Jakten på lilvia

Förfatare: Ginny 04
Språk: Svenska
Titell: Jakten på lilvia
Tema: Vet inte riktigt
Huvudperson: Wondell

Kapitel 1, Borta.

- Hjälp!
- Snälla!

Det sved i benet där ormen hade suttit sina tänder. Jag låg på den mjuka mossan. Vad skulle jag göra nu testet var inte klart förs 5 minuter!

Jag kände hur giftet sakta sakta spred sig.
Men helt plötsligt hörde jag svagt mumCZS röst:

Wondell?
Wondell?
Vart är du!
Nästan utan ljud svarade jag:

Här…
Vid dör … 306.
Men hon hörde såklart inte. Å, varför.
Nu kunde inte ögonen vara öppna. Men jag måste… måste ha min lavytod. Jag tog ner min hand i väskan och… Ja, jag fick upp den. Jag sa till lavytoden:

- Nödsignal, Tack!
Lavytoden svara:
Nöd singnal på.
Pip, pip, pip.

Ljudet försvann i mina öron och ögonen stängdes och jag låg där helt medvetslös.
- Wondell!
Vakna!
Wondell!
Hallå!

MumCZS röst var ovanligt len. Men det gjorde inte så mycket för hon hade lyckats väcka mig. Den stora ljusa lampan lös starkt rakt i mina ögon.

MumCZS
Kan du flyta lampan?

Ja, då”, svara Mum.

Det starka ljuset flyttades och istället syntes vårt avslappnigs rum. En stor katt liknande sak hängde i taket. Den var lila med 4 armar och en metal nos. Undra varför hon har tagit fram den. Kanske trodde hon att jag skulle hålla på med den som när jag var 4. Men nej jag kollade mer på den och undrande varför den var där.
Efter en halv time kom MumCZS in och sa:

Vill du ha varm saft och en bulle?
Då går jag och går det.
Utan att fåt svar av mig så gick hon och startade en bullmaskin X. Doften spred sig i fristaden. Efter en stund kom hon in med bullen och saft glaset.

Tack… Tror jag.
Varsågod!”, svara MumCZS.

Jag tog ett bett på bullen. Den var fortfarande degig men ganska god endå. Saften smaka bara jordgubbe och inte ett dugg socker.
Efter jag ätit upp allt så vände jag på huvet och såg något ljusblått cirkel formad grej med 4 armar ett stort rött öga. Den har jag aldrig sett.

Vad är det här?
Är den ny?
Vad gör den?

- FÖRSIKTIG!!!
- Rör den inte!

Det är en Lillvia. Dom är ömtaliga saker Wondel. Och… RÖR INTE DÄR!!!
Bra.
Och dom kan göra otroliga krafter. Men också farliga. Och där du nästan rörde är doms mun dom har sylvassa tänder.

Jag avbröt genom att säga:
Men var fick du den?

På en marknad på… ovanmarken…
VA!!!
Har du varit på ovanmarken! Och…Och till och med på en marknad! Lögnare. Du sa att du aldrig varit på ovanmarken!!!
Jag är leds…
HEJDÅ!
Kapitel 2, Lillvia.

A405?
Vad kan det vara? Jag hade tagit med mig Lillvia när jag gick från MumCZS och började undersökte figuren. Då hade jag hittat koden A405.

Men titta här tänkte jag. Det var ett litet tangentbord på sidan av figuren. Snabbt så skrev jag in A405 och figuren började prata:

Vad kan jag stå till tjänst med?
Vill du ha något?
Kan du skriva in vad du vill?
Snälla.

Jag skrev in:
Kan du skriva en text om dig och vad du gör och om du verkligen har någon kraft som MumCZS säger?
Figuren skickade ut ett kort papper där det stod:

Jag är en Lillvia gjord för hjälp i hushåll, strid, arbete, mat lagning, överlevnad, läkning och så är jag en vanlig vän. Jag kan också lägga ut ritningar, kattor och andra hjälp medel. Jag kan också ge dig saker som du behöver så om du skriver in på tangentbordet vad du behöver mat eller dricka då skickar jag ut det från luckan där det står behov. Och jag har också en kraft som bara Lillvior har. Den kan ej förklaras så du får skriva strids hjälp eller något sånt så gör jag vad jag kan för att hjälpa.
Lillvior uppfanns den 2 augusti 1913. Manen som kom på det heter Fill Marcker och var uppfinnare åt Luckas Fimler.

