PRS Dragon Fantasy|AlexZz

*standardtitel because whatever*

Privat rollspel mellan mig och Vildvittra. Om nu titeln inte var tydlig nog. x'D

Mallförslag:
Namn:
Ålder:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Förmåga:
Övrigt:

Maybe? Is that enough?

Namn: Laura Mason
Kön: Kvinna
Ålder: 16 år
Utseende:

Familj&Bakgrund: Laura Är uppvuxen med sina pappor i utkanten av en by i en liten villa. Hennes familjeliv har alltid varit full med kärlek. Hennes pappor ger all kärlek de har till sin adoptivdotter.
Men barnen i skolan var inte lika snälla, så Laura har varit mobbad för sin familjs skull större delen av livet.
Förmåga: Hon kan smälta allt och få det till flytande form.
Övrigt:

Vi tar denna tråd AlexZz du råkade göra två trådar xD

WOW... I had no idea that happened. xD Sorry.

Namn: Lysander Maple
Ålder: 16
Utseende:
Familj&Bakgrund: Lysander växte upp med sin ensamstående mor och fick reda på vid ungefär 12-års ålder att han var adopterad. Efteråt gjorde Lysander sitt bästa för att få livet pågå som det alltid gjort men det visade sig bli lite svårt när han biologiska far kom in i hans liv. Hans adoptivmamma förlorade vårdnaden om Lysander när han var 14 på grund av att hans biologiske far var rik, hade kontakter och lyckades gräva fram riktigt hemska saker om adoptivmamman. Det var runt den här tiden Lysander visade små tecken på att vara abnormal på mer än ett sätt men det var inget han lade märke till. Han rymde hemifrån tillbaka till sin adoptivmamma bara några månader innan sin femtonde födelsedag men blev snabbt tillbaka släpad och instängd på sitt rum. Vilket är ungefär där han spenderad de senaste åren.
Förmåga: Lysander kan bli och gå igenom vilket material som helst. Vilket är hur han rymde hemifrån men det förstod aldrig han.
Övrigt: Rollas fram...

Laura stod framför portarna, portarna till internatet flankerad av sina pappor. Hon hade fått brevet i förra veckan, en internatskola, en internatskola för speciellt intelligenta elever. Hon fuktade nervöst läpparna, så hade det stått och inte tyckte hon att hon var speciellt intelligent. Snarare svårt för en massa, svårt att läsa, bokstäverna hoppade för henne. Sen svårt att hålla koncentrationen, men det berodde förstås på de hoppande bokstäverna.
Det var flera föräldrar med barn som stod där, väntade på rektorn. Inga föräldrar var välkomna in konstigt nog, men allt var gratis och hon och hennes föräldrar hade kommit överens om, att om hon inte gillade skolan kunde hon hoppa av. Laura skulle ge den ett försök, kanske de kunde få bukt med de hoppande bokstäverna?

(Tänkte att de inte visste om. Bara en skola för speciella barn ^^ xD Sedan märker de då de är inne på skolan. )

(Sounds awesome. )

Det var inte med speciellt tungt hjärta som Lysander stod och väntade på att bli insläppt. Faktum är att han känner sig lättad. Miles, vilket är namnet på hans pappa, hade dragit för länge sedan när han insett att de måste vänta. Lysander hade glatt börjat packa sina väskor när han fått brevet och för en förbannad gångs skulle hade han hunnit före korkade Amber, Miles "sektreterare", till brevlådan så han hade kunnat ta det innan hon läste det. Miles gick motvilligt med på det när Lysander kommit och bett om, snarare beordrat, att få gå på skolan. Lysander hade inte accepterat de nekade svaren han fått till en början, självklart inte. Han hatar Miles och nu har han fått det första bästa härifrån. Han hade dessutom fått stöd från Amber eftersom den tvättäkta kontoristslampan gärna skulle vilja ha bort Lysander. Så nu står han lutad mot hans ena stora svarta resväska och har en axelremsväska över axeln samt den sexton-årspresent han fått av sin adoptivmamma. Vilket är en pan som han knappt spela på. Han ska öva! När han orkar. Eller sälja den. Båda två funkar. Lysander rätar på sig när dörren öppnas och tar tag i väskorna för att kunna gå in.

