Internatet.

Det här är ett privat rollspel mellan mig och Vildvittra

Mall:
Namn: Daryl Jason
Utseende:
Kön: man.
Ålder: 21.
Klass: Läser litteratur då det var den enda lediga kursen när han tvingades börja på skolan.
Personlighet: Rollas fram.
Familj: Hans lillasyster tog livet av sig och han var den som fann henne och hon dog i hans famn. Hans föräldrar orkade inte med honom när han blev för jobbig och skickade honom till skolan.
Övrigt: Han har hamnat i fel umgänge, haft självskadande beteende ett längre tag, är tuff utåt och låter ingen komma nära honom.

Namn: Samantha Lorens
Utseende:

Kön: Kvinna
Ålder: 20 år
Klass: Läser det mesta, mest obegripligt svåra ämnen, teoretiska.
Personlighet: Rollas xD
Familj: Ensambarn till ett rikt par som adopterat henne. Hon är deras barn för syns skull, men i övrigt vill de inte ha med henne att göra, men hon får pengar i överflöd.
Övrigt: Är den personen som ingen märker, den som ofta sitter tyst i biblioteket. Hon pratar sällan om aldrig och ingen vet om hennes innersta tankar och vad hon gör.

Sådär nu kan jag börja

Daryls skor knastrade under gruset när han klev ut ur taxin, taxin han fnös, hans föräldrar hade inte ens haft tid att släppa av honom, de hade bara skickat iväg honom som om han vore en hund man inte längre ville ha.
Daryl lyfte upp väskan på axeln och gick emot huvudingången, så det här var han nya hem, han suckade, vad var ens ett hem? Ja han hade inte hittat det någonstans där han hade varit.
Han klev in i byggnaden och tittade på kvinnan som stod och välkomnade honom.
"Mr Jason?" sa kvinnan och han nickade. "Den här vägen"
Daryl följde henne upp för trappan, de passerade ett rum där han uppenbarligen skulle bo, ett dystert rum, det såg ut som en cell.
"Du kan ställa din packning här" sa hon och han nickade bara och ställde ner väskan.
"Den här vägen" sa hon igen och de började gå emot ett klassrum och Daryl suckade, han trodde han skulle slippa skolan men uppenbarligen inte, kvinnan knackade på dörren och öppnade sedan dörren och klev in. Läraren tittade på Daryl och nickade.
"Mr Jason förmodar jag" sa han och Daryl nickade.
"Du kan sätta dig längst bak"
Daryl gjorde som han blev tillsagd och slog sig ner på bänken längst ner i hörnet och tittade ut genom fönstret.

(Good, nu är jag också här xD)

Samantha hade som vanligt kommit till skolan tidigt, det var som att komma från ett fängelse till ett annat. Hemma fanns ingen att tala med, inte i skolan heller, inte för att hon någonsin skulle göra det heller.
Hon var perfekt på att smälta in i den grå massan med elever, hon var liten och tunn nära på mager. Hon bar alltid den stora grå tröjan med huva överdragen över huvudet. Ett perfekt sätt att dölja sig på och armarna.
Hon gick på så många lektioner man bara kunde i olika svåra ämnen enbart för att få spendera tiden i biblioteket själv.
Hon satt för tillfället och böjde latinska verb medan tiden gick till lektionens slut.

(Wii)

Daryl lyssnade inte direkt på vad läraren sa, han var inte intresserad av böcker, inte utåt i alla fall och han tänkte inte visa att han uppskattade böcker, han tänkte inte vara delaktig i lektionerna, det var som en tyst protest för honom. Han tänkte se till att han blev utkastad här ifrån, han ville inte vara här, han ville tillbaka till sina vänner, sina vänner, eller dem han kallade vänner och han ville inte behöva vara i skolan igen, det här var ett sätt för hans föräldrar och försöka straffa honom, han skrattade nästan åt det, straffa? Daryl reagerade nästan inte när det ringde ut, han reste sig upp och gick ut i korridoren för att bege sig till biblioteket för att se om det fanns någon bra bok.

Samantha begav sig direkt till biblioteket, så hon hade längtat efter det. Det allmänna biblioteket, eller de böcker hon hade hämna var inte alls tillräckligt. Här kunde hon sitta och sluka bok efter bok samt studera, få högsta betyg på var uppgift i var kurs utan att yttra ett ord på lektionerna. Hon valde alltid kurser där man inte behövde tala.
Hon hade avancerad matte efter lunch så hon tänkte spendera rasten i biblioteket då hon sällan åt.
Då hon kom till biblioteket sökte hon upp det allra avlägsnaste hörnet med en fåtölj, hennes särskilda plats, satte sig där och gömde sig bakom en stor bok med latinska verb.

Daryl tittade på böckerna när han kom in, allt var sorterat efter ämne, han var inte ens säker på vad han skulle ha men han tänkte att han lika väl kunde bege sig till litteraturavdelningen, han behövde kursböcker och han kunde lika väl se efter vad som fanns där innan han gav sig upp på sitt rum för att göra sig i ordning, och han ville ta sig en drink, Daryl log att dricka på skolan var inget han brukade göra, men någon gång måste vara den första.
Han fann strax hyllan och han såg att det satt en tjej längre in i hörnet, han antog att det här var ett ställe där man inte blev störd, så många människor studerade antagligen inte litteratur och ja människor som inte läste det, lånade antagligen inte de här böckerna heller, Daryl började söka efter böckerna han behövde.

Ett par stora blå ögon följde honom över bokkanten. Dels för att hon stördes av honom och dels för att hon inte sett honom här förr. Man kunde inte tro det, men hon hade stor koll vilka som gick här och vad de gjorde.
Han däremot hade hon inte sett förr, han verkade vara i hennes ålder. Att han var här var också förvånande, hit brukade inte många gå. Böckerna ansågs för ålderdomliga och tunglästa även om Samantha gillade dem och så ut ur tiden var de inte heller.

(Jag ändrade utseendet på honom ^^)

Daryl tittade på kvinnan som följde honom med blicken, han undrade varför hon stirrade så på honom? Fanns det någon anledning? Han plockade ner böckerna som han skulle ha men hon stirrade fortfarande på honom och han började känna sig obehagad över det, inte gör att hon stirrade utan snarare för att hon inte sa något. Han var van att människor stirrade på honom, han stack ut det visste han, men människor brukade antingen sluta stirra eller säga något.
"Kan jag hjälpa dig?" sa han och höjde på ett ögonbryn.

Samantha ryckte till, mest för att han märkt henne, tiltalat henne. Hon brukade vara diskret i sitt stirrande och de flesta brukade inte ta notis om henne.
Långsamt skakade hon på huvudet på som svar och sänkte blicken till boken, ett säkert ställe att vara bakom.
Hon kände sig dum, men mest för att han upptäckt henne och nu hade hon ingen aning om vad hon borde göra.