Oj.
Då hade hon väll rett. Hum… Jag vet!
Jag skrev in en till sak:
Vet du vem MumCZS är och var hon kommer ifrån och om hon har någon begåvning som ingen annan har?
Den lilla apparaten skickade ut ett till papper där det stod:


Ja.
Jag vet vem MumCZS är. Det är min matte som heter det, hon kommer från en robot tillvärkare som heter Jack Light. Han ville göra något speciellt så han gjorde en robot som skulle ta hand om en människa i en fristad under marken. Så man kan säga att hon har en speciell begåvning.

Jag trodde inte att du kunde så mycket men det är faktiskt häftigt. Du kan nog mer en min lavitod.
Jag skulle fråga en sak till och det blev:
Vad gör andra robotar?
Den här gongen var pappret ovanligt litet. Men det stod:

Dom brukar testa saker för att se om det är farliga eller inte.

Det var helt fantastiskt den här kunde säga allt som jag inte viste. Utan respekt så kom jag fram till att gömma den på mitt säkraste gömställe. Det var ett litet rum som var gömt bakom min garderob. Men först fick man gå igenom en gammal rostig gong som nästan såg ut att falla sönder. Men när man got där så kom man fram till en litet litet rum som var fult med gamla barn leksaker, stövlar, vanliga skor, gamla kläder och annat.

Jag satte mig i mitten av alla gossedjur och leksaker. Dom kollade förväntansfullt på mig och jag sa:
Förlåt att jag inte kommit på länge. Det har varit för mycket att göra. Ni mins väll att jag sa att jag skulle börja med prov på on jag var redo att vara på ovanmarken eller inte. Jag misslyckades idag jag blev biten av en orm. Men ni behöver inte oroa er det kommer läka.
Den lilla giraffen sa försiktigt:
Me… Men om inte vad händer då?
Jag svara:
Det kommer inte hända det har säkert läkt om 4 dagar. Så det är inget att oroa sig för. Men kolla här. Det har är en lillvia den… Fick jag av MumCZS. Men jag tänkte ni kunde ta hand om den eller?

Ja!!!”, svara alla i kör.

Jag måste gå nu tyvärr. Hejdå!

MumCZS röst hördes:
Wondell!
Kom nu.
Det är mat nu.
Jag skyndade igenom den lilla gongen drog tillbaks garderoben borstade av dammet och sprang till köket och satte mig vid bordet. Köttfärs soppa med spenat.
- BLÄ! Vad är det.
MumCZS kom med en stor gryta med en sörja som jag aldrig set för. Den hade små guppande bitar överalt.
Åh! Det är en likolja med pappersblad.
Ska jag äta det?!”, svarade jag skeptiskt.
Efter maten så gick jag in på mitt rum och tog ett papper och skrev:
Jag har gott in i den södra delen av porten. Den lilla dörren inte den stora. Jag ska sätta mig på prov. Jag klarar mig på ovanmarken.
// Wondel.
Kapitel 3, Ovanmarken

Lite till… och, så uppe i trädet. Det är inte klokt jag är på ovanmarken och högst upp i ett träd. På kvällen hade jag krypit upp ur den lilla dörren i södra delen i porten. Den leder till en liten gong som är kolsvart så jag fick ta en ficklampa. Sen kommer man till en dörr som MumCZS tror att hon har gömt så bra att jag aldrig ska kunna hitta den, men jag hittade den första dagen i gömstället. När du öppnat den dörren så finns det en till dör där det är klotrat 4#35OD. Det menas 4 varv på ratten ett sådant tecken på skrivbordet 35 pappers bitar och delen av en liten R-P3. Ja, den dörren leder till…
Ovanmarken. En stort platt grus område kom jag till då. Men nu var jag i mitten av Wentill-skogen. Det hade min lavytod visat. Nu tog jag upp lavytoden och sa:
Vad är det här för blå sak jag riktade den upp den.
Lavytoden svarade:

Det är himmelen Wondel. Dom vita sakerna är mol. Dom är gjorda av luft det du andas just nu. Dom är också gjorda av vatten. Om du skulle försöka stå på dom skulle du falla.
Coolt tänkte jag. En blå sak som kallas himmelen. Jag vill veta mer om den här platsen tänkte jag och hoppade ner, marken var lika konstig och skruvlig som förut. Men en sak stämde inte dom små stenarna rörde sig inte. Jag tog upp lavytoden och frågade:
Varför rör inte sig stenarna?
Lavytoden svarade:

