Tillbaka på Mugglis! Starkare än någonsin!

Hej allihopa. Ni känner säkert igen mig från tidigare, eller kanske inte. Haha, men iallafall jag är Soso om du inte visste det och nu är jag tillbaka på Mugglis. Känns så underbart skönt att vara tillbaka. Iallafall, jag hade tidigare i år tagit en galen lång paus ifrån Mugglis due skolan, pluggandet, mitt låga självförtroende, min kropp, vänner och så mycket mer. Jag hade bestämt mig för att ta det beslutet, vilket var ett ganska svårt beslut, för att kunna få mina önskningar att bli verkliga. Och jag hade inte fått dom om jag hade suttit vid datorn och bara vara inne på Mugglis hela dagarna långa eller hur? Men jag har fått dessa saker i uppfyllelse; jag har hunnit ikapp i skolan, jag skolkar inte mer, jag har fått mitt självförtroende på topp igen, jag har fått massor av nya vänner och jag har äntligen gått upp i vikt så jag behöver inte bekymra mig om den jävligt hemska kroppen jag hade i fjol när jag vägde runt 42 kilo och min längd var då 172 cm. Jag är stark igen. Jag har glömt bort om min bakgrund. Men än idag försöker jag kämpa med att lämna allt bakom mig och fortsätta kämpa till min punkt som jag vill gärna nå. Men nu så kan jag säga att jag är inte hopplös, jag är inte värdelös, jag är inte svag, jag är inte äcklig, jag är inte ful, jag är inte tjock utan jag är motsatsen till allt detta. Jag bryr mig inte längre om vad folk tycker och tänker om mig. Jag bryr mig inte att folk kränker mig, det har fått mig att inse de gör det för att de inte själva mår bra men de mår bättre att sänka andra för att de själva ska må bra. Men jag ska inte låta dom få tag på mig, jag ska inte låta någon sänka mig mer. Aldrig mer. Jag är stark som kan klara ut allt på egen hand där ute. För jag är stark och självsäker jag står för det jag tycker och tänker. Jag tar mina egna beslut nu, jag vill inte att någon annan ska göra det som de gjorde förr. Jag kan göra allt själv nu, för jag är tusen gånger starkare än dom och än den personen jag brukade va. Den icke självsäkra och svaga flickan som lät ord och personer sänka henne ner till grunden. Nu är jag 15 år (fyllde år i onsdags, 7:de maj) och förstår meningen med livet.

Jag vill tacka er alla som stått vid min sida förrän jag blev den personen jag är nu, speciellt vill jag tack Elzyii. Tusen underbara tack till dig som stött mig som mest, som fick mig att inse att efter trotts allt är jag inte en dålig person som de sade att jag var. Utan att jag var en snäll och omtänksam person. Och sen vill jag tacka Molly Evans Emmah, Liv_Weasley, harryxxpotter och birdy för att ni varit så fina, omtänksamma, goa och snälla vänner. ♥
Och till alla andra er fina mugglisar som varit där för mig. Tack ska ni ha för allt, tack tack tack tack. ♥

Men som sagt, tillbaka på Mugglis, starkare än någonsin. JAG ÄR STARK.

EDIT; Glömde lägga till en grej, medans jag var borta den här tiden har jag hållit på med att skriva en liten text som beskrev mig och andra som gått genom något i den typen som jag gjort. Här är den hoppas ni gillar den.

A rose came to life at the end of the day on 7th May, 1999. The rose bloomed in a unique color which made the rose different and special, compared to the other roses. And that made the other roses jealous. Jealous of that the rose was unique, jealous of that the rose was different, jealous of that the rose was special, jealous of that the rose wasn't like them, jealous of why they couldn't feel unique, different and special like the rose could. As much as they tried they couldn't feel unique, different and special. But they could if they didn't give up the hope. They could. They could if they tried harder, they could if they had given the time and the chance. But they didn't. Because they didn't chose the hard way, they chose the easy way. The way to let the rose feel worthless, useless. Like the rose wasn't meant to live. And they succeeded with everything that they had agreed to do. But yet they were jealous, because for each day that passed the stronger and more beautiful the rose looked. But on the inside the rose was weaker than ever. The rose died very painfully and slowly on the inside. Everything within the rose had frozen to ice. The rose had no strength anymore to prove to the other roses that the rose was strong. Prove that they couldn't press the rose down. But one thing did the rose know that the rose had the strength to do. The strength to put a smile on, the smile that was created by pain. Although the rose knew that it would hurt like hell it still was the only way to prove that they hadn't succeeded. Prove that they hadn't succeeded to kill the rose. But behind it all they had succeeded. - Skriven av Smoke Smoke. 2014-02-18

Heeeej! Väkommen tillbaka Smoke Smoke Vill bara hinna säga att du är jättecool! /galen-tjej-som-behöver-sova-NU!

God natt!

Hej haha, tack käraste du hehe. ❤

Jag tycker det låter jättebra att du mår bättre, och jag har jag saknat dig, mugglis har varit lite mörkare utan dig

VÄLKOMMEN TILLBAKA OCH GRATTIS I EFTERSKOTT PÅ FÖDELSEN!♥

Jag har saknat dig med fina du, hehe. :$ Blir lite röd om kinderna att få höra det. :$

TACK UNDERBARASTE DIG. ♥

Åh! Välkommen tillbaka Och vad skönt att läsa att du mår mycket bättre nu och att du känner dig starkare You go girl!!! ♥

Hehe, tusen tack. Det värmer jätte mycket! ♥

Välkommen tillbaka! Så skönt att höra att du mår bättre nu! ^^

Tack ska du ha. ♥

ÅHH! VÄLKOMMEN TILLBAKA..♥ HAR SAKNAT DIG SÅ MYCKET!

Grattis i efterskott, och det är bra att få höra att du mår bra. ♥