(Ändrade min förmåga lite ^-^)

Dörren öppnas och en dam i svart släpande klänning trädde fram. Klänningen hade spetts ända upp till halsen och inget ään de vita händerna och det stränga ansiktet syntes. Hennes gråa hår var sammlat i en hård knut mitt på huvudet. Hon såg ut som en gammal ogift dam från en svunnen tid, hon såg tidlös ut. Laura kastar en nervös blick bak, men de andra som står med sina föräldrar ser lika nervösa ut, var alla lärare såhär?
"Välkomna in." säger hon kort, granskar dem med hård stålgrå blick och kliver åt sidan för att de skulle komma in.
Laura kramar om sina pappor, hon skulle sakna dem, men hon skulle ju komma hem på loven. De skulle kunna ringa, videochatta, ja det mesta så hon hade dator med sig.

(Cool förmåga. )

Lysander drar snabbt sina väskor över och igenom den stora porten. Seriöst, det här är så häftigt. Skolan ser ut som någon sorts moderniserad herrgård och ärligt talat när de kommer in är det första han ser högt tak, enorma bjälkar och är det där statyer som sitter på bjälkarna? Jäklar vad coolt! Han har bara sett dem i tv-spel och på de otaliga förbannade museerna Miles släpat honom till nästan varenda korkad söndag. Hans hatdag. Till och med måndagar var bättre! Mycket, mycket, mycket bättre! Han undrar faktiskt hur stort det faktiskt är. Någon stöter in i honom men Lysander lägger inte märke till mer än att det är en tjej när hans haka faller ned när han upptäcker de målningar som uppenbarar sig i taket. Dessutom svär han på att en av dem rört på sig. Typ som att den levt och bara försvunnit.

Laura drog med sig sina väskor och kramar en sista gång om fäderna innan hon följer med strömmen av eleverna in i byggnaden. Ett hänfört mummel hörs från de flesta och Laura kan inte annat än att hålla med. Hela byggnaden verkade vara som en herrgård av gammalt typsnitt men med nödvändiga saker så som el. Hon ser sig om, men hinner inte mycket då dörrarna stängs om dem och en manlig och en kvinnlig elev ställer sig på var sida om den svarta damen. De hade båda någon slags uniform, troligen skulle de väl visas till sovsalar, eller kanske rum? Laura hoppades på rum, hon och människor var inte bra samman.

Lysander blev tvungen att hindra sig själv från att hoppa upp och ned, så stort! Det är helt galet hur det ser ut här, vad är det här för skum skola? Lysander har gått i allt från kommunal skola till någon udda sommarinternatskola och ingen av dem har sett ut såhär. Den är skolan är ju uppriktigt sagt vacker. De församlade mumlar och Lysander kan urskilja saker som: "Wow!" och "Åhh, vad fint!" med flera hänförda kommentarer från de församlade. Ärligt talat, Lysander trodde det skulle vara något övermoderniserat hus med bara glas på väggarna och allt övervakat av ett high-tech kamera system. Men han ser inga kameror, fast han antar att man inte får lägga kameror i ett såpass gammalt hus. Lysander hoppar dock till när dörrarna stängs och vänder sig mot den svarta damen och de två eleverna, troligtvis, som står framför dem.
"Som rektor vill jag personligen välkomna er till vår skola, för att ge er en proper förklaring om skolan och dess ska ni alla infinna er i Jupiter, även kallad Stora Salen av eleverna imorgon bitti klockan halv åtta. Jupiter är ej svårfunnen och om ni stöter på det minsta problem kommer de äldre eleverna hjälpa er hitta rätt. Nu ska Grace James och Bradley Wright visa vägen till era rum. Pojkar med Bradley och flickor med Grace." De två äldre eleverna separerar sig en aning från rektorn när de nya separerar sig till grupper och följer efter respektive elev. Lysander blir dock rätt förvånad, det var inte så många nya elever som han från början trott att det var.

Laura följer hack i häl efter den blonda flickan vid namn Grace. Flickan iklädd svarta skor samt svarta knästrumpor, en svart kort kjol, vit skjorta samt en svart tröja över det med en bronsfärgad örn. Troligtvis var detta skoluniformen, tänkte Laura och släpar upp sina väskor för den stora trappan. De var inte så många, ett halvt dussin flickor i hennes ålder inte mer.
Laura vet inte vad hon ska säga, därför håller hon tyst. Hon hade lärt sig att bästa sättet att inte bli mobbad på var att göra sig osynlig. Hon hade fortfarande röda märken runt halsen sen någon, av misstag sa de råkat strypa henne med ett hopprepp under gymnastiklektionen.