The living dead(Dragon Fantasy)

Zombieroll mellan mig och Vildvittra! Andra får titta men inte kommentera!

Mall:
Namn: Mark Gravel
Ålder: 24 år gammal.
Kön: Man
Utseende: Han har dock mer skägg och mer hår än på bilden. Han är lång och senig, och allt har gjort att han sakta men säkert blivit muskellös.
Bakgrund: Då allt började så bodde Mark inne i en stad, men så fort han såg att de döda levde så packade han sina saker, köpte allt han behövde och for ut till en stuga han ägde i skogen. Han har sedan dess barakderat den och har varit där i flera månader utan att se en endaste levande människa.
Vapen: Han har några gevär och pistoler, men även en pilbåge som en reserv.

Namn: Alexandra (Alex) Snow
Ålder: 21 år
Kön: Kvinna
Utseende:

Bakgrund: Alex har flytt från stad till stad genom åren, klarat sig själv. Hon är alltid på resande fot, har alltid varit det.
Vapen: Har ett gevär på ryggen, tyvärr utan patroner. Annars klarar hon sig med sina jaktknivar som hänger längst bältet till de slitna jeansen.

(Startar nu då xD)

Mark hade återigen slut på mat. På den senaste tiden hade det blivit allt svårare att få tag på någon. Djuren försvann, antingen tog de döda dem eller så andra jägare som honom. Men förhoppningsvis fanns det ännu några hjortar kvar i skogen.
Beväpnad med både ett av sina gevär och en pistol så gick han tyst genom skogen, smög sig fram som en räv. Han hade gjort det här länge nu, och med sina kläder som var insmetade i lera och löv så smälte han in bra med.
Tillslut fick han syn på några rörelser vid en buske. Han hukade sig och drog fram geväret och siktade ditåt noga, förhoppningsvis skulle det inte låta alltför mycket. Han hade försökt göra en ljuddämpare även om han inte lyckats allt för bra. Han började långsamt trycka på avtryckaren.

(Han kan skjuta henne vet ja ^^ fast typ bara i armen eller låret xD)

Alex som egentligen hette Alexandra tog sig ljudlöst genom skogen. Det hade blivit en vana att inte göra ljud ifrån sig eftersom de levande döda drog sig till ljud. Hon hade varit på vandring länge nu och önskade finna en plats att vila några dagar.
Hon var trött, hungrig och kände sig allmänt ur gängorna. Det sista hade hon dock tänkt råda bot på då hon var i skogen. Hon gick ganska bra ihop med skogen, slitna smutsiga jeans och kängor. Över det ett linne som en gång varit vitt men nu inte var det och en skinnjacka. I hennes ryggsäck hade hon de saker hon behövde på resande fot, vid hennes bälte hängde jaktknivar och på hennes rygg ett oladdat gevär efter hennes farfar.

(Sure xD)

Mark fick nu syn på det som varit i busken, det var ingen hjort, ingen kanin. Det verkade inte ens vara en zombie, även om det liknade en. Han slog genast de tankarna ut ur huvudet, det var en zombie som nyss blivit död och återuppstått, därför den såg så fräsch ut. Han tryckte det sista på avtryckaren men något verkade vara fel. Skottet var tyst, men ljuddämparen åkte loss precis då han skulle skjuta så skottet blev snett, inte dödande.
Han laddade snabbt om geväret och tog sig fram mot det han trodde var en zombie och siktade igen, nu skulle han inte missa.

Alex som haft uppmärksamheten på annat håll märker inget försen det är försent. Hon hade fått syn på en hare men tack vare vem det nu var han den rymma.
Alex känner något i låret, som i förvåning faller hon samman i gräset och ser blodet färga jeansen, hennes blod.
Hon svor för sig själv, månader av tystnad och inte ens nu lyckas hon få fram ett ljud.
Men vem sköt på henne? Av vilken anledning?
Ilsket drar hon en av jaktknivarna och med ren vilja kommer hon upp stödd mot ett träd. Hon skulle slåss till sista blodsdroppen. Choken hade inte släppt ännu och hon kände ingen smärta än, men hon var blek.

Mark kom närmare och såg nu varelsen på nära håll och han siktade än med geväret. Men han tvekade mer...De levande döda brukade alltid göra liv ifrån sig, stöna, väsa. Men denna gjorde det inte. Och inte heller såg den ut som en död, skinnet var helt och i en frisk färg, den saknade inga kroppsdelar eller något.
"Vad är du?" sa han tillslut med låg hes röst. "En av de levande döda?". Han hade varit där så länge i skogen att han nästan glömt bort andra människor.

"Jag är en människa, idiot." svarar hon i samma tonfall och håller sig krampaktigt tag i stammen. Den andra frågan fnyser hon bara åt, som en sådan skulle svara?
"Vad i helvette menar du med att skjuta?" fräste hon ut lågt istället och granskar mannen uppifrån och ner med ett hårt tag om sin jaktkniv om han skulle göra utfall.

Mark la huvudet lätt på sned men fortsatte sikta. Människa? "Människa...Jag har inte sett eller träffat någon sådan på väldigt länge" mumlade han innan han granskade henne. "Jag trodde du var en av de döda...Ingen brukar komma hit ut förutom de". Men hon kunde inte vara en död om hon pratade, eller? Han sänkte tillslut lite och kom ett steg närmare, en aning förvirrad över hur han skulle bete sig.

"Antingen hjälper du mig eftersom det är ditt fel eller annars så dödar du mig." morrade hon som svar åt hans idioti. Hon vacklade till betänkligt och vitnade då smärtan kom som ett slag. Benet var nu täckt med blod, hon skulle dö vilket som.
"Snälla." kved hon till, hon ville inte bli lämnad att dö, eller kanske bli biten i hennes försvarslöshet som hon nu var i.