The rich man's daughter(PRS)

Min dator hatar mig...När jag väl skrivit en hel del på min mall så försvann allt xD Men nåja^^

Privat rollspel mellan mig och Vildvittra.

Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Bakgrund:
Övrigt:

Jessica Tonks mall:
Namn: Mona Lewis
Ålder: 14
Kön: Kvinna
Utseende: . Mona är ganska liten och späd, vilket ger ett intryck om att hon är yngre än vad hon är.
Personlighet: Hon har i hela sin barndom fått presenter och gåvor från sin far då hon sett honom och har varit väldigt bortskämd och skyddad från omvärlden, trots det är hon väldigt vänlig och oskyldig.
Bakgrund: Hennes far äger ett antal handelsskepp som han har gjort en förmögenhet på, han är dock aldrig hemma då han jämt följer med skeppen. Mona har växt upp en stor del utan sin far och med mest tjänstefolket och sin mor att vara med i en stor herrgård.
Övrigt:

Namn: Hilde (Vet inte om sitt efternamn.)
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Utseende:

Personlighet: Rollas fram xD
Bakgrund: Hilde är uppvuxen och har alltid tillhört de utstötta i samhället.
Hon är bödelns dotter och alla räds och avskyr henne för sin faders jobb och öde.
Alla vet att en bödel är någon som själv skulle ha dött men tagit på sig det yrket istället.
Då fadern dött har hon levt i skogar och på gatorna och börjat komma på en mer kriminell bana i livet.
Övrigt:
Rollare: Vildvittra

Namn: Hilde (Vet inte om sitt efternamn.)
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Utseende:

Personlighet: Rollas fram xD
Bakgrund: Hilde är uppvuxen och har alltid tillhört de utstötta i samhället.
Hon är bödelns dotter och alla räds och avskyr henne för sin faders jobb och öde.
Alla vet att en bödel är någon som själv skulle ha dött men tagit på sig det yrket istället.
Då fadern dött har hon levt i skogar och på gatorna och börjat komma på en mer kriminell bana i livet.
Övrigt:
Rollare: Vildvittra

Det kanske börjar med att de kidnappar henne? xD
----------------------------------
Sakta gick solen ner och Mona såg på det från sitt fönster. Hon hade gjort sig redo för att gå och lägga sig, hon hade släppt ut håret så det föll över hennes axlar och tagit på sig sitt nattlinne. I det såg hon ännu mindre och tunnare ut än hon var.
Hon stod kvar en lång stund efter att solen gått ner och gick och satte sig vid sitt skrivbord. Där låg en del av de gåvor hon fått från sin far på den senaste tiden. Hårband, några smycken och även en väldigt vacker prydnadsvas. Hon fingrade lätt på ett smycke och suckade utan att ätnka på det. Hon ville bara ha sin far hemma, inte en massa presenter.

(Jepp xD)

Hilde väntade på huk innanför slottsmuren, i dunklet kunde hon se hur det lyste från ett visst fönster och en skugga som gick fram och åter. Den lilla prinsessan som de kallade henne även om det nog inte var så, vad hon förstått var fadern handelsman.
Men ett litet hat mot allt och alla som hade det bättre fanns där, för alla de som orsakat hennes barndom sorg. Hon skulle vänta tills alla sov, tills slottet var i mörker.

Mona satt tyst och de kunde inte höras ett ljud i herrgården förutom hennes fingrar som försiktigt studerade de olika sakerna på hennes skrivbord. Alla sov förutom hon.
Tillslut släckte hon sina ljus i sitt rum och gick och la sig i sin säng. Hon ville vara utvilad till morgondagen, förhoppningsvis skulle hennes far komma hem en kort stund på förmiddagen och hon ville inte missa det. Snart så saktade hennes andetag av och hon sov lugnt.

Då Hilde såg att det hade släckts väntade hon ytterligare en stund. Hon började röra på sig för att få värme i hennes frusna kropp.
Sedan söker hon sig fram till slottet och ser upp, andra våningen, torde inte vara alltför svårt att komma upp till.
Då hon kommer upp öppnar hon försiktigt fönstret och hoppar in, in i prinsessans rum med ljudlösa steg. Hon tar sig fram till hennes säng och lägger en hand över hennes mun.

Mona sov lugnt men vred lite på sig då fönstret öppnades. Alla sov. Men hon vaknade till då någon la en hand för hennes mun. Hon slog upp ögonen och såg rakt upp i en kvinnas ansikte. Hon försökte skrika, men det kvävdes mot handen. Skrämd, nyvaken och förvirrad såg hon upp på henne.

Hilde la tyst ett finger över sina läppar och såg ner på henne. Hon var sällan hård eller liknande om hon slapp och drog kvinnan upp på fötter och granskade henne kritiskt, hon skulle frysa ihjäl. Sedan suckad hon och slog till henne i tinningen hårt.

Mona nickade darrigt åt gesten att hon skulle vara tyst och då kvinnan drog upp henne sa hon inte något heller. Hon bara svalde hårt, vad skulle hända nu? Skulle hon bli kidnappad? Mördad?
Längre hann hon inte tänka fören hon fick ett hårt slag i tinningen, det svartnade för hennes ögon och hon föll till marken avsvimmad.

Hilde fångade upp henne innan hon slog till marken, hon ville inte göra onödiga ljud eller skada kvinnan heller för den delen. Hon söker tyst genom kvinnans rum och tar åt sig lite smycken hon kunde sälja för att få pengar för, sedan finner hon det bästa i klädväg som inte bestod av kallt siden och stoppade ner i en säck till kvinnan samt skor och två mantlar då hon inte ägde någon.
Hon tar sitt rep och binder om kvinnans midja och hissar ner henne och hoppar efter själv ner på marken och sedan över muren med dem båda. Allt gjorde hon tyst och smidigt utan att orsaka kvinnan en skråma.

Efter ett par timmar var de långt inne i skogen och Hilde orkar inte bära kvinnan längre, det var nu mitt i natten och hon var trött. Hon binder kvinnan så hon sitter lutande mot ett träd i en bekväm ställning utan att binda för hårt samt binder hennes händer utan att skava. Sedan munkavle så hon inte kan skrika.
Hilde går sedan och lägger sig en bit bort men så att hon kan hålla koll på kvinnan innan hon somnar utmattad.