattgula ögonen roat spela över mannens kropp innan han klädde på sig. Visste Silje detta skulle hon allt tala allvar med sin fosterdotter. Hon såg sig om i rummet, på männen vilka de alla var. Nej, hon var inte hos honom, inte hos den lede själv. En besvikelse far genom henne, men detta var något i särklass, kunde hon blandat drycken fel? Men ändå såg inte allt så fel ut, bara annorlunda.
Mannen som utfärdade dödshot försvinner och de lämnas ensamma med en liten pojke, hon hade förstått att de andra var främlingar precis som hon.
Hennes ögon fastnar på den storväxta mannen med otroligt brun hy, hon hade aldrig sett något liknande och vad hade han på sig? Det såg ut som en klänning, men man var han ändå, det var tydligt. De kattgula ögonen far över den andre mannen och sedan åter på pojken som yttrat sig.
"Sol Angelica av Isfolket." presenterade hon sig leende och med ett ljuvt klingande skratt. Dödshot bet inte på henne, hon kunde försvara sig. Hon undrade dock var de var, att använda sig av häxkonster kunde leda till bålet.