Det är för att du inte går Wondel. Rör dit ben fram och sen nästa och fortsätt så.
Wondel kollade undrande på lavytoden, såklart hon viste att hon viste hur man gick men att stenarna rörde sig pågrund av det… Det viste hon inte. Jag fortsatte gå och snart såg hon en eld längre fram. Vad kan det vara undrade jag. Jag gick ännu en bit längre fram och såg att en man eller något levande i alla fall. Jag hoppade ner mellan två buskar som mantorskolan lärt mig att det hette. Helt plötsligt sa varelsen med en slät röst:
Kom fram då lilla snuttan.
Jag är inte farlig även om jag ser farlig ut.
Jag tvekade en stund men sen så gick jag fram med tvekande steg:
Vem är… du?
Varelsen svarade:
Jag är en enkel shewalti, namn:
Petrus.
Jag heter Wondel. Jag kommer från…
Wondel blev avbruten av Petrus:
Wondel? Är du säker? Du…
Vi sa inget på länge tills Petrus vände sig om, jag skrek till. Även fast jag bara sett robotar och dator laddade djur så var det här det värsta jag sett. Petrus halva ansikte var täkt av en hemsk mask som fick honom att se skräckinjagande och när han reste sig upp var det dom hemskaste kläderna hon någonsin sett. En svart heltäcksdräkt med ett bälte fullt med knivar och livs saker, en skin jacka hade han också. Petrus såg förvånad ut:
Känner du inte igen mig? Din gamla barndomskompis!
Ne… ej”, svarade jag. Har jag varit vän med en sådan person undrade jag. Nej inte kunde jag det, jag har bott under jorden hela mitt liv den här varelsen har säkert varit på ovanmarken hela sitt liv. Ja, så kunde det inte va han måste ha tagit fel. Fast här och där kom det upp minnen i huvudet om en pojke inte en människa men en kompis:
Vi lekte…”, råkade jag säga högt så att Petrus hörde han sa förtjust:
Åh! Du mins! Det var det jag hoppades på! Kom jag har en sak som jag skulle get dig för exakt 10 år, 9 timmar, 43 minuter och 86 sekunder sen.
Oj, han kan väll inte mena alvar att han kommer ihåg allt det! Petrus tog fram en liten spegel med små figurer och roseter och annat som ram:
Den skulle ju ha givets till dig när du var 3 år men du kanske gillar den… ja, du kan da den…
Oj! Ursäkta! ”, sa jag och tog emot spegeln. Den var vacker och skimrade i svag blå.
Ja, det är en trollerifuxel… en sak för barn runt 3 och 4 har, du säger något och så gör den om ditt meddelande till en låt.
Roligt… (Alltså för jag skojade, men det lät faktiskt lite roligt.)
Får jag pröva? ”, sa jag med trollerifxeln i handen.
Så klart! Det är din! Sätt på den på ängeln och stäng av den på grodan.
Jag sa i en liten mikrofån:
Jag heter Wondel och är 13 år.
Den lilla apparaten svarade med en liten sång:
Jag är Wondeel och är tretton ååår!
Roligt! Tänkte jag. Den är för 3,4 åringar men ändå.
Är det är en stad? ”, frågade jag Petrus.
Nej, nej, nej! Det här är ett skogs område här bor inga folk!
Och det är farligt! Därför ska jag kolla hur mycket pluss du har. Det kan dämpa sig ibland det är mycket minuss här.
Jag fattade ingenting. Pluss och minuss. Det är matte inte något man har i kroppen! Petrus drog in mig i ett litet tält han hade och satte på mig en slags apparat på armen.
Säg till om det gör ont!”, sa Petrus bakom ett skynke.
J… ja det ska jag.
Och så började det surra väldigt mycket och så helt plötsligt så började det kittlas.
Oj, oj, oj! Tur att du har mig för du har 55% minuss och det är väääääääääldig dåligt och det lovar jag. Du ska bara dricka lite pallosyndromdricka

Skriv vad du tycker snälla!

Det här ska väl vara i kreativitet forumet eller? Det handlar ju inte riktigt om något med Harry Potter....

Ja, ja men var det bra?

Jaaaaaaaaaaaaaa ♥ det påminner om en bok som heter den skrikande trappan! Det är en av mina favorit böcker!

Tack♥ eller vad man ska säga?!