HP AL-GI

Hej Alexandra!
Så nu har jag skapat rollspelet och jag tänkte att vi skulle börja så snabbt som möjligt. Det här är ett förslag på hur dom här (mallarna) eller vad det heter ska se ut:
Namn:
Ålder:
Personlighet:
Familj:
Bakgrund:
Sida(ond,god:
Bor:
Land:

Namn: Alexandra Ross
Ålder: 14
Personlighet: Är busig, snäll, söt, snygg, gullig, tuff och Kaxig
Familj: Mamma Lizzie, pappa Daniel, tvillingsyster Daniela, lillebrorsan Andreas och hennes kille Adrian
Bakgrund: Alexandra har haft en jobbig uppväxt för båda föräldrarna super och hon har fått ta hand om Andreas. Har suttit på ungdomsvård i 3 år
Sidor: Hon kan vara väldigt elak ibland och då kan hon till om med döda om hon blir så arg men hon är väldigt snäll mot dom som är snälla mot henne
Bor: På en stor herrgård
Land: London

Namn: Siri Lestrange
Ålder: 13
Personlighet: Lite blyg bland nya människor men bland vänner är hon hyfsat normal.
Familj: Mamma Belatrix.
Bakgrund: Hon har ett ganska tufft liv hemma efter som att mamma Belatrix nästan aldrig är hemma så får hon klara sig skälv och mamma Bella vill få henne på (the dark side) och Siri är inte riktigt säker.
Sida: Något mitt emelan
Bor: I ett slott
Land: London

Nu börjar vi

Jag vaknade och hörde mamma och pappa skrika ner i köket.
Jag klädde på mig och gick in till Andreas.
- Kom vi drar, sa jag glatt.
Vi hoppade ut genom fönstret och skyndade därifrån.

Siri vaknar tidigt på morgonen. Hon har inte sovit så bra hon har tänkt på mamma. Idag skulle hon träffa... . Mamma hade jobbat och förberett som besatt inför det här mötet. Hon sa:
- Det mista fel och det är slut med mig! Då får du hitta dig en ny mamma, som tar väl hand om dig!", och så pussade hon altid henne på pannan efter hon sagt det.

Jag kramade Andreas hand och vi sprang bort från våra föräldrar.
Jag stannade och kollade mig omkring och såg att vi stod utanför där Siri bodde.
Vi skyndade in och knakade på dörren och dörren öppnades och där stod Siri.

Jag hörde hur någon knakade på dörren. Jag gick sakta ner och öppnade dörren. Tänk om det var...
Nej det var bara Alexandra!
- Hej, kom in...", sa jag lite nervöst.
- Är det mamma och pappa igen?

- Ja, sa jag tyst.
Jag drog med mig Andreas in.
- Skulle vi kunna få bo hos dig? frågade jag tyst.

- Eh... Ja, ni vet ju hur det är väl när mamma är hemma... Men ja, för all del nu är hon ju inte...", jag svalde. Tänk om mamma inte ens existerade nu! Jag kollade på klockan.
- Hjälp!", nu började samtalet! Låt då käre gud inget gå fel!